Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 48: Författare vars för - eller efternamn börjar på K.
Yasunari Kawabata, Tusen tranor, Snöns rike. Snöns rike som kom ut 1948 anses vara Kawabatas mästerstycke. I Tusen tranor var det teceremonin som var någon sorts nav. Här är det geishakulturen. Den sysslolöse, stormrike
Shimamura som ärvt sin förmögenhet åker då och då upp i bergen till
kurorten Honshu vid de varma källorna för att återfinna sin livslust.
Där träffar han geishan Komako, som begår den för en geisha oförlåtliga
synden att bli kär i en kund. Hon ger, men får inget tillbaka. Shimamura
iakttar sin egen känslokyla, men känner ändå en viss dragning till
Komako. Shimamuras hustru syns inte men finns ändå. Om henne får vi inte veta
något.
Katarina Kieri, Morbror Knuts sorgsna leende
Flickan
Karla bor med sin ensamstående mor i Staden. Brynolf och Knut, de två
morbröderna, bor i Byn 24 mil därifrån. Då och då kommer de på besök i
sin Ford Taunus, iförda gabardinbyxor och lågskor och sätter sig med
varsin armbåge på bordet och säger just ingenting. De är ett ordkargt
släkte. Känslor talar man till exempel aldrig om. "Bry dig inte om", är
mammas ständiga uppmaning till dottern. Ord, leenden och smekningar är
främmande för henne. Karlas barndom förflyter ändå ganska lyckligt.
Hon är en karsk och iakttagande flicka som helst umgås med vuxna och
pojkar. Spotta, svära och spela fotboll lär hon sig snabbt. Och det är
värdefullt att kunna.
New Forest
av den begåvade danska författaren Josefine Klougart är nära nog 700 s. ren njutning. Ett fantastiskt, poetiskt språk, fina
metaforer, många aforistiska formuleringar och så mycken igenkänning.
Lugnt och eftertänksamt bjuds läsaren in till att tillsammans med
författaren gå tillbaka i tiden för att förstå dennas historia. Naturen
har stor betydelse i New Forest; men det är ingen romantisk
föreställning om den. Hästar och hundar är viktiga djur liksom rävar och
fåglar.
Kawabata har jag läst och gillat, Forest var var lite för tjock
SvaraRaderaFler som påminner om Josefine Klougart, hur har jag kunna glömma bort henne.
SvaraRaderaMorbror Knuts sorgsna leende låter som något jag skulle kunna gilla (känna igen mig i 🙂).
SvaraRadera