Lyrans tematrio: Det känns faktiskt alldeles nödvändigt för mig att få lite bokklappar
även i år. Även fast bokhyllan bågnar. Är det lika för er? Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!
Klart att en måste ha bokjulklappar! Jag skulle vilja göra några kompletteringar vad det gäller Virginia Woolf, Ebba Witt - Brattström och Japan
1. Ögonblick av frihet: dagboksblad 1915 - 1941 och
Leka med modernismen: Virginia Woolf och Bloomsburygruppen av Ingela Lind
2. Ebba Witt - Brattström, Stå i bredd: 70 - talets kvinnor, män och litteratur
3. Kvinnor i Japan under tusen år: nio porträtt av Monica Braw
tisdag 5 december 2017
Veckarns topplista v. 49
Johannas deckarhörna: Nobelpriset (T ex. Årets, prisade författare du vill/har läst, böcker om andra pristagare än de i litteratur)
Ingen har väl missat att nobelpristagaren Kazuo Ishiguros roman Never let me go läses som radioföljetong just nu. Uppläsare: Mirja Turestedt.
Jag väljer fem nobelpristagare i litteratur som jag skulle vilja läsa.
1. Wladyslaw Reymont, Polen, fick priset 1924 "för det stora nationaleposet Bönderna"
2. Sinclair Lewis, 1930, var den förste amerikanen som fick priset
”för hans starka och levande skildringskonst, med typskapande förmåga, med kvickhet och humor”
3. William Faulkner, 1949, ”för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur”
4. Saul Bellow, 1976, ”för den mänskliga förståelse och subtila kulturanalys,
som förenas i hans verk”
5. Gao Xingjian, Kina, fick Nobelpriset i litteratur 2000 "ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik".
Ingen har väl missat att nobelpristagaren Kazuo Ishiguros roman Never let me go läses som radioföljetong just nu. Uppläsare: Mirja Turestedt.
Jag väljer fem nobelpristagare i litteratur som jag skulle vilja läsa.
1. Wladyslaw Reymont, Polen, fick priset 1924 "för det stora nationaleposet Bönderna"
2. Sinclair Lewis, 1930, var den förste amerikanen som fick priset
”för hans starka och levande skildringskonst, med typskapande förmåga, med kvickhet och humor”
3. William Faulkner, 1949, ”för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur”
4. Saul Bellow, 1976, ”för den mänskliga förståelse och subtila kulturanalys,
som förenas i hans verk”
5. Gao Xingjian, Kina, fick Nobelpriset i litteratur 2000 "ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik".
måndag 4 december 2017
De sista vännerna
I tredje delen av Jane Gardams serie om Imperiets barn, De sista vännerna, är det Terry Veneerings historia som står i fokus. Några gamla vänner och deras barn byter minnen om både honom och hans trätobroder, den gamle Filth. Mellan dem står Betty, Filths hustru, som också har en relation med Veneering. Vännerna träffas mycket på begravningar. De minns, minns fel, retar sig på varandra och grälar med sina barn om hur det egentligen var. Gamla Dulcie får förebråelser av dottern Susan för att hon lämnades i England medan föräldrarna åkte till Honkong, men det är inget som biter på Dulcie. Så gjorde man väl? Inget dåligt samvete där inte. Det känns som om en säger farväl till ett gäng gamla bekanta och en tidsepok och ett speciellt sätt att leva. Det är nog så de få kvarlevande känner det också. Jag gillar Gardams sätt att berätta med lagom mycket humor och en gnutta cynism. Och det är roligt att hennes berättelser till stora delar utspelar sig i Dorset, författaren Thomas Hardys landskap. Thomas Hardy apostroferas också vid flera tillfällen. Jane Gardam fyller nittio nästa år och bor i Kent.
Etiketter:
De sista vännerna,
England,
Imperiets barn,
Jane Gardam
söndag 3 december 2017
En smakebit på søndag
"exemplet paula. paula är ifrån landet. lantlivet har hittills hållit henne i schack - liksom hennes systrar erika och renate som är gifta. dem kan man avskriva redan nu, det är som om de inte längre fanns på jorden. med paula är det annorlunda, hon är den yngsta och finns i allra högsta grad på jorden. hon är femton år. hon är tillräckligt gammal för att kunna få fundera på vad hon skulle vilja bli: hemmafru eller butiksbiträde. butiksbiträde eller hemmafru. i hennes ålder är alla flickor som är lika gamla som hon tillräckligt gamla för att fundera på vad de skulle vilja bli. grundskolan är avslutad, männen i byn är skogsarbetare eller också blir de snickare, elektriker, plåtslagare, murare eller så går de till fabriken. eller så försöker de som snickare, elektriker, plåtslagare, murare eller fabriksarbetare men drar sedan ut i skogen och blir skogshuggare. flickorna blir deras fruar. jägare är ett bättre yrke, de importeras utifrån. lärare och präster finns det inga, byn har ingen kyrka och ingen skola. till och med ett sådnat intelligensyrke som filialchef på konsum importeras utifrån, under honom arbetar alltid tre kvinnor och flickor ifrån byn och dessutom en flicka ifrån byn som lärling. kvinnorna blir butiksbiträden eller tillfälliga butiksbiträden tills de blivit gifta, och när de blivit bortgifta då är det slut med att sälja, då är de själva sålda, och nästa butiksbiträde får ta hennes plats och fortsätta sälja, växlingen sker i flygande fläng." från sidan 20 i Älskarinnorna av Elfriede Jelinek. Översättare Aimée Delblanc, Brombergs förlag 2008.
Astrid Terese på bloggen Betraktninger administrerar En smakebit på søndag. Vi uppmanas att dela med oss av det vi just läser utan att avslöja något vitalt.
Fler smakebitar HÄR
Astrid Terese på bloggen Betraktninger administrerar En smakebit på søndag. Vi uppmanas att dela med oss av det vi just läser utan att avslöja något vitalt.
Fler smakebitar HÄR
lördag 2 december 2017
Mikael Persbrandt
Albert Bonniers förlag |
Carl - Johan Vallgren blev en riktigt bra bok. Mycket bättre än jag trodde. Och det är jag glad för. Vallgren skriver, men det är Persbrandts röst en hör. Det är en rak berättelse om livet från uppväxten med en ensamstående mamma, pappan som en frånvarande skugga, skolgången som inte var någon hit, dansen, vägen till teatern och filmen. Det berättas om flickor, förstås. De som han hade längre förhållanden med namnges. Det är ingen hymlande med festandet och knarkandet och de många sena nätterna när det begicks dårskaper. Kokainet kallas den vita drottningen och det var det ingen brist på. Det en kan förvåna sig över är att ingen observerade den periodicitet med vilken de värsta och mest destruktiva drogfesterna uppträdde. Den som först lade märke till detta var Sanna Lundell som kom att bli mor till Persbrandts två pojkar. Efter festnätter kunde Persbrandt gå mellan filminspelningar och teaterföreställningar och leverera utmärkt. Hans kondition är anmärkningsvärd. En får intressanta inblickar i vad som försiggår bakom kulisserna. Margareta Krook välkomnade honom inte direkt. Och Jan Malmsjö tyckte att det blev lite väl trångt på scenen när Persbrandt var närvarande. Thorsten Flinck och Persbrandt spelade tillsammans i Strindbergspjäser där Flinck även var regissör. Persbrandts rastlösa liv har numera tappat farten. Han har fått diagnosen bipolär och medicineras med litium. Sanna Lundell och han har köpt en gård på landet där de bor med sina små pojkar och Mikael Persbrandt säger sig till slut ha till slut funnit lugn i livet.
Etiketter:
Carl - Johan Vallgren,
Memoarer,
Mikael Persbrandt
fredag 1 december 2017
Helgfrågan v. 48
Mia undrar i sin helgfråga om vi har någon speciell julbok. Det har jag. Anna Bergenström, Den första kokboken där jag bakar det franska brödet. Och så Vinterns goda ting.
Till 1 Advent sätter jag fram adventsstakar, hänger upp adventsstjärnan, bakar saffransbröd och skurna franska pepparkakor (Sju sorters kakor). 1 Advent går jag i kyrkan för att få lufta lungorna i alla fina adventspsalmer.
Till 1 Advent sätter jag fram adventsstakar, hänger upp adventsstjärnan, bakar saffransbröd och skurna franska pepparkakor (Sju sorters kakor). 1 Advent går jag i kyrkan för att få lufta lungorna i alla fina adventspsalmer.
torsdag 30 november 2017
Bok och film
Ibland blir en överraskad. Hade ingen aning om att Pedro Almodovars film Köttets lustar (1997) baserar sig på en psykologisk kriminalroman av Ruth Rendell, nämligen Dödsryckning (1986). Jag gillar alltid Pedro Almodovar och jag gillar för det mesta Ruth Rendell. Här har Almodovar möblerat om ordentligt i händelseförloppet. Men de tre huvudpersonerna Victor, David och Clare och relationerna dem emellan känner en igen. Victor är en ung man som inte riktigt vet hur han ska handskas med kvinnor. Han har just sluppit ut efter tio år i fängelse och uppsöker David Fleetwood, f. d. polis, som sitter i rullstol förlamad från midjan och neråt efter en skottskada. Det var Victor som höll i vapnet. Davids hustru Clare vill kasta ut Victor när det går upp för henne vem han är. Men David och Victor har ett behov av att gå igenom det som skedde. Ett egendomligt triangeldrama växer fram i såväl bok som film. Men upplösningen liknar inte vartannat ett spår. Det gör för övrigt inte inledningen heller. Filmtiteln är lite vilseledande också, men det gör inte så mycket. Bokens titel är kanske inte heller så välvald. Originalets titel är Live Flesh vilket inte direkt för tankarna till Dödsryckning. Live Flesh står det på filmomslaget också. Filmen är löst baserad på boken Dödsryckning av Ruth Rendell står det på Wikipedia.
Etiketter:
DVD - film,
Dödsryckning,
Köttets lustar,
Live Flesh,
Pedro Almodovar,
Ruth Rendell
Olikhetsutmaningen: prisad och förbisedd
Sista olikhetsutmaningen för i år säger enligt O. Förhoppningsvis kommer den igen? Veckans ordpar är prisad och förbisedd.
När det delas ut olika litterära priser tycker en ju nästan alltid att någon/några blivit bortglömda. Åtminstone tycker en att de borde varit nominerade. Årets Augustpris var inget undantag: Varför blev varken Anne Swärd, Vera eller Agneta Pleijel, Doften av en man nominerade? Hur tänker förlagen? Som vanligt rör det väl sig också om ekonomi.
Vad det gäller författare som inte fått Nobelpriset i litteratur kan listan göras lång. Tre författare som borde varit självklara är Thomas Hardy, Leo Tolstoj och Virginia Woolf. Assia Djebar, Yukio Mishima och James Joyce är tre andra. Men - för Margaret Atwood finns det ju ännu hopp!
När det delas ut olika litterära priser tycker en ju nästan alltid att någon/några blivit bortglömda. Åtminstone tycker en att de borde varit nominerade. Årets Augustpris var inget undantag: Varför blev varken Anne Swärd, Vera eller Agneta Pleijel, Doften av en man nominerade? Hur tänker förlagen? Som vanligt rör det väl sig också om ekonomi.
Vad det gäller författare som inte fått Nobelpriset i litteratur kan listan göras lång. Tre författare som borde varit självklara är Thomas Hardy, Leo Tolstoj och Virginia Woolf. Assia Djebar, Yukio Mishima och James Joyce är tre andra. Men - för Margaret Atwood finns det ju ännu hopp!
onsdag 29 november 2017
Till jul
Ruin förlag |
Till jul heter den här novellen som Anton Tjechov (1860 - 1904) skrivit.
Den är en europeisk novell som passar in på nr 5. Historisk tid
Etiketter:
Anton Tjechov,
Läsutmaning,
Novellsudoku 2017,
Ruin förlag,
Till jul
tisdag 28 november 2017
Veckans topplista v. 48
Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 48. Höstens bästa
1. Anne Swärd, Vera
Huvudperson i romanen är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom.
Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!
2. Aki Ollikainen, Nödåret
Året 1867 rådde hungersnöd och arbetslöshet i Finland. Marja och hennes två barn ger sig iväg från det lilla hemmet i Korpela och lämnar den döende mannen åt sitt öde. Marja tänker sig att gå till Petersburg där hon tror att det finns mat.
Vinter är kall och obarmhärtig. Dödens färg är vit.
3. Emily Fridlung, Vargarnas historia
Femtonåriga Linda bor med sina föräldrar i de skogiga delarna av nordvästra Minnesota. Hon kallas Miffot och kommunisten i skolan. En dag träffar hon den unga kvinnan Patra, hennes man Leo och deras son Paul. Linda blir god vän med dem, men anar så småningom att något inte står rätt till. Romanen är Emily Fridlunds debut och hon fanns med på årets Bookerpris - lista
4. Golnaz Hashemzade Bonde, Det var vi
En annorlunda bok om att vara invandrare. Nahid är dödssjuk och besviken på livet. Hon hade så många drömmar men har fått så lite att hon inget har att ge. Detta går ut över dottern Aram, som har en del att förebrå föräldragenerationen men ändå ser den som brobyggare. Men det finns ändå något som Nahid och Aram till slut kan glädja sig åt gemensamt.
5. Milena Michiko Flasar, Jag kallade honom Slipsen
Två män sitter på var sin bänk mitt emot varandra i en park i Tokyo. Den ene är en s. k. hikikomori, det vill säga en som bor hemma hos föräldrarna och inte studerar, inte arbetar och inte går ut. Men en dag har Hiro alltså gått till parken och där sitter kontoristen Teri Ohara med sin läderportfölj och matsäck. Han har förlorat sitt arbete, men vill inte berätta det för sin fru. De blir sakta men säkert vänner och talar med varandra om det som är svårast i livet.
1. Anne Swärd, Vera
Huvudperson i romanen är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom.
Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!
2. Aki Ollikainen, Nödåret
Året 1867 rådde hungersnöd och arbetslöshet i Finland. Marja och hennes två barn ger sig iväg från det lilla hemmet i Korpela och lämnar den döende mannen åt sitt öde. Marja tänker sig att gå till Petersburg där hon tror att det finns mat.
Vinter är kall och obarmhärtig. Dödens färg är vit.
3. Emily Fridlung, Vargarnas historia
Femtonåriga Linda bor med sina föräldrar i de skogiga delarna av nordvästra Minnesota. Hon kallas Miffot och kommunisten i skolan. En dag träffar hon den unga kvinnan Patra, hennes man Leo och deras son Paul. Linda blir god vän med dem, men anar så småningom att något inte står rätt till. Romanen är Emily Fridlunds debut och hon fanns med på årets Bookerpris - lista
En annorlunda bok om att vara invandrare. Nahid är dödssjuk och besviken på livet. Hon hade så många drömmar men har fått så lite att hon inget har att ge. Detta går ut över dottern Aram, som har en del att förebrå föräldragenerationen men ändå ser den som brobyggare. Men det finns ändå något som Nahid och Aram till slut kan glädja sig åt gemensamt.
5. Milena Michiko Flasar, Jag kallade honom Slipsen
Två män sitter på var sin bänk mitt emot varandra i en park i Tokyo. Den ene är en s. k. hikikomori, det vill säga en som bor hemma hos föräldrarna och inte studerar, inte arbetar och inte går ut. Men en dag har Hiro alltså gått till parken och där sitter kontoristen Teri Ohara med sin läderportfölj och matsäck. Han har förlorat sitt arbete, men vill inte berätta det för sin fru. De blir sakta men säkert vänner och talar med varandra om det som är svårast i livet.
måndag 27 november 2017
Tematrio - Poetiska, långa titlar
Lyran är tillbaka med sin tematrio: Jag har nyligen läst en bok p g a att titeln lockade mig och detta får bli veckans tema. Berätta om tre bra romaner med poetiska, långa titlar!
Björn Larsson, Long John Silver : den äventyrliga och sannfärdiga berättelsen om mitt fria liv och leverne som lyckoriddare och mänsklighetens fiende.
En fantastisk roman; saltstänkt, spännande, och välskriven.
Ann Jäderlund, Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar. Stort och smått blandas med existentiella frågor i Ann Jäderlunds diktsamling som var nominerad till Augustpriset 2009
Alex Schulman, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Nedslagen, nyskild Alex Schulman möter sin drömprinsessa, Amanda Widell.
Björn Larsson, Long John Silver : den äventyrliga och sannfärdiga berättelsen om mitt fria liv och leverne som lyckoriddare och mänsklighetens fiende.
En fantastisk roman; saltstänkt, spännande, och välskriven.
Ann Jäderlund, Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar. Stort och smått blandas med existentiella frågor i Ann Jäderlunds diktsamling som var nominerad till Augustpriset 2009
Alex Schulman, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Nedslagen, nyskild Alex Schulman möter sin drömprinsessa, Amanda Widell.
Etiketter:
långa titlar. Läsutmaning,
Tematrio - Poetiska
Äkta makar
Nakamura är trettiofem år och tycker att det är på tiden att han gifter sig. Sakiko är tjugosex och har svarat ja på Nakamuras frieri. Nu lämnar han Tokyo med Shinkansen för att åka hela långa vägen till Sakikos föräldrar i Hakodate för att anhålla om hennes hand. I Morioka byter han till snälltåget Hatsukari och finner i sin vagn två damer i sjuttioårsåldern som inte fått platserna bredvid varandra. Han erbjuder sig att byta med dem, men de tycker att det är bättre att konduktören vänder på sätena så kan de prata alla tre. Den ena damen har ett halsband av konstgjorda pärlor och den andra en blomsterscarf runt halsen. De berättar att de ska åka till en ceremoni där man plockar i askan. På Nakamuras fråga vad det är för något pekar blomsterscarfen under sätet på en cylinderformad behållare inlindad i ett tyg. Hon förklarar att det är hennes mans kvarlevor. Han dog för tre år sedan, men på grund av stridigheter inom släkten kunde han då inte begravas i familjegraven. Men nu är alla de stridande döda så nu är fältet fritt. Nakamura tycker att de kan sätta urnan på det lediga sätet bredvid honom, men blomsterscarfen förklarar att hennes man avskydde att ligga mjukt. Vid lunchdags köper alla tre bentolådor och oolong - te från försäljerskan på tåget. Sedan somnar damerna och blomsterscarfen vilar sina ben på makens urna och håller den på så sätt också på plats. Nakamura börjar tänka på vad han ska säga till Sakikos föräldrar. Sakiko har på sitt gladlynta sätt förklarat för honom att det inte är så viktigt. De vet ju ändå varför du kommer, säger hon. En söt, humoristisk novell av en utomeuropeisk författare jag aldrig tidigare läst tidigare, nämligen japanska Koike Mariko, född 1952.
Etiketter:
Japan,
Koike Mariko,
Novellsudoku 2017,
Äkta makar
söndag 26 november 2017
En smakebit på søndag
"Förut bodde Vera i Kristinelund, i den delen av staden som ligger bakom lasarettet. Hon och modern bodde tillsammans i den gamla lägenheten med marmorbänk i köket och de höga fönstren med vädringsrutor upptill. Efter pensioneringen var modern alltid där. Ut i den mörka tamburen kom hennes röst till mötes: Är det du, Vera? På kvällarna satt Vera nära kakelugnen och läste i en bok. Modern satt och sydde. Hon satt i emmastolen och lampan var alldeles. Så kan Vera se henne för sig närsomhelst, det är den mest bestående av alla bilder." Från sidan 7 i Kvinnan som mötte en hund av Elsie Johansson.
På Klimakteriehäxans inrådan tänker jag läsa den.
Astrid Terese på bokbloggen Betraktninger administrerar numera En smakebit på søndag. Vi ombeds dela med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
Fler smakebitar HÄR
På Klimakteriehäxans inrådan tänker jag läsa den.
Astrid Terese på bokbloggen Betraktninger administrerar numera En smakebit på søndag. Vi ombeds dela med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
Fler smakebitar HÄR
lördag 25 november 2017
Från New York till Tokyo
Hans novell/essä med titeln Vänner tilldrar sig i Tokyo. Han berättar där om flera av sina goda vänner som också var berömda japanska författare. Den vän och författare Keene uppskattade allra mest var Yukio Mishima. Keene och hans vänner gillade att äta och dricka gott och vid dessa tillfällen sparas det inte på pengar. Bästa vännen Yukio Mishima begår seppuku (självmord på samurajers vis med kort svärd) den 25 november 1970. Keene förebrår sig efteråt. Han borde ha sett det komma. Mishimas mentor var den spröde kalligrafimästaren Yasunari Kawabata. Det var han som fick Nobelpriset i litteratur 1968 i stället för Mishima som Keene hade arbetat för. Kenzaburu Oe (som fick Nobelpriset 1994) och Keene delar intresset för musik medan det är Abe Kobo som blir Keenes bästa vän efter Mishimas död. Abe Kobo är ett språkligt geni med flera strängar på sin lyra. Han fick tredje pris i en internationell uppfinnartävling med en enkel anordning för att byta däck! En av Keenes egna titlar har jag i min japanska hylla, nämligen Anthology of Japanese Literature. Den är tillägnad Arthur Waley, en annan stor Japan - kännare. Vänner ingår i antologin Icke brännbara sopor. Moderna japanska noveller. I urval och översättning av Lars Vargö.
Noveller skrivna av en utomeuropeisk författare (eller som utspelar sig utanför Europa) 6. I stadsmiljö
Etiketter:
Arthur Waley,
Donald Keene,
Icke brännbara sopor,
Japan,
Lars Vargö,
Novell,
Novellsudoku 2017,
Vänner
fredag 24 november 2017
Julieta
Bilder: Wikipedia och Bokförlaget Arena |
Kvinnoskildraren Pedro Almodovar har gjort filmen Julieta efter tre noveller ur den kanadensiska författaren Alice Munros novellsamling På fri fot. Juliet är huvudperson i novellerna Slump, Snart och Tystnad. Alice Munro är ju också en berättare som gärna har kvinnor och kvinnors liv som tema. I stort sett följer Almodovar Munros noveller. Namnen är utbytta till spanska namn och sluten skiljer sig åt. Juliet är 21 år när berättelsen tar sin början. Hon är klar med sina studier och har klassisk litteratur som specialitet. Av en händelse möter hon under en snöig och dramatisk tågresa en ung fiskare, Eric, som kommer att bli far till hennes barn. Dottern Penelope blir deras enda barn. Juliet och Penelope hälsar på mormor Sara och morfar Sam och Juliet begrundar sitt eget förhållande till modern. Har hon (Juliet) inte varit lite väl njugg mot henne (Sara)? Med tiden tar Penelope totalt och helt oväntat avstånd ifrån sin mor utan angivande av orsak. En kan bara föreställa sig Juliets enorma sorg. Inte ett ord står det på de gratulationskort som kommer under flera år på Penelopes födelsedag. Juliet flyttar då och då och boendena blir allt mindre. Som änka träffar hon olika män, men ingen som engagerar henne på djupet. Bästa väninnan Christa dör i MS. De har haft ett slitstarkt förhållande genom åren och trots att Christa egentligen var Erics väninna ifrån början och att hon ibland lånar honom tillbaka är det deras vänskap som är den starkaste relationen i berättelserna. Novellernas och filmens teman är liv, död, sex och relationer av olika slag. Almodovars slut bäddar för en ny besvikelse för Julieta (tror jag) medan Munros slut är mera realistiskt. Det kan gå hur som helst. Som så ofta hus Munro. Slump, Snart och Tystnad i novellsamlingen På fri fot passar in på nr 9 Köpt på antikvariat i avdelningen för utomeuropeisk litteratur i Novellsudoku 2017.
Etiketter:
Alice Munro,
Film,
Julieta,
Novell,
Novellsudoku 2017,
Pedro Almodovar,
På fri fot,
Slump,
Snart,
Tystnad
Helgfrågan v. 47
Har du någon bloggkalender? Brukar du pynta bloggen undrar Mia i sin helgfråga. Jag brukar pynta med adventsljus och en julgran till slut.
Och i år ska jag delta i Sofies julkalenderbloggstafett som jag passar på att puffa för här.
Årets tema är Bäst i bokhyllan. Jag vet, det är i princip omöjligt att välja den BÄSTA boken i bokhyllan. Men som vanligt är temat fritt att spåna vidare på.
Vill du vara med?
1. Anmäl dig till bloggstafetten via mejl till sofie.tiger(snabela)hotmail.com.
a. skriv "bloggstafett" i ämnesraden.
b. skriv ditt och din bloggs namn.
c. skriv vilken bok du vill skriva om (om flera väljer samma bok går jag in och redigerar lite, annars lägger jag mig inte i).
(d. Om du inte har en egen blogg, men ändå vill medverka får du gärna gästblogga på min blogg! Då mejlar du adressen ovan.)
e. tryck på "skicka" senast 24/11 kl. 16.00. Stafetten har 23 platser, först till kvarn.
2. Efter den 24/11 får du ett mejl med all info du behöver, inklusive det datum då du ska blogga
Och i år ska jag delta i Sofies julkalenderbloggstafett som jag passar på att puffa för här.
För er som inte varit med innan: julkalenderbloggstafetten är en stafett som sträcker sig från 1-24 december. Varje dag öppnas en lucka hos en ny bloggare, vilket innebär att vi klickar oss genom 24 bloggar fram till julafton. Varje inlägg bjuder på (minst) ett boktips på ett angivet tema.
Vill du vara med?
1. Anmäl dig till bloggstafetten via mejl till sofie.tiger(snabela)hotmail.com.
a. skriv "bloggstafett" i ämnesraden.
b. skriv ditt och din bloggs namn.
c. skriv vilken bok du vill skriva om (om flera väljer samma bok går jag in och redigerar lite, annars lägger jag mig inte i).
(d. Om du inte har en egen blogg, men ändå vill medverka får du gärna gästblogga på min blogg! Då mejlar du adressen ovan.)
e. tryck på "skicka" senast 24/11 kl. 16.00. Stafetten har 23 platser, först till kvarn.
2. Efter den 24/11 får du ett mejl med all info du behöver, inklusive det datum då du ska blogga
Etiketter:
Helgfrågan v. 47,
Julkalenderbloggstafett,
Läsutmaning
torsdag 23 november 2017
Hett i hyllan
1980 fick Czeslaw Milosz Nobelpriset i litteratur. Samma år köpte jag Issadalen i akt och mening att läsa den omedelbart. Och sen... ja, sen har den stått här. Oläst.
Monika på bloggen Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan.
Olikhetsutmaningen: hemma och borta
Isabelle Ståhl, Just nu är jag här
Romanens huvudperson Elise är tjugoåtta år, läser konsthistoria och rycker in med kort varsel i olika bokhandlar. Hon skriver också på en roman, men det går inte så bra. Hon känner sig inte hemma varken i sitt ansikte, eller sitt namn. Eller i staden som hon längtat så till. Elise känner leda vid hela sin samtid men vill så gärna höra till. Elise har längtat till Stockholm bort ifrån sitt mera lantliga ursprung. Isabelle Ståhl säger att Stockholm är en omöjlig stad att skriva i. Alltså åker hon till Berlin
Chinua Achebe, Inte längre hemma börjar med slutet på historien. Och sedan kommer berättelsen om hur det kunde gå som det gick för den unge nigerianen Obi Okwonko, som fått fyra års utbildning i England, bekostad av Umuofias framstegsunion. Han har förvisso lärt sig mycket i London, men inte - som unionen hoppades - juridik. Obi valde litteratur.
enligt O: "Veckans ordpar är alltså hemma och borta och er uppgift är att koppla orden till kultur av olika slag. När jag började fundera insåg jag att begreppet hem inte är alldeles enkelt, vilket också gör att bort och borta blir ord svåra att ringa in."
onsdag 22 november 2017
Mina drömmars stad
Första delen i Per Anders Fogelströms romanserie Stad har titeln Mina drömmars stad (1960). En följer bondpojken Henning Nilsson som flyttar till Stockholm, staden i hans drömmar. Året är 1860. Det är svårt med såväl arbeten som bostäder. Många unga flickor tvingas prostituera sig för att dryga ut sina usla löner. Henning får tränga ihop sig med flera okända människor i ett enda litet rum. Alla är inte så trevliga som Annika som är dotter till Storsäcken som hyr ut. Annika vill ut och bort ifrån smuts, slit och trängsel. Jag tycker att Henning har tur med sina kamrater. Dalfolket är säsongsarbetare och känner lite folk sedan tidigare som kan hjälpa Henning. Henning tar de arbeten han kan få och får rykte om sig att vara en lugn och skötsam arbetare. Inte alls som vännen Tummen, som är en glad, energisk och lättretad socialist som ser fram emot en ordentlig revolution. Ungdomarna utforskar Stockhlm - inom rimliga gränser, förstås. Mina drömmars stad är en fantastisk stockholmsroman- historiskt och kulturhistoriskt. Det är en smutsig och ohygienisk stad vid den här tiden. De fattiga bor på Söders höjder och ser ner på de rikas hus som ligger lägre. Henning kommer att bo på Åsögatan med Lotten, som är dotter till Tvätt - Malin. Lotten är precis den hustru Henning behöver. Hon är bestämd och mycket renlig. Smuts och löss är hennes värsta fiender. När det gäller familjen är hon en tigrinna. Henning sliter för sin familj. Han bär tungt i kvarnen, på bygget och i hamnen; han blir svett; han blir kall; han släpar sig upp för de många trapporna till hemmet. Henning känner krafterna sina trots att han knappt har hunnit till medelåldern (33 år). En följer familjen och deras bekanta fram till 1880. Fogelströms romankaraktärer kommer en nära. De känns så levande och en engagerar sig i deras liv. Mina drömmars stad är en levande klassiker som i högsta grad tålde omläsning.
Etiketter:
Historisk roman,
Mina drömmars stad,
Modern klassiker,
Per Anders Fogelström,
Stad,
Stockholm
tisdag 21 november 2017
Veckans topplista v. 47
Johannas deckarhörna: Vecka 47: Böcker jag inte alls tyckte om i år (hittills under 2017)
Ljuset bakom ögonen av Matti Kinnunen
Jag läste första delen Där vägarna möts och den var helt OK, men sedan tog intresset slut.
The Ministry of Utmost Happiness av Arundhati Roy
Blev helt förvirrad
Camille av Pierre Lemaitre
Jag var så förtjust i Alex, men blev helt avskräckt av den låååånga och blodiga inledningen på Camille. Mycket besviken
Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamsson.
Jag kunde ju tagit varning av den fåniga titeln
Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman
Vi klickade inte.
måndag 20 november 2017
Nödåret
Lind&Co |
söndag 19 november 2017
En smakebit på søndag,
Från sidorna 10 och 11 i Kvinnan som sålde hästar av Seicho Matsumoto, den japanska kriminallitteraturens grand old man, Vestigo AB 2017
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter numera En smakebit på søndag där vi ombeds dela med oss av det vi just läser - utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR
lördag 18 november 2017
Bokens dag i Hässleholm 2017
Författaren Torbjörn Flygt berättade om sin senaste bok Flyktvägar. Inledningen till romanen läste han ur minnet. Augustpriset tilldelades han 2001 för romanen Underdog. Isabelle Ståhl är August - nominerad i år för sin debutroman Just nu är jag här. För dagen var hon hundvakt, men vovven nöjde sig snällt med de andra författarna medan Isabelle stod i talarstolen. Hon berättade om hur chockad hon blev när hon läste Ulf Lundells Jack, 70 - talets generationsroman, över den livslust och det hopp och de möjligheter som fanns då. Hon kände inte alls igen sig och sin generation. Hon kände att någon borde skriva Tinder - generationens roman. Jag ser gärna att hon får Augustpriset. Efter pausen kom den absolut oefterhärmlige Gunnar Wetterberg och berättade i rask takt om sina
2000 sidor Skånes historia 1 - 3 där sista delen nyligen kommit ut. Inte lätt att vara den dom kom efter, men deckarförfattaren Anders de la Motte från Billesholm klarade det galant och berättade om sin väg från Billesholm till Stockholm och de hårdkokta deckarna och åter till Billesholm och de skånska byarna och slingrande byvägarna och en annan typ av deckare. Höstdåd är den senaste. Det ska komma tre delar till; en för för varje årstid och från olika delar av Skåne. Nästa del kommer att röra sig i skogarna kring ett par skånska sjöar på vintern. Anders de la Motte frågade publiken om de kunde gissa vad det är som är det svåraste med att skriva en roman. Det kunde inte publiken. Det är att sätta sig ner och börja, sa Anders de la Motte. Var det inte det jag trodde?
2000 sidor Skånes historia 1 - 3 där sista delen nyligen kommit ut. Inte lätt att vara den dom kom efter, men deckarförfattaren Anders de la Motte från Billesholm klarade det galant och berättade om sin väg från Billesholm till Stockholm och de hårdkokta deckarna och åter till Billesholm och de skånska byarna och slingrande byvägarna och en annan typ av deckare. Höstdåd är den senaste. Det ska komma tre delar till; en för för varje årstid och från olika delar av Skåne. Nästa del kommer att röra sig i skogarna kring ett par skånska sjöar på vintern. Anders de la Motte frågade publiken om de kunde gissa vad det är som är det svåraste med att skriva en roman. Det kunde inte publiken. Det är att sätta sig ner och börja, sa Anders de la Motte. Var det inte det jag trodde?
fredag 17 november 2017
Outsider
I Outsider av Torbjörn Flygt möter vi Johan Kraft från Underdog. Det har gått tio år mellan de båda
romanerna. Underdog kom 2001 och Outsider 2011. Båda romanerna tilldrar
sig i Malmö där författaren också är född. Outsider utspelar sig också
till stora delar i Lund. Mamma Bodil är viktig i Johans liv; han
beundrar henne och är irriterad på henne. Hon har en oöverträffad
förmåga att ängslas och att säga fel saker. Bodil har arbetat på
Strumpan och varit ensamstående mamma sedan maken Folke lämnade för att
skaffa en ny familj. Johan inser att han inte har någon pappaförebild
och kanske är det därför han svarar undvikande på flickvännen Helenas
framstötar om ett barn. Helena har en helt annan bakgrund än Johan. Hon
kommer från en akademisk familj och tar mycket för givet. Johan kan
ibland bli irriterad på Helenas eviga pratande. Båda läser juridik och
Helena kommer att sitta ting i Hässleholm. Johan lever studentliv på
Malmö Nation. Korridorkamraterna är inte sena att uppta Johan i gänget.
KL är en fixare, medan Traktor lever under stark press hemifrån att
överta gården. Studier skattas inte högt. En tredje betydelsefull kvinna
i Johans liv är systern Monika, en allvarlig flicka med ambitionen att
rädda världen. Johan förvånar sig över att både mamma Bodil och syster
Monika står i förbindelse med Helena så gott som från dag ett. Hur gick
det till? Mannens ständiga förundran över kvinnligt nätverkande. Ormen i
paradiset är Pernille, en gåtfull flicka med förmåga att vara tyst utan
att det känns besvärande. Som läsare fattar en misstankar på ett tidigt
stadium men den bortkollrade Johan är så blåögt naiv att det är rent
otroligt. Läsaren blir också mycket upprörd å Helenas vägnar. Romanen
innehåller även en del om Johans medelålderstillvaro, så tidsplanen
växlar. Torbjörn Flygt har en fin och ömsint förmåga att skildra
människor och deras relationer. Malmö och Lund känner en väl igen.
Outsider innehåller massor av tidsmarkörer – det är 80 – tal och början
av 90 – talet – och massor av aktuell musik. Språket är njutbart och
lättläst även om meningarna kan bli långa. Humorn är det inget fel på
och bildspråket inbjuder ofta till stillsamt fniss. Johans utanförskap
tycktes inte besvära honom så mycket. En lägger ihop Outsider och
undrar: Hur gick det se´n?
Etiketter:
Lund,
Outsider,
Torbjörn Flygt,
Underdog
Helgfrågan v. 46
Mia: Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om?
Jag skulle gärna vilja skriva romaner; nyckelromaner typ Pelle Svanslös av Gösta Knutsson eller Mumin - böckerna av Tove Jansson. Begåvade allåldersböcker med drag av levande förebilder. Eller varför inte historiska kvinnoromaner som Kerstin Ekmans Katrineholms - serie eller Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset.
Bonusfrågan: Om jag börjat smyglyssna på julmusik? Det finns ett par julsånger jag lyssnar på året.
Den ena är När julen kommer till bondens hus framförd av barnbarnen
När julen kommer till bondens hus
är höstens arbete slutat
Man slaktar grisen och stöper ljus
och äter fisken man lutat.
Då är det julfint i bondens stuga
i fönstret surrar en sömnig fluga.
Då är det jul, då är det jul.
Bild: Huffington Post |
Den andra julsången är O, holy night framförd av Patti Smith.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)