söndag 25 augusti 2013

Sofia Tolstoj - fotograf

Bilden är lånad
Vem hade en aning om att Sofia(Sonja) Tolstoj var en skicklig fotograf?
Däremot visste man ju att hon födde många (13) barn och hade en stor författare och en stor gård att sköta.
Och så skrev hon dagbok hela livet. Ja, när hon renskrivit Anna Karenina och Krig och fred och allt det andra en sex - sju gånger, förstås.
Hennes fotografier upptäcktes på 2000-talet av författaren, fotografikuratorn och historikern Leah Bendavid-Vahl i arkivet på Lev Nikolajevitsj Tolstojs statliga museum i Moskva.
2007 samlade hon ett urval av Sofias över 1 000 fotografier i boken ”Song Without Words: The Photographs & Diaries of Countess Sophia Tolstoy”. 

Fotografierna, dagböckerna och breven ger en helt annan bild av äktenskapet mellan Sofia och Leo Tolstoj. Sofia Tolstoj har ofta framställts som sin mans fiende, men nu har man kommit på andra tankar. 
Läs hela den intressanta artikeln HÄR

lördag 24 augusti 2013

The Tudors

Ännu en Henrik III (Jonathan Rhys Davies) och ytterligare en Cromwell (James Frain) och en annorlunda Thomas More (Jeremy Northam).
Sam Neill spelar den mäktige kardinalen Thomas Wolsey som har ett finger med i spelet överallt och i den första säsongen av TV- serien The Tudors är det honom och Henrik VIII  som allt kretsar omkring.
Men - det finns krafter som verkar i det fördolda mot Wolsey.  Thomas Cromwell står under Wolseys beskydd och det är han som för fram Cromwell som sekreterare åt kungen.
Katarina av Aragonien, lika älskvärd som from, spelas av den drottninglika Maria Doyle Kennedy medan den unga, listiga näbbgäddan Anne Boleyn som förvrider huvudet på kungen, tolkas av Natalie Dormer.
En man som skattas högt av många - till exempel Henrik VIII - är kompositören och kyrkomusikern Thomas Tallis. Om jag minns rätt nämns han inte i Wolf Hall.
Det gör däremot poeten Thomas Wyatt som skrev sonetter och användes för diplomatiska uppdrag. Kanske var han mera framgångsrik som poet.
Thomas Wyatt sägs ha varit förälskad i Anne Boleyn

Farewell, Love

Farewell, Love, and all thy laws for ever:
Thy baited hooks shall tangle me no more.
Senec and Plato call me from thy lore,
To perfect wealth my wit for to endeavour.
In blind error when I did persever,
Thy sharp repulse, that pricketh aye so sore,
Hath taught me to set in trifles no store,
And scape forth, since liberty is lever.
Therefore farewell, go trouble younger hearts,
And in me claim no more authority;
With idle youth go use thy property,
And thereon spend thy many brittle darts.
For, hitherto though I've lost my time,
Me lusteth no longer rotten boughs to climb. 

 

fredag 23 augusti 2013

Henrik VIII:s högra hand

Det blev maratonläsning på slutet, men jag kommer att hålla lånetiden med viss marginal.
Hilary Mantel är värd alla priser hon fått och kommer att få. BBC håller på att filmatisera Wolf Hall och fortsättningen Bring up the Bodies (som kommer på svenska 2014) och Royal Shakespeare Company arbetar med en teateruppsättning.
Huvudpersonen i Wolf Hall är Thomas Cromwell (1485 - 1540), jurist, riskkapitalist och finansanalytiker med försänkningar utomlands. Han är Henrik VIII:s rådgivare, räntmästare och starka stöd, medlem av riksrådet. Kungen säger om Cromwell att han kommit till världen för att vara den som förstår honom. Thomas Cromwell är en mångfacetterad man; en kvinnokarl, god mot sitt husfolk och sina vänners och grannars vän. Han kom ur mycket enkla förhållanden. Fadern var smed. Cromwells karriär var exceptionell
Thomas More, jurist och lärd man, är i mångt och mycket Cromwells motsats.
Han är grym och riktigt sadistisk. Och han motsätter sig envist att kungen blir huvudman för kyrkan och att Henrik den VIII:s äktenskap med Katarina av Aragonien upplöses för ett nytt giftermål med Anne Boylen. Cromwell kompromissar, lirkar och förhandlar.
Det är ett livfullt myller av människor i Wolf Hall. Lyckligtvis skickar författaren med en personförteckning. Handlingen utspelar sig i 1530 - talets England. Det är oroliga tider. Landet hemsöks bland annat av svettsjukan som skördar många liv. Reformationen pågår, det är dragkamp mellan kungen, kejsaren (Karl V) och påven (Clemens VII). Och så finns ju den förarglige Frans I i Frankrike.
Alla har sina företrädare i England och alla vaktar på varandra. 
Själva väggarna har öron.
Cromwell har kungens öra och han är också den som kan dämpa kungens humör och lugna och trösta. När kungen blir irriterad slår han med handskarna i handen och stampar med foten. Han tycke inte om grova ord och oanständiga historier och kan rent av vara lite sipp. Han anses vara en skarp teolog och tycker om att ge gåvor. Henrik beskrivs som välnärd, rentvättad och rosig... Trots att han önskar skilsmässa är han Katarina tillgiven. Och hon älskar honom envetet och syr hans skjortor.
Utöver en levande miljö och ett omsorgsfullt utmejslat persongalleri får man sig en hel del kulturhistoria till livs; vad man åt, hur man klädde sig  och hur man firade olika fester. Tyvärr står det också alldeles klart att kvinnorna inte tillmättes något värde alls. Nåde den stackars hustru som inte födde en son!
Unga vackra flickor mer eller mindre såldes av familjen (läs: fäderna). Det var viktigt att att skapa värdefulla förbindelser och då kunde en vacker dotter bana vägen.
I tiden rör sig berömda män som Martin Luther, Hans Holbein (som målade kungens och Cromwells porträtt), den lärde Erasmus av Rotterdam och poeten Thomas Wyatt för att nämna några. Man läser Fursten av Niccolò Machiavelli 
(död 1527) och Hovmannen av Baldassare Castiglione (död 1529).
Om alla historiska romaner vore som Wolf Hall skulle jag läsa flera.



Äntligen!

Bilden är lånad

Det finns ett och annat som är bra med hösten.
Som till exempel att Spanarna är tillbaka i P1 kl 15.
Missa inte Per Naroskin, Helena von Zweigbergk, Johan Hakelius och Ingvar Storm idag!

torsdag 22 augusti 2013

Minnet och glömskan


Astrid Flemberg - Alcalá har skrivit en bok, Alltid nu, som innehåller reflektioner över det självbiografiska minnet med utgång ifrån sitt eget liv och med många citat av andra författare som också funderat över minnen - ofta barndomsminnen. Le Clézio minns barndomens hunger, Jenny Diskis roman På tunn is är en enda lång essä om minnet, Mersault (Camus, Främlingen) sitter sysslolös i sin cell och ägnar sig åt att minnas detaljer i de rum han bott. 
Kan man leva utan minnen? Är det möjligt att inte minnas något av sin barndom? Författarens man minns inget av sitt liv i Spanien före fjorton års ålder.  Hustrun förvånar sig över att han inte "uppfunnit" sin barndom.
Kan man minnas det man inte varit med om utan endast hört berättas?
Det man minns är för det mesta inga helheter. Det är skuggor, fragment och ljuset mellan brädorna som i ladan i Astrid Flemberg - Alcalás barndom. Det vi upplever idag är till större delen borta imorgon.
De två adopterade colombianska pojkarna minns inget från sin tidiga sydamerikanska barndom. Inte ens det trauma som separationen måste ha förorsakat.
Alltid nu innehåller många skarpsinniga iakttagelser, livserfarenhet, sorg och  vemod. Den aktiverar (och ifrågasätter!) också  läsarens starkaste minnen och egna funderingar om minnet
Annina Rabe har skrivit en mycket fin recension. Läs den HÄR

onsdag 21 augusti 2013

Tematrio - Sommarens läsning

Sommaren är nästan slut. Antingen man gillar det eller ej.
Men man kan alltid köpa några snygga anteckningsböcker och ett gäng greppvänliga pennor med fina spetsar till tröst. Och ladda med höstböcker, förstås.
Men först tycker LYRAN att vi ska berätta om tre bra böcker vi läst i sommar.

Då väljer jag tre böcker som jag inte visste att jag ville läsa.

FISKAR ÄNDRAR RIKTNING I KALLT VATTEN
Pierre Szalowskis debutroman. Kyla och strömlöshet tvingar mycket olika människor att samverka.
Humor, värme och vemod utmärker den här boken som gör en glad.

TROPISKA FISKAR
En intressant roman som tilldrar sig i Uganda under tiden efter Idi Amin. Tre systrar berättar.
De är sinsemellan väldigt olika och det blir också helt olika berättelser. Den allra starkaste berättelsen belyser HIV - problematiken. Författare:Doreen Baingana

ONDA FLICKOR
Journalisten Alex Marwoods mycket lyckade debutroman. Två flickor träffas när de är elva år. De kommer från skilda samhällsklasser, men de kommer att dela en traumatisk upplevelse.
När de sedan (motvilligt) möts som vuxna kvinnor är förhållandena de omvända.
Det förflutna hinner ikapp dem.


tisdag 20 augusti 2013

Roulette

RADIOFÖLJETONGEN
Roulettespelaren
i fyra delar 19 - 22 augusti är en berättelse ur Mircea Cartarescus löst sammanhållna roman Nostalgia från 1993. Den kom på svenska 2002. Här rör det sig om rysk roulette.
Christer Strandberg läser.

Andra böcker om roulettespelare: Dostojevskij, Spelaren (även utgiven under titeln Vid ruletten)

Leonid Tsypkins roman, Sommaren i Baden - Baden (2005), skildrar Dostojevskijs och författarens eget liv. Dostojevskij vistades sommaren 1860 i Baden - Baden och där spelade han bort allt vad familjen ägde.

Istvan Devenyi, Hasardens bakgård. En man står vid roulettehjulet och är omedveten om hela världen förutom spelets kula

Ingrid Rudefors, Samtidigt på ett tak i Chinatown.
Skurkar, sprit och roulette i en ovanlig miljö på Manhattan.