skip to main |
skip to sidebar
Johanna vill veta vilka böcker vi ser fram emot i sommar och det ska hon få. Troligtvis kommer jag att läsa en hel del riktigt gammalt också.
1. Jag väntar i snön av Daniel Dencik
Om en pappas kamp för att få träffa sitt barn-. Polaris förlag
2. Kirke av Madeline Miller
Om gudinnan som förförde Odysseus. W&W
3. En cirkel av sten av Elly Griffiths
Mer beöver inte sägas. Jag har plats nr 53 i bibliotekskön
4. Systerklockorna av Lars Mytting
Om ett par kyrkklockor i Gudbrandsdalen på sent 1800 -tal
5. Mitt år av vila och avkoppling av Ottessa Moshfegh
Ung kvinnas experimenterande med narkotisk dvala. Modernista
Den vietnamesiska långfilmen Gentle handlar om
äktenskapet mellan en ung flicka och en betydligt äldre pantbanksägare.
För den unga flickan är giftermålet en väg ut ur fattigdom och förtryck. Linh är föräldralös och har uppfostrats av två elaka mostrar som har sex respektive tre barn var. Linh är inget mindre än hemhjälp och barnvakt åt dem och för det får hon hugg och slag. En obehaglig slaktare som slitit ut två fruar redan anmäler sitt intresse för den unga flickan. Han lovar på samma gång att hjälpa mostrarna med deras uppehälle. Dessa båda uppmuntrar förbindelsen, men Linh är tveksam. Och den vänlige pantlånaren hinner lyckligtvis (?)före. Till en början ser allt bra ut. Linh kommer snart in i arbetet på pantbanken; hela tiden övervakad av mannen som också bestämmer allt. Men snart är det något som skaver. Kvinnan/flickan försvinner iväg varje kväll. Mannen misstänker naturligtvis otrohet och följer efter henne och blir dubbelt överraskad. Här skiljer sig Dostojevskijs novell - som ligger till grund för filmen - och filmen åt men inte så att något går förlorat eller att själva innehållet förvanskas. I det stora hela följer filmen novellen mycket nära. Den franska filmen Une femme douce i regi av Robert Bresson har jag inte sett så jag vet inte hur slutet har framställts där. Filmen Gentle var väldigt lätt att ta till sig, vilket är mer än jag kan säga om Dostojevskijs novell.
Dostojevskijs Den saktmodiga finns i nyöversättning i novellsamlingen Krokodilen.
Novellen skrevs efter Dostojevskij återvänt till Petersburg efter tio
års förvisning i Sibirien. Den utgavs 1876 och ingick i Dostojevskijs
stora projekt En författares dagbok.
Den saktmodiga passar in på nr 13 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell där någon sjunger .
"Om det bara ville regna, tänkte Ingmar där han stod böjd över den praktfulla Madame Hardy och lät fingrarna vandra längs med bladen. De gamla grenarna var beskurna sedan länge och överallt sköt det nya skott. I slutet av månaden skulle det komma vita, ibland ljusrosa blommor och omsluta det lilla gröna ögat i mitten. Mjuka blad som skyddade knoppen där inne. Växtbädden hade fått ordentligt med kogödsel i en väl avvägd blandning av jord och sand så att marken omkring busken fick den där riktigt leraktiga konsistensen. Allting var förberett, det fanns inte mycket mer att göra, ändå tyckte han om att stå där och ägna sig lite åt henne. Hon var en tålig och pålitlig ros som sällan drabbades av sjukdomar eller skadedjursangrepp. Perfekt placerad på en halvskuggig plats som gav all näring hon behövde. Om det bara inte hade varit så torrt."
Från sidan 5 i Regnmannen av Jonas Karlsson.
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR.
I Fru Fannys son, 1905, av Annie Quiding, har fru Fanny gått ur tiden - hon stupade på sin post - och hennes man Arnold har varit i Indien i femton år. Det blev aldrig av att Fru Fanny återförenades med mannen. Hon hade jämt för många järn i elden. Hennes son, Kurt, har inte haft kontakt med "nya pappan" på fem år. Men nu känner han sig ensam och skriver ett brev till sin "Aldrig förgätne gamle vän!" Arnold Scheffer i Kalkutta svarar med glädje "Min gosse!" Och så är kontakten återupprättad. Kurt skriver halvhjärtat på en avhandling om lippierna. Kurt tycker att hans första plikt är att utveckla sin personlighet; mitt jag är mitt verktyg. Arnold har en annan inställning till livet. Han talar om offer och försakelse. Han tror på Brahman, världssjälen. Arnold har utöver sina uppgifter på universitetet ett arbete om det ariska lynnets och föreställningskretsens inflytande på kristendomens utveckling. Kurt är verkligen i beråd. Han har blivit kär i sin bäste vän Gunnars fästmö, Oleana. Kurt är rik och är verkligen inte beredd att försaka. De diskuterar brevledes och Arnold bjuder Kurt till Indien. På hemmaplan är släkten bekymrad. Kurts moster Eva skriver till Arnold och ber om hjälp. Tant Julia, en gammal kvinnosakskämpe, är den enda som håller det unga paret om ryggen. Hon blir också den som kommer att skriva det ödesdigra brevet som får Arnold att göra slag i saken och åka hem till Sverige. Fru Fannys son är inte fullt så lättläst och omedelbar som Quidings/Åkerhielms tidigare romaner, men det kan kanske bero på den manliga brevväxlingen och synvinkeln. Slutet kommer oväntat och chockartat.
1904, medan Annie Åkerhielm fortfarande var Annie Quiding, skrev hon romanen Fru Fanny. Fanny har ett livsintresse vid sidan av familjen och det är kvinnosaken och rösträtt för kvinnor. Fanny är dotter till en förmögen bankdirektör, Gotthard Hein, den personifierade borgarhögfärden. Fanny har varit gift och har i första äktenskapet en son som heter Kurt. Hon gifter om sig med en yngre, vacker tämligen medellös man som dock har doktorerat vid blott 24 års ålder. Arnold ägnar sig åt Rig Veda - studier. Ingen i familjen är särskilt intresserad av hans förehavanden, men svärfar släpper i alla fall till pengar. Fannys syster Eva är gift med Bengt som är adelsman och löjtnant. Svärfars pengar betyder mycket även här. Arnold är en leende, lidelsefri man som vill ha det svalt och fritt omkring sig. Fru Fanny är intensiv och älskar för mycket. De får dottern Etty, som blir dödssjuk medan hennes mamma befinner sig på en kvinnokongress i Köpenhamn. Redan tidigare har sonen Kurt fått uttrycka : Du är igen riktig mamma som Gunnars och Eriks. Men inget biter på Fanny. Hon startar ovanpå allt en tidskrift. Arnold ruvar på sina egna planer och meddelar en vacker dag att han tänker åka till Indien 4 - 5 år. Vill Fanny följa med? Fanny hatar Arnolds arbete. Hon framhåller att hon ju också har en verksamhet hon vill ägna sig åt. "Kasta skräpet över bord", säger Arnold. Kvinnans plats är hos mannen. Hon ska leva mannens liv eller hålla sig ur hans väg. Mannens plikt riktar sig utåt i världen; kvinnans inåt i hemmet. Kvinnorörelsen innebär en rasdegeneration, enligt Arnold. Cyniskt och förhatligt påstående, rasar Fanny. Kvinnorna utvecklas kanske, men männen försämras och blir karaktärssvaga, ömkliga och gosselika, mässar Arnold. Hans åsikter förvånar mig som läsare. Han har utvecklats till en riktig patriak i all stillhet.
Jag vet att fru Fanny sedd med dåtidens glasögon ansågs vara ett angrepp på kvinnorörelsen, men ur min synvinkel uppfattar jag den ungefär tvärtom. Fru Fanny arbetar för kvinnornas sak - trots en del splittring i leden - och hon trotsar både mannen och familjen i övrigt. Hon tycker att kvinnor kan klara två livsuppgifter på en gång. Den jag kan tycka sitter i kläm i den här välskrivna romanen Fannys son, Kurt Lorin.
Förmodligen kastas det lite ljus över honom i romanen Fru Fannys son från 1905.
Fröken Christina har hjälpt till med Mias helgfråga även den här veckan.
En bok att ge bort till en student
Det kan vara svårt om en inte känner studenten ifråga.
Naturlära av Lars Lerin. För den naturintresserade
Svenska noveller. Från Almqvist till Stoor För den litteraturintresserade
Svensk poesi. För den litteraturintresserade
Studentköket: Budget. För den hungriga
Agneta Pleijels debutroman, Vindspejare, kom ut 1978. Hon berättar om hur hon börjar skriva en bit för varje dag tills det börjar gå av sig själv. Hon reser till Paris och skriver där och hon åker också till Java och skriver där. Vindspejare är en roman om hennes släkt och den utspelas till stora delar i Indonesien, eller Nederländska Indien som det hette då. Berättelsen är en blandning av fakta och fiktion, drömmar och minnen. Kronologin är uppbruten. Vissa händelser går inte att belägga och då får fiktionen fylla i. Abel och Oskar är bröder. De är väldigt olika. Oskar är den som vill komma sig upp i världen. Abel vill måla. Oskar reser ut i världen och hamnar på Java dit han också lockar Abel. Abel är förlovad med Estrid som får stanna hemma och vänta och vänta. Abel möter den vackra Lientje, som är kontorist på Oskars mäklarfirma. Hon blir mormor till berättarjaget och Abel morfar. Si kallas berättarjagets mor; uppvuxen i Surabaya. Hon och dottern åker tillbaka till Java efter många år och finner sig vara ägare till inte mindre än fem hus varav ett är morfars och mormors hus. Si förvånar sin dotter genom att plötsligt fråga efter avräkningen på 54 års hyresintäkter. Men det finns inte många rupier att hämta. Förvaltaren har fört ett utsvävande liv. Vindspejare är en livfull, färgrik och sinnlig roman som är svår att göra rättvisa åt. Flera i den tidigare släkten får sina öden dokumenterade. Vindspejare berättar också en del av Indonesiens historia med holländska kolonisatörer, revolution och rysk ockupation. Agneta Pleijel har fått många priser; bl. a. Lagerlöfpriset och Övralidspriset.
Inlägg
