onsdag 29 juni 2011

Andra sidan














Ola Larsmo
, flitig författare och litteraturkritiker, har skrivit en essäsamling med titeln Andra sidan. Om skrivande. I den berättar han om författare som till exempel Birger Sjöberg, Italo Calvino, Erik Gustaf Geijer, Henry James och flera andra. Gemensamt för dem är att de skrev gränsöverskridande och på ett sätt som pekade framåt.

Birger Sjöberg liknas vid Dickens och Proust.
Och jag förstår att det verkligen är dags att jag läser Kvartetten som sprängdes.
Henry James skrev skickliga kvinnoporträtt och hans bästa roman är The Portrait of a Lady. (Står redan på sommarens läslista.)
Utom romaner skrev han bl. a. spökberättelser - visserligen utan spöken - men tydligen väldigt bra.
En av de bästa är enligt Ola Larsmo är The Beast in the Jungle.

Andra sidan är verkligt inspirerande läsning för litteraturintresserade.

Länk till Ola Larsmos fina hemsida finns HÄR

Trädgårdsroman


Hannele tipsade för någon vecka sedan om trädgårdsromanen Ödelagd. En kvinna, en man, en trädgård - en skilsmässa av Henrik Valentin.
Jag tyckte att det lät intressant. Och det var det. Jag har med stor förnöjelse läst Ödelagd.
Om jag förstår saken rätt bygger romanen till vissa delar på det självupplevda.
Mer om det kan man läsa på länkarna ovan.
Medelålders Helena Lundberg/Winberg/Lundberg/Medea är en mycket engagerad gymnasielärare, gift med Mats, mor till två söner. Hennes allt uppslukande hobby är trädgården. Plötsligt står hon inför en skilsmässa.
Trots att man ibland blir nervös för att allt ska bli alltför förutsägbart så blir det inte så. Bitvis känns skilsmässan något för idyllisk och Helena alltför kontrollerad, men det är inga långa stunder. Och någon gång exploderar Helena!

Korrekturläsningen verkar ha varit obefintlig, vilket är synd!
Våfför ska det vara på detta viset???

OBS! Den 4 juli deltar Henrik Valentin i Rosdagarna på Österlen. Läs vidare på hemsidan!

tisdag 28 juni 2011

Sommar

Är det sommar så är det. Då förväntar man sig vissa saker (utöver sol och bad och långa, ljusa, ljumma kvällar, lättjefull läsning, jordgubbar och biggaråer, och någon vesen deckarserie i TV, förstås) som till exempel Sommarföljetong i SvD. I år: Augustenbad en sommar av Anneli Jordahl
Sommarföljetong i DN. I år:
Himmel över London av Håkan Nesser


SOMMAR i P1 kl 13 med repris 22.12

Jag ser fram emot programmen med Beate Grimsrud (har inte hunnit läsa hennes senast August-nominerade roman, En dåre fri som jag tror är jättebra;
den debattglada
Dilsa Demirbag - Sten;
den saklige och logiske
Carl Bildt;
KBT-terapeuten
Anna Kåver;
den unge, söte, världsberömde klarinettisten
Martin Fröst;
författarinnan Sara Stridsberg;
den kloka, välformulerade Babben Larsson
upphovskvinnan till Vems lilla mössa flyger och mycket annat underbart , Barbro Lindgren;
religionspsykologen Owe Wikström som bl. a. skrivit flera studier om Dostojekskij;
och så är jag nyfiken på Håkan Juholt;
Cecilia Uddén, mellanösternkorrespondent, är jag avundsjuk på;
Karl Ove Knausgårds Min kamp har länge legat bland mina att-läsa-snarast-böcker;
och Leif G W Persson är jag inte människa att motstå!

Säkert finns det helt okända personer som kommer att överraska. Jag brukar försöka höra så många program som möjligt oavsett värd.

Men - VAR finns Niklas Rådström???
Vi är många som minns hans underbara Sommar-program 2010.




onsdag 22 juni 2011

Högaktuella

I radio, på TV, i tidningar och tidskrifter och på Fotografiska Muséet i Stockholm:
Patti Smith, amerikansk rockmusiker, sångerska, låtskrivare, poet och Polarpristagare 2011. Hennes självbiografi Just Kids har just kommit ut i pocket.
Robert Mapplethorpe, amerikansk fotograf, nära vän och tidvis sambo med Patti Smith under 60/70-talen och nu aktuell med en utställning på Fotografiska Museet i Stockholm

Läs mer  HÄR

Dubbellektion i romankonst


Berättelserna som fortsätter att genljuda i oss

Var och en är sin egen historiker

I två insiktsfulla understreckare delar Per Wästberg med sig av sina betraktelser över romanen sådan den var och som den utvecklats ända fram till dagens tendenser.
Pär Wästberg har själv skrivit såväl skönlitteratur som fackböcker. Han är ledamot i Svenska Akademien och ordförande i Nobelkommittén för litteratur.

I första understreckaren ställdes frågan: Har fiktionens status sjunkit?
Svaret kom idag: "Utan denna imaginära zon skulle ingen sanning existera, bara fakta."

Per Wästberg uttrycker så mycket bra att det vore lätt att stapla citaten på varandra.
Men jag uppmanar helt enkelt: See for yourself!

lördag 18 juni 2011

Tappad tidsuppfattning

Den här boken tyckte jag riktigt mycket om - De hemlösa av Yiyun Li.
De hemlösa är den amerikansk/kinesiska författarens debutroman.

Året är 1979, några år efter kulturrevolutionen i Kina.
Man förbereder sig för en offentlig avrättning av en ung kontrarevolutionär kvinna, Gu Shan, dotter till läraren Gu och hans hustru.
Ingen utav dem förstår sig på sin våldsamma dotter och hennes verksamhet.
De skäms över henne. Särskilt fadern.
Alla skolor och arbetsenheter är utkommenderade till fördömelseceremonin.
Personerna i berättelsen har alla på något sätt kommit i kontakt med Gu Shan;
den vanföra Nini, unge Tong, skräpsamlarparet Hua, som även samlat på utsatta flickebarn och uppfostrat dem; den kända radiorösten Kai, rikt gift och med en liten son; den lungsjuke Jialing, med flera.
Gu Shan är huvudpersonen utan att vara närvarande.
Miljön i den myllrande Lerstaden är väldigt levande och man tycker sig känna människorna som lever där. Många är fattiga och har svårt att skaffa mat till sina familjer. En del är okänsliga inför andras lidande; andra - som skräpsamlarparet -
mister aldrig sin medmänsklighet. Barnen far ofta illa i Lerstaden och kvinnornas situation är eländig.
Jag läste förhäxad medan den ljusa juninatten försvann utan att jag märkte det.
Det är naturligtvis en mörk skildring. Det är därför ljusglimtarna lyser desto klarare.

BOKSTÖDET har också läst

fredag 17 juni 2011

Lusläsning pågår

Redan som mycket ung försökte jag läsa Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Men det gick inte bra alls. Raskolnikov irriterade mig bara. Jag tyckte att han var överspänd och allmänt fånig.
Och dum.
Däremot gav jag mig vid samma tid på Idioten och det blev en andlös läsupplevelse.
På sätt och vis skulle jag vilja läsa om den också, men jag vill inte förstöra min ursprungliga upplevelse, så jag vågar inte.
I alla fall så ska vi diskutera Brott och straff i läsecirkeln i augusti. Nu läser jag sakta och mycket noga och njuter i fulla drag. Det blir mycket att diskutera. Jag tycker fortfarande att Raskolnikov är djupt osympatisk som människa. Men vem vet. Jag kanske ändrar mig under resans gång.
Brott och straff har nyligen kommit ut i pocket i Bonniers klassikerserie.