lördag 3 mars 2018

Fågeln som skriker om natten

Berättarjaget en följer i den här novellen, Fågeln som skriker om natten,  arbetar på ett äldreboende och är 26 år. Ibland funderar han på att göra något annat, men bara korta stunder i taget. Troligtvis brås han på sin blyge, föga handlingskraftige far, som har gräsänder och gäss på tavlorna i vardagsrummet. Föräldrarna är skilda. Modern har färgat håret och börjat på en kurs i brasiliansk tango. Hon går på bio och caféer med sina väninnor. Och så har hon en ny pojkvän, men det varar inte länge. Hon serverar kaffe i finrummet, har trasmattor på golvet, bokhylla utan böcker och vitrinskåp. Sonens namn avslöjas aldrig - ett kymriskt skuggnamn, tycker han. Kan det vara Dylan - men fadern heter Aron. Sonen bekymrar sig ofta för honom och åker och hälsar på. Fadern är bara sextiotvå år, men sonen tycker att han verkar ha gett upp. Troligtvis har han haft psykiska problem. Troligtvis har det gått i arv till sonen. Fadern har sömnsvårigheter. En skrikande fågel väcker honom varje natt och sedan kan han inte somna om. Sonen minns glimtar ur en solig och lycklig barndom. Ofta rodde den lilla familjen ut med ekan och hade picknick på en ö i älven. En gång glömde fadern bort årorna när han försvunnit långt borta i sina tankar. Sjöräddningen fick rycka in. När de väl blev räddade blev fadern förd till sjukhus. Precis som hans far före honom. Jag tycker mycket om Andrea Lundgrens sätt att berätta om sina små människor; empatiskt och med sinne för detaljer. Sonens omsorger om föräldrarna är rörande liksom hans tankar på en eventuell framtid med Eva som han just träffat. Eva är ett så ljust och vackert namn. Och det är inte svårt att tänka sig ett barn i hennes famn. 
Den här novellen passar in på nr 39 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III: Läs en novell där någon dricker kaffe eller té.

4 kommentarer: