Jag och min skugga

Att vara hustru eller barn till Ingmar Bergman kan inte ha varit lätt. Anna Bergman, född 1948, kom som nummer fem i Ingmar Bergmans barnaskara om nio. Ellen och Ingmar Bergman fick tillsammans fyra barn. Föräldrarna var uppfyllda var och en av sitt och när IB lämnade familjen förklarade han att han aldrig velat ha barnen. Ellen Bergman lämnar Anna Bergman på ett barnhem, men mormor Ingrid tar henne därifrån. Anna Bergman berättar i biografin Jag och min skugga, som nyligen kommit ut på Ekerlids förlag. När Anna är sexton blir hon au pair i London. Hon känner sig omedelbart hemma i England. Hon bor fortfarande kvar där i den lilla staden Romsey i Hampshire nära sonen och hans familj. Anna Bergman koncentrerar sig på att berätta om sitt och föräldrrnas liv. Syskonen träffar hon på Fårö på somrarna och när IB fyller år. Hon och fadern har under många år ett sårigt förhållande. Först senare i livet får de kontakt med varandra och hon medverkar bl. a. i Fanny och Alexander. Anna Bergman gifter sig ung och får en son. Männen står i kö för att få uppvakta den vackra ,blonda svenskan. Men hon har det inte så lätt med relationerna och hon skattar sin frihet högt. Hon arbetar som modell av olika slag, får små filmroller och klarar sig fint på egen hand. Hon är företagsam och har affärssinne och en kan inte annat än beundra hennes energi. Anna Bergmans berättelse går inte på djupet men är ändå intressant. Av en händelse upptäcker hon sin konstnärlighet och målandet skänker henne mycken glädje. Utställningarna faller väl ut och hon säljer en hel del.  Anna Bergmans halvbror, Daniel Bergman, kom tidigare i år ut med biografin Hjärtat. Hans föräldrar var Käbi Laretei och Ingmar Bergman. Han närmar sig problemet på ett annat sätt både vad det gäller form och innehåll. 

Titel: Jag och min skugga

Författare: Anna Bergman

Översättning och bearbetning: Mikaela Hincks

Förlag: Ekerlids förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 287

En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar søndagens smakebitar. Vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers förstås.

n

"Pilar Terneras son hämtades till farföräldrarna två veckor efter födseln. Ursula tog motvilligt emot honom, och gav än en gång efter för sin makes envishet då denne inte kunde stå ut med tanken att någon av hans blod skulle driva vind för våg. Hon satte dock som villkor att barnets verkliga ursprung skulle hållas hemligt, även för barnet självt. Trots att han döptes till José Arcadio slutade det med att de, för att undvika förvirring, rätt och slätt kallade honom Arcadio. Vid den tiden rådde en sådan febril aktivitet i byn och en sådan företagsamhet i huset att passningen av småbarnen fick komma i andra hand." 

Från sidan 46 i Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez. Fler smakebitar HÄR
 

Veckans mening v. 23 2022

 MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en läsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss av en mening ur vår läsning som av någon anledning fått oss att stanna upp. Min mening kommer från sidan 9 i Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez

"Många år senare, när han stod framför exekutionspatrullen, skulle överste Aureliano Buendia minnas den eftermiddag i det förflutna då hans far tog med honom för att upptäcka isen."
 

Fem en fredag v. 23 2022: Bäst

elisamatilda: Fem en fredag v. 23: Bäst

1. Vilken har varit din bästa semester?

Det var nog resor till England, Italien och Österrike när barnen var med

2. Vilken tycker du är den bästa månaden?

Maj/juni

3. Vad är nummer 1 i ditt liv?

Barn och barnbarn

4. När tävlade du senast, och i vad?

Något av barnbarnens spel. Jag vann inte

5. Vad är det bästa med livet just nu?

Juni och den annalkande sommaren

Helgfrågan v. 23 2022

Mias helgfråga v. 23: Använder du bokmärken eller gör du hundöron?

Jag skulle ALDRIG göra ett hundöra i en bok; min egen eller någon annans. Däremot använder jag det mesta som bokmärken. Det behöver inte vara ett regelrätt bokmärke - sådana har jag många - det kan vara en broschyr, ett kassakvitto, en annan bok, en penna, och så vidare. Och jag lägger ofta böcker på näsan. Försiktigt.

där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn. Cristinaboken

En ung kvinna vid namn Hanna skriver en sorgebok om sin bästa vän, Cristina, som tog sitt liv i gränslandet mellan barn och vuxen. Det är många år sedan det hände, men efter en dröm vaknar Hanna med en känsla av skuld. Hon tror kanske inte att det är prosa som som passar som verktyg när hon vill skriva ner sina minnen av Cristina. Det var Hannas maka, Suri Lara, som övertygade Hanna Rajs att hon skulle skriva boken och på prosa. Och det visar sig passa utmärkt. Hon skriver som hon hade skrivit meddelande till en vän på Messenger. Inklusive alla tidstypiska uttryck. Och hon lägger in en hel del dikter. Romanen där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn. Cristinaboken  bygger på Hannas "sopiga minne", SMS, mail, fotografier, brev och samtal med gemensamma vänner. Hanna vet att minnen är bedrägliga och att de ändrar sig med tiden. Tur att hjärtat minns när hjärnan glömmer, skriver hon. Romanen bygger på verkliga händelser och Hanna Rajs använder verkliga namn på alla. Hanna har gått på Konstfack och skrivarlinje på Biskops Arnö. Jag tycker att jag lär känna Hanna bättre än Cristina, som blir lika undflyende för mig som för Hanna. Hanna har heller inte för avsikt att skriva fram en karaktär. Jag tycker om ärligheten och oförvägenheten i romanen. Det finns en värme och en äkta sorg i boken.  Om en är känslig för svenska skrivregler kan det bli en kollision, men en vänjer sig snabbt. Mig störde det inte. Dagligdags arbetar Hanna Rajs på Judiska församlingen i Stockholm. Hon är född 1991 och har tidigare kommit ut med uppmärksammade diktsamlingar. 

Titel: där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn - Cristinaboken

Författare: Hanna Rajs

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 279

Veckans kulturfråga v. 23 2022

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 23: Vilka kulturpersonligheter hade vi gärna sett nya verk av?

Jag svarar så klart Thomas Hardy, som jag gärna läst mera av. Han skrev både lyrik, dramatik och romaner. En roman som utspelar sig i Dorset någon gång i tiden och med noggranna platsangivelser. Och det känns väldigt tomt efter Torgny Lindgren och hans speciella berättarröst. Per Olov Enquist fattas oss också. Beate Grimsrud skulle jag gärna läst mer av. Och så har vi Sara Danius som hade kunnat uträtta mycket om hon fått leva. Kristina Lugn också.

En ny skiva av David Bowie eller Leonard Cohen  skulle säkert glädja flera än mig.