Det som tillhör dig

I Det som tillhör dig möter vi först en ung amerikan som arbetar som lärare i Sofia i Bulgarien liksom upphovsmannen till romanen, Garth Greenwell, själv gjort.  Därnäst möter vi den yngre mannen, Mitko,  som genast erbjuder sina tjänster i en toalett under Statliga Kulturpalatset. Han är bredaxlad, vacker och vänlig men cynisk och beräknande av nödtvång. De båda unga männen dras till varandra på ett sätt som hamnar utanför affärstransaktionerna. Mitko har haft arbete men sedan blev tiderna svåra. Hade en inget arbete fick en ingen bostad och tvärtom. Moment 22. Mitko blev hemlös och säljer sig framgångsrikt till andra män. Men han kallar sig aldrig prostituerad. Mot bättre vetande bjuder den namnlöse läraren hem Mitko, som inte är sen att påpeka det oförsiktiga i det företaget. Jag vill leva ett vanligt liv, säger Mitko. Jag vill inte vara din kund, säger läraren. Du är inte min kund; du är min vän, säger Mitko förvånat. Mitko kan försvinna i månader, men dyker alltid upp och behöver pengar till mat, boende, tunnelbana och så småningom också medicin. Läraren är fullt medveten om att han utnyttjas. Men inte bara. De unga männen är varandras motsatser. Mitko är ofta i slagsmål. Den andre unge mannen reagerar på våld med chock och passsivitet. Mitko är hudlös och gåtfull; farlig och sårbar. En enda gång är läraren rädd för honom. Den unge läraren vandrar omkring i Sofia och iakttar miljö och byggnader. Han representerar förnuftet och bildningen, det mjuka och tillitsfulla. Han älskar Mitkos egen doft som finns under och bakom alkoholångorna. Trots allt finns det en värme i den här romanen och ett vemod inför det omöjliga i situationen. Jag blir djupt berörd av Det som tillhör dig och känner att jag varit med om något fint och skört. Språket är njutbart. Översättaren Daniel Gustafsson har helt säkert gjort ett bra arbete. Norstedts förlag 2018.

I torsdags gästade Garth Grenwell Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Publiken mötte en storvuxen vänlig man som gjorde arbete väldigt lätt för samtalsledaren Johan Hilton från DN. Greenwell berättade om sin roman, sitt arbete i Sofia, sin kärlek till Bulgarien och bulgariskan, "världens vackraste språk". Han kände igen sin ungdoms erfarenheter från Kentucky på de s. k. cruising - platserna i Sofia. Han hävdade att det på dessa platser råder "dignity and joy". Här kan en glömma ras och klass; villkoren är lika för alla. Vid 16 års ålder blev han utkastad ifrån sitt barndomshem av fadern som förklarade att sonen inte var hans son längre. Styvmodern hade läst hans dagbok och det var så hans läggning uppdagades. Del två i boken behandlar författarens barndom och uppväxt och är den enda självbiografiska delen av boken. Greenwell berättade att han från början skulle bli operasångare men sedan kom att ägna sig åt poetry och alltid har trott att det enda han kunde skriva var poetry. Men plötsligt skriver han alltså framgångsrikt på prosa. Det som tillhör dig är översatt till 13 språk. En ny roman är på gång. Den ska handla om aidsutbrottet i Kentucky 1982. Alla var helt rådvilla. Ingen behandling fanns och ingenstans att vända sig. Allt som allt ett mycket givande författarsamtal.

Solrosor

Två vuxna barn, syster och bror, serverar sin sjuka mor frukost på sängen. Ägget står i den rosa mammaäggkoppen. Barnen offrar sina semesterveckor på att besöka de åldrande föräldrarna som varit gifta i 45 år. Modern ligger där och ser ut på de stora solrosorna som står i söder mot sjön. De är två meter höga och vackrare än vanligt. Mannen, som tillbringar all sin vakna tid från tidig morgon till sen kväll utomhus är ingen trädgårdsmästare egentligen. Han sår fröna, vattnar och gödslar men gallrar inte. Barnen vill ta ut sin mor så att hon kan se solrosorna ordentligt. Hon vägrar rullatorn men barnen stöttar henne. "Jag har gjort mitt", säger modern. När barnen åker därifrån fylls de av en kluven känsla av lättnad och saknad vid avskedet. Solrosor är titeln på den här novellen som är skriven av Cecilia Davidsson. Hon skriver ofta om dramatiska familjesituationer  och blandar "nattsvart absurdism" med "lågintensiv dramatik". Lågintensiv dramatik är ett så träffande uttryck i sammanhanget; precis på pricken.  Den här novellen passar in på nr 1. Läs en novell med något från växtriket i Ugglan och Bokens läsutmaning Läs en novell III

.

Helgfrågan v. 21

Mias helgfråga : Vilken författare skulle du vilja intervjua och vad skulle du fråga?Det finns väldigt många författare jag skulle vilja tala med. En av dem är 
Elin Willows som har skrivit den fina romanen Inlandet.
Jag skulle fråga henne hur hon fick idén, hur mycket som är självupplevt och om det kommer någon fortsättning. Och jag skulle fråga hur hon gör rent praktiskt när hon skriver. Det är alltid lika intressant att höra hur författare beter sig i samband med skrivandet.
Bonusfrågan: Vilken är din favoritglass?

Det har jag ingen längre. Det närmaste jag kan komma är SIA:s glassbåt med sylt och ett tunt lager choklad. GB tycks inte ha någon längre. Men när jag var barn fanns det smala pinnar med tre sorters gräddiga smaker; vanilj, päron, jordgubb. Åh, vad de var goda! Deras like finns inte längre. Godast var päron och jordgubb. 

 

Olikhetsutmaningen: Vänner och fiender

enligt O: ”Håll dina vänner nära men dina fiender ännu närmare” är ett citat som tillskrivs den kinesiska generalen Sun-tzu. Veckans olikhetsutmaning handlar om ordparet vänner och fiender.

1. I filmen Heat spelar Al Pacino mot Robert de Niro. Al Pacino spelar Lt. Vincent Hanna och Robert de Niro yrkestjuven Neil McCauley. Under tiden som McCauley göckar Vincent Hanna uppstår något som liknar beundran eller respekt dem emellan. Egentligen var de fiender som under andra förhållanden kunde ha blivit vänner.
2. Vem är rädd för Virginia Woolf. Ett skådespel där Elizabeth Taylor spelar Martha hustru till universitetslektorn George. Martha och Georg har sina ständiga uppgörelser och skrämmer nästan livet ur en ung biologilärare och hans mesiga fru. Hatkärlek inom äktenskapet?
3. I en familj finns inga fiender av Victoria Myrén. Det där med relationer är inte lätt. Kärnfamiljen är inget undantag. Tvärtom. En kärnfamilj är en ganska ensam, stängd värld. Egentligen hade det kanske inte behövt vara så.  
4. Hiroshimas blommor av svenska Edita Morris. I den finns i alla fall en underbar skildring av vänskap mellan en ung amerikan och en japansk kvinna, som överlevt atombomben

På tillväxt

Lånad bild

Pumpen ska snart fylla sju. Han har jättetråkigt. Alla kompisarna har börjat skolan. På lekskolan finns bara småungar kvar. Likadant är det på gården. Pappa har sagt att Pumpen bar mår bra av att stå på tillväxt. Snart nog kommer han in i Grottekvarnen. Men Pumpen har tråkigt och är bitter. Han sätter sig på en bänk och tittar ut över gräsmattan som ej får beträdas men som han och kompisarna sprang tvärsöver. Så får Pumpen sällskap på bänken av en äldre man och de börjar prata. Farbrorn säger att Pumpen kommer att glömma hur tråkigt det är att stå på tillväxt. Han erbjuder en glass, men det är inte det Pumpen vill ha. Han vill gå i skolan. Farbrorn förstår. Pär Rådström har skrivit novellen På tillväxt som så väl lyfter fram den lille pojkens övergivenhet längtan. Novellen passar in på nr 3 Läs en novell med bokstaven X i titeln i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.

Veckans topplista v. 21 - Mors dag.

Johannas deckarhörna: På söndag är det Mors dag, så därför tänkte jag att veckans topplista skulle inspireras av den högtidsdagen. Min lista handlar om böcker jag tycker passar som presenttips till alla mammor där ute, men det går också bra att göra en listor om mammor i litteraturen om man känner för det.

Kryddnejlika

1. Ivar Lo - Johansson, Bara en mor. 
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det här är en fantastisk skildring av en statarkvinnas liv. En historielektion om en tid som inte ligger så långt tillbaka i tiden.
2. Maxim Gorkij, En mor
Om en mor som hunsats av sin man. När han dör blir hon ensam om att fostra sonen, som kommer att ansluta sig till den revolutionära rörelsen. Modern som alltid har varit politiskt ointresserad ställer nu upp på sonens sida.
3. Marie Ndiaye, Ladivine
En fantastiskt gripande roman om nordafrikanska invandrare i Paris utkanter. En mor offrar allt för sin dotter som tackar genom att inte kännas vid henne. Dottern gifter sig och får barn, men berättar inte för familjen att dottern har en mormor och mannen en svärmor. Ndiaye är en stark kandidat till Nobelpriset.
4. Tahar Ben Jelloun, Min mamma
En gripande självbiografisk roman om moderns sista tid i livet. Modern är bitvis virrig, bitvis sur och uttråkad. Hon roar sig med att tänka ut sin begravning. Den som lämnar sitt ansikte åt jorden är det inte synd om.
5. Romain Gary, Löfte i gryningen
En fantastisk skildring av omåttlig kärlek mellan en mor och hennes son. Modern är egendomlig såtillvida att hon uppmanar sonen att gå ut i krig  och att duellera. De beundrar varandra kolossalt och gör allt för varandra. Romain Gary lyckades få Nobelpriset två gånger. Den andra gången som Émile Ajar.

Manglade dukar och vikta servetter.

Författaren, Ewa Klingberg,  säger sig skriva historiska romaner och feel - goodromaner och ofta en blandning av dessa genrer. När jag nu läst Manglade dukar och vikta servetter kan jag bara instämma. Romanen innehåller dessutom en ansenlig del kulturhistoria. Miljön är Karlshamn i slutet av 1800 - talet och Huskvarna i nutid. Kyrkogården i Karlshamn har jag passerat många gånger och Drottninggatan är jag bekant med. Statyn Utvandrarna  finns i Karlshamn och just utvandring gjorde att Nanny Carlsson hamnade i Karlshamn. Men hon  blir piga i det smithska huset. Felicia är romanens andra huvudperson. Hon bor i Huskvarna och åker  till en antikaffär i Karlshamn. Felicia håller på med en omfattande inredning av sin stora sekelskifteslägenhet. Det är ett ständigt jagande efter tidstypiska möbler, gardiner, dukar, porslin och inte minst tapeter. Eftersom jag bor i närheten av Hovdala slott har jag för skojs skull kollat upp tapeten Hovdala blomma som används i romanen. Den är söt och romantisk och bör ha passat utmärkt i Felicias sovrum. Manglade dukar och vikta servetter innehåller två kärlekshistorier; en för varje huvudperson. Nannys är den mest romantiska och gåtfulla; Felicias är mera trivial. Tidsmarkörer finns det många och särskilt vad det gäller 1800 - talet är det väldigt illusoriskt. Krusade örngottsband hade för övrigt inte varit fel i sammanhanget. Manglade dukar och vikta servetter är en älskvärd, varm och charmig feel - goodroman; mycket välskriven och med omsorg om detaljerna. Historiska media. 2017.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger  administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser - alldeles utan spoilers förstås!

Två unga män möts i Sofia på Statliga Kulturpalatsets toaletter. 

"När han kom tillbaka frågade jag om priset för det jag ville ha, det var tio leva fram till dess att jag öppnade min plånbok där det bara låg tjugolevasedlar av vilka han lystet tog en. Vad spelade det egentligen för roll, summorna var närmast helt meningslösa för mig, jag kunde ha betalat dubbelt så mycket och därutöver det dubbla, vilket inte betyder att jag har särskilt stora resurser, men att hans kropp föreföll nästan oändligt dyrbar. Det var häpnadsväckande för mig att dessa smutsiga sedlar över huvud taget kunde göra denna kropp tillgänglig, att jag efter den enklaste transaktion kunde sträcka mig fram och gripa tag i den. Jag förde in mina händer under den trånga skjortan han bar, och han tryckte mig försiktigt bakåt så att han kunde ta av den, han knäppte upp knapparna en efter en och hängde sedan omsorgsfullt upp den på dörrkroken bakom sig." Norstedts förlag 2018. Övers.: Daniel Gustafsson
Från sidan 17 i Det som tillhör dig av Garth Greenwell. Fler smakebitar HÄR.

Pingstbrud

Karin och hennes mor Betty har varit i stan och köpt tyg till Karins bröllopsklänning och de har talat med sömmerskan Elvira om syhjälp. Men de har också varit hos doktorn för att få hostmedicin åt Karin, som haft feber och hosta en tid. Hon är svag och orkeslös och doktorn skräder inte orden. Raka vägen hem igen och marsch i säng! De är rädda och snopna och sitter flera timmar på en servering. Hade Karin dansat döden på sig den där kvällen/natten när hon lockat och tubbat en lastbilschaufför att köra henne och hennes väninnor till dansbanan? Karin satt på flaket i sina tunna sommarkläder och det blev senare än de tänkt sig. Hela byn följer Karins feberkurva. Läkaren, predikanten och söndagsskolläraren kommer i olika turer. Fästmannen har kallats hem ifrån sin militärtjänstgöring och får ringen tillbaka. Karins far, handlaren Haglund, vet inte hur han ska handskas med situationen. Men hans praktiskt lagda hustru Betty gör döden till en vän. Karin ligger och stryker med sin tunna hand över det blommiga voiletyget som hon skulle ha burit som världslig pingstbrud. Nu blir hon frälst under sina sista timmar i livet. Samma lastbil som kört henne till dansbanan för nu hennes kista till graven. Tage Aurells korta novell Pingstbrud rymmer en hel värld. Den säger något om Karins tidigare liv, om förhållandet mellan hennes föräldrar och om den kyrkliga verksamheten i byn. Handlaren kan, hur ledsen han än är, inte annat än konstatera att Karins begravning drar mer folk än prästens predikningar. Karins egna tankar om utvecklingen får en gissa sig till. Jag tycker att novellen är mästerligt skriven. Den drabbar som ett slag i solar plexus.
Pingstbrud passar in på nr 32. i Ugglan&Bokens utmaning Läs en novell III Läs en novell vars titel du tycker är vacker.

Skura ut

I senaste numret av Vi läser 2018:3 finns en rejäl intervju med författaren Kerstin Strandberg som är en ganska osynlig kändis. Hon förekommer sällan på tillställningar av olika slag och tur är det, säger hon, för hennes garderob lämpar sig inte för festligheter. Hon är född 1932 och den senaste romanen Skura ut är en sorts sammanfattning av hennes liv och gärning. Liv och författarskap går inte att skilja åt. Hon har huset fullt av anteckningar och dagböcker och nu tar hon fram vissa bilder och synar dem igen. Kerstin Strandberg började att måla men övergick senare till skrivande. Hon skriver om sin barndom och den psykiskt sjuka modern som dog och fadern som var alkoholiserad. Hon skriver om vännen Katarina vars äldre bror Henrik hon utvecklade en djup vänskap med och som sedan tog livet av sig. Det skakade Kerstin Strandberg väldigt hårt. Hon skriver om maken, läkaren Bo - Lennart, och deras giftermål som båda hade ångrat innan de kom till kyrkan. Men de räknade med att det var mindre skämmigt att ta ut skilsmässa än att bryta en förlovning!? Nu har de levt ihop i ett helt liv för de upptäckte hur otroligt bra de egentligen passade ihop. Naturligtvis finns här mycket att läsa om konstens och skrivandets villkor; om sanning och fiktion; om mognad och åldrande; om kvinnors villkor och Författarförbundet och mycket mera. Kerstin Strandberg skriver så att en tycker sig ha henne samtalande bredvid sig. Hon är opretentiös och oglamorös och chosefri. Det framgår också av intervjun i Vi läser som är gjord av Malin Nord, en yngre väninna. Undertitlarna till Skura ut: En bok om Lidelsens detaljer eller En faun kremeras. Skriv, Kerstin, skriv! och Lidelsens detaljer är två självbiografiska titlar. Malin Nord, som har skrivit romanen Barmark, säger sig ha haft stor glädje av Skriv, Kerstin, skriv! Jag blir nyfiken på Kerstin Strandbergs tidigare författarskap.

Helgfrågan v. 20

Hur länge har du haft bloggen?

Bonusfråga:

Vad gillar du det vackra vädret?
undrar Mia

30/7 2009 skrev jag det första inlägget på min blogg. Nio år som försvunnit i en grisblink.

Bonusfrågan: Sol och hög luftfuktighet = huvudvärk 
Torr värme under boken som är två och svag vind = njutbart

Vendela Vida

I förra veckans smakebit fick en ung kvinna sin ryggsäck innehållande allt viktigt stulen vid receptionsdisken på ett hotell i Casablanca. Hon hade flytt Florida från ett destruktivt förhållande.  Så börjar romanen När dykaren lämnar sina kläder av svenskättade Vendela Vida. Nu vidtar en veritabel cirkus med poliser, taxichaufförer, hotellpersonal och poliser igen. Mitt i natten vaknar den stackars kvinnan och är bombsäker på att alla är i maskopi med varandra. Nästa dag möter hon en polis som berättar hur effektiv den marockanska polisen är. De har funnit hennes ryggsäck och pass. Det är bara det att ryggsäcken tillhör någon helt annan och passet likaså. Men polisen är jättenöjd och den unga kvinnan behöver inte lång betänketid. Har hon tur finns det pengar på korten och då ska hon bo på det finaste hotellet i Casablanca. Sagt och gjort. Sedan gäller det ju att hålla sig undan och inte dra uppmärksamheten till sig. Den som förlorat sitt pass måste ju rimligtvis anmäla det stulet. Mitt i det dramatiska händelseförloppen är kvinnan egendomligt avstängd. Hon är inte rädd och hon somnar var som helst och tänker att det där får jag väl lösa när jag sedan. Det blir som någon sorts rysk docka. Hon byter ideligen identitet och som kronan på verket blir hon indragen i en filminspelning där hon ska vara stand - in för den berömda skådespelerskan som inte får överanstränga sig. Plötsligt har hon ett sammanhang, mat, bostad och lön. Men hon måste hela tiden snegla över axeln. Språket är njutbart och läsningen flyter friktionsfritt. Men så kommer det länge emotsedda slutet. Och - det är rena kallduschen! Var detta verkligen nödvändigt???

Annorlunda historieskrivning

Linnea Axelsson föddes i Porjus 1980. 2010 debuterade hon med romanen Tvillingsmycket. Nu kommer hon med en diktsamling som skildrar samernas 1900 - talshistoria genom tre samiska familjers liv under den här tiden. Aednan heter hennes 700 sidor långa epos som inte minst innehåller kvinnohistoria.
Versformen var inte planerad utan den växte fram av sig själv när inte prosan riktigt fungerade. Hon tycker att det outsagda får vara en del av berättandet i lyriken. Titeln Aednan för tankarna till Eddan. Aednan är nordsamiska och betyder land, mark, jord men också älv och mamma. Alldeles i början av boken föds tvillingpojkar, den starke mörkhövdade Aslat och den svagare Nila. Ber - Joná berättar. Det är vårvinter och året är 1913. Fascinerande läsning om samernas och renarnas vandringar, årstidernas växlingar och de vardagliga sysslorna. Men också om hur deras områden beskärs och hur rennäringen minskar och hur samiskan trängs ut. Ett annorlunda sätt att läsa historia.

Veckans topplista v. 20: Norge

Johannas deckarhörna: "Nu på torsdag är det Norges nationaldag (17 maj) och därför tänkte jag att veckans topplista skulle tillägnas grannlandet i väst. Fem författare eller böcker från Norge är ämnet för veckans lista."
 

Albert Bonniers förlag

1. Beate Grimsrud, En dåre fri 
är en fantastiskt bra roman. Den handlar om unga Eli som är en aktiv ung kvinna. Hon springer, boxas, skriver och har filmplaner. Men samtidigt måste hon hantera de olika rösterna inom sig.

2. Olav H. Hauge, Dagböcker, dikter. 
Egentligen var Hauge äppelodlare, men han läste och skrev mycket i hela sitt liv och hade kontakter över hela världen. Då och då var han intagen på mentalsjukhus. Dikterna sägs vara dagböckerna komprimerade.

Lindelöws bokförlag

3. Tomas Espedal, Bergensare.  
Bergensare är en blandning av prosa och poesi;  reseskildring och biografi; roman och novell. Boken tar avstamp i ett hotellrum i New York och avslutas på ett hotell i Berlin vid Kurfürstendamm

Weyler förlag

4. Geir Gulliksen, Berättelse om ett äktenskap.
Jon möter Timmy, tycke uppstår och efter mycket kort tid är han beredd att lämna sin unga hustru sedan två år och deras lilla dotter för detta nya han inte kan avstå ifrån.

Bokfabriken

5. På TBR- listan:  Kjell Ola Dahl: Täcknamn: Hilde 
Bloggtips. Har aldrig läst något av Kjell Ola Dahl tidigare. 16 före i kön.

Tematrio - Hetta

Lyran: "Ja jag erkänner, jag tillhör de där som gnäller så fort det blir varmt. Jag trivs inte! Temat för denna vecka blir därför hetta, ni kan ju roa er med att tolka detta precis hur ni vill."
1. Kärlek het som chili. Av Laura Esquivel

På en gårdi Mexico styr änkan Elena sin familj med järnhand. Yngsta dottern Tita får inte lov att gifta sig eftersom hon  enligt tradition måste förbli ogift och ta hand om sin mor. Men Kärlek het som chili är en berättelse om kärlek ändå.

2. 

In the Heat of the Night. Film från 1967 efter en bok av John Balls roman från 1965. Det är inte så länge sedan jag såg filmen med de två fantastiska skådespelarna Sidney Poitier och Rod Steiger. Den är spännande på mer än ett sätt. 

3. Och så en strof ur Omkring tiggarn från Luossa av Dan Andersson:

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören — något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

Ny radioföljetong tisdag 15 maj

Idag läste Monica Wilderoth sista avsnittet av April av Annika Klüssendorf. 
Imorgon börjar en ny radioföljetong. Det är Vi av KimThúy. Efter flykten från Vietnam hamnade hon i Kanada där hon blev väl mottagen. Flykten från Sydvietnam skildrar hon i självbiografiska debutromanen Ru. Där berättar hon också om hur hon återvänder till Vietnam och om sitt moderskap. Den blev en succé världen över och fick Kanadas främsta litteraturpris, Governor Generals Award. Nu bor Kim Thúy i Quebec i Kanada.
Skådespelerskan Maja Rung läser Vi. Sekwa förlag 2016 i översättning av Ulla Linton.

En smakebit på søndag

 
"Du stirrar på passinformationsformuläret. Du tar fram passet ur ryggsäcken. Du har din nya blå resväska framför dig och du ställer ryggsäcken på den och lutar dig fram över resväskan och ryggsäcken och börjar fylla i formuläret. Namn, födelseort, passnummer, nationalitet. När du är färdig ropar du åt receptionisten:" Jag har fyllt i formuläret."
Han kommer tillbaka till disken och visar dig en lista med namn på en datautskrift och säger: "Vilket?" Ditt namn står halvvägs på listan, som du antar är en lista på folk som ska checka in, och sedan stryker han över ditt namn så grundligt, så våldsamt, att det inte syns ett spår av det. Du får en nyckel till det rum som nu är tillgängligt och du sträcker dig efter handtaget på resväskan som fortfarande är parkerad framför dig. Men var är din ryggsäck? Du tittar på golvet. Inte där. Du säger till mannen bakom disken att du inte har din ryggsäck. Hotellreceptionisten tittar ner på sin sida av disken. Ingenting. Paniken växer - du är i Marocko och du har inte din ryggsäck. Du tänker på allt som finns i den: laptop, plånbok med kreditkort och alla kontanterdu tog ut på Miami International. En tre månader gammal kamera. En biblioteksbok. En necessär. Ett par små korallörhängen. Medan lista över förlorade föremål växer
glömmer du bort att andas." från s. 17 - 18 i När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida. Sekwa förlag. Etta. 2018. I översättning av Jan Hultman och Annika H. Löfvendahl 
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag. Fler smakebitar HÄR

Alma

Bilderna lånade av svenska.yle.fi

Merete Mazzarella, författare och professor i litteraturvetenskap, är en personlig favorit. Hon doktorerade med en avhandling om Eyvind Johnson. Jag läser allt hon skriver oavsett ämne. Hon har en speciell förmåga att med enkla ord klargöra komplicerade förhållanden. Hon är dessutom så otroligt beläst och besitter gränslösa mängder av kunskap. Jag gillar också hennes bistra humor. Nu har hon skrivit en roman om Finlands första kvinnliga professor, Alma

Inte var Alma så ful!

Söderhjelm 1870 - 1949. Alma Söderhjelm var nummer sju av åtta flickor i familjen S. Dessutom fanns det tre bröder. Fadern delade in barnen i vackra och dumma respektive fula och intelligenta. Alma tillhörde den senare kategorin. Hon ville gå sin älskade äldre bror Werners fotspår och bli universitetslärare. När läsaren möter henne ligger  hon på Saltsjöbadens sjukhem och funderar på sitt liv. Hon vill inte vara där, men hennes vänner säger att hon måste. Alla hennes syskon är döda; Alma är ogift och har inga barn. 1894 tar hon studentexamen som 19:e kvinna i Finland. Hon är tredje kvinna att bli fil doktor. Då och då får hon begära dispens hos kejsaren för sitt kön. Sin avhandling skrev hon om pressen under franska revolutionen. Slutligen blir hon då professor vid Åbo Akademi. Där får hon många avundsmän och trivs inte så bra. Men hon skriver historiska fackböcker;  hon forskar och  skriver också romaner. Dessutom skrev hon kåserier som blev mycket uppskattade, till exempel av Bo Bergman och Bang. Hon skaffar sig en självvald familj;  en bror och hans syster och levde med dem och var väl tämligen intresserad av mannen. Alma hade en hel del vänner som Hjalmar och Stina Bergman och Pewe som Prins Vilhelm kallades. En speciell vän var Moje, det vill säga Mauritz Stiller. Greta Garbo träffade hon ofta, men henne tyckte inte Alma om. Det saknades inte män i Alma Söderhjelms liv men det blev inga varaktiga relationer. Alma var den som alltid tagit initiativet, sade hon. Hon tillämpade och predikade fri kärlek. Kärleken är som en vild växt och det går inte att veta hur länge den varar. På sjuklägret började hon tycka att det kunde kvitta om personalen kallade henne professorn eller Alma. Alma grämer sig över att ingen kommer att sörja henne när hon är död, men sköterskan säger att folk kommer att sakna henne. Merete Mazzarella har följt fakta i Alma Söderhjelms liv ända till slutet. Hon har läst alla Alma Söderhjelms brev och dagböcker och hon och hennes framlidne exman Lars Gustafsson talade ofta om Alma Söderhjelm. Boken tillägnas också honom. Vi får lära känna en kvinna som kan vara charmerande och snabb i repliken men som ofta känner sig väldigt ensam. Jag tror att hon kunde vara hänsynslös mot dem hon hade omkring sig utan att egentligen mena det. Alma Söderhjelm framstår som en mångfacetterad kvinna med både goda och dåliga sidor. Och författaren känner sig nog lite befryndad med Alma Söderhjelm. Merete Mazzarella gjorde mig inte besviken den här gången heller. Schildts & Söderströms. 2018

Helgfrågan v. 19

  Vilken är din roligaste bok?

Bonusfråga:

Vad ska du hitta på denna långhelg?

Mia undrar vilket som är våra roligaste böcker. 

Jag storskrattar sällan när jag läser romaner. Ett litet fniss blir det kanske eller något enstaka skratt. Sällan tycker jag att s. k. roliga bäcker är roliga. Men en bok som roade mig mycket var

Snöstormen av Vladimir Sorokin. Det är en fantasifull och gränslös roadmovie där en möter de underligaste figurer och råkar ut för de vidunderligaste äventyr.

Eller vad sägs om självgångare som dras av småhästar stora som rapphönor. 

Bonusfrågan: Den här helgen ska jag först och främst läsa ute i trädgården under boken som är vanlig bok och blodbok i ett. Men jag har redan städat några vildvuxna mappar som står ovanpå en av mina bokhyllor innehållande tidskrifter och kartor, kartor, kartor. Och så ska jag förmodligen åka en sväng till stugan vid havet.

Systrarna Beauvoir

Atlantis

Claudine Monteil, född 1949, är historiker, kvinnorättsspecialist och har tidigare varit diplomat. Hennes doktorsavhandling behandlar Simone de Beauvoirs författarskap. Hon har också skrivit De som älskade friheten - en biografi om Beauvoir och Sartre - samt Söndagarna med Simone. Hennes senaste bok är Systrarna Beauvoir: rivalitet och syskonkärlek. Simone och Hélène de Beauvoir föddes 1908 respektive 1910. De var väldigt olika varandra. Simone var mörk och lillasyster blond. Hélène behandlades mycket styvmoderligt i hemmet speciellt av fadern. Simone ansågs vara den begåvade. Simone blev filosof och författare och Hélène konstnär. Simone fällde inte sällan nedsättande repliker om systerns konstnärskap medan Hélène hela tiden stöttade Simone i hennes feministiska kamp t. ex. för fria aborter. Det andra könet (1949) och Ålderdomen (1976) räknas som Simone de Beauvoirs viktigaste verk. 1975 talades det om Simone de Beauvoir i nobelprissammanhang, men sedan bestämde man sig för poeten Eugene Montale istället. Sartre och Beauvoir hade hela livet igenom ett intellektuellt och fritt förhållande, men de bodde aldrig ihop. Sartre omgav sig med unga vackra flickor och Beauvoir hade förhållanden med både män och kvinnor. Den amerikanske Nelson Algren var hon mycket förtjust i och blev mycket sorgsen när han gjorde slut. Claude Lanzmann tröstade henne i någon mån. Monteils bok delar sig innehållsmässigt ungefär på hälften. Den första delen handlar om sådant en redan visste. Men sedan kommer Monteils personliga bekantskap med systrarna Beauvoir och då blir det mera liv i berättelsen. Simone de Beauvoir dog 1986 medan systern levde ända till 2001. Det jag saknar i den här boken är ett register och bilder. Men boken är lättläst som en roman och en får lust att läsa vidare. Det allra bästa är nog ändå bekantskapen med Hélène de Beauvoir. Det har ett högt pris att vara känd och både älskad och hatad. Simones begravning blev rena kaoset och strider om utgivning av hennes brev pågår fortfarande.  Översättare: Thomas Andersson, Atlantis förlag 2018

Veckans topplista v. 19 - Europa

Johannas deckarhörna:  "Den här veckan är det den europeiska gemenskapen som står i fokus. Enligt min almanacka är den Europadagen den 9 maj, lite som EU:s egen nationaldag kan man säga. Ärligt talat, innan jag läste det där hade jag ingen aning om att det fanns en sådan. Den här veckan går också Eurovision Song Contest av stapeln i Lissabon, också det en hyllning till gemenskapen i vårt hörn av världen. Veckans topplista handlar därför om att lista fem författare eller böcker från grannländerna i EU eller övriga Europa. Men ni får inte göra som i ESC och låta Australien delta"

Jonas Hassen Khemiri, Jag ringer mina bröder tyckte jag mycket om när jag läste den. Det blev också pjäs av den "Jag ringer mina bröder är Sveriges bidrag till Europe Now – ett samarbetsprojekt där fem teatrar i Europa har som mål att beskriva det samtida och framtida Europa, präglat av nya identiteter och befolkningsstrukturer" står det på Malmö Stadsteaters hemsida.

Den heliga Birgitta av Vadstena utnämndes av påven till skyddshelgon för Europa 1999. Redan på 1300-talet hade den heliga Birgitta en vision av ett enat och fredligt Europa. Detta kan en läsa om bl.a. i  Margareta Skantzes bok om Drottning Margareta.

Birgitta Stenberg, Kärlek i Europa är en självbiografisk roman som enligt författaren handlar om mäns förtryck av kvinnor. Hon befinner sig på Mallorca. Det är 50 - tal och hon lever bland konstnärer, bohemer, författare och missbrukare.

Stefan Zweig, Världen av igår: en europés minnen. Zweig fick gå i landsflykt under kriget. På ett hotellrum i Brasilien nedtecknar han sina minnen av det gamla Europas undergång. Sekelskiftet, första världskriget och fram till andra världskrigets utbrott 1939. Denna berättelse har blivit mycket fint mottagen.  Här finns även kärleksfulla porträtt av vännerna Rilke, Joyce, Freud och många fler. Efter att ha skrivit detta vittnesbörd till eftervärlden tog Zweig sitt liv tillsammans med hustrun. Boken utkom första gången i Stockholm 1942, mitt under brinnande krig.

Jag har inte läst ordentligt. Det skulle vara författare och böcker.
Elin Wägner, Från Seine, Rhen och Ruhr : små historier från Europa

Bonus: 
Jag vill leva i Europa med Arja Saijonmaa

Tematrio - Margaret, Meg, Maggie, mm

Lyran:
"Den här veckan fastnade jag för ett namntema. Berätta om en bok som är skriven av eller som handlar om en person som heter någon variant av namnat Margaret (Maggie, Meg, Margareta o s v)!"

Meg Wolitzer skrivit Hustrun, till exempel.

Meg March en av systrarna i Unga kvinnor av Louisa May Alcott; vacker och fåfäng

Marguerite Gautier, det vill säga Kameliadamen, skriven av Alexandre Dumas d. y. 1852. MG var kurtisan och led av tuberkulos.

Inlandet

Natur&Kultur

Nu har jag så gott som sträckläst Elin Willows fina debutroman Inlandet. En ung kvinna flyttar med pojkvännen från Stockholm till Norrlands inland och upptäcker så gott som omedelbart att det var fel. Inte på Norrland eller pojkvännen eller någonting, men deras förhållande är slut. Pojkvännen är på samma linje. Inga hårda ord yttras. Tvärtom. Han har kvar omtanken om henne i nära nog två år. Hon känner väl att hon kommer utifrån. Alla undrar naturligtvis varför hon stannar kvar. För det gör hon. Hon arbetar i affär och har trevliga arbetskamrater, men hon håller sig mycket för sig själv. Samhället är inte stort. Det består i stort sett av två gator och nöjena är få. Jo, en kan gå till Hotellet och dansa och festa på lördagarna. Så det gör hon. Utan större engagemang, visserligen, men hon följer med de andra. Och en kan köra bil på isen. Det tycker hon är fruktansvärt obehagligt. Hon tar körkort och köper bil. Naturen finns inpå knutarna och hon vandrar omkring en hel del. Flickan har inget förflutet och inga planer för framtiden förefaller det som. Hennes liknöjdhet känns lite oroande. Och varför har hon näsblod och huvudvärk? Står Inlandet för något annat än Norrlands inland? Ändå tycker jag att det mot slutet av romanen känns som om det ligger aningen av förändring i luften. På samma gång har hon införlivat en hel del av omgivningens koder och hon börjar räknas in i olika sammanhang. Hur kommer hon att göra? Elin Willows har skrivit mycket skickligt om det som händer medan det inte händer någonting egentligen. Vardagliga göromål i mataffären skildras så att en känner sig som en gick och letade bland hyllorna. Och en läser med stort intresse. Språket är enkelt, rent och vackert. En ren fröjd att läsa. Kommer en att få träffa den här flickan igen?

En smakebit på søndag

Schildts & Söderströms

"Jag skulle kunna hoppa ner från balkongen", sa jag häromdan åt Stina och efter en liten konstpaus fortsatte jag:" Men då skulle jag väl inte ha bättre tur än att en mamma med barnvagn skulle passera strax nedanför och jag skulle ramla på barnvagnen." - "Du har din humor i behåll i alla fall, Alma", sa Stina, "du förmår fortfarande vara rolig." Å, vad jag var trött på det ordet, det har hängt om halsen på mig som en koskälla sedan jag var ung flicka. Söderskälm, så var det kamraterna, de gamla kvinnliga, kallade mig under studietiden. Lilla Söderskälm. Hon som ingenting såg ut men som alltid hade ett rappt svar på tungan. Jag brydde mig inte om att tillägga att jag vid närmare eftertanke var fullt medveten om att jag aldrig med egen kraft skulle kunna ta mig över balkongräcket. Gud vet om jag ens skulle kunna ta mig ut på balkongen." från sidan 5 i Alma. En roman om Alma Söderhjelm, Finlands första kvinnliga professor, skriven av Merete Mazzarella.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser - utan  spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

Jord av järn, himmel av koppar

 








Yasar Kemal föddes 1923 i en by i Anatolien, Turkiet, av kurdiska föräldrar. Han är romanförfattare och aktiv debattör för yttrandefrihet. Efter trakasserier och mordhot i Turkiet sökte han skydd i Sverige.  1977 tilldelades han Stig Dagerman-pris för att han har använt språket som en "väg till varaktig fred och frihet".  Samma år  fick han de tyska bokhandlarnas fredspris för sin kamp för mänskliga rättigheter. Hans verk är översatta till över 40 språk. Kemal var omåttligt populär både i hemlandet och utomlands. Ingen vågade röra honom för att han var så känd. Men han dog utan att ha fått skriva en enda roman på sitt modersmål, kurdiskan. En missad nobelpristagare helt klart. Jord av järn himmel av koppar kom ut 1974 på Gidlunds förlag och i översättning av Tora Palm. Den är fristående fortsättning på Bomullsvägen och fortsättes av Gräset som aldrig dör. Den lilla bondbyn Yalak lider svårt av den hårda vintern och bristen på mat. Bomullsplockningen slog fel förra året och människorna kan inte betala sina skulder till handlaren i staden. De väntar på att han ska komma och kräva sin rätt. De gör sig de hemskaste föreställningar, ryktena går, allt uppförstoras och till slut vet ingen vad som är sant och inte. Byns ledare, Sefer, kommer på att alla ska gömma undan sina tillgångar. Alla gör som han säger - utom Tashbash som hela tiden håller huvudet kallt och lugnt ser tiden an. En bybo får en uppenbarelse och ser Tashbash komma med sju glödande eldklot dansande bakom sig som ystra föl. (Grönt är islams färg.) Tashbash antar ett helgons gestalt och Sefer, byledaren, känner sin ställning hotad. Tashbash uppsöks av människor från när och fjärran för att få hjälp med plågor av alla slag. Folket vet inte vilken herre de ska hålla sig till. Språket är enkelt och mycket mustigt och vitalt. Tonen mellan byborna är rå, men det tycks inte betyda så mycket. De flesta namn har adjektivattribut, Magre Mehmet, Mjölige Muslu, Gamle Halil och Fläckige Kemal. Här finns mycket av folkligt berättande. Kemal har stor kännedom om livsbetingelserna för det folk han berättar om. Turkiska är Månadens språk i Ugglans&Bokens läsutmaning med samma namn. Dessutom passar romanen in på nr 37. Läs en bok med ett av de fyra elementen i titeln eller på omslagsbilden i Fröken Christinas Kaosutmaning.                     

Helgfrågan v. 18

Mias Helgfråga:

Vad tycker du? Är det viktigt att kommentera?

Visst är det viktigt att kommentera. De flesta tycker väl att det är trevligt att någon besökt deras blogg och gjort sig besväret att formulera en kommentar. Åsiktsutbyte är trevligt.

Så kör vi en lite enklare Bonusfråga: 

Vad läser du nu?

Just nu läser jag Inlandet av Elin Willows

och

Jord av järn, himmel av koppar av Yasar Kemal

Konturer

Den här boken fick jag jobba med, Rachel Cusk, Konturer. Vem är Faye, som åker till Aten för att undervisa i skrivande? Hon är författare, frånskild och har två barn. Precis som Rachel Cusk själv. På flyget träffar Faye en grek med yvigt grått hår som börjar prata. Faye lyssnar. Mannen har mycket att berätta. Han har varit gift tre gånger och har flera barn.  Han är rik och äger en ö där hans missanpassade son bor. Sonens mor har tagit sin hand ifrån honom. Vi får veta mycket om den här mannen och hans liv men mycket lite om Fayes. Hon ställer frågor och undviker att tala om sig själv. Det mönstret följer hon även i mötet med andra människor. Rachel Cusk säger att hon blandar skönlitteratur med biografiskt material i  den trilogi som börjar med Konturer är färdigskriven. Andra delen, Transit, kommer ut på svenska i september. Rachel Cusk har den kvinnliga erfarenheten som röd tråd i trilogin. Hon vill skriva om det som är sant och bryr sig mindre om att bli omtyckt. Hon har skrivit nio romaner. En handlade om moderskap och en om en bitter skilsmässa. För dem fick hon hård kritik. Jag tycker att Konturer handlar om skrivande, språk och identitet. Men framför allt om lyssnande. Jag tänker köpa den när den kommer i pocket och läsa om och stryka under och göra kommentarer i kanten. Och så är jag nyfiken på de två kommande delarna. Konturer innebar en ny slags läsning. Rebecca Alsberg har översatt. Albert Bonniers förlag 2018