Huvudperson i nobelpristagaren i litteratur, Michail Sjolochovs, Stilla flyter Don är donkosacken Grigorij Meljechov och hans familj; far, mor, bror, svägerska och syster. Så småningom tvingar Grigorijs far, Pantelej Prokofievitj, honom att gifta sig med Natalja, som är djupt förälskad i honom. Det är å andra sidan Aksinja, gift med Stephan Astachov, också. Det blir ett triangeldrama som involverar tre familjer och förorsakar mycket lidande. Romanen sjuder av liv och arbete; dans och sång om Stenka Razin och andra upprorsmakare. Stäppen och floden Don är betydelsefulla faktorer i kosackernas liv liksom naturligtvis hästarna. En kosack måste medföra sin egen häst till excersiser och inkallelser. I romanen möter en kosacker, arbetare, köpmän, godsägare och kosacker och soldater i fält. Folk kallar varandra (hjulbenta) kalmucker, tjerkesser och tatarer. En jude möter i romanen och han säljer öl. Arbetarna börjar samlas i kvarnen till förbjudna diskussioner om socialism. Kvinnobilden är inte så smickrande. Kvinnor skvallrar och är helt i sina känslors och lustars våld. Ofta får de grova tillmälen av män i likhet med dem män ger varandra. Sista tredjedelen av boken ägnas åt kriget mot österrikarna. Grigorij är med och han reagerar kraftigt mot det meningslösa dödandet. Minnet av den första människan han dödade förföljer honom i dröm och verklighet. Så förklarar också tyskarna krig. Grigorij förklarar för brodern som också mobiliserats att han känner det som om hans själ håller på att dö. Han ser också hur kriget förändrar hans kamrater. På dödens fält drabbar människor samman som förr aldrig lyft en hand mot någon. De sticker, hugger och slår och sårar människor och djur, varefter de moraliskt nedbrutna rider därifrån, skriver Sjolochov. Utan att vältra sig i blod och elände känns den här delen av romanen som ett kraftfullt motmedel mot krig. Hemmafronten håller kontakt med Grigorij och hans bror och på så sätt får läsaren också veta. Stilla flyter Don påminner lite om Bönderna av den polske nobelpristagaren Reymont. Medan Reymont så poetiskt beskrev naturen uppehåller sig Sjolochov mycket vid grödan. Sjolochov använder roliga metaforer när han beskriver människor. Romanen skrevs 1943; samhället och kulturen är helt annorlunda, men människorna kommer en nära. Jag tyckte mycket om Stilla flyter Don.
Titel: Stilla flyter Don
Författare: Michail Sjolochov
Översättare: David Belin
Förlag: Tidens förlag
Tryckår: 1943
Antal sidor: 398
Inlägg
