Vi som arbetar med våra kroppar

Fotografen och konstnären Elisabeth Ohlson och dokumentärförfattaren och kulturproducenten Annica Carlsson Bergdahl har intervjuat och fotograferat 33 kroppsarbetare. Resultatet blev boken Vi som arbetar med våra kroppar. De blev inte insläppta på alla arbetsplatser och så kom pandemin emellan, men det blev en mycket intressant bok och utställning i alla fall. Vi möter dagbarnvårdare, slaktare, truckförare, butiksbiträden, lagerarbetare, lastbilschaufförer, miljöarbetare, snickare, målare, elektriker, kockar, billackerare, gruvarbetare, undersköterskor och många flera. Alla talar om stressen och hur mycket den ökat under åren; alla önskar sextimmarsdag och gör naturligtvis tummen ner för  höjd pensionsålder. Påfallande är att alla - utom hamnarbetaren - trivs med sina arbeten och talar om arbetsgemenskapen och stoltheten över att utföra ett gott arbete även om arbetet sliter på kroppen, lönerna är dåliga och de ibland är kritiska mot arbetsgivarna. De som bär uniform tycker att den ger dem status och talar om vilka de är. Över två miljoner människor i Sverige är kroppsarbetare. En truckförare påpekar att arbetarklassen är grunden som samhället vilar på. Ofta är föräldrarna också kroppasarbetare  och ibland är det en tradition man önskar fortsätta. Slaktaren - som kommer från Krakow - säger att han har ett familjearv att förvalta. De intervjuade är både män och kvinnor i varierande åldrar och med helt olika bakgrunder. Bildmaterialet är helt fantastiskt. Många av de intervjuade hade en gärna fortsatt samtalet med. Det är en mycket bra idé att lyfta fram dessa yrkeskategorier som inte uppmärksammas så mycket annars även om alla är - eller åtminstone borde vara - medvetna om deras samhällsnytta. Sven - Eric Liedman, idéhistoriker och författare, har skrivit ett efterord. Annica Carlsson Bergdahl inspirerades av fotografen Jean Hermanson som 1971 gjorde Nere på verkstadsgolvet: en bok om metallarbetare tillsammans med Folke Isaksson. En del minns kanske också Odd Uhrboms och Sara Lidmans bok Gruva som kom redan 1968.

Titel: Vi som arbetar med vår kroppar

Text: Annica Carlsson Bergdahl

Bild: Elisabeth Ohlson

Förlag: Carlsson

Tryckår: 2021

Antal sidor: 231

En smakebit på søndag v. 27 2021

"Hans formella namn är Matsumoto Harutsuna, men jag kallar honom Sensei, "magistern". Jag skriver det inte med kinesiska tecken eller med hiragana,  det lite mjukare alfabetet, utan med katakana som ser lite kantigare ut. På gymnasiet undervisades jag i japanska av honom. Han var inte min klassföreståndare och jag var inte särskilt intresserad av hans ämne  så han gjorde aldrig särskilt starkt starkt intryck på mig. Ganska lång tid hade gått sedan jag tog studenten och jag hade inte sett honom sedan dess. Men efter det att vi för flera år sedan råkade hamna bredvid varandra på en liten restaurang mittemot stationen, en izakaya, började vi ses där alltsom oftast. Sensei satt alltid rakryggad vid bardisken".

Från sidan 9 i Senseis portfölj av Hiromi Kawakami

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger  håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 27 2021

 MIN

 

 

 

 

Robert på läsbloggen Mina skrivna ord driver läsutmaningen Veckans mening på lördagarna. Han presenterar en mening som har fått honom att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. Och han uppmanar oss att göra detsamma.

Den här meningen ur novellen Gudbarnen på sidan 23 i Noveller av Tessa Hadley fick mig att le och tänka efter: 

"Nu upprördes hon över Chris ovårdade gråvita lockar som fladdrade runt den kala hjässan trots vindstilla väder: varför kapitulerade män så villigt inför förfallet?

Noveller

Nu har jag läst Noveller av Tessa Hadley och förstår nu  det fina med författaren. I tio noveller skrivna mellan åren 2003 och 2018 skildrar hon människor som upplever saker som gör skillnad i deras liv. I novellen Bortförandet blir en flicka bortförd av tre levnadsglada studenter utan att familjen märker något.  "Jane Allsop blev bortförd när hon var femton utan att någon märkte det. Det här hände för länge sedan, i Surrey på 1960 - talet, när föräldrar var mera obekymrade." Det står redan i första meningen. Och så är det genomgående. En kastas rakt in i skeendet. Med skeendet menas inte action. Det mesta händer inom människorna; små, små rörelser. Tessa Hadley känner mänskligheten; hon har en skarp psykologisk blick. Och hon älskar släkten som idé. Hur en än vrider och vänder sig så har en vissa band med släkten även om en inte valt den, säger Tessa Hadley i en intervju i Vi läser. Människor konfronteras med sina egna minnen; ibland träffas några personer som inte setts sedan barndomen. Amanda, Chris och Susan möts i mycket vuxen ålder för att dela arvet efter sin gemensamma, barnlösa gudmor. Det triggar naturligtvis igång minnen från gångna tider. Många av personerna i novellerna står utanför på något sätt. De är oftast kvinnor, iakttagare och saknar närmare vänner. De är lite oskuldsfulla och bortkomna. "Jane bekände att hon alltid hade haft en känsla av att stå på fel sida om ett staket, åtskild från det liv hon var ämnad att leva." (Bortförandet). Barn ser plötsligt sina föräldrar med nya och kritiska ögon. När Cecilia i novellen Cecilias uppvaknande återkommer till Florens för att se på konst tillsammans  med föräldrarna ser hon plötsligt hur solkig hennes mors gamla urfällda klänning är och hur hennes far framstår som en riktig petimäter. Och hon inser att italienarna ser med omilda ögon på dem och andra turister; hon förstår dem. Maktordningen och hierarkierna är intressanta i mänskliga relationer; till exempel i en syskonskara. Det här är oavlåtligt intressant läsning. Ett klart och rent språk och träffsäkra formuleringar. Jag får nog ge romanerna, Syskonen och Sent på dagen, en ny chans.

Titel: Noveller

Författare: Tessa Hadley

Översättare: Marianne Tufvesson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2021  

Antal sidor: 196                                               r
 

Helgfrågan Sommar v. 27 2021

Mias helgfråga: Dags för Helgfrågan Sommar och vad innebär det då.

Jo, varje vecka väljer ni en eller flera av dessa frågor att besvara;

1. Vad läser du nu?

2. Har du något boktips?

3. Har du ett semestertips att dela med dig av?

 

1. Jag läser Senseis portfölj av Hiromi Kawakami och Kirke av Madeline Miller

2. Noveller av Tessa Hadley

   

3. Hovdala slott utanför Hässleholm

Veckans kulturfråga v. 27

enligt O: Veckans kulturfråga v. 27: Vilka böcker tänker du läsa i sommar?

Omläsning av Huset med den blinda glasverandan av Herbjørg Wassmo. Historiska Media har satsat på en nyutgivning av romanen om tyskungen Tora. Detta är första delen av en trilogi där delarna två och tre har titlarna: Det stumma rummet och Hudlös himmel.

Assembly av  Natasha Brown. The Guardian: "Here is a short sharp shock of a novel about the kind of person the UK government’s recent commission on race would have wanted to profile in their report. Natasha Brown’s virtuosic debut follows a British woman who is preparing to attend a party, and who is musing about her life and her place in the world as she does. Comparisons with Mrs Dalloway would be neither unwarranted nor, I suspect, unwelcome."

 Samlade verk av Lydia Sandgren. Nu ska det äntligen bli gjort. Jag köpte den på ett tidigt stadium och började läsa, men jag "fastnade" inte. Vi ska nu diskutera Samlade verk i en av mina läsecirklar så nu ges det ingen pardon.

Tisdagstrion v. 27 2021: Bokomslag med ansikten på

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 27: Bokomslag med ansikten på

Jag väljer bort biografier som ju ofta har ansikten på framsidan. Det blir helt skönlitterärt. Ibland blir det bara del av ansikten.

1. En debutants dagbok av Wera von Essen.
En debutants dagbok handlar mycket om skrivande och att bli refuserad. Wera von Essen får sin roman tillbaka från alla möjliga förlag med eller utan beklaganden och goda råd. Under tiden skriver hon dagbok om sitt liv, sina relationer, sina religiösa intressen, sina författarvänner, sina resor, översättningarna av Clarice Lispector och mycket annat.

2. Noveller av Tessa Hadley. Den här novellsamlingen är under läsning. Hittills gillar jag det jag läst. Romanerna har jag haft problem med däremot. "... en hög grön ton som en klockringning i sinnets framkant"... så beskriver hon t. ex. ett vin

3. Snöstormen av Vladimior Sorokin. Distriktsläkare Platon Iljitj Garin har blivit kallad till Dolgoje, en avlägsen by, där den bolivianska svartsoten härjar. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier.Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. Doktorn och Harkel ger sig iväg och råkar ganska snart i svårigheter av olika slag. En snöstorm gör det svårt att följa vägen. En favorit.