torsdag 26 maj 2016

Veckans ord på F

 enligt O: Veckans ord på F

fakta 
Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand - för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.

Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå?
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.

Harriet Löwenhielm
 
farhåga
Högst aktuellt ämne. En kan ju ha sina farhågor.

frihet
Frihet är det ädlaste ting
Som sökas må all verlden kring,
Den frihet väl kan bära.
Vill du dig sjelfvan vara huld,
Du älske frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära.

Ur Biskop Thomas frihetsvisa eller Engelbrektssången
 
fylla
Den rofyllda trädgården. 100 motiv. Varva ner, måla och njut. Bredvid ligger akvarellkritorna. Ännu har det inte blivit något nervarvande eller målande. Men boken är snygg. Och det skulle kunna målas fint. Evt till en CD - bok.

förälskelse

En bok som ännu inte är utkommen men som jag är lite nyfiken på är  Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske.  Den är skriven av Emmy Abrahamson, dotter till den kände utrikeskorrespondenten Kjell - Albin Abrahamson. Delvis grundar den sig på fakta; bl. a. tilldrar den sig i Wien, där EA har växt upp.

onsdag 25 maj 2016

Veckans bokbloggsfråga - Vecka 21


BARNBOKSBLOGGEN frågar:
Hur skiljer du mellan lästa och olästa böcker i dina bokhyllor och hur håller du koll på vilka böcker du har lånat (t ex biblioteksböcker) och vilka böcker som du ska blogga om (t ex recensionsexemplar)? 
Jag gör ingen speciell skillnad mellan läst och oläst vad det gäller egna böcker. Möjligen, om jag köpt många böcker på en gång som till exempel vid bokrea. Då ställer jag dem på särskilt ställe.
Biblioteksböckerna ligger i höga staplar på ett speciellt bord.
Bloggböcker sorteras med det övriga egna.
Ibland ligger det böcker av alla slagen i en hög vid sängen.
Lånad bild

tisdag 24 maj 2016

En vecka på Mallorca

Jag kan inte säga att titeln - Världens vackraste man - lockade; omslagsbilden är väl OK, men när jag började läsa tyckte jag att jag nästan drunknade i ordmassorna. Och så blev jag irriterad på Monas och Barbros eviga gnatande på varandra. Men så småningom tar berättelsen tag i mig. Författaren, serietecknaren Lena Ackebo, har slutat teckna serier. Det tar för lång tid att berätta en historia på det sättet, säger hon. Jag tycker att hon fortsätter att teckna bilder fastän med ord. Berättelsen om de två systrarna som åker på charterresa till Mallorca (Barbro har bjudit Mona) är mycket detaljerad; färger, former, minspel, gester, tankar - allt. Någon gång saknar jag att inte få fylla i själv. Men när systrarna är på plats och Barbro blir sjuk och Mona träffar en man - en strandraggartyp med dålig klädsmak enligt Barbro - glömmer jag allt för då vill jag bara veta hur det ska gå. Barbro upptäcker att Mona är snäll och omtänksam och Mona förstår att hennes välbeställda lillasyster, hemmafru och fyrabarnsmor med ett vackert hem och fin bekanskapskrets, kanske inte haft det så lätt i äktenskapet med läkaren Gustaf. Hon är vacker, smal och välklädd, men vad ska hon göra när den siste ungen flugit ur boet? Mona är pensionerad lärare, barnlös, och gift med en utomordentligt tråkig man som helt ägnar sig åt sin modelljärnväg. Mona har offrat en del på vägen i det äktenskapet, förstår en. Systrarnas respektive barndom kommer naturligtvis till ytan. De är systrar, men det är nio år emellan dem och de är präglade av var sin barndom. Mona var ett taggigt barn och hon minns faderns alkoholism och otrohet och moderns egoism och pillerknaprande. Barbro - som var det bästa som hänt modern - har inte sett och inte förstått, men visst är modern lite besvärlig, kan hon tycka. Under den här veckan byter systrarna plats på något sätt. Den grå, tråkiga Mona har köpt en ny turkos top och frågan är om hon inte bytte ut sina gamla gympadojor också. Barbro har mestadels tillbringat tiden i sjuksängen läsande veckotidningar. Vid det här laget har jag hunnit oroa mig för slutet ganska länge. Men det hade jag inte behövt göra. Det oväntade slutet tyckte jag mycket om och det gör att jag känner mig mycket belåten med Världens vackraste man. Det tragiska och realistiska blandas med humor och empati och jag ser fram emot nästa roman, som Lena Ackebo redan är i färd med att skriva. Natur & Kultur

måndag 23 maj 2016

Tematrio - Hemligheter


önskar sig denna veckan texter som på något sätt behandlar hemligheter.

1. Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett handlar om 10-åriga, föräldralösa Mary Lennox som kommer  från Indien för att bo hos sin enstörige farbror mr Carver på Misseltwaith i Yorkshire. Mary är en liten försummad flicka och behandlar alla i sin närhet som hon behandlat tjänstefolket i Indien. En liten frispråkig tjänsteflicka, en liten trevlig rödhakesångare och en pojke som i stort sett lever sitt liv på heden i samklang med djur och växter blir väsentliga för Marys uppvaknande och utveckling. En rostig nyckel spelar en viktig roll i berättelsen. Mary hittar den i en av de trädgårdar som omger Misseltwaith med hjälp av sin vän rödhaken och tillsammans med sina båda andra vänner skaffar hon sig tillträde till ett förbjudet utrymme.
2. Sommaren utan regn av Maggie O´Farrell
Familjen Riordan i London, består av mamma Gretta, pappa Robert, Michael Francis, Monica och Aoife. Dessutom finns sonhustrun och Monicas andre man, Joe, och hans två döttrar som inte gillar Monica. Aoife har rymt till New York och lever ur hand i mun tillsammans med kackerlackor och möss i ett minimalt rum där badkaret och köksbordet är en och samma möbel och sängen fälls ut ur ett skåp. Men hon har pojkvännen Gabe som hon tror att hon kanske tycker om. Alla har de hemligheter för varandra och saker som de inte vill tala om. Allt ställs på sin spets när fadern sin vana trogen ska gå ut och köpa kvällstidningen men sedan inte kommer tillbaka.
3.När förnuftet sover av Inger Alfven. Alla har vi våra hemligheter, ett dolt liv. Det är alldeles tydligt i När förnuftet sover. Ingeborg och Fabian har varit gifta länge. På bröllopsnatten lovade de att de aldrig skulle dölja något för varandra. Men hur mycket sanning tål ett förhållande? Det finns en arvssynd inom alla familjer, menar Inger Alfvén. Vi för vidare en uppförandekod till barnen och döljer det som inte passar.

söndag 22 maj 2016

En smakebit på søndag

På söndagar uppmanas vi av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten att dela med oss av det vi just läser i En smakebit på søndag. enda regeln: No spoilers!
"Jag började reta upp mig ordentligt på henne. Och ångra att jag kom på den här idiotiska idén att bjuda henne på en resa till Mallorca. Men hon blev ju så glad för julklappen, det såg jag när hon fick kuvertet med biljetten. Och i julas låg den här resan långt fram i tiden, sista veckan i maj, det kändes som om det var flera år dit. Nu hade jag ingen lust att åka längre, våren hade redan kommit
långt i vår trädgård, krokusar och snödroppar hade redan blommat ut, rosorna hade små, små knoppar, vi hade grillat flera gånger. Men biljetterna var köpta och nån bra ursäkt för att ställa in resan kunde jag inte komma på. Herregud, sju dagar i en liten lägenhet tillsammans med henne - hur hade jag tänkt? Jag var redan förbannad på henne och vi hade inte ens satt oss på planet än." Barbro har bjudit sin äldre syster Mona på en resa för att de ska lära känna varandra lite bättre. Ingen utav dem är egentligen särskilt trakterad, men de ska försöka genomlida veckan i alla fall. Och inte blir den som någon av dem tänkt!
från sidan 24 i Världens vackraste man av Lena Ackebo. Fler smakebitar HÄR

lördag 21 maj 2016

Irakisk Kristus

Förra året kom novellsamlingen Irakisk Kristus av Hassan Blasim ut på svenska i översättning av Jonathan Morén. Irakisk Kristus innehåller 17 noveller varav några tagits från författarens förra novellsamling Galningen på Frihetens torg som ännu inte finns på svenska. Hassan Blasim föddes 1973. År 2000 måste han fly ifrån Irak. Nu lever och verkar han som poet, författare och filmmakare i Helsingfors. Hassan Blasim räknas av en del som den främste nu levande arabiske författaren. Hans noveller är brutalt realistiska; galghumoristiska och med inslag av muntlig berättelse och magisk realism. Hassan Blasim är starkt religions- och samhällskritisk. Han skildrar de enskilda människornas lidanden i en absurd värld av våld, terrorism och krig. Irakisk Kristus utsågs förra året till årets bok i både The Independent och Publisher's Weekly. Det är mycket stark läsning. Titelnovellen tar andan ur en totalt. Den handlar om en man som kallas Tuggummikristus, en kristen bland muslimer. Han heter egentligen Daniel och tuggar tuggummi oavbrutet. Han deltar i diverse krig och lyckas hela tiden klara livhanken på både sig och massor av andra soldater. Han är fascinerad av radarteknik och tycks själv ha någon sorts inbyggd radar som gör att han lyckas förutse kommande bombanfall. Det är en helt oväntad händelse på ett café, dit han gått med sin åldriga mor, som blir hans bane; på vilket sätt ska jag inte avslöja här. Det är hemskt och vackert och vittnar om stor, stor kärlek. Hassan Blasim lägger inte fingrarna emellan. Förskönande omskrivningar förekommer inte. Undertiteln Berättelser för tankarna till Tusen och en natt liksom novelltiteln Tusen och en kniv. Carlos Fuentes mardrömmar kommer en att tänka på den sydamerikanske författaren Carlos Fuentes så klart. För att ta ett par exempel på litterära anspelningar. Den här novellsamlingen bör läsas. Här finns förstahandsinformation om sådant en är skyldig att känna till. Dessutom är det stor litteratur.

fredag 20 maj 2016

Bokbloggsjerka 20 - 23 maj

Annikas bokbloggsjerka 20 - 23 maj: Även denna vecka kommer frågan från Siri: Pest eller kolera: Att bara få läsa en bok per år eller att få läsa så mycket du vill men aldrig avsluta böckerna?
För mig finns det endast ett svar: Läsa så mycket jag vill utan att få avsluta böckerna. Jag skulle skriva egna slut och jämföra med de verkliga sluten när förbudet upphävdes. Eller betyder "aldrig" aldrig någonsin?