Selfie v. 12 2022

Klimakteriehäxan: Selfie nr 12

1. Mitt yrke: Kulturarbetare (bibliotekarie i botten)

2. Brädspel: Monopol

3. Bästa köksprylen: Lökskärbräda

4. Bil: Alfa Romeo (fast vi råkar köra Ford, ursäkta)

5. Älsklingsmöbel: Ottoman

6. Öl: Norrlands (Guld Export)

7. Tidning jag läser: SvD (nät)

8. Favorit i garderoben: Dräkt

9. Basvara:Torkade kryddor

10. Radiofavorit: Radiokorrespondenterna

11. Material:Alpacka

12. Underskattad matvara: Aladåb (av lätt förståeliga skäl)

En smakebit på søndag v. 11 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser, Utan spoilers, förstås.

" Min mamma och pappa lärde känna varandra den dagen han försökte hoppa från Ponte Sisto i Trastevere. Det var ett bra ställe att kasta sig ut ifrån, för även om han var en god simmare skulle han bli förlamad när han slog i vattenytan, och Tibern var redan på den tiden giftig och grön. Min mamma brukade gå med hängande huvud och uppdragna axlar som om det regnade, särskilt när hon var ensam, men just den dagen hade hon stannat på bron och fått syn på en kille som satt grensle över räcket. Hon gick fram och lade handen på hans axel för att dra honom bakåt, kanske uppstod det en kort strid. Hon förmådde honom att stilla sig och andas lugnt och sedan promenerade de genom stan, drack sig fulla och hamnade på ett hotell med styva lakan som luktade ammoniak. Före gryningen klädde min mamma på sig och gick."

Från sidan 9 i Främlingar jag känner av Claudia Durastanti. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 11 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning om han kallar Veckans mening. Vi väljer ut en mening som vi av den ena eller andra anledningen stannat upp inför. Min mening kommer den här veckan ifrån De förlorade  minnenas ö av Yoko Ogawa. s. 199. I översättning av Vibeke Emond på Tranans för lag.

"Nej, den här gamla kvinnan kanske visste om att jag höll någon dold hemma hos mig och det var kanske därför hon kom och frågade mig i hopp om att jag skulle kunna göra något för henne också..."
 

Fem en fredag v. 11 2022: Blandat

 elisamatilda: Fem en fredag v. 11: Blandat

1. Hur har din vecka varit?

Helt OK. Flera soldagar med läsning på altanen

 

2. Har du upplevt något nytt i veckan?

Bibliotekets nya ansikte

 

3. Vilket problem fick du lösa i veckan?

Banktransaktion

 

4. Vad har du haft för mål med veckan?

Att sortera alla papper som blivit liggande på hög.

(Veckan är inte slut än.)

  

5. Kommer helgen bli bättre? Eventuellt. Men det behövs egentligen bara lite sol

Helgfrågan v. 11 2022

Mias Helgfråga v. 11 gäller författare som fallit i glömska; författare som skrivit en eller två böcker och därefter glömts bort.

Mitt exempel kommer från en föreläsning på bokmässan för ganska länge sedan, men som fascinerade mig på grund av författarens korta "livstid". Minns inte om det var Horace Engdahl som talade om honom, men han hade blivit utgiven i Svenska Akademiens klassikerserie. Så här står det om honom: "Lars Göransson (1919–94) var en av våra märkligaste novellister och en av de minst kända. Under tio års tid gav han ut tre volymer, tystnade och försvann bokstavligen ur sikte. Hans miljö är Djurgården, Stockholms skärgård, Gotland. Han är en filosofisk resonör, makaber sagoförtäljare, sinnlig naturskildrare – i ett gränsland mellan tonårsuppror och resignerad mognad. Denna volym innehåller novellsamlingen Sälla jaktmarker (1949), ett par berättelser ur Evrydike (1954), en självbiografisk novell och ett urval ur Fugatorium, en hittills opublicerad samling tankar och episoder." 

Per Wästberg har skrivit introduktion och kommentarer. "Kring sparsmakade författare som till synes omotiverat tystnar står ett skimmer av det ofullbordade. Under 40 års tid lät Lars Göransson sig inte fotograferas och besvarade heller inga brev. Efter att ha irrat mellan fyra småstäder bosatte han sig 1967 i Helsingborg. Några av hans beundrare letade: inget telefonnummer, ingen adress, ingen namnplåt. Till mig skrev han ett vykort: ”Sök mig inte!” 

Lars Göransson fastnade direkt i mitt medvetande och där sitter han fortfarande. En vacker dag ska jag köpa boken och läsa den. Den kan laddas ner från nätet men i det här fallet vill jag ha boken.

Dubbelporträtt

Agneta Pleijels senaste roman, Dubbelporträtt, handlar om konstnären Oskar Kokoschka och Agatha Christie, född Miller. Agatha Christie ska fylla 80 och hennes barnbarn Mathew och maken, Max, vill att Kokoschka, 83,  ska måla ett porträtt av henne. Han är tveksam till att måla ett porträtt av underhållningsförfattaren, men

hans kloka hustru, Olda, påpekar att de behöver pengarna. Agatha Christie är ganska motvillig hon också, men hur det nu är sätter de igång. Sex sittningar ska det bli. Han pratar, röker och dricker whisky och uppmanar Agatha att prata också och att inte sitta stilla. Ett konstverk bygger på samarbete, säger Kokoschka. En vacker dag berättar hon den sorgliga historien om sitt första äktenskap med den stilige översten Archie Christie. De fick dottern Rosalind som de försummade båda två. I och med äktenskapet med den 15 år yngre arkeologen Max Mallowan fick Agatha Christie ett mångårigt och lyckligt äktenskap. Hon reste med honom på utgrävningar, som hon förmodligen också bekostade. Men hon var road och fotograferade och tyckte att arkeologi och att skriva detektivromaner hörde ihop. Agneta Pleijel skissar på sitt impressionistiska sätt och läsaren pusslar. Språket är fint; meningarna är ofta ganska kort. Och hon är duktig på att dra fram det mest kännetecknande för en människa. "Romanen som haiku", säger Yukiko Duke. Många kända namn rör sig i den här tiden. Satirikern Adolf Loos, konstnären Karl Kraus och tonsättaren Gustav Mahler vars musik de alltid lyssnade till. Tonsättarens hustru Alma for fram som en gräsbrand över tidens män. Kokoschka hade också haft en affär med henne. Det var en oro  tiden; människor reste och flyttade på sig. Om inget annan så var de på flykt undan kriget. Mathew och Max blir väldigt nöjda med porträttet; Agatha själv tycker att hennes näsa är för stor. Kokoschka och Agatha Christie skiljs åt när porträttet är klart, men de tänker alltid att de ska ses. Under tiden skriver de brev.  Agnetha Pleijel har själv läst in sin roman och jag tycker att hennes sätt att läsa passar väldigt bra med innehållet i romanen, de två skrovliga personligheterna och en viss kärv skämtsamhet.

Titel: Dubbelporträtt

Författare: Agneta Pleijel

Förlag:Norstedts

Tryckår: 2020

Antal sidor: 203

Veckans kulturfråga v. 11 2022

 enligt O: Veckans kulturfråga v. 11 är egentligen två

1/ Vilk(en)a klassiker som du läste som ung gjorde störst intryck? Nedanstående hittade jag i föräldrarnas bokhylla

Jan Fridegård serie om Trälen Holme och hans hustru Ausi. Trägudars land - Gryningsfolken - Offerrök

Viktor Rydberg, Singoalla

Sigrid Undset, Kristin Lavransdotter

Jack London, Skriet från Vildmarken

Ivar Lo - Johansson, Bara en mor

2/Vilk(en)a författare och vilk(et)a verk är ett måste i en litterär kanon?

Vilhelm Mobergs utvandrarserie

Bara en mor av Ivar Lo - Johansson 

Moa Martinson, Mor gifter sig- Kyrkbröllop - Kungens rosor - Jag möter en diktare 

Kristina Sandberg, Den utmärkta serien om Maj, Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris.