söndag 7 mars 2021

En smakebit på søndag

"Jag var fortfarande mycket ung, endast av en majsplantas ålder, ändå hade jag redan upplevt modern undervisning och vetenskap. De hade skänkt mig en välsignelse vars skönhet var bortom all beskrivning. Rektorn på min skola sa en gång till min klass: "Era lärare har givit er en mycket bred allmänbildning, mycket bredare än den som erhålls av studenter på samma nivå i många europeiska länder." Naturligtvis fick det mitt bröst att svälla. Jag hade aldrig varit i Europa, så jag visste inte om det som rektorn berättade var sant eller inte. Men eftersom det behagade mig, bestämde jag mig för att tro på honom. Och dessutom var alla mina lärare födda och utbildade i Europa. Det kändes inte rätt att misstro dem. Mina föräldrar hade överlämnat mig i deras vård. Bland de bildade folkgrupperna, européer och indos, ansågs de vara de bästa lärarna i hela Nederländska Ostindien. Så jag var tvungen att lita på dem. "

Från sidan 10 i Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer.

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

lördag 6 mars 2021

Veckans mening v. 9


Robert på bloggen Mina skrivna ord har en lördagsläsutmaning som han kallar Veckans mening. En väljer en mening ur det en just läser kommer min mening:

"Det förekommer inga nymfetter i polartrakterna."

Orden yttras av Humbert Humbert i Vladimir Nabokovs berömda roman Lolita, som jag nu håller på att läsa om. Det artar sig till en mycket intressant läsning. Det är väldigt länge sedan jag läste den första gången och det blir säkert en del annorlunda synpunkter den här gången.

fredag 5 mars 2021

Fem en fredag v. 9 2021: Val

elisamatilda: Fem en fredag: Val

1. Vilka fem maträtter skulle du välja att för alltid äta?
Dotterns lax, sonens Pad thai, välstekt kotlett, Piccata milanese och
vällagat dillkött

2. Vilka fyra saker i källaren/förrådet skulle du egentligen kunna slänga?
En järnväg från Brio, någon pärm med föreläsningsanteckningar, ett gammalt bakbord, kläder jag inte använt på länge

3. Vilka är dina tre favoritklädesplagg i din garderob?
En lång, svart ullkappa, en grå broderad linneklänning (har en likadan rosa)
samt ett par uttjänta Eccoskor med Goretex

4. Vilka två telefonnummer kan du utantill?
Sonens och dotterns


5. Vilken enda högtid skulle du fira om du måste välja?Julen

torsdag 4 mars 2021

Helgfrågan v. 9 2021

 

Mias bokhörna:

Mia undrar om vi gillar bokrelaterade prylar. Hon vill gärna att vi har en bild också. Jag har ett par får som fungerar som bokstöd. De är designade av Knut och Marianne Hagberg på IKEA. Färgerna är bättre i  verkligheten.

Bonusfrågan: Vad längtar vi mest efter nu?

Egentligen finns det ju bara ett svar och det är slut på pandemin. Att slippa hålla avstånd, att slippa munskydd, att slippa tänka pandemi över huvud taget. Att äntligen få kram barn och barnbarn

onsdag 3 mars 2021

Veckans kulturfråga v. 9 2021

 

enligt O

Veckans kulturfråga: Vilken roman skriven för vuxna som handlar om barn eller unga vill du lyfta fram?

Jag lyfter fram Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Den behöver lyftas fram eftersom den på biblioteken är placerad bland biografierna. Här berättar Tara, yngst av 7 barn, om sin otroligt arbetsamma uppväxt i en mormonfamilj där det var en självklarhet att kvinnans plats var i hemmet framför spisen födande rader av barn. Tara har sitt huvud för sig. Hon vill ha utbildning. Men som hon får kämpa! Fadern kan när som helst få vredesutbrott med åtföljande våldsamheter. Modern och några av barnen är helt lojala med honom.  Tara genomför det hon tänkt sig men familjen betraktar det som ett avhopp. Tara är nu 34 år och nästa uppgift blir att försonas med familjen. Hennes berättelse ligger alltså inte långt tillbaka i tiden även om det ibland kan förefalla så.

tisdag 2 mars 2021

Tisdagstrio v. 9 2021: Djur och natur


Ugglan & Boken:  Vecka 9: Djur & natur (Världsdagen för natur- och djurliv den 3 mars)

1.
I mars blånar skyn över gärden och fält

och bonden går ut med sin plog och sin vält

hans hjärta det klappar så lätt där han går

och ärlorna trippar så nätt i hans spår.

En dag ska han köra tolv säckar till kvarn
 
Vad kakan ska smaka hans fru och hans barn 
 
Var hittar jag resten? Det frågade jag den 2 mars 2014. Nu frågar jag igen.
Den gamla skolplanchen hittade jag 
 

2. Serenader
Den irländska näktergalen 
är en starrgrässångare,
en liten fågel med stor röst
som ger hals hela natten.
 
Inte vad man kan vänta sig 
av en musikalisk nation.
Jag har inte ens hört den -
eller en uggla, för den delen.
 
Mina serenader har låtit
som en kråkas brustna röst
i draget eller drömmen
fladdermussuset
 
och konknarrens knarpande
där den stryker kring,
vilse i ett ingenmansland
mellan karteller och kemikalier.
 
Så fyll flaskorna, mina kära,
ställ in dem i deras kojor.
Och om de väcker oss, nåväl,
det skulle starrgrässångaren göra. 
 
Ur På väg av Seamus Heaney som fick Nobelpriset 1995
 
3. Baggen och björken
 
Det stod en bagge tjudrad vid björken på gräsplanen bakom. huset. Kedjan löpte med yttersta länken i en järnring trädd kring stammen. Baggen travade runt och snaggade en brun cirkel i det gröna gräset. Ibland travade han runt ett järnspett i en grässlänt längre bort. Så fort färska klöverblad skjutit upp i den gröna mattan återfördes han till björken, där skugga aldrig saknades och folk gick förbi och lade märke till om vattenhinken blivit tom. Det var hans tredje sommar. Björken var inte bara äldre och erfarnare, tack vare sin höjd hade den vidare utblick över händelserna. Det skulle komma att hända en hel del.
 
Ur Blåvalen av Werner Aspenström

måndag 1 mars 2021

I kamp med havet - Vägen från Stormskäret



 

De två sista delarna i Anni Blomqvists serie om Maja på Stormskäret har titlarna I kamp med havet och Vägen från Stormskäret. Maja väntar sitt sista barn, Johanna, det sjunde. Johanna är väldigt liten när hon föds ett par månader för tidigt. Men Maja vet att hon kommer att överleva. På Stormskäret är eld, storm och varg de tre stora farorna. Det är dåligt med mat till husdjuren och svårt att skaffa ved. Maja köper foder på krita. Maja sörjer när den älskade kon Tulpana måste gå till slakt för att skaffa mat åt familjen. Det är svårt att få något grepp om tiden, men de äldsta barnen börjar bli stora. Maja är rädd att dottern, Maria, får ta ett för stort ansvar och arbeta för mycket. Det förvånade mig lite att Maja tänkte så ömsint på sin dotter. Hon är inte uppfostrad med att man visade känslor. Det gjorde rakt inte hennes mor även om Maja kunde märka att modern var omtänksam och försökte underlätta på annat sätt. När Vallborg gummo dör känner Maja att hon förlorar ett starkt stöd i sitt liv. Hon kunde behöva en axel att gråta mot. Vallborg gummo är den som kom vid födelse och död. Janne och Maja bjuds på begravningen vilket är en stor ära eftersom endast släkt och grannar brukade bjudas. Barnen säger ni till sina föräldrar. Maja sjunger sorgliga sånger för dem under skymningsstunden; Älvsborgsvisan, Hjalmar och Hulda o. dyl. Barnen älskade det. Maja börjar fundera över sina pojkar och tycker att hon snart borde få en svärdotter i huset. Johanna skrattar och säger att alla bröderna har flickvänner. Och med ens kommer August, den äldste sonen, hem med Eva. Tyvärr ägnar författarinnan inte Eva så mycken omsorg. En känner med den unga flickan och undrar hur hon vågar ta steget till Stormskäret och svärmor Maja utan att ens ha hälsat på. Maja själv blir alldeles perplex. Hur hanterar en en svärdotter? Hon låter Eva förstå att allt är hennes bara Maja får behålla sin säng. Och Maja känner att hennes stora kvarvarande uppgift blir barnbarnen sedan hon funnit att fisket blir väl tungt för henne. Hon tyr sig alltmer till sin psalmbok. Maja är väldigt flexibel, måste jag säga. Det kommer tider då barnen börjar tala om fastlandet. På Stormskäret kan ju ingen bo! Yngsta barnet Johanna tar det första och största steget. Hon emigrerar till Amerika och Maja börjar vänta på brev så snart Johanna lämnat Stormskäret. Läsaren följer Maja tills hon lämnar Stormskäret, frisk och kry och med alla själsförmögenheter i behåll. Författarinnan är väldigt summarisk i de här båda böckerna. Hon tycker nog att läsaren redan känner de olika karaktärerna och koncentrerar sig på själva livet och tiden. Jag har läst de här fem böckerna med stort nöje och levt med och beundrat familjen som tog alla motgångar och allt hårt arbete med sådant jämnmod. Och alla dessa mer eller mindre främmande ord! Det sista var styckemössa. Det är en mössa som används till en folkdräkt.