Hamnen

Tremastaren Notre - Dame - des -  Vents återvänder en kväll till Marseilles efter fyra års bortavaro. De har varit i Kina med last och fått ny last på vägen hem. Besättningen är inte riktigt densamma som när fartyget for ut. Några har hoppat av och andra har tillkommit. Efter tull - och hamnformaliteter får två tredjedelar av besättningen landpermission för kvällen. Två och två ger de sig med rullande gång ut i den okända staden. En stor, kraftig ung man vid namn Célestin Duclos leder karavanen. Han väljer en slingrande gränd med många tända lyktor. I alla dörröppningar trängs mer eller mindre påklädda flickor som försöker locka till sig männen. Men även här bestämmer Célestin Duclos. Till slut hittar han ett ganska vackert hus där sjömännen får gå in in. Och sedan blir det vin, kvinnor och sång hela natten och de surt förvärvade pengarna rullar. Duclos håller sig förhållandevis nykter och sitter med en kraftig, rödkindad flicka i knät. Han försöker tala lite med henne och frågar hur länge hon varit där. Sex månader visar det sig. Hon frågar ut honom i sin tur och efter en stund undrar hon om han under sina resor träffat på Notre - Dame - des - Vents. Jodå, det har han ju. Nästa fråga blir om han vet om Célestin Duclos fortfarande är ombord? En flicka hon känner har frågat efter honom. Han vill träffa flickan och berätta att han träffat Célestin och att han mår bra. Flickan ber bordellmamman om ett glas citronvatten som hon ger Duclos för att han ska nyktra till. Hon ska tala allvar med honom. Och så ber hon honom tala om för Duclos att båda hans föräldrar och en bror dött i tyfus för tre och ett halvt år sedan. Hur vet hon då det? Om han lovar att inte skvallra ska hon tala om det. "Jag är hans syster." Célestin ropar hennes namn och hon grips av fasa när sammanhanget med ens står klart för henne.  
Hamnen heter den här novellen av Guy de Maupassant (1850 - 1893) i översättning av Eva Marstrander. Författaren är en god iakttagare av människors beteenden. Han är illusionslös och ganska skoningslös. Han har sinne för stämningar och miljöer vilket höjer närvarokänslan.

Hamnen passar in på nr 23 Läs en novell översatt ifrån franskan i Ugglans och Bokens läsutmaning Läs en novell IV

Utmaning: Authors & Characters - Christian

Lyrans Authors & Characters gäller den här veckan namnet Christian. En författare och en fiktiv person.

Författare: Christin Jungersen som skrivit Du försvinner
Den kom ut 2014 och handlar om den mänskliga hjärnan. Hur ser en "vanlig" hjärna ut? Vad är normal förslitning. Hur ska Mia veta vad som händer i Frederiks hjärna sedan tumören tagits bort. Hur mycket påverkade den Frederiks katastrofala handlande under de år ingen visste att han bar denna tumör? Osäkerheten är tärande.

Fiktiv person: Kristen som i Kristens resa av John Bunyan, 1678.
Kristen var en glad soldat som ovändes till kristendomen av sin fromma fru.
Under en tid i fångenskap påbörjar han Kristens resa om mannen som lämnar Fördärvets stad för att följa den smala vägen. Kristens resa blev en oerhört populär uppbyggelsebok som översattes till 108 språk. kristens resa läste jag i mycket unga år och blev mycket gripen.

Tisdagstrion: frestelser

Ugglans och bokens tisdagstrio handlar idag om frestelser. Vi får som vanligt tolka fritt.

1. Otrohetens lockelse: en bok om äktenskapet av Merete Mazzarella, som hämtar en massa exempel ifrån skönlitteraturen, till exempel Den allvarsamma leken, Madame Bovary, Anna Karenina, osv. Löser otroheten några problem? Varför är man otrogen? Det sägs göra livet mera levande.

2. Kirke av Madeleine Miller. Så här står det på baksidan av boken: Hon är den första häxan i litteraturen. En kvinna med mer makt än vad samhället ansåg lämpligt. Hon var gudinnan som förförde Odysseus med trollformler och förvandlade hans manskap till svin."

3. Jönssons frestelse som är en vegetarisk variant av den klassiska Janssons frestelse. En tar soltorkade tomater i olja i stället för ansjovis. Jättegott.
Receptet läste jag i Härliga helger av Charlotta Malhotra.

Duggregnet

Den gode guden har tröttnat på människorna. Han tycker att de är så dåliga att han ville straffa dem och göra dem ännu sämre. Han ville att människorna skulle förgöra varandra. Men han kom inte på något riktigt bra sätt så han vände sig till djävulen och bad om råd. Djävulen var visserligen inget helgon, men han hade ibland goda idéer. Djävulen biter i sin svans; smickrad och fundersam. Så erinrar han sig att statistiken säger att de flesta brott begås på hösten när dagarna är mörka och himlen är grå och världen är svept i regn och dimma. Den gode guden vet nu vad han ska göra. Hädanefter ska det alltid duggregna. Molnen ska aldrig skingras och solen ska inte lysa mer. I början var i alla fall paraplymakarna och galoschtillverkarna nöjda, men deras leenden stelnade snart. "Människorna veta icke, vilken betydelse vackert väder har för dem, förrän de en tid har nödgats sakna det. De glada blev tungsinta. De tungsinta blev vansinniga och hängde sig i långa rader eller samlades för att hålla konventiklar. Snart arbetade man icke och nöden blev stor. Brotten tilltogo efter en svindlande skala, fängelserna överbefolkades, dårhusen räckte endast till för de kloka. De levandes antal avtog, och deras bostäder stodo övergivna. Man stadgade dödsstraff på självmord; ingenting hjälpte. " Förstörelsen fortskrider. Hundarna tjuter på torgen och i gränderna kan man se en gammal man halta omkring och samla själar. En kväll går han inte hem. Han går till himmelens port och till den gode gudens tron och föreslår en förändring...

Denna muntra historia är skriven av ingen mindre än Hjalmar Söderberg och står att läsa i Historietter. Den är fartfylld och rolig och jag tänker att jag ska läsa några flera historietter.

Duggregnet passar in på nr 26 Läs en novell där det regnar i Ugglans och Bokens läsutmaning Läs en novell IV

En smakebit på søndag

"Jeppe Kørner, utredare vid Köpenhamnspolisen, stänkte vatten i ansiktet och tittade sig i spegeln på den kaklade väggen. I spegeln ovanför handfatet blev man konkav, i den andra egendomligt bred. Han glömde alltid bort vilken spegel som gjorde vad med en tills han stod och tvättade händerna. Idag hade han hamnat framför den konkava, som fick honom att se ut som ett Munchskri. Det passade honom bra. Han såg trött ut, och han visste att det inte enbart berodde på polisens lågenergilampor. Det löjliga, blekta håret gjorde inte saken bättre; han borde aldrig ha låtit sig övertalas av sin gode vän Johannes. Omväxling förhöjer, ha! Han borde kanske raka av alltihop. Då skulle han åtminstone se ut som en polis. Skilsmässodrabbad snut i livskris, som i böckerna. Klassiskt. Sedan kunde han skaffa sig en stampub och en snabb bil och bära smärtan som ett adelsmärke i pannan. Kanske se till att få ett tjusigt ärr  - efter ett knivsår på kinden - ett som matchade ärren i hans inre."

Från sidan 13 i Krokodilväktaren av Katrine Engberg

Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Inga spoilsers, tack! Fler smakebitar HÄR:

Irene Holm

Irene Holm är titeln på en novell av den danske författaren Herman Bang (1857 - 1912). Irene Holm är dansös vid Kungliga Teater. En söndag efter gudstjänsten läser fjärdingsmannen upp ett brev ifrån henne vid mötesstenen utanför kyrkan. Irene Holm planerar att ge kurser i dans i gästgivaregården. Hon börjar med en liten grupp på sju barn. Dansösen beskrivs som "liten, tunnsliten, med ett fyrtioårigt småflicksansikte under en skinnbarett, med gamla näsdukar knutna omkring handlederna emot gikt." Hon ska bo i en liten vitkalkad kammare hos smeden; ett bord, en säng, en stol och ett bord med Thorvaldsens gipskristus och två grånade ljus på.  Fröken Holm sliter med sina elever och de är verkligen arbetsvilliga. Barnens föräldrar kommer och sitter längs väggarna och ser på. På kvällarna virkar Irene Holm för att utöka sina förtjänster. Hennes syster skriver från Köpenhamn och ber om pengar. I Berlingske läser Irene Holm om vad som händer på teatern och hon minns sin tid i balettsskolan då hon blivit förödmjukad av balettmästaren. Nu vill hennes danselever ha en avslutningsfest. Elevantalet har växt under tiden och de har övat flitigt. Man börjar med kadriljen. Fröken Holm var idel uppmuntrande nickar och halvhöga franska beteckningar. Sedan följer mauzurka och polonäs. Skolläraren håller tal för fröken Holm "konstens prästinna" och de nio muserna. Och så kommer herr organisten på att fröken Holm ska dansa ett solonummer. Fröken Holm dansar och dansar och drömmer sig bort. Därefter händer det som inte får hända.  - Dagen efter packar Fröken Holm sin champagnekorg och ger sig iväg till nästa by. Där väntar sex elever.  "Dit for hon - för att fortsätta det som man kallar livet."

Den här novellen passar in på nr 5. Läs en novell som översatts ifrån danskan i Ugglans och Bokens läsutmaning Läs en novell IV.

Fem en fredag v. 47: Paulas frågor

Elisamatilda har fått hjälp av Paula med veckans Fem en fredag

1. Vad har du för mycket av?

Gamla kläder som jag inte kan skiljas ifrån.

2. Vad har du för lite av?

Böcker 

3. Vad har du lagom av?
Barn

4. Vad har du för dröm om framtiden?
Hälsa

5. Vad har du ångrat allra mest?

Att jag inte gjorde som jag tänkt. Av pur feghet.