Veckans kulturfråga v. 34 2024

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 34: Vilka debutanter har imponerat särskilt mycket på dig?

En debutant som imponerade kolossalt mycket på mig var Korparna av Tomas Bannerhed. En annan var En debutants dagbok av Wera von Essen. Andrew Waldens Jävlar karlar var ingen dum debut heller. Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén var jag oerhört imponerad av. Den borde användas läsas av många. Territoriella anspråk av Frans Wachmeister var en origeinell romandebut. Två debutanter som jag tänker läsa är Med bergens andetag av Therese Widenfjord och Sista kapitlet av Kim Andrea Brofeldt. Sista kapitlet handlar om Sarah som arbetar på ett äldreboende. Med bergens andetag Att läsa Med bergens andetag är som att följa med Nick och Ellie på en resa, båda fysiskt och bildligt. För båda visar det sig att de måste resa bort, för att kunna komma hem

Systrarna

Jonas Hassen Khemiris senaste roman, Systrarna, är en tegelsten på 720  sidor med långa slingrande lättlästa meningar, roliga formuleringar,  träffsäkra iakttagelser, småelaka beskrivningar av utseenden, livfulla miljöbeskrivningar - allt detta gör att läsaren känner sig vara med i berättelsen som om någon satt och berättade för en. Det handlar om två svensk - tunisiska familjer och deras historia. De tre systrarna Mikkola är Ina, Evelyn och Anastasia. De har bott i närheten av Khemiris familj med tre söner på Drakenbergsgatan på Södermalm under en tid ända tills de plötsligt försvinner. Senare stöter de på varandra från tid till annan på fester, utbildningar och resor. Alla hamnar de i USA. JHK efter lång väntan på ett författarstipendium för att skriva boken. Författaren har lagt olika delar av sig själv i de tre systrarna. Ina är äldst av  systrarna; författaren/berättaren/ JHK äldst av de tre bröderna. Evelyn speglar människorna omkring sig men var finns hennes sanna jag. När hon kommer ur sitt sammanhang lossnar det för henne. Det känner JHK igen. I båda familjerna är det mammorna som utgör ryggraden. I författarens familj blir föräldrarnas skilsmässa ett trauma. Fadern ägnar sig sedan aktivt åt att undvika att betala underhåll till exfrun och barnen. Relationen till fadern är probldematisk. Ganska tidigt anar barnen att det finns hemligheter och någon sorts samband mellan familjerna. Någon gång finns det avsnitt jag skulle kunna leva utan, bl. a. ett bröllop som visserligen är som en film av Emir Kusturica, men som jag inte förstår meningen med. Romanen - för det är en roman poängterar JHK - är indelad i sju böcker med början år 2000 och slut 2035. Första året omfattar ett år; 2035 en minut. Tiden krymper. En inser att författaren arbetat mycket och länge med den här romanen. I det stora hela en sympatisk roman  av en mycket sympatisk författare om än inte hans bästa. Den hade dock varit värd ett snyggare omslag enligt min mening.

Titel: Systrarna

Författare: Jonas Hassen Khemiri

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2024

Antal sidor: 721

En smakebit på søndag v. 33 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger adminstrerar söndgens bokutmaning En smakebit på søndag v. 33. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi juat läser. Utan spoilers, förstås.

"Föregående vinter hade Gustav ytterligare en av de många historier  som handlade om Lyckseles starkaste man, prosten Frykholm. När han kom hem berättade han den för Kristina och Ester. Far hade legat i timmerkojan och vilat efter dagens arbete, däst och bukstinn efter att ha tuggat i sig fem kolbullar. Då hade en av huggarna, en karl från Knaften, berättat om Frykholms kraftprov som utspelat sig så nyligen som sommaren 1905.  Skogshuggaren från Knaften hade fått höra denna historia av svågern, som var en trovärdig karl, och han i sin tur hade fått höra av självaste Trumfen, som berättade historien inför ett femtiotal personer nere i Hamn. Trumfen var en kraftkarl och storskrävlare, en riktig pratakus. Det kom folk som till en teater för att höra den där Trumfen berätta om Frykholm."

Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 33 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Den går ut på att en delar med sig av en mening ur det en läser för tillfället; en mening som av den ena anledningen eller den andra fått en att stanna till ett ögonblick. Inga spoilers, förstås. Min Veckans mening v. 33 kommer från sidan 27 i Älskade Ester av Kent Lundholm.

"Under bitande tystnad hade de speglat sig i varandras fattigdom och sett att båda  bar gamla och lappade kläder, gick omkring med hö i skorna, hade fårade ansikten, valkiga, bruna arbetarhänder och kritvita underarmar."

Tid: 1890 - talet; plats: Lycksele

Fem en fredag v. 33 2024: Laga efter La(ä)g(e)

 

elisamatilda: Fem en fredag v. 33: Laga efter la(ä)g(e)

1. Om du kunde ändra en lag, vilken skulle det vara och hur? Skärpt straff mot åldersdiskriminering. I alla åldrar
   
2. Har du någon gång brutit mot lagen? Ja. Har försökt införa invasiv växt i min trädgård.
   
3. När såg du senast något olagligt? Skada efter sprängning här i stan på vår gata
   
4. Vilken lag skulle du införa om du kunde? Höga kompetenskrav inom åldringsvården. På alla nivåer. Höjda löner. Lämplighetstest. Påbyggnadsutbildning
   
5. Vilket lag hejar du på? Mälarhöjdens IK Tennis
   

Veckans kulturfråga v. 33 2024

enligt O: Veckans kulturfråga v. 33: Vilken bok var din bästa sommarläsning?

Jag har läst flera bra böcker i sommar, till exempel Efterklang av An Yu; en mycket originell roman som en bara älskar utan att egentligen kunna redogöra för varför. Jag har också läst Systrarna av Jonas Hassen Khmiri men den har jag inte hunnit skriva om ännu. Den var jag mycket förtjust i. Och så håller jag på med Bergtagen av Thomas Mann. Det är en läsupplevelse varken mer eller mindre. En får vara beredd på att den tar tid men det är den värd. Jag förstår att barnen kallade sin far Trollkarlen och Colm Tóibíns roman om Thomas Mann har titeln Magikern. Bergtagen är under läsning.

Gamen

Olle Lönnaeus är journalist på Sydsvenskan och har goda kunskaper om politisk och religiös extremism vilket kommer väl till pass i romanen Gamen. SOG - aktören Simon Olsson har kommit hem till Malmö från sitt förfärliga och mycket hemliga uppdrag i Syrien. Hans bästa vän Ahmed har blivit avrättad inför ögonen på honom. Simon och Ahmed har varit medlemmar i en specialgrupp i Syrien som plötsligt fått uppdrag att lokalisera och eliminera Gamen, som egentligen heter Osama Karim Atta.; en salafist med makt och våldskapital. Verksamheten går under arbetsnamnet Operation Guernica och den är så hemlig att de överordnade inte tänker kännas vid den om de blir tillfrågade. När Simon återvänder till Sverige bor han hos sin älskade, vänstersympatiserande syster, Jenny, och hennes otäcka (tycker Simon) katt. Simons överordnade meddelar att Gamen dödats i en drönarattack i Raqqa. Men Simon vet bättre. Han har sett honom på ett falafelställe i stan. Bl. a. Simon anses lida av PTSD - och det gör han säkert - men hans fem sinnen bedrar honom inte. Han envisas och blir avfärdad. Men när han till slut lyckas avstyra ett planerat terrorattentat blir man ändå tvungna att inse att han haft rätt hela tiden. Scenen växlar mellan de smärtsamma hågkomsterna från Syrien och Malmö/Österlen. En känner igen den skånska miljön. Simons far var specialintresserad av fåglar och det förefaller författaren vara också. Våldet kokar hela tiden under ytan; svordomarna är talrika och Simons bristande impulskontroll spelar honom många spratt. Ett visst nordiskt vemod nästlar sig också in mellan sidorna. Vakthundarna är fortsättningen på Gamen. Jag gillar Olle Lönnaeus sätt att skriva spänningsromaner. Han vet vad han talar om; hans miljö - och personbeskrivning är utmärkt. Inte minst har han sinne för de lite avvikande. Kort sagt: En mycket sympatisk författare och en bra bok.

Titel: Gamen

Författare: Olle Lönnaeus

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2021

Antal sidor: 367