Wladislaw Reymont, Bönderna - Våren

                                                                  Bild: Niklas Sennerteg

Tredje delen av Wladislaw S. Reymonts romanserie Bönderna behandlar Våren. Det är en annan stämning i boken kan jag tycka. Lite lättare; lite ljusare. Platsen är som i tidigare delar byn Lipec och persongalleriet känner en också igen. Våren är påfrestande. Maten börjar ta slut både för människor och djur; vårnöd eller föreskördnöd talar man om. Det är ovanligt kallt, solen skiner, det regnar och snöar. Byns bönder sitter fängslade efter ett bråk med godsherren om skogen. Ingen vet när de släpps. Kvinnorna sitter i trångmål, men de får hjälp från oväntat håll. Påskfirandet  får stort utrymme. Det är intressant att läsa om skärtorsdagens storstädning och långfredagens matlagning. Alla hjälper till stora som små. Våren blir händelserik på alla sätt. Godsägarens uthus brinner ner. Byborna ser på. Byns starke man, Boryna, ligger orörlig och tyst i sin säng. Ända tills han plötsligt en dag stiger upp. Hans äldste son, Antek, sitter fortfarande i fängelse. Som läsare hoppas en fortfarande på en försoning dem emellan. Det bryter ut bråk mellan familjer och inom familjer. Det smygs med otillåtna kärleksaffärer (till bybornas stora förnöjelse). Inget kan hållas hemligt i byn Lipce. Reymonts natur - och miljöskildringar är fullständigt lysande. En ser, hör och känner dofter; det är otroligt poetiskt och vackert. Karaktärsskildringen är inte mindre lysande . Människorna lever, tar plats hos läsaren och stannar kvar. Jag är inte ensam om att bli begeistrad av Reymont. Så här tyckte Vilhelm Moberg som inspirerats av Reymont:

”Vid den tid då jag grubblade över hur genuint folkliv skulle framställas i dikten tog jag starkt intryck av en av världslitteraturens största berättare, polacken W.S. Reymont, Nobelpristagare 1924, enligt uppgift upptäckt av (Fredrik) Böök. (…) Reymonts människor lever – och de levde kvar hos mig länge efter varje avslutad genomläsning av ‘Bönderna’ – några av dem gör det ännu. Och detta är det högsta målet för en berättare: Att skapa en egen värld med levande människor, som stannar kvar hos läsaren. När jag hade läst W.S. Reymonts epos tänkte jag: En sådan mäktig bok skulle jag vilja skriva!”

Titel: Bönderna. del 3. Våren

Författare: Wladislaw S Reymont

Översättare: E Weer

Förlag: Albert Bonniers

Tryckår: 1924

Antal sidor: 401

Bönder. I. Hösten

 1924 gick Nobelpriset i litteratur till den polske romanförfattaren Wladyslaw Reymont (1867 - 1925) för romansviten Bönderna 1- 4. Han hade medtävlare som Thomas Mann, G. B. Shaw och min favoritförfattare Thomas Hardy, som jag tycker han har en del gemensamt med. Båda intresserar sig för landsbygden med dess seder och bruk, naturen och musik. Thomas Hardy (1840 - 1928) intresserade sig för kvinnornas ställning i samhället och det gör ju Reymont också fastän på ett helt annat sätt. I Reymonts roman Bönderna I. Hösten  är antisemitismen påfallande. Det har jag inte stött på hos Hardy. I den lilla byn Lipce där Bönderna utspelas finns det en jude som är affärsman, men de övriga befinner sig längre ner på samhällsstegen. Samhället är ganska uppdelat. Kyrkan och prästen betyder mycket liksom godsherren. Storbonden Boryna är 58 år och har nyligen förlorat sin andra hustru. Barnen vill helst sätta honom på undantag och få ägorna uppdelade. Men fadern har redan skickat bönemän med brännvin åt sin tilltänkta, Jagna. Bönemännen och Jagnas mor är de som gör upp hela affären. Jagna själv lyder mor. Medan bröllopet genomförs med pompa och ståt, mycken mat, dryck och dans ligger en gammal trotjänare ute i stallet hos hästarna och dör. Kvinnorna värderas i allmänhet inte högt. Hushållet, barnen och skvallersystrarna är hennes värld. Ett kvinnfolk anses inte heller kunna vara utan prygel. Reymont jämförs med författare som Balzac, Dickens och Tolstoj. Vilhelm Moberg beundrade honom mycket och inspirerades att skriva Raskens och Utvandrarserien. Bönderna I är välskriven, lätt att ta till sig och lånar fräschör av de detaljrika naturskildringarna. Det är en realistisk berättelse som skildras med ett poetiskt språk. Stämningen är ljusare än i Thomas Hardys romaner

Titel. Bönderna I. Hösten

Författare: Wladyslaw Reymont

Översättare: E. Weer  (Ellen Wester)

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 1924

Antal sidor: 303 

Bönderna del 4: Sommaren

Sommaren är sista delen i Wladislaw Reymonts serie Bönderna 1- 4; en del för varje årstid. Tiden, platsen och personerna är desamma. Värmen håller på att knäcka människorna. De flyttar ut i sina apelgårdar för att försöka få lite sömn. Men tyskarna har lämnat godset och godsherren. Senare kommer byn att få ovälkommet besök av soldater och kosacker. Unge Szymek är envis som en åsna och bestämmer sig för att flickvännen Nastka och han ska gifta sig. Han har ingen mark men köper billigt en usel jordlott av godsherren. Hans egen mor släpper inte till hans farsarv, men Szymek krusar inte. Gamla, fattiga Agata kommer äntligen till skott och dör mycket nöjd med att hon under sitt liv lyckats samla ihop alla ingredienser som behövs för att dö en värdig död i en riktig säng som en bondkvinna. Vi får bevista en stor begravning med allt vad därtill hör av ceremonier och mässor. Arsvskiftet som följer är också en komplicerad historia. Vackra Jagna blir änka. Hon är en orolig själ som har svårt att finna sin plats i byn. Byborna dömer henne hårt och obarmhärtigt. Här ser en det lilla samhällets avigsida. Byn Lipce kan visa medkänsla med svältande och nödlidande, men Jagna är för vacker, för spotsk och lockar männen från deras kvinnor. På något obegripligt sätt glider hon också vid sidan om vad det gäller sysslorna på gården Boryna, vilket naturligtvis också väcker ont blod. En lever med människorna i romansviten i ur och skur; glädje och sorg. De utvecklas och förändras och hela tiden är de hårt arbetande. Jag kommer att sakna dem, men jag får väl göra som Vilhelm Moberg: läsa om.

Titel: Bönderna del 4: Sommaren

Författare: Wladislaw S Reymont.

Översättare: E. Weer

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 1924

Antal sidor: 335

Stilla flyter Don

Huvudperson i nobelpristagaren i litteratur, Michail Sjolochovs, Stilla flyter Don är donkosacken Grigorij Meljechov och hans familj; far, mor, bror, svägerska och syster. Så småningom tvingar Grigorijs far, Pantelej Prokofievitj, honom att gifta sig med Natalja, som är djupt förälskad i honom. Det är å andra sidan Aksinja, gift med Stephan Astachov, också. Det blir ett triangeldrama som involverar tre familjer och förorsakar mycket lidande. Romanen sjuder av liv och arbete; dans och sång om Stenka Razin och andra upprorsmakare. Stäppen och floden Don är betydelsefulla faktorer i kosackernas liv liksom naturligtvis hästarna. En kosack måste medföra sin egen häst till excersiser och inkallelser. I romanen möter en kosacker, arbetare, köpmän, godsägare och kosacker och soldater i fält. Folk kallar varandra (hjulbenta) kalmucker, tjerkesser och tatarer. En jude möter i romanen och han säljer öl. Arbetarna börjar samlas i kvarnen till förbjudna diskussioner om socialism. Kvinnobilden är inte så smickrande. Kvinnor skvallrar och är helt i sina känslors och lustars våld. Ofta får de grova tillmälen av män i likhet med dem män ger varandra. Sista tredjedelen av boken ägnas åt kriget mot österrikarna. Grigorij är med och han reagerar kraftigt mot det meningslösa dödandet. Minnet av den första människan han dödade förföljer honom i dröm och verklighet. Så förklarar också tyskarna krig. Grigorij förklarar för brodern som också mobiliserats att han känner det som om hans själ håller på att dö. Han ser också hur kriget förändrar hans kamrater. På dödens fält drabbar människor samman som förr aldrig lyft en hand mot någon. De sticker, hugger och slår och sårar människor och djur, varefter de moraliskt nedbrutna rider därifrån, skriver Sjolochov. Utan att vältra sig i blod och elände känns den här delen av romanen som ett kraftfullt motmedel mot krig. Hemmafronten håller kontakt med Grigorij och hans bror och på så sätt får läsaren också veta. Stilla flyter Don påminner lite om Bönderna av den polske nobelpristagaren Reymont. Medan Reymont så poetiskt beskrev naturen uppehåller sig Sjolochov mycket vid grödan. Sjolochov använder roliga metaforer när han beskriver människor. Romanen skrevs 1943; samhället och kulturen är helt annorlunda, men människorna kommer en nära. Jag tyckte mycket om Stilla flyter Don.

Titel: Stilla flyter Don

Författare: Michail Sjolochov

Översättare: David Belin 

Förlag: Tidens förlag

Tryckår: 1943

Antal sidor: 398

Bönderna. II. Vintern

I andra delen av nobelpristagaren W. S. Reymonts romanserie Bönderna är det vinter.  Undertiteln är också Vintern. I den polska byn Lipce kurar man ihop sig inomhus och väntar. Vintern är sträng; stormarna är många och snön vräker ner. Det är inte mycket som låter sig göras utomhus. Reymont är mästare på att beskriva dessa oväder så att de känns in i benmärgen. Om man heter Hanka och är gift med Antek, som super bort pengarna för sista kon på krogen, så måste man trotsa både snöstorm och kyla för att samla ved för att värma huset åt barnen som håller på att frysa ihjäl. Hon älskar sin förbittrade man som fastnat i sin egen bitterhet och inte kan ta sig för något av värde för att dra pengar till hemmet. Hatet mot fadern gör honom både blind och döv. Fadern, den rike Boryna, är inte heller den som försöker glömma något. Men när han ser den utsläpade Hanka veknar hans hjärta och han försöker  hjälpa henne och barnen. det är daglönarna och de fattigaste som lider värst av snöstormarna och kylan. De fryser och svälter. Någon gång bistår dem någon bättre bemedlad ett knyte med lite nödvändigheter. Kvinnorna samlas hos varandra om kvällarna i en ring runt lampan och spinner. Ibland finns där någon som berättar för dem eller läser högt. Då händer det att de glömmer både spinnrockar och bekymmer. På krogen samlas männen och dricker, grälar och slåss. Där spelas det musik om söndagarna.  

"I Lipce gick allt sin vanliga gång. Den som fått döden på sin lott han dog, den som fått gamman levde gladeligt, den som fått armod klagade, den som fått sjukdomen biktade sig och bidade änden. Och med Guds hjälp trasslade man sig fram dag för dag, vecka för vecka, vecka för vecka, med sitt hopp till våren och i undergivenhet för skickelserna."

Tisdagstrion v. 12 2025: Våren

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 12: Vår i handling eller på omslag

1. Tredje delen av Wladislaw S. Reymonts romanserie Bönderna behandlar Våren. Platsen är  byn Lipec . Våren är påfrestande. Maten börjar ta slut både för människor och djur; vårnöd eller föreskördnöd talar man om. Det är ovanligt kallt, solen skiner, det regnar och snöar. Reymont fick Nobelpriset i litteratur 1924. Bild: Niclas Sennerteg

2. Om våren av Karl - Ove Knausgård. Boken är ett brev till den yngsta dottern och den tar sin början redan när dottern befinner sig i sin mammas mage. Den lilla har redan tre syskon; två systrar och en bror. Alla tre barnen blir väldigt glada när de får veta att de ska få ett litet syskon. Mamman, Linda Boström Knausgård, befinner sig på sjukhus efter en depression och storebror ringer upp henne för att kontrollera faderns uppgifter.

3. Vårsnö av Yukio Mishima, 1969, är en väldigt fin klassiker; första delen i författarens tetralogi Fruktbarbarhetens hav. De övriga tre delarna är inte översatta till svenska. Vårsnö kom på svenska 1995. Jag läste den innan bloggen fanns och jag blev väldigt förtjust i den. Japan befinner sig i brytningstiden mellan det gamla samhället i 1900-talets början och det nya som pockar på uppmärksamhet. I berättelsens centrum finns en tragisk kärlekshistoria mellan en ung, nyrik man och en aristokratisk flicka.

Veckarns topplista v. 49

Johannas deckarhörna: Nobelpriset (T ex. Årets, prisade författare du vill/har läst, böcker om andra pristagare än de i litteratur)
Ingen har väl missat att nobelpristagaren Kazuo Ishiguros roman Never let me go läses som radioföljetong just nu. Uppläsare: Mirja Turestedt.

Jag väljer fem nobelpristagare i litteratur som jag skulle vilja läsa.

1. Wladyslaw Reymont, Polen,  fick priset 1924 "för det stora nationaleposet Bönderna"
2. Sinclair Lewis, 1930, var den förste amerikanen som fick priset
”för hans starka och levande skildringskonst, med typskapande förmåga, med kvickhet och humor” 
3. William Faulkner, 1949, ”för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur” 

4. Saul Bellow, 1976, ”för den mänskliga förståelse och subtila kulturanalys,
som förenas i hans verk”  

5. Gao Xingjian, Kina, fick Nobelpriset i litteratur 2000  "ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik".

Veckans mening v. 14

Robert på bloggen Mina skrivna ord har skapat läsutmaningen Veckans mening. Här ska vi välja en mening ur den bok vi just läser.

"Han tystnade och satt där sedan och kurade, mer lik en hög gamla hyvelspån än en människa."

Den här meningen läste jag på sidan 224 i Bönderna. Hösten av 1924 års Nobelpristagare i litteratur Władysław Stanislaus Reymont.

Dagens litterära VM - spaning - Polen

enligt O: "Polen spelar idag sin sista gruppspelsmatch mot Japan, men eftersom de har noll poäng i de två första matcherna är avancemang en omöjlighet, då Japan och Senegal har fyra poäng vardera." Hur kul är det då för Polen att spela? undrar jag. 

Joseph Conrad var en en polsk/brittisk författare och sjöman som är mest känd för Mörkrets hjärta (som jag av någon anledning aldrig förstått mig på). Han kämpade för att lösgöra Kongo ur den rovgirige kung Leopold II:s grepp. Det lyckades.

Wladyslaw Reymont, Polen,  fick priset 1924 "för det stora nationaleposet Bönderna". Tyvärr har jag inte läst det ännu, men del 1. Hösten är reserverad på biblioteket.

Witold Gombrowicz, Dagboken 1 - 3. 932 sidor, står i hyllan och lockar.
I en rolig understreckare i SvD beskrivs han som Snövits alla sju dvärgar på en gång. Det hde jag ingen aning om. 
 
En annan underlåtenhetssynd är Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk. Så här skrev jag redan 2015: Jag vill verkligen gärna läsa Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk. De 960 sidorna känns lätt överväldigande, men om författaren har orkat skriva ska jag väl åtminstone orka läsa. Hon är en av Polens mest betydande författare. Jakobsböckerna har sålt bra både i Polen och utomlands men har också förorsakat ett hätskt nätdrev mot Olga Tokarczuk.

Andrzej Stasiuk har skrivit en vacker bok med titeln Liten bok om döden som jag läste så sent som i mars i år. Av samme författare har jag också läst en grym spänningsroman, Nio,  om vilken jag skrev så här: Pawel bor i Warszawa. Han har lånat pengar för att kunna öppna en butik och står i skuld till den polska maffian. En dag finner han sin lägenhet sönderslagen och han förstår vinken och ger sig på jakt bland vänner och bekanta efter pengar. Det blir också en resa i det polska samhället.

Nu åker skämskudden fram igen. Så här skrev jag om Czeslaw Milosz för flera år sedan: "Den lille Tomasz, precis som Milosz en gång, bor i en gammaldags herrgård någonstans vid gränsen mellan Litauen och Polen, långt borta från det moderna stadslivet från början av 1900 - talet. Issadalen är världen för Tomasz. Världen fylld av sägner och djävlar, sagor och mystik. Men också av trygghet och kärlek, värme och romantik." Från baksidan av boken.1980 fick Czeslaw Milosz Nobelpriset i litteratur. Samma år köpte jag Issadalen i akt och mening att läsa den omedelbart. Och sen... ja, sen har den stått här. Oläst. " Det gör den fortfarande. Miłosz hade vid slutet av sitt liv tre pass: Polens, USA:s och Litauens. Han skrev om det europeiska kulturarvet och nämner i sammanhanget Carl von Linné och Swedenborg.
Dorotea Bromberg, bokförläggare, kom till Sverige 1970 från Warszawa, efter antisemitiska förföljelser i Polen. Hon och hennes  far Adam Bromberg grundade  bokförlaget Brombergs 1975 - "Det lilla förlaget med de stora författarna". 
Aurore Dudevants (=George Sands)lille Chopinsky, det vill säga, Frédéric Chopin var en polsk kompositör, pianist och pianopedagog. En vinter på Mallorca handlar om parets katastrofala vistelse på mallis. En kan också läsa om dem i Knut Ståhlbergs Paris på de älskandes tid.
Marek Krajewski, polsk författare och språkvetare, har skrivit en kriminalroman med titeln Vålnader i Breslau. Det skulle bli en serie med kriminalinspektör Eberhard Mock i huvudrollen, men hittills finns det endast den här delen översatt till svenska.

Av alla Auschwitz - skildringar jag läst väljer jag Enkel resa med retur av Cina Holmberg som hade nummer 7933 i Auschwitz och som blev räddad i sista minuten just innan hon skulle arkebuseras. Hon fick inte veta förrän senare att kriget var slut. Lilla spröda Cina Holmberg har oförtröttligt rest runt och berättat i skolor och på andra ställen om sina skrämmande upplevelser. Snart finns det inga kvar som kan berätta om detta, säger hon. Jag har träffat henne flera gånger och också lyssnat på henne när hon berättat om sitt liv.

Hanna Krall är en polsk journalist och författare som bl. a. skrivit Hjärterkung.
Hela hennes familj och släkt utplånades i Maidanek. Hon skriver för att ge namn åt namnlösa offer som till exempel begravts i massgravar.

Fem en fredag v. 18 2021: Hänt i veckan

 elisamatilda: Fem en fredag: Hänt i veckan 

1. Vad i veckan fick dig att längta efter något?

I det utmärkta TV - programmet Trädgårdstider proppade Tareq Taylor och Pernilla Månsson Colt i sig pannkakor. Och då kom jag på att det är evigheter sedan jag åt våfflor. Utan socker och grädde. Bara sylt.

 

2.Vad i veckan fick dig att sakna något?

En liten söt videofilm från flickbarnbarnet fick mig att längta ännu mera efter barnbarnen

 

3. Vad i veckan gav dig lyckokänslor?

De underbara naturskildringarna och det fullständigt grandiosa slutet i Bönderna del 3. Våren av Wladislaw Reymont, nobelpristagare 2924.

4. Vad i veckan fick dig att fundera?

IS - kvinnorna och deras barn

5.Vad i veckan fick dig att vilja testa något nytt? En kurs i den urgamla japanska broderitekniken sashiko, vilket betyder små stygn. Hemslöjden anordnar kurser med jämna mellanrum                                              

Veckans kulturfråga v. 19 2021

enligt O: Veckans kulturfråga v. 19: Vad läser du under den kommande långhelgen?

Ja, om jag det visste. Idag läser jag ut sista delen av Bönderna av Reymont. Den blir svår att ersätta. Men jag har lånat hem Förmöget folk, första delen av Forsytesagan, av 1932 års nobelpristagare John Galsworthy. Och jag har reserverat på biblioteket de två första delarna av kosackeposet Stilla flyter Don av Michail Sjolochov, som fick Nobelpriset 1965. Filmen såg jag som nattbio i Malmö en kall och snöig vinternatt för väldigt länge sedan. Hela lokalen luktade vått ylle och sammantaget var det en helt underbar upplevelse. Jag har inte skjutit in mig på nobelpristagare. Det har bara blivit så. Eventuellt fortsätter jag med Markens gröda av Knut Hamsun. Hamsun fick Nobelpriset 1920. De gamla nobelpristagarna varvar jag med Darling River av Sara Stridsberg och Snöstorm av Augustin Erba.