En debutants dagbok

Modernista

En debutants dagbok handlar mycket om skrivande och att bli refuserad. Wera von Essen får sin roman tillbaka från alla möjliga förlag med eller utan beklaganden och goda råd. Under tiden skriver hon dagbok om sitt liv, sina relationer, sina religiösa intressen, sina författarvänner, sina resor, översättningarna av Clarice Lispector och mycket annat. Inledningsvis tänker jag att det här blir besvärligt, jag får ta det i portioner. Texten känns trevande och typisk dagbok . Men efter cirka femtio sidor lossnar det för författaren och därmed också för läsaren. Jag läser oavbrutet. Wera von Essen  är avväpnande och omedelbar och det känns som om hon satt bredvid en och berättade. Språket flyter lätt och alldeles naturligt. Hon nämner sina vänner och bekanta vi deras rätta namn. Vänskapen med Stig Larsson håller hon högt och kontaktnätet i övrigt är det inget fel på. Hon saknar ofta pengar och när hon får några (arv, lån) så är de snabbt förbrukade. Lägenheten  på Östermalm hyr hon ut när hon reser till Berlin eller Portugal eller Brasilien. Wera von Essen har också en andlig sida som hon utforskar genom blandreligionen Santo Daime och genom att ta den utrensande, renande drogen rapé. Kulturjournalisten Erik Schüldt beundrar hon gränslöst och nämner särskilt hans långa intervjuer med olika kulturpersonligheter. Det såriga förhållandet till modern, Ma, bekymrar henne. Modern finns ju i livet och är sjuklig. Jag blev väldigt förtjust i den här debutboken som är både roande och lättläst och full av litterära referenser.
Porträttet av Wera på omslaget är gjort av Anja Särman.