Robert + Patti = Sant

Robert Mapplethorpe och Patti Smith kom ur helt skilda miljöer. Hans familj var strängt katolsk och han hade fått lära sig att föra sig i sällskapslivet.
Hon kom från en familj där man läste mycket. Far högläste Platon medan mamma stekte köttbullar.
RM och PS utvecklades konstnärligt åt olika håll.Men de arbetade tillsammans och stöttade och uppmuntrade varandra.
Så småningom fann Robert att fotografiet var hans uttryckssätt och Patti Smith skrev texter och tecknade. Det är fascinerande att läsa Just Kids och följa deras utveckling både som konstnärer och kärlekspar. Det är också intressant att se RM:s otroliga bilder på Fotografiska Museet och att se den kortfilm där några av hans modeller och sponsorer kommer till tals och berättar om hur han var att arbeta med. 

Sjusovaredagen 27 juli

Folklorist Tora Wall på Nordiska Museet om

Sjusovaredagen den 27 juli uppmärksammas fortfarande i Finland. Dagen var från början en helgondag till minne av sju kristna män. Legenden säger att de under 200-talet gömde sig en grotta för att undkomma kejsar Decius förföljelse. Där föll de i djup sömn och sov i nästan 200 år.

Helgondagen togs bort ur almanackan år 1900, men dagen levde kvar i folkmun och folktro. Om man sov för länge på sjusovaredagen så skulle man vara sömnig och försova sig under resten av året.

Den som var sist upp kunde utsättas för bus av de som vaknande tidigt. Sjusovaredagen var också en viktig dag för väderleksspådomar: regnade det på sjusovaredagen skulle det regna de följande sju veckorna.

Bilden är LÅNAD

Om konsten att göra ingenting

1580 kom Michel de Montaignes stilbildande Essayer ut.
En essay heter Om sysslolöshet.
Montaigne hade dragit sig tillbaka till sitt slott utanför Bordeaux och satt där i sitt bibliotekstorn och tänkte. Han ville försöka utforska sig själv.
Men det blev en sådan förvirrad röra av tankar att han beslöt att skriva ner dem för att begrunda dem närmare.

Synen på overksamhet har växlat rent historiskt. Under någon tid var sysslolösheten en klassmarkör. Många har skrivit om ämnet, till exempel Aristoteles som tycker "att arbetet endast var uthärdligt i den mån det ledde till ett högre tillstånd av ledighet".
Robert Louis Stevenson skrev An Apology for Idlers 1876. För att nämna ett par.

Jenny Diski tar avstamp i Montaignes essay Om sysslolöshet när hon skriver
On Trying to keep still 2006. Jenny Diski har problem med ensamhet och overksamhet.
Hon känner bara tomhet och funderar mera på vad andra tänker än att hon går på djupet med sig själv.
Läs hela artikeln HÄR

Mer höstlik än somrig

Nigel Nicolsons biografi över Virginia Woolf erbjuder en annorlunda infallsvinkel.
Han mötte henne redan när han var sju år 1924 innan hon blivit erkänd författarinna. Han minns att hon i princip var ganska ointresserad av barn, men hon behövde veta lite om dem för skildringen av gossen James i Mot fyren. Dessutom lärde hon Nigel och hans äldre bror Ben hur man iakttar. De gillade hennes besök och minns hur hon stod lutad som ett S mot någon dörrkarm med ett tankfullt finger mot hakan. Nigel Nicolson minns henne också som en innomhusmänniska mer höstlik än somrig. Hon trivdes bäst när hon stod och värmde händerna vid stockvesbrasan och pratade, paratade, paratade.
Nigel Nicolson (1917 - 2004) är en empatisk, roat överseende och milt ironisk biograf. Man läser biografin som man läser skönlitteratur. Han beklagar hennes tragiska slut och menar att hon lidit en kvalfull död. Hennes aska jordfästes i trädgården i Rodmell. På gravstenen står det:
Mot dig ska jag slunga mig,
obesegrad och trotsig, O Död

Det är slutorden i Vågorna

Att åka Snålis

Tågbilden är lånad
Att åka s. k. Snålis är billigt. Visst.
Men det har sina sidor. Det går långsamt, är försenat, för varmt och för trångt.
Stora okänsliga 45:or anfaller på två fronter och trampar på mig och mina obetydliga 38:or.
Jag ger igen med handbagaget. På smalbenen.

Och jag utnyttjar tiden till att utvidga mitt vetande.
Jag läser tre kvarglömda Kalle Ankor från 1993 och lär mig en del användbara onomatopoetiska uttryck på kuppen; schvoosch! urk! ka- brak! ka-zapp, bo-room!
Jag stickar några varv och lyssnar på ett mycket intressant men knastrigt Sommar med Sara Stridsberg.
Och sedan sköljer jag ner hela smeten med Nigel Nicolsons personliga biografi om
Virginia Woolf.
Sedan var vi plötsligt framme ändå.

Aimez - vous Wagner?

Axel Englund skriver i en klok, tänkvärd och mycket välformulerad understreckare om Richard Wagners operacykel Niebelungens ring och olika regissörers sätt att välja vad de vill lyfta fram eller inte. Kan man skilja kompositören från sitt verk?
Wagner (1813 - 1883) var uttalat antisemit och Hitler (1889 - 1945) ansåg att Wagner lärt honom allt han behövde veta. Hur förhåller man sig till det problematiska med Wagner?
Axel Englund, fil. dr i litteraturvetenskap, verksam vi Stockholms Universitet har nyligen doktorerat på en avhandling om Paul Celan: Stroke Darkly the Strings. On Paul Celan and Music. Han är också kompositör och har bl. a. skrivit musik till texter av Christine Falkenland

Läs hela understreckaren HÄR

I detta sammanhang associerar jag osökt till Nobelpristagaren (1920) i litteratur Knut Hamsun och hans beundran för Hitler och nazismen.
Det går inte att bortse ifrån att Hamsun är en stor författare.
Hur förhåller man sig till det problematiska med Knut Hamsun?

Regnvädersfilm

Portrait of a Marriage är titeln på Nigel Nicolsons bok om sina föräldrars märkliga äktenskap. Modern, författaren Vita Sackville-West var gift med diplomaten, parlamentsledamoten och författaren Harold Nicolson. Framför allt handlar boken om moderns passionerade förhållande med Violet Trefusis. Vänskapen med Virginia Woolf kommer också med på ett hörn i slutet av boken. Nigel Nicolson baserar sin berättelse på moderns efterlämnade papper. Både modern och fadern hade många kärlekshistorier vid sidan av äktenskapet företrädesvis med personer av samma kön. Men de var varandras bästa vänner och de var viktigast i världen för varandra.
Portrait of a Marriage ligger till grund för en TV-serie med samma namn som BBC gjorde 1990. Den finns på DVD och är en alldeles fascinerande film.
Som vanligt är engelsmännen duktiga på att välja rätt skådespelare. I det här fallet är Janet McTeer som Vita Sackville - West och David Haig som Harold Nicolson rent porträttlika.
I filmen figurerar inte Virginia Woolf alls. Nigel Nicholson har däremot ägnat henne en hel biografi.

Rostad gammal kärlek

Under en tid var Ola Hansson och Mathilda Kruse/Stella Kleve goda vänner och åsiktsfränder.
De brevväxlade flitigt och tillhörde båda den lilla kretsen Det unga Skåne som skulle ändra på de litterära traditionerna.
Men brevväxlingen tunnade ut mycket beroende på att Ola Hanssons närmande till Mathilda Kruse avvisades vänligt men bestämt. Ola Hansson var också tämligen arrogant och nonchalant mot alla sina vänner. Han struntade i möten och att besvara brev och inbjudningar.
Ola Hansson tog en gruvlig litterär hämnd i Gallblomma där han beskriver Mathilda Kruse/Stella Kleve som en vacker blomma som inte kan sätta frukt.
Inte konstigt att Mathilda Kruse/Malling inte tålde att höra Ola Hanssons namn.
I Ola Hansson. En studie i åttiotalsromantik av litteraturorprofessorn Ingvar Holm
finns talrika referenser till brevväxlingen.
Tyvärr finns inte Mathilda Kruses brev kvar.

Victoria Benedictsson tillhörde också Det unga Skåne. Det lilla förhoppningsfulla sällskapet träffades första gången i Hörby i Victoria Benedictssons hem. Detta möte beskrivs välvilligt av Mathilda Kruse medan Victoria Benedictsson var avståndstagande. Hon förefaller att - som så många andra - sätta likhetstecken mellan Berta Funcke i romanen med samma namn och dess upphovsman.
Det unga Skåne hade tre möten och sedan imploderade sällskapet. Synd.

1880-talet verkar ha varit en extremt spännande och turbulent tid som man skulle kunna ägna hur mycken tid som helst.

Familjeflicka goes enfant terrible

1864 föddes Mathilda Kruse på gården Oskarsfarm utanför Sösdala mellan Hässleholm och Höör. Redan i sjuårsåldern vet hon att hon ska bli författarinna. Som tioåring är hon en flitig dagboksskriverska.
Efter studierna reser hon och kommer i kontakt med den dekadenta franska litteraturen.
I Köpenhamn uppmuntras hon av den ökände författaren Herman Bang. Han ger henne pesudonymen Stella Kleve och uppmuntrar henne att ge ut sin första roman Berta Funcke (1885) och skrev till och med ett förord i den. Vilket inte gjorde saken bättre - tvärtom.
Det blev skandal. En ung, naiv, oerfaren flicka skriver en bok om flickors/kvinnors undertryckta erotiska känslor. Om flirtationer.
Novellen Pyrrhussegrar med samma ämne kom tidskriften Framåt på fall.
Den moraliska upprördheten var oerhörd. Inte ens kvinnosakskvinnorna var nöjda.
Med tiden byter Mathilda Kruse land, civilstånd, efternamn och litterär form.
Hon blir Mathilda Malling, gift med den danske köpmannen Peter Malling, och kommer så småningom att skriva historiska romaner och familjeromaner. Det betyder inte nödvändigtvis att hon uppgivit sina idéer. Men serverar dem på annat sätt, i annan form.
Kvinnors situation är alltid föremål för Mathilda Mallings intresse.
Kanske skulle Mathilda Malling fått lite större utrymme i boken.
Ann Lingebrandts Stella Kleve. Det moderna genombrottets enfant terrible i h:ströms serie Litterära profiler påminner om en författarinna som förtjänar att inte bli bortglömd. 1880- talet är en spännande tid inte minst för kvinnor.
De litterära och personliga motsättningarna i den lilla gruppen Det unga Skåne där Stella Kleve , Victoria Benedictsson, Ola Hansson och Axel Lundegård ingick
är intressanta att läsa om. De finns ju ofta dokumenterade på flera håll.
Stella Kleve är mycket en mycket lättillgänglig första bekantskap och något av en pageturner. Den spritter av liv och spänst. Och den är spännande. Och lite sorglig.
Ann Lingebrandt är engagerad och det smittar alltid av sig.

Vidareläsningslistan är inte mindre spännande.

h:ström text & kultur
2011

Ständigt denne Henry James

The Turn of the Screw på Läckö slott 15 juli - 5 augusti Musik Benjamin Britten (1913-1976). Libretto Myfanwy Piper efter en novell av Henry James från 1898. Svensk nyöversättning Catarina Gnosspelius.
		Foto: Julia Margaret Cameron (1815-1879) De föräldralösa barnen Flora och Miles lever på ett slott, ömt vaktade av hushållerskan Mrs Grose. En dag anländer en guvernant, anställd av barnens förmyndare för att ansvara för deras fostran. Det finns bara ett villkor: hon ska verka i tysthet, klara sig själv och aldrig någonsin kontakta honom. Det är sommar. Var dag tycks allt mer strålande. Barnen är förtrollande. De leker - såsom barn gör. Men något närmar sig. En främmande man syns i ett fönster. Miles beter sig underligt, Flora dras mot sjön. Något - eller någon - kommer närmre, närmre, närmre... Så växer historien fram om två spöken som lockar på barnen, får näring av och lever vidare genom dem. Brittens suggestiva, svävande - och ändå oerhört enkla - musik från 1954 rymmer barnramsor, folkvisor, dramatiska dissonanser och smärtsamt vackra melodier. Läs recension HÄR Eja, vore man där!

Skogsstjärnorna

SKOGSSTJÄRNORNA

Skogsstjärnorna frodas aldrig
De bara reder sig
med karg nätthet i mossan.

De är spensliga
men vet ingenting om den söta vekhet
du vill tillskylla sommaren.
Det spensligas bestämdhet
är inte mindre än ekens.

Harry Martinson. Ur Passad 1945.

Så här säger Linné om skogsstjärnan
""Jag vet ej, hvilket blommans behag det är, som med sin tjusningskraft så bländar ögat, att åskådaren vid dess åsyn tyckes nästan blifva förhäxad; kanske beror detta på symmetrien, all skönhets moder!".

Det stora slaget om Henry James

2004 var verkligen "The Year of Henry James". Emma Tennant tjuvstartade visserligen 2002 med romanen Felony som skildrade förhållande mellan Henry James och amerikanskan Constance Fenimore Woolson. Men 2004 kom det fyra romaner där Henry James var huvudperson. Colm Tóibín var först med Mästaren och han överskuggade på alla sätt Author, Author av David Lodge som kom ett halvår senare. I Skönhetens linje av Alan Hollinghurst är Henry James föremål för en doktorsavhandling. Den sydafrikanske författaren Michiel Heyns hittade över huvud taget ingen förläggare till sin Henry James-roman.
David Lodge skrev senare en bok om hela "affären" Tóíbin - Lodge, The Year of Henry James:The Story of a Novel där han försöker förklara det hela med den dåliga timingen för hans egen roman. Läs mer HÄR

Feel-good i hängmattan

Maggie Ryan är änka och har tre ogifta döttrar. Det bekymrar henne mycket. Äktenskap rankas mycket högre än yrkesmässiga framgångar. I Bröllopsfixaren försöker Maggie på alla sätt föra samman sina döttrar med lämpliga ungkarlar.
Maggie tycker över huvud taget mycket om att ordna för andra. På gott och ont. Medkänslan med ensamma och sjuka är ett vackert drag där hennes talanger kommer till sin rätt.
Jag kan tycka att döttrarna är fördragsamma som inte blir argare än de blir.
Grace, den äldsta, fyller skamliga trettio utan en ring på fingret; mellandottern Anna, litteraturvetare och expert på William Butler Yates, har just blivit dubbelt sviken av en kollega. Yngsta dottern Sarah kämpar med ekonomin för att försörja sig och sin lilla dotter.
Romanen tilldrar sig i Dublin. Den är lite svår att bestämma tidsmässigt men det ska nog föreställa nutid. Sammanhållningen i familjen är god och omsorgen inkluderar även andra.
Bröllopsfixaren är en snäll och förutsägbar roman, visst, men lite underhållande läsning lämplig för dåsande i hägmattan.
Ändå tycker jag nog att En liten hattaffär på hörnet som kom 2008 är snäppet bättre.

Orig.:s titel: The Matchmaker

Översättare: Ingela Jernberg
Norstedts Förlag
Tryckår: 2011

En verkligt god bok

"Lilla My bor i Muminhuset tillsammans med Muminfamiljen".
Så börjar den här pekboken med trevligt svampiga, tjocka och tuggvänliga blad.
Färgerna är klara och distinkta och alla kanter är runda och mjuka.
Om ryggen håller kan Mumin förmodligen användas även efter tandsprickningen.
Boken är lätt att greppa även för mycket små händer.

Två om trädgård

Två mycket olika böcker om trädgård.
Henrik Valentins Om lusten att trädgårdera (2011) innehåller roliga och tänkvärda krönikor om olika aspekter av detta med trädgård och trädgårdsarbete.
Det är en entusiastisk och kunnig man som håller i pennan.
Modet att kasta en ros; Att döda mördarsniglar; Linnetanter och slashasar; Kan man ha för många rosoor?; Den sista trädgården är exempel på rubriker.
Boken innehåller inte en enda illustration, men väl en växtförteckning.
En charmig, lättläst bok.

The Bedside Book of the Garden (2008) är en bok av en helt annan karaktär. Den ska man umgås med över tid. Meningen med den är inte att jaga ut någon att arbeta i trädgården.
Nej, man rekommenderas snarare att reflektera och filosofera över olika infallsvinklar på ämnet trädgård. Huvudsyftet är att förmedla något av trädgårdens magi.
Författaren, Dr D. G. Hessayon, har skrivit en lång rad böcker i EXPERT gardening series. Några finns till och med översatta till svenska och är anpassade efter svenska förhållanden.
I korta kapitel berättar han om olika kända trädgårdar, trädgårdsmästare, trädgårdar Down Under, den första trädgårdsboken som kom på 300-talet före Kr., den första trädgårdstidskriften som kom betydligt senare liksom kvinnan i trädgården. Man får veta hur man ska tolka de latinska växtnamnen, hur man behandlar sniglar; violernas korta historia på de edwardianska vykorten, Linné, Mendel, Gertrude Jekyll, kejsarinnan Josephine och The Secret Life of a Garden Butterfly. Allt finns med.
Ordspråk och talesätt; folklore och illustrationer i svartvitt tryfferar denna guldgruva till bok

Bedårad, bedagad, förledd

Det går så där med sommarläsningen. Den planerade, alltså. Men det går desto bättre med den oplanerade. Bloggtipsen står som spön i backen och jag faller för det ena efter det andra; Dorothy Sayers, som flera betygat sin vördnad, Mary Stewart som är en av
Inky fingers favoriter, Eyvind Johnson som
Ingrid skrivit om och allra senast Anthony Trollope (1815 - 1882) som Hannele kommenterat på sin blogg.
Tre filmer i serien BBC Classics har jag sett och roats av. Engelsk medelklass på 1800-talet, och samhällssatir med humor och ironi. Anthony Trollope har sinne för sociala orättvisor och han står definitivt på kvinnornas sida medan männen ofta karikeras.
Efter dessa tre filmer tänker jag försöka läsa Kan du förlåta henne? (Första delen av Palliser Novels.) Den förefaller väldigt ordrik. Meningarna slingrar sig i rad efter rad, men översättaren, Roland Adlerberth, har gjort ett gott arbete och man kommer snart in i rytmen. Anthony Trollope vänder sig förtroendefullt till läsaren och överlåter en del av ansvaret för berättelsen. Precis som det måste vara. Anthony Trollopes Autobiography lär vara något utöver det vanliga så det fick bli en beställning på Adlibris.
På Trollope-sällskapets hemsida finns en bl. a. en förteckning över Anthony Trollopes otroliga produktion. Han blev ju inte mer än 67 år men han använde verkligen tiden väl.

www.bergsocken.se

Elin Wägners knyppeldyna




Traskalas på Lädja Norregård. Läs mer om Svenska trasmattor HÄR

Berg-veckan 2011 inleddes i lördags i strålande sol, hastigt åskregn och mera sol.
Det kändes som om alla i Berg och Lädja var på fötter. Hantverksutställningar, mopedrally med flygande start från Caltexmacken i Berg, våfflor, pannkakor med kardemumma, ostkaka, fårost, kalvdans, lammkorv, trasmattor, trädgård, trevliga samtal, vacker natur OCH oklippta vägkanter - så vackra! Det fanns till och med mogna smultron.
På Elin Wägners Lilla Björka fanns en utställning med Siri Derkerts modeteckningar och en historik över hennes otroliga liv.
Det var ingen svårighet att fördriva hela dagen med olika begivenheter och egentligen borde man ha varit med hela veckan. Bergveckan är ett arangemang av föreningar och engagerade privatpersoner. Jag var där för tredje året och jag hoppas att det nu är tradition.
En liten varning utfärdas dock för kartan på baksidan av programmet.
Man inbillar sig gärna att det är gångavstånd mellan de olika programpunkterna. Det är det inte. Såvida man inte är beredd på långpromenad, förstås.

Rockens roll

Dagens Sommar-program var ett exempel på den sortens överraskningar som kan vara så roliga. Värd: Thomas Johansson. Honom hade jag inte prickat för.
Och vem var nu Thomas Johansson? Men visst, han måste ju få sin chans.
Det ångrar jag inte. Ett svep genom rockhistorien, möten med människor och så all denna fina musik: Patti Smith, Bruce Springsteen, Janis Joplin, Bob Dylan, AC/DC, Thin Lizzy, Sex Pisols, med flera.
På P1:s hemsida hittade jag nedanstående uppgifter:

FÖDD: Stockholm
BOSATT: Lidingö utanför Stockholm
ÅLDER: 62 år
TITEL: styrelseordförande Live Nation Europa, promotor
Debuterar som Sommarvärd

Lyssna på musiken i Spotify

Betraktas som en av de mäktigaste i svensk nöjesindustri. Grundade EMA Telstar 1969 och har sedan dess tagit hit Rolling Stones, Madonna, U2 och många andra stora världsartister. Sitter i koncernledningen för amerikanska Live Nation, världens största konsertarrangör, och är turnéproducent för Roxette. Var även turnéproducent för alla ABBA-konserter. Har en plats i styrelsen för Djurgården hockey och jobbar från ett skrivbord som tillhört tändstickskungen Ivar Kreuger.

- Sommar i P1 är ett glimrande program. Och mitt Sommarprogram kommer att handla om mina tre stora passioner: människor, musik och mat.

Andra sidan

Ola Larsmo, flitig författare och litteraturkritiker, har skrivit en essäsamling med titeln Andra sidan. Om skrivande. I den berättar han om författare som till exempel Birger Sjöberg, Italo Calvino, Erik Gustaf Geijer, Henry James och flera andra. Gemensamt för dem är att de skrev gränsöverskridande och på ett sätt som pekade framåt.
Birger Sjöberg liknas vid Dickens och Proust.
Och jag förstår att det verkligen är dags att jag läser Kvartetten som sprängdes.
Henry James skrev skickliga kvinnoporträtt och hans bästa roman är The Portrait of a Lady. (Står redan på sommarens läslista.)
Utom romaner skrev han bl. a. spökberättelser - visserligen utan spöken - men tydligen väldigt bra.
En av de bästa är enligt Ola Larsmo är The Beast in the Jungle.

Andra sidan är verkligt inspirerande läsning för litteraturintresserade.

Länk till Ola Larsmos fina hemsida finns HÄR

Trädgårdsroman

Hannele tipsade för någon vecka sedan om trädgårdsromanen Ödelagd. En kvinna, en man, en trädgård - en skilsmässa av Henrik Valentin.
Jag tyckte att det lät intressant. Och det var det. Jag har med stor förnöjelse läst Ödelagd.
Om jag förstår saken rätt bygger romanen till vissa delar på det självupplevda.
Mer om det kan man läsa på länkarna ovan.
Medelålders Helena Lundberg/Winberg/Lundberg/Medea är en mycket engagerad gymnasielärare, gift med Mats, mor till två söner. Hennes allt uppslukande hobby är trädgården. Plötsligt står hon inför en skilsmässa.
Trots att man ibland blir nervös för att allt ska bli alltför förutsägbart så blir det inte så. Bitvis känns skilsmässan något för idyllisk och Helena alltför kontrollerad, men det är inga långa stunder. Och någon gång exploderar Helena!

Korrekturläsningen verkar ha varit obefintlig, vilket är synd!
Våfför ska det vara på detta viset???
OBS! Den 4 juli deltar Henrik Valentin i Rosdagarna på Österlen. Läs vidare på hemsidan!

Sommar

Är det sommar så är det. Då förväntar man sig vissa saker (utöver sol och bad och långa, ljusa, ljumma kvällar, lättjefull läsning, jordgubbar och biggaråer, och någon vesen deckarserie i TV, förstås) som till exempel Sommarföljetong i SvD. I år: Augustenbad en sommar av Anneli Jordahl
Sommarföljetong i DN. I år:
Himmel över London av Håkan Nesser

SOMMAR i P1 kl 13 med repris 22.12

Jag ser fram emot programmen med Beate Grimsrud (har inte hunnit läsa hennes senast August-nominerade roman, En dåre fri som jag tror är jättebra;
den debattglada Dilsa Demirbag - Sten;
den saklige och logiske Carl Bildt;
KBT-terapeuten Anna Kåver;
den unge, söte, världsberömde klarinettisten Martin Fröst;
författarinnan Sara Stridsberg;
den kloka, välformulerade Babben Larsson
upphovskvinnan till Vems lilla mössa flyger och mycket annat underbart , Barbro Lindgren;
religionspsykologen Owe Wikström som bl. a. skrivit flera studier om Dostojekskij;
och så är jag nyfiken på Håkan Juholt;
Cecilia Uddén, mellanösternkorrespondent, är jag avundsjuk på;
Karl Ove Knausgårds Min kamp har länge legat bland mina att-läsa-snarast-böcker;
och Leif G W Persson är jag inte människa att motstå!

Säkert finns det helt okända personer som kommer att överraska. Jag brukar försöka höra så många program som möjligt oavsett värd.

Men - VAR finns Niklas Rådström???
Vi är många som minns hans underbara Sommar-program 2010.

Högaktuella

I radio, på TV, i tidningar och tidskrifter och på Fotografiska Muséet i Stockholm:
Patti Smith, amerikansk rockmusiker, sångerska, låtskrivare, poet och Polarpristagare 2011. Hennes självbiografi Just Kids har just kommit ut i pocket.
Robert Mapplethorpe, amerikansk fotograf, nära vän och tidvis sambo med Patti Smith under 60/70-talen och nu aktuell med en utställning på Fotografiska Museet i Stockholm

Läs mer  HÄR

Dubbellektion i romankonst

Berättelserna som fortsätter att genljuda i oss

Var och en är sin egen historiker

I två insiktsfulla understreckare delar Per Wästberg med sig av sina betraktelser över romanen sådan den var och som den utvecklats ända fram till dagens tendenser.
Pär Wästberg har själv skrivit såväl skönlitteratur som fackböcker. Han är ledamot i Svenska Akademien och ordförande i Nobelkommittén för litteratur.

I första understreckaren ställdes frågan: Har fiktionens status sjunkit?
Svaret kom idag: "Utan denna imaginära zon skulle ingen sanning existera, bara fakta."

Per Wästberg uttrycker så mycket bra att det vore lätt att stapla citaten på varandra.
Men jag uppmanar helt enkelt: See for yourself!

Tappad tidsuppfattning

Den här boken tyckte jag riktigt mycket om - De hemlösa av Yiyun Li.
De hemlösa är den amerikansk/kinesiska författarens debutroman.

Året är 1979, några år efter kulturrevolutionen i Kina.
Man förbereder sig för en offentlig avrättning av en ung kontrarevolutionär kvinna, Gu Shan, dotter till läraren Gu och hans hustru.
Ingen utav dem förstår sig på sin våldsamma dotter och hennes verksamhet.
De skäms över henne. Särskilt fadern.
Alla skolor och arbetsenheter är utkommenderade till fördömelseceremonin.
Personerna i berättelsen har alla på något sätt kommit i kontakt med Gu Shan;
den vanföra Nini, unge Tong, skräpsamlarparet Hua, som även samlat på utsatta flickebarn och uppfostrat dem; den kända radiorösten Kai, rikt gift och med en liten son; den lungsjuke Jialing, med flera.
Gu Shan är huvudpersonen utan att vara närvarande.
Miljön i den myllrande Lerstaden är väldigt levande och man tycker sig känna människorna som lever där. Många är fattiga och har svårt att skaffa mat till sina familjer. En del är okänsliga inför andras lidande; andra - som skräpsamlarparet -
mister aldrig sin medmänsklighet. Barnen far ofta illa i Lerstaden och kvinnornas situation är eländig.
Jag läste förhäxad medan den ljusa juninatten försvann utan att jag märkte det.
Det är naturligtvis en mörk skildring. Det är därför ljusglimtarna lyser desto klarare.

BOKSTÖDET har också läst

Lusläsning pågår

Redan som mycket ung försökte jag läsa Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Men det gick inte bra alls. Raskolnikov irriterade mig bara. Jag tyckte att han var överspänd och allmänt fånig.
Och dum.
Däremot gav jag mig vid samma tid på Idioten och det blev en andlös läsupplevelse.
På sätt och vis skulle jag vilja läsa om den också, men jag vill inte förstöra min ursprungliga upplevelse, så jag vågar inte.
I alla fall så ska vi diskutera Brott och straff i läsecirkeln i augusti. Nu läser jag sakta och mycket noga och njuter i fulla drag. Det blir mycket att diskutera. Jag tycker fortfarande att Raskolnikov är djupt osympatisk som människa. Men vem vet. Jag kanske ändrar mig under resans gång.
Brott och straff har nyligen kommit ut i pocket i Bonniers klassikerserie.

Bloomsday

Läst i The Wordsworth Book of Days:














Den 16 juni firas Bloomsday i Dublin till minnet av huvudpersonen i James Joyce´s Ulysses, Leopold Bloom.
Hela handlingen i den väldiga romanen
tilldrar sig på en enda dag, nämligen 16 juni 1904. Många litteraturstudenter - inklusive jag själv - har slitit med denna text.
De flesta - inklusive jag själv - utan större framgång. Inte så att jag inte försökte. Tvärtom. Jag införskaffade mig en handledning,
A reader´s guide to James Joyce av William York Tindall.
Avsnittet om Ulysses är fullt av understrykningar.
Två saker slår mig: 1/ Det kanske vore dags för en Molly Bloom´s Day? och 2/ Det kanske vore dags att läsa om Ulysses?
Det sorgliga är att min Ulysses fått fötter. Eller också slet jag upp den. Jag minns en bok med vitt omslag och näst intill psalmbokspapper.
A reader´s guide är grön och betydligt rejälare i utförandet. Den är inte uppsliten.

Flamma stolt mot dunkla skyar!

Idag firas Dannebrogen. Enligt sägnen föll den ner från himlen 15 juni 1219 vid ett slag under kung Valdemars korståg till Estland. Dannebrogen är världens äldsta nu officiella flagga. 15 juni kallas Valdemarsdagen.
Dannebrogen sägs ha stått modell för Sveriges och Englands flaggor.

Flamma stolt mot dunkla skyar är första raden i

Sveriges flagga
Text: K. G. Ossiannilsson
Musik: Hugo Alvén

Tunn & torr som en pris snus

Så beskriver sig författarinnan till Onkel Toms stuga, Harriet Beecher Stowe.
När hon var 25 gifte hon sig med en man, kyrkoherde Calvin Stowes, som hon beskriver så här
"... rik på grekiska & hebreiska, latin & arabiska, & tyvärr! rik på intet annat..."
Harriet Beecher Stowe skulle ha fyllt 200 år idag.
Förrförra århundradets största försäljningssuccé (vid sidan om Bibeln) är idag tämligen okänd tror författaren Nalle Valtiala i dagens intressanta, tänkvärda och lärorika UNDERSTRECKARE

I svensk översättning kom Onkel Toms stuga först som följetong i Aftonbladet och i bokform 1853.
I min läsecirkel kom förslag om att läsa Onkel Toms stuga till hösten, men den finns inte att köpa i pocket på svenska. Förvånande?

Vera Stanhope, kriminalinspektör

Ruth Galloway Elly Griffiths (anti)hjältinna har fått en medtävlare i Ann Cleeves´ (anti)hjältinna Vera Stanhope i Dolda djup, den tredje boken i en serie.
Ann Cleeves har tidigare skrivit Shetlandskvartetten, fyra kriminalromaner som tilldrar sig på Shetlandsöarna.
Ruth Galloway och Vera Stanhope har mycket gemensamt. Båda är barnlösa singlar i medelåldern, överviktiga, bor i små stugor vid kusten ( Norfolk respektive Northumberland);
båda arbetar i mansdominerade yrken ( rättsmedicinsk arkeolog respektive kriminalinspektör).
Dolda djup är en spännande historia med fyra fågelskådande män - som just inte har något annat gemensamt än fågelskådandet - i fokus.
Efter andlöst sträckläsande tyckte jag kanske att det kunde varit mer stil på själva upplösningen.
Men jag ser med tillförsikt fram emot nästa Vera Stanhope-deckare.