Svarta hunden

 

 Bild: Wikipedia

 

Äntligen en författare med handlingen förlagd till Derbyshire och nationalparken Peak District i East Midlands i den fiktiva staden Edendale. Jag fick ett tips från en god vän om Stephen Booth som jag visserligen kände till namnet på men som jag

aldrig läst något av. Men nu har jag läst första delen, Svarta hunden, i serien om kriminalinspektörerna Ben Cooper och Diane Fry. Allt som allt finns det 18 titlar; alla är inte översatta till svenska. Jag fastnade direkt för skildringen av miljön och de olika karaktärerna och deras relationer. Ben Cooper är från trakten; son till superpolisen Cooper och kallas allmänt "Coopers son" vilket är en stor tillgång. Diane Fry är kvinna och därtill stadsbo; inget utav det räknas som särskilt meriterande. Nu råkar hon vara en mycket skicklig polis; det kan ingen förneka och hon är mycket karriärlysten. Cooper och Fry får mordet på en femtonårig flicka på sitt bord. Föräldrarna Vernon tror att deras lilla Laura är ett dygdemönster, men de tvingas inse att så inte var fallet. Tvärtom. Tre äldre, egensinniga gentlemän med starka åsikter om vad vänskap vill säga spelar en viktig roll i berättelsen; särskilt den sturige Harry Dickinson. Spänningen mellan stad och landsbygd och mellan fattiga och rika är tydliga motiv. Som läsare får en en stark närvarokänsla och Edendale och framför allt den lilla byn Moorhay känns snart som hemma. Jag gillar verkligen Booths sätt att skriva och jag känner lättnad över att jag (kanske) hittat en ersättare till Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway.

Titel: Svarta hunden

Författare: Stephen Booth

Översättare: Carla Wiberg

Förlag: Minotaur

Tryckår: 2001

Antal sidor: 398

En smakebit på søndag

"I köket finns sällan annat än kött på burk eller Glenrycks inlagda fisk, gammalt bröd, makaroner, sardiner. Hon lagar inte mat åt familjen. Alla gör som de vill.  Själv äter jag knappt. Jag tar en bit bröd, grillar det direkt på spislågan tills det svartnar och doppar i te. Eller så tar jag Mariekexen med sin fadda smak och brer på smör. Jag bryr mig inte så mycket. Hon går ständigt runt i kläder med fula tryck. Hon glömmer att vara kvinna. Någonting är hon, vad vet jag inte. Jag vill inte veta av hennes fuskkläder, hennes brasilianska tv - serier, hennes fadda drömmar. Jag har alltid sagt nej till mina föräldrar. Det var rentav det första jag sade. Kan du aldrig säga ja? frågade min far när jag blivit tillräckligt gammal för att förstå. Nej, sade jag. Örfilen kom som från ingenstans. Det var den första. Jag var kanske fyra år gammal. Sedan har örfilarna liksom blindfönstren och fotona på väggen velat bli till en vana." 

Från sidan 44 i Eva ur spillrorna av Ananda Devi. Tranan förlag. 2020

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser; utan spoilers. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Fem en fredag v. 34: Vem, vad, när

elisamatildas frågor v. 34: Vem, vad när

Vem har du pratat med mest den här veckan?

Maken, som ju i stort sett är den ende jag träffar.  

 

Vad har du lyssnat på mest under veckan?

e - ljudböcker under promenader. håller på med slutet av Garnet Hill och ska börja på Vuong, En stund är vi vackra på jorden. Ibland har det också blivet ett och annat avsnitt av radioföljetongen Ekman, Händelser vid vatten

Var har du spenderat mest tid under veckan?

Utomhus. Inget går upp emot frukost utomhus eller att sitta under ett träd och läsa.

Eftersom det regnat en del har det också blivit läsfåtöljen

Vad har du sett mest av den här veckan?

Netflix - och HBO - serier

 

När har du varit som mest trött under veckan?

Varje morgon

Helgfrågan v. 34

Mias helgfråga v. 34

 

Brukar du namna dina böcker? 

Bonusfråga: Håller ni fortfarande på Folkhälsomyndighetens rekommendationer ang. Corona?

 

Om jag har fått en bok av någon brukar jag be dem att skriva något i den till mig.

Och om jag evtentuellt skulle frångå mina principer och låna ut en av mina böcker till någon speciell person skulle jag nog skriva mitt namn i boken. Kanske adress också. 🤔

Svaret på Bonusfrågan: Ja. Så klart. Pandemin är ju inte på något sätt över. Social distansering; tvål, vatten och handsprit. 😷

Veckans kulturfråga v. 34

enligt O har startat en ny onsdagsfråga: Veckans kulturfråga kallar hon den.

 

Vilken är din favoritförfattare inom spänningslitteraturen?

Vilken är hens bästa bok?

 

Jag behöver bara tänka vilken spänningsförfattare som jag inte har tröttnat på trots att jag läst vederbörande jättelänge. Och jag tror mig vara i gott sällskap. 

Elly Griffiths eller Domenica de Rosa som hon egentligen heter har rättsarkeologen Ruth Galloway som sin protagonist. Om jag måste välja en bok som jag tyckte extra mycket om så tror jag att jag väljer The Dark Angel vilket är den tionde boken om Ruth Galloway. På andra plats skulle jag sätta

                                       En orolig grav

 

Top Ten Tuesday

TTT August 18: Books that Should be Adapted into Netflix Shows/Movies

Where the Crawdads sing by Delia Owens. North Carolina

Pachinko by Min Jin Lee

The Beekeeper of Aleppo by Christy Lefteri. About an escape from Syria to England

Soviet Milk by Nora Ikstena. A novel about three generations of women and a bit of Latvian history

Orchard of lost Souls by Nadifa Mohamed

The Song of Achilles by Madeline Miller

Convenience Store Woman by Sayaka Murata. About Keiko who never fitted in anywhere until she becomes a very concientious convenience store woman

Olive again by Elizabeth Strout. I just loved Frances McDormand in the 2014 HBO adaptation of Olive Kitteridge.

Latitudes of Longing by Shubhangi Swarup. About different people living in India. And about man´s relation to nature. 

The Blizzard by Vladimir Sorokin. A adventurous roadmovie in snow and storm. 

Tisdagstrion: Jorden runt

Ugglans och Bokens tisdagstrio v. 34 har rubriken Jorden runt.

1. Biodlaren från Aleppo av Christi Lefteri (Syrien). Om en flykt från krigets Syrien till Yorkshire i Storbritannien.

2. Längtans latituder av Shubhangi Swarup (Indien). Skildrar mänsklighetens skönhet och brutalitet förmåga att ska och älska.

3. Japanese Women don´t get old or fat av Naomi Moriyama (Japan)

I Japan lever folk längre och är smalare än någon annanstans i världen. Man är tacksam för maten och njuter av den. Boken rymmer mängder av läckra exempel på japansk husmanskost som ändå inte är krånglig att göra.