Made in Sweden

Jens Linder är född 1964; matskribent i DN och Gourmet, kock med fil. kand. i litteraturvetenskap. 2005 kom
Det glömda köket : En bok om att torka, grava, rimma, röka, stoppa korv, marinera, syra, luta, smaksätta olja, vinäger och alkohol & baka knäckebröd och skorpor. En alldeles underbar bok att läsa rakt upp och ner även om man inte tänker laga maten.
2007 kommer Långkok. En bok om grytor som puttrar hemtrevligt medan man
hinner göra en massa andra saker under tiden. Långkoksserien i DN väckte ett enormt gensvar från läsarna

Årets bok heter Made in Sweden och är också en klok och trevlig läsebok med originella recept med poetiska namn, råd och tips, vackra bilder från olika svenska landskap. Vad sägs om Nävgröt med stekt fläsk och rårörda hjortron och lingon? Det äter man i Värmland. (Nävgröt kokar man av skrädmjöl.). Eller Kolbulle med färsk getost och snickarkorv? Och hur Rödvinssjudet isterband med getost- och potatisklimp får man fråga någon från Jämtland.
Foto: Stefan Wettainen

Höstdagjämningen

Rainer Maria Rilke. Förlåt att jag inte förstod dig. Då
Kanske förstår jag bättre. Nu







Herbsttag
Herr; es ist Zeit. Der Sommer war sehr gross.
Leg deinen Schatten auf die Sonnenuhren,
Und auf die Fluren lass die Winde los.

Befiel den letzten Früchten voll zu sein
Gib ihnen noch zwei südlichere Tage,
dränge sie zur Vollendung hin und jage
die letzte Süsse in den schweren Wein.

Wer jetzt kein Haus hat, baut sich keines mehr.
Wer jetzt allein ist, wird es lange bleiben,
wird wachen, lese, lange Briefe schreiben
und wird in den Alleen hin und her
unruhig wandern, wenn die Blätter treiben

UTRENSNINGEN som kom av sig.

Tänkte att jag skulle rensa upp lite bland gamla föreläsningsanteckningar. Tänkte jag. Och satte beskäftigt igång. Sedan blev det naturligtvis inte mer. Jag började läsa. Och läsa.
Finns det något jag inte ska rensa ut så är det mina anteckningar från föreläsningar och seminarier i litteraturvetenskap!
Bland annat hittade jag:
Sonetter till Hélène av Pierre Ronsard. I översättning av Emil Zilliacus

En gång när brasan sprakar, kvällen lider,
Ni spinner, nystar, ålderstyngd och grå,
och nynnar mina vers och säger så:
"Ronsard besjöng mig i min skönhets tider".

Och tjänarinnan, som av trötthet dignar
och blundar till med sländan i sin famn,
hon spritter upp vid ljudet av mitt namn
och prisande Er lycka hon välsignar.

Ty jag ska vara död, ett multnat stoft,
en skugga irrande i myrtendoft,
och Ni vid härdens glöd en gammal kvinna,

som tänker trist på svunnen ungdomsvår,
sin stolthet ångrande och tomma år.
Bryt livets rosor i den stund de brinna!

BOURDIEU OCH SKÖNLITTERATUREN

Pierre Bourdieus(1930 - 2002) nya vägar in i litteraturen.
Läs Lena Kårelands intressanta understreckare om sociologen Pierre Bourdieu som tog sig friheten att ha synpunkter på hur man skulle läsa skönlitteratur och vilka som var aktörer på litteraturens fält, nämligen författare, kritiker och förläggare.
Han retade upp många litteraturvetare, men hans teorier är svåra att komma förbi.
Nu har det kommit ut en antologi där 16 författare, sociologer, litteraturvetare och filosofer skriverpersonligt om sina erfarenheter av Pierre Bourdieus idéer, Bourdieu et la littérature.
På svenska finns Konstens regler. Det litterära fältets uppkomst och struktur (2002).

Tusen tack!

Så jätteroligt!

Tack till Den luttrade bibliotekarien!

Sju bloggar jag gärna läser:

Inky Fingers
För alla tankar och tips

La Bibliofille
För egensinnet

Calliope
För variationen

Angos bok- och filmblogg
För energin

The Pomegranate Club
För unikt bildmaterial

Jag är jag
För Lästlistan

Ingrids boktankar
För att Ingrid är Ingrid

Jag läser många andra fina bloggar också, till exempel Hanneles Bibliotek, Tekoppens tankar, Vixxtoria, Snowflakes in rain, Lyrans Noblesser med flera.

Sju intressanta (?) saker om mig själv:

1. Jag gillar att läsa böcker. Lyssnar helst inte.
2. Har arbetat på en konservfabrik på Orust under en sommar. Mycket nyttigt.
3. Hatar hundöron i böcker. Det är så respektlöst. Men man får gärna stryka under och
kommentera
4. Har skippat köpstoppsidén vad det gäller böcker en gång för alla. Varför skulle man inte köpa
böcker? Man lever bara en gång.
5. Gillar kläder och vin.
6. Gillar skog, hav, frisk luft och rent vatten. Ren lyx, alltså.
7. Tränar på gym.

Karla som kan spotta, svära och spela fotboll

KATARINA KIERIs nya roman heter Morbror Knuts sorgsna leende.
Flickan Karla bor med sin ensamstående mor i Staden. Brynolf och Knut, de två morbröderna, bor i Byn 24 mil därifrån. Då och då kommer de på besök i sin Ford Taunus, iförda gabardinbyxor och lågskor och sätter sig med varsin armbåge på bordet och säger just ingenting. De är ett ordkargt släkte. Känslor talar man till exempel aldrig om. "Bry dig inte om", är mammas ständiga uppmaning till dottern. Ord, leenden och smekningar är främmande för henne.
Karlas barndom förflyter ändå ganska lyckligt. Hon är en karsk och iakttagande flicka som helst umgås med vuxna och pojkar. Spotta, svära och spela fotboll lär hon sig snabbt. Och det är värdefullt att kunna.
Men plötsligt blir växandet besvärligt. "Hon kurade och drog upp axlarna, hon pressade armarna mot kroppen i ett försök att hejda och trycka tillbaka. Ensam var hon och inte rätt utrustad. Illa fäktade hon och ingenstans hade hon att fly." Och hon skär sig på vårkvällarnas vassa kanter.
Brynolf och Knut löses så sakteliga upp i konturerna och snart är huset i Byn tömt på morbröder och det blir minnesstund i den nedlagda byskolan.
Katarina Kieri skildrar Karla med varsamhet, ömhet, humor och förståelse. Hennes språk är en njutning att läsa och de aforistiska formuleringarna är många.
Jag tror att också många unga människor skulle ha glädje av Morbror Knuts sorgsna leende

Säsongsöppning

Säsongsöppning med Malmö Symfoniorkester

I torsdags 16/9 var det dags för höstens första konsert i Malmö på Konserthuset.
Luften var lika dålig som vanligt, men det var en fantastisk konsert - välkomponerad (!) och spännande.
Den franske dirigenten, Marc Soustrot, var suverän - en blandning av uppretad Hercules Poirot och Jacques Tati med Ingemar Johanssons fotarbete - jagade MSO till oanade höjder i Richard Strauss´ Ein Heldenleben op 40. Första konsertmästare Marika Fältskog spelade skickligt hustruns roll på sin violin och orkestern representerade själva "Helden", d.v.s. Richard Strauss himself.

Föreställningen inleddes med Uvertyren till Egmont op 84 av Ludwig van Beethoven.
Jag blev omedelbart på gott humör och kände mig genast lite mindre besvärad av den dåliga luften. Det var rock´n´roll, helt enkelt, kraftfullt och fartfyllt.

Brahms dubbelkonsert a-moll op 102 var nästa nummer. Här presenterade sig två unga virtuoser på violin och cello - Alexander Sitkovetsky , född i Moskva 1983, och Andreas Brantelid, cello, endast 23 år gammal. Så unga och så skickliga; så trygga i sig själva och med varandra. Vad ska de göra i resten av sina liv? Publikens förtjusning visste inga gränser.
Alexander Sitkovetsky påminde om en finurlig hobbit medan Andreas Brantelid förde tankarna till en renässansmålning av St. Sebastian.

HELT UTAN SKYDDSNÄT

I Margareta Lindholms nya roman, Skogen, möter oss syskonen Maria och Bror. De är i pensionsåldern (fast de förefaller äldre) och har i likhet med föräldrarna ägnat sina liv åt att sköta gammelskogen åt Ägaren eller Kyrkan. Nu har skogen sålts och den nye ägaren vill ha stugan också. Maria och Bror måste flytta. De har blivit ett fall på den unga guldlockiga socialsekreteraren Fridas bord. Hon är bekymrad.
Maria har svårt att tänka sig att leva utan den älskade skogen som är både levebröd och rekreation.
Maria Lindholms romaner tilldrar sig ofta på landsbygden och handlar om människor som inte riktigt platsar i samhället. Människor som lever annorlunda och har små men avvikande krav på livet. Maria och Bror lever nära och helt i samklang med naturen. De vet exakt när de ska gå till mossen för att få höra spelande orrar.
De vet exakt när det är dag st så och sätta. Innanfönstrena plockas ut och sätts in. De saknar bil och körkort och förflyttar sig med buss, cykel eller moped (fast den är trasig.)
De har tillgång till skog, älv och sjö. Och Bror, som är ganska skör, behöver något att göra. Maria vakar över sin tvillingbror.
Jag läser Marias dagboksanteckningar under ett halvt år sakta och i små stycken. Som man läser lyrik. Margareta Lindholms språk är enkelt och vackert. Dramatiken ligger helt på det inre planet.
Man blir inte glad åt utvecklingen. Skogen ska huggas ner och huset blir fritidsboende.
Skövling i yttre och inre bemärkelse, alltså

Två av Margareta Lindholms tidigare romaner

Att lämna sitt ansikte åt jorden

TAHAR BEN JELLOUN föddes 1944 i Tanger i Marocko. Numera bor han i Paris och är den av de största franskspråkiga författarna. Goncourtpriset fick han redan 1987 för Den tjugosjunde natten.
Min mamma heter hans senaste roman. Den handlar om den sista tiden i moderns liv och är självbiografisk.
"Sedan mamma blev sjuk är hon en liten tingest med vacklande minne" börjar berättelsen.
Tahar Ben Jelloun berättar ömsint och empatiskt om sin illitterata mor som nu är sjuk och dessutom håller på att gå bort sig i dimmorna. Däremellan har hon alldeles klart för sig och talar om att det inte är så konstigt att hon som äter så många mediciner är virrig.
Familjens historia rullas upp liksom moderns enskilda öde. Man får insyn i marockanska nedärvda traditioner, religionens betydelse, kvinnornas vanmakt och totala brist på möjligheter att påverka sina egna öden.
Lalla, mamma, blev änka första gången redan vid 16 års ålder. Sedan blev hon andra hustru åte en gift gammal man med sjuk hustru och fyra barn.
Änka igen vid 24 blev Lalla andrahustru ytterligare en gång åt en man som påstod att förstahustrun var ofruktbar.
Gudfruktig, sanningsenlig och tillbakadragen; alltid beredd att utföra det man krävde av henne. Sådan var Lalla, som levde helt för sina barn.
Som gammal, sjuk och dement blir hon grinig och nyckfull. Hon har ont, är uttråkad och ensam. Vid sådana tillfällen brukar hon ägna sig åt att planera en storslagen begravning.
Sköterskan sedan nästan tjugo år, Keltoum, är en argsint och elak kvinna.
Tahar Ben Jelloun har förståelse för att det kan tära på krafterna att vara vårdande dygnet runt, men han vet ju också att modern är helt utlämnad.
Själva dödkampen blir emellertid "långsam och fri från vrede".
"Den som har gett sitt ansikte åt jorden är det inte synd om längre", säger Lalla och
"Döden är ingenting. Det är allt runt omkring som är outhärdligt"

Rakt och mycket gripande. Något att lära av.

Lyrans Noblesser har också läst Min mamma.

NYA HATTEN

Men när ska jag ha den?

HEMKLICKAT

Sapfo, Hypatia och gänget

Professorn i arkeologi

GULLÖG NORDQUIST
från Uppsala Universitet
föreläste om Kvinnors makt och vanmakt i antikens Grekland under Elin Wägnerseminariet 11- 12 september på St. Sigfrids folkhögskola i Växjö.
Klasskillnaderna var oerhörda i Aten och det var endast 10% av befolkningen som var fullvärdiga medborgare. Medborgarskap var inget som kunde förvärvas. Det föddes man till. Mannen och kvinnan har olika uppgifter i företaget familjen, oikos.
Mannen deltar i det offentliga livet och han förväntas ägna sig åt politik.
Yrkeskvinnor förekom och var oftast slavar; barnsköterskor, städare, gatuförsäljare.
I idealfamiljen vill man inte ha många barn. Det sprider egendomen. Har vi hört det förut?
Gudinnan Hera (bilden ovan t.v.) vakar över de gifta kvinnorna. Hon är gift med sin bror den notoriskt otrogne Zeus. Därför är hon arg och hämndlysten. Och farlig.
Lysistrate var gudinna i ett Afroditetempel och hon har en verklig förebild medan en del andra kvinnor i olika positioner var mytiska.
Drottning Berenike på 300-talet f. Kr. var märklig på så sätt att hon var medregent till sin man kung Ptolemaios och även fick förekomma tillsammans med honom på ett mynt.
Allan Klynne, tidigare elev till Gullög Nordquist, har skrivit en mycket bra bok om Kleopatra, Kleopatra: liv och legend
Några nedslag i anteckningarna från en lysande föreläsning.
Gullög Nordquist kunde vi lyssnat länge på.

Second-hand i Bergkvara

ÅRETS VÄCKARKLOCKA

ANDERS LINDER fick den ärofulla utmärkelsen Årets väckarklocka 2010.
Han var inte helt lätt att fånga på en bild. Hela han befann sig på olika håll på samma gång - än här och än där.
Anders Linder är kvick och rolig som Hasse-å-Tage och språkligt ekvilibristisk som Povel Ramel
och lika mycket ekofemnist som någonsin Elin Wägner
Och han kan sin kvinnohistoria ända från gudinnetiden och långt in i partnerskapsutopin.
I nära nog en och en halv timme trollband han publiken och kunde nog fortsatt en stund till om han inte blivit avbruten. En imponerande, inspirerande och beundransvärd väckarklocka med en jättetrevlig hustru, Anna Roll, som också var med.
Avgående ordförande i Elin Wägner-sällskapet, Marianne Enge Swartz med ryggen mot kameran kunde gott fått åtminstone en blomma för 20 års tjänst Tycker jag.

1941 ÅRS VÄCKARKLOCKA

Det blev mycket att tänka på och reflektera över under Elin Wägner-helgen med sällskapet. Trots att två av föreläsarna, Margareta Skantze och Peter Forsgren, var sjuka
För att inte tala om allt som måste läsas! Peter Forsgrens bok, I vansklighetens land. Genus, genre och modernitet i Elin Wägners Smålandsromaner, 2007, till exempel. Åsa-Hanna har jag någorlunda aktuell, men Vinden vände bladen behöver läsas om.
Med nya kunskaper framstår den i nytt ljus. Vinden vände bladen skrevs på samma gång som Väckarklocka, 1941, och innehåller samma stoff men i romanform men kom inte ut förrän sex år senare alltså 1947. Och då hade EW också hunnit med en biografi om Selma Lagerlöf. Hur gick det till? Allt gick i ett långsammare tempo förr i tiden, men somliga kvinnor hann med det otroliga under sina liv. EW var journalist, författare och ekofeminist. Miljövarningar var hon tidig med liksom arbetet för fred. Hon var medlem i den radikala Fogelstadsgruppen och var en av grundarna till Rädda barnen.
Linnéa Johansson hette EW:s motsvarighet till Ellen Keys hushållerska, Malin Blomberg. Hjälp i hemmet hade hon men ändå.
Jag grubblar vidare.

KUL I HELGEN!

POLVÄXLING
Elin Wägners tankar om ett forntida
matriarkat och hur forskarna ser på det idag

Elin Wägner-dagarna 11-12 september 2010 på St Sigfrids folkhögskola ägnar vi åt Elin Wägners tankar om ett forntida matriarkat och den ”polväxling” som skildras i Euripides tragedi Orestien.
Lördagen 11/9 inleds med en tur i Elin Wägners fotspår i dagens Aten och Delfi med
Marianne Enge Swartz.
Peter Forsgren, docent i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet, tar upp trådar med anknytning till temat i Vinden vände bladen. Efter den traditionella naturpromenaden med Börje Svensson, lärare på folkhögskolan, talar
Margareta Skantze, kulturskribent, dramatiker och regissör med kvinnohistoria som specialitet. Margareta utkom i våras med boken Vägen till Henne – om kvinnans försvunna historia, som kan ses som en fortsättning på Elin Wägners Väckarklocka – ett försök att dra en lång svepande linje genom årtusendena på jakt efter det som på engelska kallas ”the sacred/divine feminine”. En kreativ aktivitet hinner vi med före kvällens konsert och supé.

Söndagen 12/9 inleds med att Gullög Nordquist, professor i antikens kultur och samhällsliv vid Uppsala universitet, berättar om hur forskningen ser på Elin Wägners matriarkatstankar i dag.
Elin Wägner- sällskapets ordförande Christina Ekström och Kicki Rydemalm berättar om det nya Elin Wägner-projektet i Växjö. Båda presentationerna ställer frågor att diskutera under kaffet.
Som avslutning bjuder ”Årets Väckarklocka” Anders Linder, musiker och artist, på en kavalkad genom den alternativa kvinnliga historien från forntida iranska begravningsriter till kampen om kvinnors rättigheter i demokratiska sammanhang och en ny GAJA-hypotes.
Seminariet anordnas som vanligt av St Sigfrids folkhögskola tillsammans med
Elin Wägner-sällskapet.

Elin Wägner på Facebook
Elin Wägner-Sällskapet

AKTUELLT

Efter en frostnatt

Jag dödar långsamt ett äpple i munnen.
Högt uppe lossnar ett löv,
och drar de undre med sig.
Var det inte något mer vi ville
än vara hyfsade fruktodlare
i ett hyfsat land
med rätt att rösta, rätt att låta bli?
Många kommer att överraskas
likt sömngångaren i nattskjorta
på ett frostigt tak
under en obönhörlig,
för att inte säga hånfull,
för att inte säga dånande stjärnhimmel.

Werner Aspenström, Inre (1969)

Skånsk grevinna och tjeckisk patriot

Knappt hade jag börjat läsa
En ande som hör jorden till. En bok om Amelie Posse (19884 - 1957) av Eva Strömberg Krantz förrän jag kom att tänka på Håkan Bravingers utmärkta roman Bära bud. Den handlar om bröderna Poul och Andreas Bjerre som var gifta med mor och dotter . Gunhild och Amelie - trots att det endast skilde tre år i ålder på dem. Andreas Bjerres tragiska självmord på ett kurhotell i Tyringe gjorde naturligtvis ett outplånligt intryck liksom rivaliteten mellan bröderna. Man lider med en olycklig son som kommer helt i slagskuggan av föräldrarnas drama. Amelie Posse var gift med Andreas Bjerre i sitt första äktenskap, men förlorade honom till sin bästa väninna efter det att de hade gjort ett egendomligt för sök att leva i ett ménage à trois.
I En ande som hör jorden till möter man många spännande människor som på olika sätt rörde sig i Amelie Posses liv. Det är alltid spännande att läsa om vem som träffade vem, var och när. Och varför.
Jag läser vidare och nagelfar alla bilderna i jakten på de olika personligheterna.
En sak är alldeles klar redan och det är att Amelie Posse hade ett dramatiskt och omväxlande - om inte alltid så lyckligt - liv och att hon var en mycket speciell kvinna.
Fortsättning följer.

BRODERIET LEVER!

Senaste numret (2010:4) av tidskriften HEMSLÖJDEN ägnas åt broderi.
Bland annat presenteras Skånskt yllebroderi i text och vackra bilder.
Okända kvinnor har broderat de vackra kuddar och bonader som finns i hembygdsgårdar, på muséer och i privat ägo.
När skarvsöm från Småland möter yllebroderi från Skåne kan det till exempel resultera i en brudgumskudde som den från Broby som man får beskrivning på för egentillverkning.
Att berätta sagor på vadmal i fritt broderi påminner om de berättelser som vävs in i äkta mattor.
Poeten Bengt Berg på Heidruns förlag bidrar med en krönika om broderier i livet eller livets broderi. Textilkonstnärinnan Elsa Agélii använder nål och tråd i arbetet för en bättre värld.
Ett välmatat, vackert nummer av Hemslöjden att dregla över och inspireras av.

KLINGAN - en kulturgärning

Klingan. Världsmusik med Lennart Wretlind i P2 söndagar kl 11:00

VECKANS CD-KLASSIKER I KLINGAN 2010-09-05

"Le Pas du Chat Noir"
Anouar Brahem
(ECM 016 373-2 / Naxos)

"Detta är fortfarande en oöverträffad skiva i genren ”lågmäld musikmagi”. CD:n kom ut år 2002 och jag skrev redan då, att så här låter månsken i öknen när tiden stannar upp mitt i den svarta kattens steg. Musiken är så stillsam och meditativ att det finns risk att man missar den om man lyssnar på fel humör. Det är musik i samma anda som Erik Satie och Brian Eno. Här kombineras stillhet med intensitet och skärpa, som i en långsam orientalisk dans med dessa tre musiker: Anouar Brahem på oud, François Couturier, piano och Jean-Louis Matinier på dragspel.", säger Lennart Wretlind. Markeringen är min. Jag gillade formuleringen.

Jag förälskade mig handlöst i Mineral Wells framförd av Amanda Shires. Låten finns på CD:n West Cross Timbers.

Intervju med Lennart Wretlind i DN

BÄST I BABEL

BOB HANSSON

Mordet på Halland

I Danmark ser man inte med blida ögon på sina deckarförfattare. Helst ska man som författare ha gått Danmarks Författarskola, startad av Poul Borum, och helst ska man vara minimalist. Deckare ska man inte skriva och inte heller böcker om sitt eget liv. Det är inte fint.
Men Pia Juul, som är en högt aktad dansk författare, har gått i rätt skola, skrivit lyrik och dramatik och noveller och sitter i Danska Akademien, har just kommit ut med en kriminalroman som fått Danske Banks litteraturpris och uppskattas mycket av läsarna.
Mordet på Halland är titeln. (Halland är enligt Pia Juul ett norskt egennamn.) Romanen är ingen regelrätt kriminalroman. Den handlar mest om änkan till den mördade mannen och hennes sökande efter den människa som varit hennes man och för vilken hon offrat så mycket.
Till exempel sin dotter, Abbey. Hur väl känner man egentligen den man lever allra närmast? Pia Juul fokuserar stora frågor som döljer sig i vardagslivet; människors ensamhet och det absurda i tillvaron
Bess, nybliven änka och författare, förefaller egendomligt sluten och nästan som bedövad. Relationer är inte hennes starka sida. Hon snubblar sömngångaraktigt omkring i tillvaron och skriver en novell då och då. Men kanske anar man en ljusning ändå.
Slutet är gåtfullt för att uttrycka det milt. Men spännande läsning är det. Bara inte på det sätt man förväntat sig.
Jag ser fram emot novellsamlingen Dengang med hunden.

Sensuella Isabella eller Inte bara Blue Velvet

Fredagens utmärkta K-special ägnades åt fantastiska Isabella Rossellini, 58, mogen, värdig, vacker, enkel och elegant i bekväma tunikor och byxor av hög kvalitet. Och så lik sin berömda mor, Ingrid Bergman, fast med mera värme. Och skrattet! det underbara skrattet från någon inre källa av glädje och harmoni.
Öppet och otvunget berättade hon om sin mycket speciella barndom, sin oreserverade beundran för fadern, Roberto Rossellini; de två äkta männen, det långa förhållandet med den kaotiske regissören David Lynch och sina kontroversiella djurfilmer, Green porno, som inga vetenskapsman vill medverka i. Som modell fick hon snart filmroller och man minns rubrikerna när Lancôme dagen efter hennes 40-årsdag strök henne ur rullorna.
Men - tvillingsystern Isotta lyste helt med sin frånvaro.
Man kan se programmet på SvT Play t. o. m. 3/10. Missa inte det!

HÄR ÄR DET

Killing Helen

Killing Helen av Sarah Challis är en feel-good-roman, en blandning av Morden i Midsomer (fast utan mord), Hem till byn och en smula Sex and the City light fast på landet.
Killing Helen är en fortlöpande diskussion om relationer och olika samlevnadsformer. Åtminstone om man gör en välvillig tolkning.
Harriet Lennox, violinist, har flyttat ut på landet i Somerset.
Där sitter hon i sin självvalda isolering och planerar mordet på
Helen om nätterna. På dagarna undervisar hon och försöker få ordning på trädgården. Greyhounden Pilgrim håller henne sällskap liksom fårflocken som under den ilskne baggen Pedros ledning tuktar gräset.
Harriet kunde tänka sig att utöka samlingen med en baby.
Väninnorna Loops och den frispråkigt uppriktiga stadsjäntan Poppy bistår med råd och dåd och besök när så erfordras. Poppy grälar när Harriets tröstätande ger synliga resultat.
Romanen erbjuder såväl humoristiska poänger som överraskningsmoment.
I händelse av filmatisering kunde följande rollista tänkas:
Harriet Lennox: Kathleen Turner
Boven i dramat, den stilige Robert Mackintosh: George Clooney
Den tjusiga, kyliga mrs Macintosh: Meryl Streep.
Själva Helen: Kristin Scott Thomas
Bohemiske vännen Ned som saknar två knappar i skjortan och visar en bit brun mage:
Colin Firth.

KUL om stickning

Knitted by me. En bok om stickning och att ha kul - fast mest om stickning. 26 enkla recept att sticka. Av Catarina Dehlin, Cecilie Eslander och Jenny Brodin.
Roligt om halsdukar, benvärmare, fuskstrumpor, armvärmare, sjalar, sjalar, sjalar, slipsar, armband, väskor, bröllopskuddar, hängmössor...
Och till och med ett norskt recept - oppskrift - på pulsvarmer med biser (veck) i glattstrikk med strömpepinne 2,5 mm. Garn: Du Store Alpakka!
Stickstretching, stickyoga - konsten att maska. Stickgraffiti. Läs om World Wide knit in Public Day. Better living through stitching together.
Sticka är ett soft alternativ med dubbel belöning, påstås det.
"Att sköta sig är att se till att man hinner med det roliga" visdomsord av Margaretha Krook.
Uppsluppet anarkistiskt - kanske mest för den ovane och mindre för proffset.
Glad blir man bara av att bläddra i boken i alla fall!
http://knittedbyme.se/

Köpt på antikvariat

Har aldrig hört talas om Sarah Challis, men omslaget är läckert och författarinnan bor i Dorset, Thomas Hardys och John Cowper Powys landskap. Läser Killing Helen med ett visst intresse. Lite chic-lit-varning kanske, men som sagt, läsning pågår.

Läs lite om Sarah Challis

Lovande debutant

Tryckande högsommarvärme över Skåne. Lillasyster Marina hälsar på sin äldre gifta syster, Stella. Dialogen är trevande och man upplever ett främlingskap mellan dem, men också en vilja till närmande. Stellas charmerande man, Gabriel, attraherar Marina från första handslaget. Stämningen tätnar, det drar ihop sig till någon sorts urladdning. Som också kommer. Men det som händer sedan är inte riktigt väntat. Litterära anspelningar är det gott om i
Den drunknade av Therese Bohman.
Tankarna går till Shakespeare, paret Rossetti och andra prerafaeliter. Marina studerar också litteraturvetenskap. Romanens motto är lånat från den dekadente skånske författaren Ola Hanssons Notturno. Och jag associerar av någon anledning också till ärkeängeln Gabriel...
Therese Bohman, född 1978, är kulturskribent på Axess och Expressen. Detta är en mycket lovande debut. Språket är avskalat och vackert. Naturen inlemmas i handlingen och spänningen är skickligt utportionerad. Det jäser under den svala ytan. Det vackra omslaget, som är gjort av Beatrice Bohman , leder också tankarna till klassisk litteratur. Norstedts förlag.
Det är bara att gratulera Therese Bohman och önska lycka till!


THERESES DAGBOK

Köp den blindes sång!

I en liten bokröra som helt fräckt benämns antikvariat hittade jag en pärla.
Olof Lagercrantz´bok om vännen sedan 30-talet, Gunnar Ekelöf (1907 - 1968), Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma.
Ett porträtt som bygger på dagboksanteckningar och brev.
Och bra är det. Och tid tar det. Jag har umgåtts intensivt med denna bok och en volym med samlade dikter av Gunnar Ekelöf i flera dagar. All annan läsning har fått stå tillbaka.
Olof Lagercranrz´vackra, klara prosa är som vanligt en njutning att läsa. Och de kunskaper han har om poeten Gunnar Ekelöf och hans familj, hustru Ingrid och dotter Suzanne, är unika.
Dessutom är han avlägset släkt med GE och delar erfarenheten av att ha en galen förälder med honom. Han följer empatiskt GE:s liv och dikt; iakttar, tolkar, hjälper och stöder in i det sista.
Gunnar Ekelöf föddes rik, men förlorade allt i Kreuger- kraschen. Han visste att han var en utvald, en svan, trots det. Han såg alltid tillbaka till Österlandet och antiken. Att gå tillbaka är att börja om. "Konung av det förflutna" kallar han sig.
Gunnar Ekelöf har liknats vid T. S. Eliot och Ezra Pound. Musik och mystik är genomgående teman i hans diktning. Swedenborg och den besjälade naturen har betytt mycket.
(Olof Lagercrantz har skrivit en bok om Emanuel Swedenborg också, Dikten om livet på den andra sidan.)http://mrscalloway.blogspot.com/2010/06/hata-mamma-bli-forfattare.html
Debutsamlingen heter Sent på jorden och den sista lämpligt nog Vägvisare till underjorden
Gunnar Ekelöf uppfostras i en kvinnodominerad värld. Han är inte främmande för nål och tråd och han har även en liten dampuderdosa för sin röda näsa... Han hatade sin mamma men närmade sig i slutet av sitt liv en försoning.
Spritmissbruket var av det svåra slaget hustrun måste jämt spä ut whiskyn med vatten.
GE stod i överförfriskat tillstånd ständigt på näsan vilket det ärrade ansiktet bar vittne om.
Favoritläsning: Edith Södergran, Årstafruns dagbok, Mme de Sévigné.
GE dog i cancer. Han var tålmodig och stoisk också inför smärtan. ..." håll sällskap med din smärta --- förströ den ända till den gråa morgonen."
Olof Lagercrantz´bok inspirerar till vidare fördjupning i Gunnar Ekelöfs diktning.
Och kanske också till ett medlemskap i Gunnar Ekelöf - sällskapet?
Och visst borde någon instifta ett Ingrid Flodquist Ekelöf - sällskap?!

---

O djupt nere i mig

i det som är nära

finns någonting bortom

någonting bortomnära

i det som är hitomfjärran

någonting varken eller

i det som är antingen eller:

varken moln eller bild

varken bild eller bild

varken moln eller moln

varken varken eller eller

men någonting annat!

Det enda som finns

är någonting anat!

Det enda som finns

i detta som finns

är någonting annat!

Det enda som finns

i detta som finns

är det som i detta

är någonting annat!

---

Absentia animi ur Non serviam (1945)

Desirada

Desirada är en ö i Karibien och titeln på en roman av Maryse Condé, född 1937 på Guadeloupe.
2007 besökte hon Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Hon gjorde där ett strängt, allvarligt intryck och man kände att hon upplevt mycket och att hon identifierade sig med sitt ursprung och dess historia. Maryse Condé bedrev studier i Paris (eller Metropolen som det hette i övärlden). Senare reste hon omkring i Afrika, gifte sig med en man från Ghana, tjänstgjorde vid Berkeley och Columbia University i USA i franskspråkig postkolonial litteratur.
Desirada är en släkthistoria i tre generationer. Tre kvinnors öden flätas i varandra. Tiden skiftar ibland från den ena meningen till den andra. Det stränga allvaret och kärvheten känns igen. Samhället är strikt patriarkaliskt och kvinnorna har mindre värde från födelsen. Och - så länge flickorna inte får någon utbildning har de inte heller någon möjlighet till frigörelse.
Läsningen erbjuder ett visst motstånd, men när man väl fått släktträdet och tidsbegreppen klart för sig flyter det lättare. Miljön är intressant och berättelsen innehåller också ett spänningsmoment. Exilen är ett tema och kulturmöten ett annat. Sexualiteten är problematisk och kopplas ofta till våld. Flickorna är inte gamla när de "får mage" av någon man som tycker sig ha rätt att ta för sig.
De tre kvinnornas levnadsöden hänger intimt ihop med landets historia och Maryse Condé väcker intresse för en del av världen som de flesta inte vet så mycket om.

Radioaktiv himmel över Bay City

Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis, född 1961 i Chicago av fransk/grekiska föräldrar.
En mycket märklig, mäktig och kraftfull roman med flera bottnar om Förintelsen . Redan den grålila himlen över det blåa plåthuset på bokens omslag oroar.
Huvudperson är den unga Amy vars släkt - utom mamma och en moster - utplånats i Auschwitz. Under hela Amys uppväxt tisslas och tasslas det och systrarna vill inte minnas än mindre vidgå att de är judar. Amy upplever lägerfasan i sina mardrömmar som även lever kvar under dagen. Amy är besatt av minnen som inte är hennes egna. Men "... bättre att drunkna i det avskyvärda än att låtsasglömma..." Hon hatar sitt liv i Bay City och egentligen vill hon inte leva alls. Rök, eld och grålila himmel går som teman genom hela romanen.
På Independence Day, 4 juli 1979, fyller Amy 18 år. Familjen firar stort, men det hela slutar i katastrof. Amy upplever att hon är den som utlöst det hela och har svåra skuldkänslor.
Hon reser till Indien där himlen är röd. Hon vill bli till rök i Benares eller bara tyna bort vandrande på vägen längs Ganges mellan Delhi och Varanasi.
Med tiden blir Amy pilot. Hon har alltid varit fascinerad av motorer och nu vill hon utforska himlens tomhet. Hon vill sticka himlen i brand. "Alla ska försvinna i min apokalyps".
Hon får så småningom en dotter som hon ger namnet Heaven. Amy vill snarast frigöra Heaven och skilja henne från åsynen av sin mor och därmed historien.
"Mitt inre har alltid vimlat av katastrofala slutscener", säger Amy, vars favoritmusik är Alice Cooper, Welcome to my Nightmare.
Associationer: Apokalypsen, Uppenbarelseboken och William Blake.

Ingrids boktankar om Himlen i Bay City