A ROOM OF MY OWN

fredag 27 november 2020

Fem en fredag v. 48: Ett hem

elisamatilda: Ett hem

1. Vad är nytt i ditt hem?

Två stekpannor

2. Vad är äldst i ditt hem?

Svärföräldrarnas matsalsmöbel som egentligen inte får plats hos oss

3. Vad skulle behöva bytas ut?

Frun i huset

4.Vad fattas som egentligen ”ska” finnas i ett hem?

Diskmaskin

5.Vad önskar du fanns i ditt hem?

En fungerande hushållsassistent

torsdag 26 november 2020

Helgfrågan v. 48

Mia: Veckans helgfråga v. 48 gäller pynt, förmodligen julpynt.

Har du pyntat färdigt?

Svar: Nej, har inte ens börjat. Men jag har hyacinter, amaryllis och julstjärna som ska få flytta in på lördag då ljusstakar och adventsstjärna placeras ut.

Bonusfråga: Är det extra pyntat i bokhörnan?

Svar: Nej. Och det blir det inte heller. Vi har bokhörnor över hela huset. Men jag sanerade ett par hyllplan idag där det hamnat böcker på alla håll och kanter

onsdag 25 november 2020

Veckans kulturfråga v. 48 2020

enligt O

Brukar du följa utdelningen av litterära priser?

Vilket pris fokuserar du i så fall mest på?

Bild: Sveriges Radio
Jag brukar se utdelningen av alla Nobelpriserna. Viktigast är naturligtvis litteraturpriset. Jag tycker att det är festligt i största allmänhet och intervjuerna med de olika pristagarna är intressanta; liksom pristagarnas korta tal. Damernas festklänningar ser jag gärna på också.

Augustprisutdelningen följer jag gärna live också. Det skönlitterära priset känns angelägnast, men även fackbokspriset och barnpriset intresserar mig.

Booker Prize informerar jag mig om liksom Women´s prize for Fiction - longlist och shortlist.

tisdag 24 november 2020

Tisdagstrio v. 48: Lockande böcker från tre författare jag ännu inte läst

Ugglans & Bokens tisdagstrio: Lockande böcker från författare jag ännu inte läst:

1. L-ngta hem, l - ngta bort av Kristoffer Leandoer: en essä om litteratur på flykt. "En passionerad essäbok som väcker läslusten. Varför skriver inte fler om litteratur på det här sättet?" sägs det i Upsala Nya Tidning

2. Hon vars hjärta var som mitt: Dan Andersson och Märta Larsson - en kärlekshistoria av Göran Greider. På Brunnsviks folkhögskola möts finnmarkspoeten och studentskan 1941 och deras stormiga kärlekshistoria utspelar sig i skuggan av kriget.

3. Vårt enda liv: om sekulär tro och andlig frihet av Martin Hägglund. Allt beror på hur vi är emot varandra i detta vårt enda liv

måndag 23 november 2020

Paul Celan, 100 år idag

Corona

Ur min hand äter hösten sitt löv: vi är vänner.

Vi skalar ur nötterna tiden och lär den gå:

tiden vänder åter till skalet.

I spegeln är söndag,

i drömmen sovs det,

munnen talar sant.

Mitt öga stiger ner till den älskandes kön:

vi ser på varandra,

vi säger varandra dunkelt,

vi älskar varandra som vallmo och minne,

vi sover som vin i musslorna,

som i månens blodstråle havet.

Vi står omfamnade i fönstret, de ser på oss från gatan:

det är att man vet!

Det är tid att stenen bekvämar sig att blommar,

att hos oron ett hjärta slår.

Det är tid att tid blir.

Det är tid.

Översättare: Nilsson, Lars-Inge

Paul Celan är en rumänsk tyskspråkig översättare och författare. Han föddes den 23 november 1920 och dog 1970. Dikten Corona skrev han till Ingeborg Bachmann. Hon var en österrikisk översättare och författare, född 1923 död 1973. Båda tillhörde Grupp 47. Gruppe 47 skapades efter andra världskriget och dominerade den västtyska litteraturvärlden fram till 1960 - talet. Författarna träffades för att diskutera och kritisera varandras verk. Förutom Celan och Bachmann ingick till exempel Günther Grass, Heinrich Böll och Peter Handke. Paul Celan skulle fyllt 100 år idag.

söndag 22 november 2020

En smakebit på söndag

"Männen från begravningsbyrån såg ut som stela svarta kråkor. Bilarna som stod parkerade på rad invid stigen som ledde fram till kyrkan var svarta de med. Själva var vi svartklädda och stod i en bortkommen liten skaraoch väntade på att bårbärarna skulle lyfta ut kistan och sätta den på sina axlar och att prästen skulle göra sig i ordning. . Även han såg ut som en kråka i den långa prästkappan. Då for plötsligt de riktiga kråkorna upp från träden och virvlade kring som sotflagor efter en brasa och cirklade kraxande ovanför huvudena på oss. En dag som denna borde jag väl ha tyckt att ljudet lät kusligt och melankoliskt. Det gjorde jag inte. Men jag kämpade med gråten. Det är på riktigt, sa jag tyst för mig själv. Vi är här. Jag är hemma. Jag lyfte på huvudet och fick syn på kistan. Då kom minnena tillbaka..."

Från sidan 7 i Skuggan av Rebecca av Susan Hill.

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astrid terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR