onsdag 29 augusti 2018

Lifterskan

Cannie Möllers nya roman, Lifterskan, är en spänningsroman som tar avstamp i en händelse ur författarens eget liv. Tecknaren Rebecka Gudner är på väg till Skogsböle, familjens hus i Norrland, och befinner sig någonstans mellan Härjedalen och Jämtland. Hon tänker sig en veckas lugn och ro. Det är alla helgonanatt, snön har fallit oavbrutet i flera timmar. Klockan är tre på natten när Rebecka Gudner tycker sig se en flicka skymta i snöyran framför bilen. Hon stannar och stiger ut i kylan i sina tunna kängor. Detta kommer att förändra hela hennes liv. Flickan, Helen, som naturligtvis befinner sig på flykt är inte bara en olycklig 17 - åring utan stöd i världen. Hon är också en förslagen kriminell som kommer att direkt eller indirekt styra Rebeckas liv på ett obehagligt sätt. Rebeckas och Helens liv hakar i varandra. Och styrkeförhållandena växlar. De utnyttjar varandra på olika sätt. Helen är van att utnyttjas av andra  och nu använder Rebecka teckningen hon gjort av Helens ansikte som omslagsbild på en bok, Gryningsljus. Hon frågar inte först. Det är en ovanligt bra teckning tycker hon själv. Men nu vaknar Irma Backman till - Helens missbrukande och vanligtvis frånvarande mor - och vädrar morgonluft. Här kan det finnas pengar att hämta. Det blir många förvecklingar. Helen anklagas för mord. Rebecka anklagas för mord. Turerna är många och vändningarna kommer hastigt på. Helen och Rebecka berättar omväxlande under ca ett halvt år. Journalisterna jagar båda. Rebecka har en egen uppgörelse med sin äventyrliga mor, Lovisa, som inte velat lyssna när Rebecka berättade om en konstnärs exploaterade av Rebeckas 13 - 14 - åriga kropp. Språket i Lifterskan är oklanderligt. Det finns ett driv i berättelsen som gör att en läser andlöst. Miljöbeskrivningen är fin särskilt när det kommer till skogsbygderna uppåt Norrland och Skogsböle. Rebeckas familj är orolig över
hennes tillstånd. Hon är i det närmaste besatt av Helen och kan inte tänka på mycket annat. Allt leder fram emot det  desperata och katastrofala slutet. Jag märker att jag inte kan släppa tankarna på Rebecka och Helen när jag väl slagit igen boken. 
Hoi förlag 2018.

3 kommentarer:

  1. Oj, när jag läser din recension så är det som att du knappt hämtat andan medan du skrev! DÅ vet man att det är spännande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. så bra! det var inte lätt att skriva något utan att spoila. jag läste verkligen andlöst. för det allra mesta

      Radera