skip to main |
skip to sidebar
Känner mig som utsläppt ur en torktumlare efter att ha läst Nina Wähäs roman Testamente. Den berätta om en Pentti Toimis familj med hustrun Siri och deras tolv levande och två döda barn. Barnen är mycket olika varandra. Det som håller det samman är fadern som gemensam fiende. Modern är underligt konturlös där hon går omkring bland alla barnen och försöker undvika att reta maken. Några av barnen tar sig hemifrån men de återvänder förr eller senare till Apajärvi. Dottern Annie, som redan ifrån början skiljer sig ifrån de andra, är en sorts ledare för hela flocken. Det är hon som bestämmer att de ska övertyga Siri om att hon måste skilja sig från maken/fadern. Och till slut gör hon det och barnen får ett nytt hem i Kuivaniemi. Tatu - den åttonde sonen - är Siris favorit bland barnen medan Pentti är avog redan ifrån början. Voitto - namnet betyder vinst - är faderns favorit och det enda av barnen som egentligen står på faderns sida. Han är en grym djurplågare och blir FN - soldat på Cypern. Ingen vet riktigt var han håller hus, men alla blir lättade när han flyttar hemifrån. Valo är den vackre brodern vars namn betyder ljus är något av en pyroman. Lahja - den yngsta systern - är blyg och tillbakadragen ända tills hon möter feminismen genom en arbetskamrat. Lahja läser och läser och tar till sig; rätar på ryggen och blir uppkäftig. Siri tycker inte om det. Alla inblandade får sitt presentationsavsnitt. Det är en brokig skara människor som ömsom håller ihop ömsom är varandras fiender. Lite häpen blir en över Penttis testamente. Han tecknar sin bakgrund och hur han vill ha det med sina efterlämnade Nordiska ägodelar. Här finns också en (mord?)gåta som jag inte är knopp att lösa. Testamente är en kraftfull roman med mycken energi och en hel del humor. Finlands nutidhistoria får en på köpet. Testamente är en mycket lyckad roman jag ser gärna att författaren fortsätter att att skriva.
Titel: Testamente
Författare: Nina Wähä
Norstedts förlag
Tryckår: 2019
Antal sidor: 437 s.
Helena med bloggen Ugglan&Boken startar en ny läsutmaning nu när vi inte längre har någon Tematrio eller Veckans topplista. Det är jätteroligt. Första veckan, v. 27, gäller det tre amerikanska favoriter. Nu blir det svårt att välja igen. Atwood och Murakami är ju outstanding och därför väljer jag tre andra.
1. Walden av Henry David Thoreau.
Thoreaus två år vid sjön
Walden i en egenhändigt byggd liten stuga på mark som upplåtits åt honom
av filosofen Ralph Waldo Emerson finns dokumenterade i boken Walden, som kom ut 1854.
Thoreau har långt till närmsta granne och han lever omgiven av djur och
en underbar natur. För mig var Walden en läsupplevelse.
2. Den goda jorden av Pearl Buck
1932 fick Pearl Buck sitt första stora pris, Pulitzerpriset, och 1938 fick hon Nobelpriset i litteratur. Det var trilogin om kinesiskt bondeliv som gjorde henne till
Nobelpristagare: Den goda jorden, Sönerna och Wang Lungs barnbarn kom på 1930-talet och handlar om en fattig kinesisk bonde, Wang Lung,
och om hur han blir en rik jordägare med både hustru och älskarinna.
3. Eileen av Ottessa Moshfegh
Eileen
växer upp i ett dysfunktionellt hem. Mamma och pappa dricker, barnen får
ingen matsäck till skolan, julen firas knappt eller inte alls. Eileen
har inga vänner. Hon anser själv att hon är både ful och otrevlig. Ingen
gör något för att ta henne ur den villfarelsen. Tvärtom. Fadern är
avdankad polis. Efter moderns död får han dricka ensam. Eileen arbetar
på en fångvårdsanstalten Moorehead för unga pojkar som begått grova
brott. Hon kör en gammal livsfarlig Dodge som nästan kostar henne livet.
Eileen längtar bort, men hennes hatkärlek till fadern gör att hon
känner ett visst ansvar.
På torsdag 4/7 börjar en ny radioföljetong. Rosen på Tistelön av Emelie Flygare Carlén (1807 - 1892). Rosen på Tistelön kom ut 1842 och är den första av en rad skärgårdsromaner. Författarinnan känner sin
miljö väl. Hon föddes i Strömstad som den
yngsta av fjorton (14!) syskon. Fadern var köpman och sjökapten och
familjen var tämligen välbärgad. Ett köpmanshus i skärgården (1860) gick för många år sedan som TV -teater med Agneta Bolme och Ulf Brunnberg i huvudrollerna. Flygare - Carlén var mycket influerad av Fredrika Bremer. Monika Lauritzen har skrivit en uttömmande biografi om henne.
Eva Hermansson läser och det är en repris ifrån 1997. Rosen på Tistelön är den första radioföljetongen som sändes 1939.
"Det gamla huset hukar uppe på kullen, färgen flagar vit, burspråk och svarvade träräcken överväxta med klätterrosor och giftsumak. Revor från rosorna har bänt loss fjällpanelen som nu hänger intrasslad i rosenstockarna. Grusuppfarten är full av grönmöglade hylsor. Martin Alveston kliver ur pickupen och ser sig inte om efter Turtle som sitter kvar i bilen utan går upp på verandan, arbetskängorna låter ihåliga mot golvbrädorna, en stor man i flanellskjorta och Levisjeans, öppnar skjutdörrarna av glas. Turtle väntar, sitter och lyssnar på den tickande motorn, och sedan går hon efter honom in i huset. I vardagsrummet är ett fönster igenspikat, plåt och tremillimeters plywoodskiva uppskruvad på ramen och tapetserad med måltavlor. Kulhålen sitter så tätt att det ser ut som om någon har satt ett kaliber 10 mot den och skjutit bort mittpartiet; kulorna glimmar i sina skrovliga hålor som vatten i en brunn. Hennes pappa öppnar en burk bruna bönor på den gamla spisen och drar en tändsticka mot tummen för att tända gasen som flämtar och sakta vaknar till liv, brinner orange mot de mörka redwoodväggarna, de olackade skåpen, de fettfläckiga råttfällorna."
Från sidan 7 i Min älskade älskling av Gabriel Tallent
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan håller Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger i trådarna.
Fler smakebitar HÄR.
Dagar med galopperande hjärtklappning av danska Maja Lee Langvad, född 1980, är en självbiografisk roman att tycka mycket om. Den gestaltar stress och utbrändhet mycket skickligt. En upplever författarens känslighet för ljud och stora behov av ensamhet. Berättarjaget bor i Köpenhamn och kärestan i Malmö. Kanske flyttar berättaren dit. Just nu är hennes trötthet för stor för ett enkelt möte. Det finns en god vän vid namn Lily och som ibland blir sällskap över en kopp té. Samtidigt har lusten att skriva infunnit sig. Varje morgon flödar orden och arbetet kräver också ensamhet. Skrivandet kan också bli stressande. Författaren går så in i texten att tid och rum upphör att existera. Förra boken, Hon är arg, blev en sådan framgång att författaren slet ut sig på att fara omkring och tala om den. Nu känner hon sig inte riktigt bekväm med den. Hon är arg är en uppgörelse med transinternationella adoptioner. Själv är författaren adopterad ifrån Sydkorea. Marguerite Duras citeras ofta; chai - latte är favoritdrycken och drömmen är en rosenträdgård. Boken handlar mycket om skrivande. Skrivandet är en sköld och ett vapen mot världen. Läsande ses som ett tyst samtal. Jag blev mycket förtjust i den här sparsmakade boken. På ett enkelt, rent språk får hon läsaren att känna det hon känner och förstå något av skrivandets villkor och avigsidor. Maja Lee Langvad är en författare att hålla ögonen på.
Titel: Dagar med galopperande hjärtklappning
Författare: Maja Lee Langvad
Översättare: Helena Boberg
Förlag: ellerströms
Tryckår: 2019
Antal sidor: 155
Vilken fråga skulle du vilja ställa till valfri granne
När läste du senast en bok?
När frågade någon dig sist hur du mår?
Idag. Min dotter
Vad svarade du på senaste frågan du fick?
Ja tack! När min syster frågade om jag ville ha vinbär
När var du senast nyfiken på något?.
Jag är nyfiken hela tiden. Undrar hur jag ska hinna med allt
Vilken fråga ställer du dig varje dag?.
Vem har sagt att just du kom till världen...?
Det är Elisa Matilda som undrar
Äntligen har jag läst Middlesex av författaren Jeffrey Eugenides, tidigare känd för sin roman Virgin Suicides som också blev film. Middlesex är en grekisk/amerikansk släkthistoria med inslag av såväl incest som muterade gener liggande i århundranden i det fördolda för att plötsligt manifestera sig i ett barn som föds som flicka och som i tonåren visar sig vara av manligt kön. Det är detta barn vid namn Calliope/Cal som är berättare. Hen börjar väldigt tidigt, närmare bestämt i sin mammas livmoder. Själva berättelsen tar sin början 1922 i Smyrna. Syskonen Desdemona och Eleutherios, Lefty; Stephanides lyckas genom Leftys snabba fattningsförmåga och rådighet rädda sig med ett fartyg från det brinnande Smyrna. De hamnar i Detroit. Den staden är en framträdande karaktär i romanen. Samhällets olika skiktningar presenteras allt eftersom familjen Eugenides klättrar på samhällsstegen. Middlesex berättar också nutidshistoria och tidstypisk musik och litteratur kommer in i bilden på ett naturligt sätt. Även de hemskaste saker berättas med spefull humor som inte utesluter medkänsla. . Middles slutar 1975 när Calliopes liv som Cal tar sin början. Middlesex berättas med livfull berättarglädje. Mina understrykningar blir många. Jag gillar flera av huvudkaraktärerna, men favoriten är nog farmor Desdemona. Hon är en dramatisk person med en hel del skinn på näsan. Hon lär sig dock aldrig tala engelska utan håller sig mestadels till grekiskan. Middlesex är finurligt konstruerad och ibland får en backa och rekapitulera. Hur var det nu? Men jag är mycket nöjd med mina understrykningar. De fungerar. Projekt Middlesex är slutfört. Det tog tid innan jag kom till skott. Middlesex har figurerat i Hett i hyllan så nu har jag minimerat antalet hyllvärmare också.
Titel: Middlesex
Författare: Jeffrey Eugenides
Översättare: Hans - Jacob Nilsson
Förlag: Norstedts
Tryckår: 2004
Antal sidor: 635
3. Eileen av Ottessa Moshfegh 
Inlägg
