Fem en fredag v. 42 2023: Egenskaper

   elisa matilda: Fem en fredag v. 42: Egenskaper

1. Vad är du för kort för att göra? Lägga upp resväskor på bagagehyllan
   
2. Vad är du för envis för att göra? Köpa kokt julskinka. Jag bakar min egen julskinka i stekpåse i ugn och den är verkligen min egen. Övriga familjen äter inte kött
   
3. Vad är du för rädd för att göra? Allt möjligt. Vistas i folkmassor, t. ex.
   
4. Vad är du för lat för att göra? Allt möjligt. Diska t. ex. Maken diskar
   
5. Vad är du för ung för att göra? Dö
   

Mjölkat

Mjölkat av Sanna Samuelsson liknar inget annat jag läst. (Mjölkat tycks vara detsamma som mjölkningen.) Författaren Sanne Samuelsson är född 1987 och är kritiker på GP. Mjölkat är hennes första roman. Den beskriver slutet av en epok i Sveriges historia; ett sorgligt farväl till bondesamhället. Ellen, huvudkaraktär i romanen, bor och arbetar i staden. Nu ska hon ha semester och får liv i sin lilla lila Alfa Romei som hon köpt på Blocket och far iväg  till den gård där hon växt upp. Hon minns hur hon försökte vara osynlig på bussen till skolan och för allt i världen inte lukta ladugård. Villabarnen hittar mycket att reta bondbarnen för.  Ellens föräldrar har nu sålt gården till Jonas och Jenny som endast använder sig av boningshuset under semestertid. Ellen tycker sig ha en viss rätt till huset och flyttar in i sitt gamla rum. Hon minns föräldrarnas slit med gården. Hon minns korna framför allt och kalvarna; hur de luktade och lät. Modern kunde mjölka för hand och hon hanterade även de moderna mjölkmaskinerna. Hon minns den gradvisa nedmonteringen av lantbruket och hur korna såldes till underpris eftersom fadern inte kunde förmå sig till att skicka dem till slakt. En gård som inte producerar något är en kyrkogård. En gård utan djur är ett museum. Nutid varvas med dåtid. Barndomskamraten Max förekommer både då och nu. Han har aldrig försökt smälta in eller låtsats vara någon annan än den han är. Nu vaktar han huset åt Jenny och Jonas. Ellen lever på egendomliga konserver och barnmatsburkar hon hittar i huset. Ellen funderar också över sin kärlekshistoria med Diana och varför den inte höll. Det förefaller som om Ellen har svårt för riktig närhet. Ellen badar i sjön; plockar blommor i vägkanterna; ser den oanvända röda silon utanför ladugården och minns hur hon målade den röd en sommar; reflekterar över Linné, den giftiga mjöldrygan och hon minns hur fadern plöjde och modern behandlar den mjöliga degen på bakbordet. Sanna Samuelsson skriver fram en verklighet som inte finns längre. Hon gör det så bra att en  - åtminstone någon som jag som är född på landet - känner dofter, lukter, smaker; hör ljud och ser mörka plogfåror och hur plöjaren sitter halvt bakvänd i traktorn för att se att fårorna blir raka. Så mycket att känna igen. Jag tyckte mycket om boken även om jag tycker att ett och annat kunde diskuteras.

Författare: Sanna Samuelsson

Titel: Mjölkat

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2023

Antal sidor: 143

Veckans kulturfråga v. 42 2023

enligt O: Veckans kulturfråga v. 42 handlar om oväntade kulturfavoriter. Det kan handla om böcker, filmer, tv-serier, musik eller annan kultur. Det jag först kommer att tänka på är den oväntade läsupplevelse jag fick av att lyssna på Tritonus av Kjell Westö i författarens egen uppläsning 2021. Jag hade fått för mig att Westö var mer för pojkar. Precis samma upppfattning hade jag fastän i ännu högre grad av Klas Östergren ända tills jag plötsligt gav honom en chans och lyssnade på Renegater i författarens egen uppläsning 2022. Jag läste de två tidigare delarna Gentlemän och Gangsters av bara farten. Men bäst var Renegater. 

Vad det gäller musik är det inte så förfärligt många år sedan jag upptäckte att jag gillar opera;  t. ex. Madame Butterfly. Ofta blir jag fängslad av scenografin dessutom. Albin Lee Meldau är en nyupptäckt favorit. Här sjunger han Spela min favoritvals av Louise Hoffsten. Bröderna Norén, Gustaf och Viktor, är helt charmerande. Här sjunger de Strövtåg i hembygden.

På Lousiana Museum of Modern Art fastnade jag oväntat för den spännande utställningen Cave Bureau om ett par kenyanska arkitekter som ägnade sig åt att tänka nytt. 

Filmen Oppenheimer kände jag mig ganska skeptisk till. Men - vad alla timmarna gick fort! Jag gick nog iväg för att se den eftersom jag sett huvudpersonen som spelades av Cillian Murrphy i serien Peaky Blinders, som jag tyckte väldigt mycket om.
 

Tisdagstrion v. 42 2023: Berg och dal

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 42:

Författare: Tomas Espedal som bl.a. skrivit romanen Bergensare vilket är en blandning av roman, novell, prosa, poesi, självbiografi och reseskildring.

Titel: När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai skildrar krigets verkningar för hela Vietnam men alldeles speciellt för tre generationer kvinnor.

Något på bokomslaget med berg eller dal. Världens näst högsta; vackraste och farligaste berg, K2, blir det här. Författaren Fredrik Sträng berättar i K2 på liv och död om en vandring där elva personer fick sätta livet till på grund av dåligt väder. Själv litade han på sitt förnuft och magkänslan och vände om i tid.

Boktriss v. 42 2023: Bokstaven S

Mias bokhörna: Boktriss v. 42: S

Författare: Sanna Samuelssons debutroman heter Mjölkat. Romanen är läst men jag har ännu inte skrivit om den. Den handlar om ett bondesamhälle som inte finns längre. Huvudpersonen, Ellen, är uppvuxen på landet men bor och arbetar nu i staden. En semester återvänder hon till gården där hon vuxit upp. Den har nu blivit sommarställe; skogen är såld och djur finns det förstås inga. Ellen flyttar in i sitt gamla rum och minns.

Boktitel: Slöseri av den argentinska författaren Maria Sonia Cristoff fick jag just som en Early Bird - försändelse från det utmärkta bokförlaget Tranan. Dottern gav mig en prenumeration på Tranans utgivning i julklapp; en fantastiskt fin julklapp som dimper ner i portioner när en minst anar. Slöseri ligger högst upp i läshögen.

Något på S på bokomslaget: Smultron på omslaget till den älskvärda bilderboken Trulsa hos mormor. Anna Riwkin - Brick, foto; Märta de Laval, text.

En smakebit på søndag v. 41 2023

"Den gången jag berättade för mamma att jag tänkte bli forskare ryckte hon bara på axlarna och sa:"Jaha, det var väl bra." Det var en lördag. Jag hade kommit hem från Cambridge och lovat henne att följa  med till kyrkan dagen därpå. Det var kanske för att hade gjort det och ångrat det så fort jag sagt det som jag sen lade fram mina forskarplaner som om jag kastat iväg en boll efter att har ropat "Tänk snabbt!" Jag trodde att hon skulle ha invändningar och säga typ "Gud är den enda vetenskap vi behöver!" Ända sedan Nanas död hade jag hittat på kreativa sätt att undvika kyrkan trots att mamma vädjat emellanåt."       Ur Inte av denna världen av Yaa Gyasi.

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i utmaningen En smakebit på söndag. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser utan att för den skulle spoila något. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 41 2023

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss av en mening som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp en stund. Min Veckans mening v. 41 kommer från Inte av denna världen av Yaa Gyasi.

" Jag använde både opsiner och fluorescenta proteiner som gjorde det möjligt att registrera hjärnaktivitet och se vilka specifika nervceller i prefrontala hjärnbarken som var aktiva när mustassarna fick sin elimpuls."