Fem en fredag v. 17: Kultur

elisamatilda är tillbaka med Fem en fredag

1. Vad för slags museum föredrar du att besöka?
Om barnbarnen är med får de välja. Med dem blir alla museibesök väldigt intressanta och roliga. Om jag bestämmer själv är jag väldigt förtjust i att besöka författarhem som blivit muséer, konstmuséer, utställningar om Arktis och Antarktis, m. fl.
 
2. Vilken typ av film ser du helst på bio?
Drama; filmer från andra kulturer

3. När var du senast och såg på teater?
Förrförra sommaren när jag besökte Bjärnums stadsteater.

4. När besökte du senast ett bibliotek
Idag. Böckerna var utplockade.
 
5. Var spenderar du helst en kulturell förmiddag?
På Bok - och Biblioteksmässan med ett helkort i handen

Helgfrågan v. 17

Mia undrar i sin helgfråga om vi köpt eller fått någon eller några böcker nyligen? Just idag den 23 april på Världsbokdagen kom äntligen en paket med böcker som jag beställde på AdLibris den 11 april. Visst har det blivit segt med leveranserna ifrån AdLibris på senare tid? Jag hade beställt:
Rachel Cusk, Konturer, Transit och Kudos i en pocketvolym. Jag inbillar mig att en ska läsa dem i rask följd.
Maria Adolfsson, Stormvarning. Del två i spänningsserien om Doggerland, beläget i Nordsjön mitt emellan Skandinavien och Storbritannien. Felsteg heter den fristående del 1
Jane Austen, Sanditon, Lady Susan, & The History of England
Sanditon går som serie i SVT. Den lilla läckra volymen har guldsnitt, psalmbokspapper och ljusblått bokmärkesband.

Bonusfrågan: Berätta något roligt, vi behöver skratta lite i dessa tider!
Jag går ut en sväng och tänker efter om det finns något jag skrattar åt nuförtiden. Jo, kanske:
VM i friidrott
eller
Mor i Skutan  (inget för veklingar)

Dimma

Dimma av Ragnar Jónasson är egentligen första delen i trilogin om kriminalpolisen Hulda Hermannsdóttir. Det är julafton 1987. Snön vräker ner utanför Erlas och Einars ödsligt belägna hus på östra Island. Einar är född på gården men Erla kommer från Reykjavik och hon vantrivs med isoleringen och mörkret. Hon har från första stund arbetat för att dottern Anna ska komma ut och bort. Just denna julafton kommer en främmande man till Erlas och Einars hem. Han säger sig ha varit på jakt med två kamrater men kommit ifrån dem i snöstormen. Erla är mycket misstänksam. En jägare utan bössa? I Alftanäs på västra Island förbereder kriminalpolisen Hulda Hermannsdóttir julaftonsfirande för sin man Jón, dottern Dimma och sin mor. Hulda ska arbeta på juldagen. Hon bävar för julafton med modern och den besvärliga tonårsdottern Dimma. Jón försöker släta över. Föga anar dessa arma personer hur denna dag ska sluta. Ragnar Jónassons miljöskildring är övertygande. Ödsligheten, snömassorna och isoleringen är påtaglig. Det psykologiska spelet mellan de tre i det ödsligt belägna huset är spännande. Erlas instinktiva misstro och Einars naiva välvilja och främlingens gåtfullhet utgör upptakten till en sorts triangeldrama. Plötsligt ändras det en tror sig se till något helt annat. Jag måste byta fot helt och hållet. Dimma har en stillsammare intrig och är mera koncentrerad både i tid och rum än Jónassons tidigare böcker i serien, Mörkret och Ön. Jag skulle gärna läsa mer av Ragnar Jónasson. Tyvärr är väl Hulda Hermannsdóttir pensionerad, men hon borde kunna få dispens?

Titel: Dimma
Författare: Ragnar Jónasson
Övers: Arvid Nordh
Förlag: Modernista
Tryckår: 2020
Antal sidor: 255

Tisdagstrion v. 17: Favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av

Ugglans&Bokens Tisdagstrio:  Favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av.

1. Den engelske författaren Thomas Hardy (1840 - 1928) har länge varit en favorit och jag har till och med rest i hans fiktiva Wessex, vilket är ungefär detsamma som Dorset. Han är kanske mest känd för Tess av d´Urberville, men min favoritroman är The Return of the Native eller som den också kallas The Heath. Huvudperson är egentligen den ödsliga Egdon Heath. Thomas Hardy var tidigt medveten om kvinnornas situation i samhället; han beskriver seder och bruk och han är mycket intresserad av musik. Han skriver både romaner, poesi och dramatik. Jag har 38 böcker av TH + CD + Böcker om honom.

2. Kerstin Ekman är en stor favorit. Hennes fantastiska berättarkonst parad med det stilistiska mästerskapet är svårslaget. Jag gillade Katrineholmsserien väldigt mycket. En stad av ljus upplevde jag som helt magisk; inspirerad av Carl Jung. Men den titel av henne som fascinerat mig allra mest är Herrarna i skogen. En berättelse i sju essäer med titlar som Den lövgröna skogen, Gran, Dödens trädgård, Katastroferna, Stigens slut. 14 titlar.                                                              3. Robert Goddard har jag 16 titlar av. Han skriver spänningslitteratur och är en mästare på förvecklingar. Just när en tror sig ha läget under kontroll gör författare en liten, liten fnurra på intrigtråden och så är det bara att börja tänka igen. Och tänka nytt. Hans romaner utspelar sig både i historisk miljö och i samtiden. Han är engelsman och har arbetat som journalist och lärare. Han debuterade 1988 med Past caring (Illdåd på spåren). Så säger New York Times på baksidan av boken: "Combines the expert suspense manipulation skills of a Daphne du Maurier romance with those of a John le Carré thriller". Det är en bra beskrivning. Läs mer om honom HÄR!

Utmaning: Authors&Characters v. 17

Emil
är veckans namn i Lyrans utmaning Authors&Characters

Emilia Fogelklou var pionjär vad det gällde olika kvinnofrågor; hon var kväkare och mystiker. Emilia Fogelklou var också pedagog, teolog, religionshistoriker och författare. Hon blev filosofie kandidat 1906, teologie kandidat 1909, och teologie hedersdoktor i Uppsala 1941. Hon fanns i kretsen kring Elin Wägner och jag tycker mig förstå att hon dämpade EW ibland, vilket säkert behövdes. Hon skrev en kärleksfull och berömd biografi om sin man, kulturgeografen Arnold Norlind, med titeln Arnold. Malin Bergman Andrews har skrivit en biografi Emilia Fogelklou, människan och gärningen, 2001.

Emil und die Detektive läste vi vid någon tidpunkt i skolan. Erich Kästner heter författaren. Jag minns den som väldigt tråkig, men det behöver inte vara sant. Jag har aldrig tyckt att tyska var tråkigt. Inga språk är tråkiga; bara olika svåra. Emil und die Detektive är en barndeckare. Emil åker tåg till mormor i Berlin. Med sig har han en summa pengar som dock blir stulna under resan. I Berlin träffar Emil ett gäng gatusmarta pojkar som hjälper honom i detektivarbetet. En mindre känd uppföljare är Emil und die drei Zwillinge.

En smakebit på søndag

"Hulda Hermansdóttir slog upp ögonen. Den här satans dåsigheten som förföljde henne vägrade släppa taget. Helst hade hon velat sova hela dagen, till och med här på den hårda och obekväma skrivbordsstolen. Som väl var hade hon eget kontor hos kriminalpolisen och kunde stänga om sig och ömsom stirra ut i tomma intet, ömsom blunda. Pappershögarna bara växte framför henne och hon hade inte på allvar tagit itu med ett enda fall på de två veckor som gått sedan hon kom tillbaka från ledigheten. Hennes beteende hade naturligtvis inte undgått Snorri, hennes chef, i alla fall inte helt och hållet, men han hade taktkänsla nog att visa henne förståelse och omtanke. Och hon hade faktiskt varit tvungen att gå tillbaka till jobbet, klarade inte av att tillbringa mer tid instängd hemma med Jón."

Från sidan 9 i Dimma av Ragnar Jónasson.

En smakebit på søndag betyder att vi delar med oss utav det vi just läser, utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Albatross

En ny deckare av Anne Cleeves. Hon har lämnat Vera Stanhope i Northumberland och Jimmy Perez på Shetlandsöarna  därhän och förflyttat sig till North Devon, där författaren tillbringade sin barndom. I Albatross är protagonisten nu den korrekte polisen Matthew Venn i kostym och slips. Vi möter honom utanför kyrkan där det pågår begravningsgudstjänst för hans far. Matthew är inte välkommen. Han har lämnat det samfund, Barnum Brethren, där familjen är medlemmar. Matthew Venn blev polis och han är en lågmäld och antiauktoritär chef för sin stab. Hans make, Jonathan, arbetar vid Woodyard, som bland mycket annat är ett dagcentrum för funktionshindrade. Det här stället är helt beroende av bidrag, hyror och gåvor. Simon Walden är en vilsen människa som hittat en hemvist som volontär på Woodyard. Han hittas nu knivhuggen till döds på stranden. Och jakten kan börja. Miljön är inte fullt så spännande som Shetlandsöarna, men den är väl beskriven och det finns en karta på insidan av pärmen. Jag tycker också att personskildringen är bra men det kommer att ta sin tid att lära känna Matthew Venn, som är en man med hög integritet. Albatross är ganska stillsam som deckare betraktad och intrigen är ganska snårig. Men persongalleriet är tillräckligt spännande för att hålla intresset vid liv. Ända tills strax innan det sökta slutet. Det är jag inte riktigt nöjd med. Men jag ser ändå fram emot nästa del. Ann Cleeves ska få en andra chans. För gammal vänskaps skull.

Titel: Albatross
Författare: Ann Cleeves
Orig:s titel: The long Call
Övers: Jan Järnebrand
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Tryckår: 2020
Antal sidor: 350