Tisdagstrion: Norrland

Helenas tisdagstrio har temat Norrland. Det är tillåtet att tolka som en vill.

1. Hitom himlen av Stina Aronson är en fantastisk bok som jag ofta drar fram i olika sammanhang. Emma Niskanpää är och förblir en oförglömlig karaktär i svensk litteratur. Hitorm himlen är en modern klassiker. 

2. Lifterskan av Cannie Möller.
Tecknaren Rebecka Gudner är på väg till Skogsböle, familjens hus i Norrland, och befinner sig någonstans mellan Härjedalen och Jämtland. Hon tänker sig en veckas lugn och ro. Det är alla helgonanatt, snön har fallit oavbrutet i flera timmar. Klockan är tre på natten när Rebecka Gudner tycker sig se en flicka skymta i snöyran framför bilen. Hon stannar och stiger ut i kylan i sina tunna kängor. Detta kommer att förändra hela hennes liv.

3. Norrlands akvavit av Torgny Lindgren.  Olof Helmesrsson, 83, f. d. predikant återvänder efter femtio år till Avabäck i Västerbotten där ha en gång frälste fyrahundrasexton själar (och dessutom införde tandborstningen). Nu är förhållandet det motsatta. Olof Helmersson har tappat tron och tänker nu även omprogrammera de frälsta. Olof tänker inte riktigt på att församlingen troligtvis minskat. Detta är så  Torgny lindgrenskt.                      

PS! Skandal! Glömde en favorit: PO Enquist, Västerbotten. Läs till exempel Liknelseboken, den kärleksroman han aldrig trodde att han skulle skriva. DS

Prästkragsbukett

Kanske blir denna Prästkragsbukett från Ellen Keys Strand färdigbroderad om jag samtidigt lyssnar på Litterära samtal. Kerstin Wixe samtalar med tio av våra främsta författare om skrivandet och författarlivet. En möter P O Enquist, Katarina Frostensson, Knausgård, Aino Trosell, Majgull Axelsson, Klas Östergren, Sara Kadefors, Åsa Larsson, Torgny Lindgren och Bob Hansson.
Ellen Keys Strand; Ett hem för själen. Ingela Bendt har skrivit om Strand.

En smakebit på søndag

" När jag föddes existerade inte namnet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Vi var de minst betydande av de mindre betydande av gudinnorna och våra krafter så blygsamma att de med nöd och näppe kunde garantera vår odödlighet. Vi talade med fiskar och skötte blommor, lockade droppar ur molnen och salt ur vågorna. Det ordet, nymf, stegade upp längden och bredden på vår framtid. På vårt språk betyder det inte bra gudinna, utan även brud. Min mor var en av dem, en najad, beskyddare av källor och vattendrag. Hon fångade min fars intresse när han var på besök hos hennes far, Okeanos. Helios och Okeanos satt ofta vid varandras bord på den tiden. De var kusiner och jämnåriga, men såg inte ut att vara det. Min far glödde som nysmidd brons, medan Okeanos var född med rinnande ögon och ett vitt skägg som nådde honom till midjan. Men de var båda titaner och föredrog varandras sällskap framför de nya gnälliga gudarna på Olympen, som inte hade sett världens skapelse."
Från sidan 7 i Kirke av Madeline Miller. Övers.: Niclas Nilsson.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Kongsager

Kongsager - eller som romanen heter på svenska Släktmötet på Kungsåkra - skrevs av Mathilda Malling 1928. Båda titlarna är bra. Kongsager/Kungsåkra är faktiskt någon sorts huvudkaraktär i boken; navet kring vilket allt och alla rör sig. Ägare till Kongsager är Jesper Dobberan som tänker fira sin 75 - årsdag med en stor sammandragning av släkten. Han är änkeman efter Adelheid som var den som hade förmögenheten. Äktenskapet blev barnlöst, men det saknas inte intressenter till Kongsager. Farbror Jesper har också sina favoriter. Det finns tre föräldralösa flickor som fostrats upp av en syster till honom och som han tycker sig stå i skuld till efter det att han behandlat deras far illa. Den äldsta Arna, ingår ett resonemangsäktenskap för att rädda den gård som är flickornas. Hon offrar sig för sina systrar. Emma, mellanflickan, vill skriva. Lusten att skriva finns i släkten och verkar vara helt accepterad. Emma finner sig väl till rätta på Kongsager dit hon blivit bjuden på obestämd tid. Den yngsta, Minnie, ägnar sig framför allt åt att vara vacker. Ett par yngre kvinnor uppvisar likheter med Berta Funcke - huvudperson i Stella Kleves/Mathilda Mallings skandalroman från 1885 med samma namn. Yta, flärd, fester dygnet runt; tomt och renons på planer och innehåll och ett omåttligt begär efter sensationer. Bojan är till ex en sådan kvinna "född till mannekäng och med ungefär lika mycket hjärta och fantasi som en sådan". Tant Gunilla finns vid sin bror Jespers sida. Hon är en storslagen kvinna älskad av så gott som alla. Intressant är att hon läser Baudelaire och hennes favorit är Henri Beyle. Här diskuteras kvinnor med kortklippt och bobbat hår och sådana som valt bort spinnrocken för ratten. Ett ungt äktenskap är på väg att gå i kras. Vad ska farbror Jesper säga? Pengar är klyftan som skiljer folk och folk, sägs det. Miljön är Skåne, troligtvis den västra delen. När det äntligen blir farbror Jespers födelsedag den 4 augusti har mycket klarnat för en del av kontrahenterna och farbror Jesper har slutligen kommit fram till en lösning han är nöjd med. Det finns mycket av olika slags ensamhet i Kongsager. Kvinnornas/flickornas villkor belyses. En får en känsla av nytt som rör sig i tiden och som kan verka svåröverkomligt för många. Vad är vänskap? Ska en gifta sig av kärlek eller  ingå resonemangsäktenskap? Jag har den bestämda känslan att Mathilda Malling har lagt ner mycket av sig själv och sina tankar i den här romanen. Romandebuten aktualiseras och barndomens Skåne återupplivas. Mathilda Malling har nu bott i Köpenhamn i 38 år. Hon är 74 år och kanske känns det bra att i Kongsager åter besöka fosterlandet?
Den här boken passar in på nr 31 i Roberts Kaosutmaning: Läs en bok på ett annat språk än svenska och engelska.

Helgfrågan v. 36

I veckans helgfråga undra Mia om vi ska till mässan i år?

Det ska jag inte. Skulle faktiskt varken hinna eller orka. September är en väldigt upptagen månad. På gott och ont. Har älskat bokmässan genom åren och brukar alltid önska att jag kunde åka. Men i år inser jag min begränsning.

Bonusfrågan: Vilken bok känner du att du måste köpa in?
Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf. 
Av Anna - Karin Palm. Jag tror att denna och Anna Nordlunds Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna från 2018 kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Nordlunds bok har ett utärkt bildmaterial.

Det modernas genombrott i Norden

Det modernas genombrott i Norden överraskar direkt när jag slår upp den. Det modernes gjennombrudd i Norden heter den då. Jaha. Det gör ingenting. Boken är en antologi med texter och bilder från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige från tiden 1870 - 1920. "Antologin avspeglar framväxten av de nya livsformer som med ett uttryck från denna period gärna kallas "moderna". --- De moderna livsformerna slår igenom vid olika tidpunkter i de nordiska länderna och antar också olika former. Urvalet av texter och bilder tar sikte på att återspegla också denna tidsmässiga olikhet. "
I antologin finns väldigt fina bilder av mer eller kända fotografer och andra konstnärer. Författarna är mestadels kända författare, men vilka var Erna Juel - Hansen, Olivia levinson, Jón Thoroddsen, Kaarlu Kramsu och  Jóhann Sigurjónsson. Om jag någonsin träffat på namnet Hulda Unnur Benediktsdóttir Bjarkling  (1881 - 1946) tidigare hade jag kommit ihåg det. Nu var hon i alla fall en av nyromantikens banbrytare i Island. Antologin är tänkt för gymnasiet.

Det moderna genombrottet i Nordens litteratur är också en textantologi i urval och med kommentarer av Lars Furuand. Den vänder sig till dem som bedriver akademiska studier. Och har är litteratururvalet mer omfattande och innehåller mycket av stora, kända namn. Strindberg får ca disponera hela 175 sidor, Ola Hansson kommer som god tvåa med 86 sidor. Den enda kvinnan i församlingen, Victoria Benedictsson, får hela 18 sidor!

Tisdagstrion: Kvinnlig vänskap

Kvinnlig vänskap är temat för Ugglans och Bokens tisdagstrio v. 36.

1. Tuttan och Ingeborg
(You Can't Play In Our Yard Anymore)
Tuttan och Ingeborg, två flickor små,
med ljust och vackert hår och ögon blå.
Rosetter i håret, på skon likaså,
förklä'n med fickor i har dom bägget två.
Från skolan kommo de jämt hand i hand,
och därvid knöto de ett evigt vänskapsband.
Men en gång plötsligt börja' de att slåss:
"Nu får du aldrig mera komma hem till oss.
Jag vill'nte leka mer på er gård, jag är inte vän med dej mer,
Jag kan gno på källartaket när du står utanför och ser.
du får'nte  klättra mer i vårat träd och jag gillar inte dej,
jag vill'te leka mer på er gård när du är så le mot mej!"

Vägen till skolan var fruktansvärt lång,
när de gingo var för sej för första gång.
Timme på timme går, grämelsen gror,
bägge sväljde tåren, sorgen var stor.
Men vid det sista långa rastkvarter,
kan inte Ingeborg klara sej mer:
"Tuttan, jag ångrar så på det där du vet,
låt oss vara vänner i all evighet!
Kom och följ med hem på våran gård, jag är'te ledsen på dej mer,
vi kan gno på källartaket, när dom andra står och ser.
Du får gärna klättra i vårt träd, kom och följ med hem till mej,
kom och följ med hem på vår gård, för jag är så kär i dej!" 

Svensk text: Ernst Rolf

2. Springa med åror av Cilla Naumann handlar om två flickor, 

Monika och Johanna, och deras vänskap genom åren. 

De kommer från helt skilda världar och 

träffas först under sommarloven. 

De fungerar bra ihop och har väldigt roligt . 

Monika får se sin hemmiljö genom sommargästernas ögon. 

Allt är bra tills Martin dyker upp och förstör.

3. Gunilla Linn Persson, Vännen. W&W 2003

Den här boken läste jag långt innan jag började blogga. 

Och jag minns den än.

Två kvinnor på ön Järnöran efter det att 

sommargästerna farit hem och hösten står för dörren. 

Ellinor är trettio år och har fyra barn. 

Edit Ingman är åttio och har börjat bli förvirrad. 

Hon är mycket ensam. Lite har hon sig själv att skylla. 

Mellan dessa båda kvinnor växer en vänskap fram. 

Även om Edit varje dag frågar Ellinor vem hon är. 

Jag minns hur författaren skildrar den gamlas sätt att röra 

sig ute i naturen; hur hennes fötter tar sig fram liksom 

på egen hand. Jag har läst flera böcker av Gunilla Linn Persson 

som jag varit väldigt förtjust i.