skip to main |
skip to sidebar
"Cheffe kunde ingenting om fisk, hon visste varken fiskarnas namn eller hur de kunde användas i matlagning. Men eftersom hon hade följt med kokerskan till marknaden i Marmande och eftersom hon hade smakat soppan som den kvinnan lagade om fredagarna, tycktes det henne att den varje vecka återkommande oundvikliga och påvra soppa som paret Clapeau såg det som sin plikt att få ner och aldrig med ett ord nämnde, om den nu var så fadd och nästan hade en bismak av tvål, så måste det bero på det faktum att kokerskan använde sin mycket utspädda grönsaksbuljong i vilken hon nöjde sig med att slänga i några filéer av vit fisk som inte gav någon som helst smak, som inte ens gav sin egen jordmättade och subtila smak, utan endast skapade ett vitaktigt skum vars lukt och utseende alltid hade äcklat Cheffe." Från sidan 81 i La Cheffe av Marie Ndiaye. Natur&Kultur 2018. Övers.: Maria Björkman
Den här veckan är det Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger som har hand om Smakebiten. Fler smakebitar HÄR
Det sa klick ganska omedelbart när Agnes Lidbeck och Jonas Hassen Khemiri möttes på scenen för att med två programledares hjälp diskutera sina senaste romaner Förlåten (med betoningen lagd på andra stavelsen) och Pappaklausulen. Programledarna fick inte en syl i vädret och det behövdes inte heller. Författarna diskuterade likheter och olikheter; var börjar en bok?; AL skriver utifrån en tänkt läsupplevelse medan Hassen Khemiri inte kan tänka på en läsare när han skriver. Båda älskar att redigera. "Mysa med korret," heter det. De var överens om att en kan tala om små saker för att egentligen diskutera de stora tingen. Agnes Lidbeck betonar att hennes böcker inte handlar om henne, men i nästa stund talar hon om roman nummer tre som kommer till våren och handlar om pappan och då lägger hon inte fingrarna emellan. Hon hade ett mycket komplicerat förhållande till sin far. Hassen Khemiri har fått sin senaste bok översatt till arabiska. Han planerar att snart gå in i en ny skrivfas. Agnes Lidbeck säger att hon håller på med en liten, liten dystopi, en ny romantrilogi och en pjäs. Dessutom skriver hon mycket för sig själv bara för det stora nöjet att skriva.
Fortsättning följer.
Igår kväll lyssnade jag på författaren Frida Skybäck som jag läst mycket om men aldrig något av. Det vara ordning och reda med den flickan. Energiskt och humoristiskt berättade hon om sin väg fram till författandet på heltid. Det började i femårsåldern när hon skrev noveller som hon stoppade in mellan böckerna på hemortens bibliotek. Hennes dröm från väldigt unga år var att bli författare. Hon illustrerade sitt berättande med bilder av de kvinnor som varit förebilder till systrarna Stiernfors i serien om dem, lista på de källor en kan använda när en skriver historiska romaner, historiska händelser på 1800 - talet, litteratur från 1800 - talet som kan vara lämpliga att läsa, och så vidare. Årstafruns dagbok och Downton Abbey är ett par andra förebilder. Men det var svårt att finna dokumentation av de lägre klassernas levnadsförhållanden, sa Frida Skybäck, så det fick bli adeln som skildrades. På frågan om vad hon sysslar med nu berättade hon om en uppföljare till den senast utkomna romanen Bokhandeln på Riverside Drive. Hon betraktar sitt skrivande som ett vanligt heltidsarbete. Hon arbetar åtta timmar om dagen antingen hon känner sig inspirerad eller inte. Frida Skybäck berättade också att den första bok hon skrivit var en deckare som ett stort förlag nappade på direkt - till hennes stora förvåning. Boken bearbetades i sedvanlig ordning, men till slut blev det ett nej ändå eftersom den för mycket liknade en annan deckare utav en känd författare som också gavs ut av samma förlag. Frida Skybäck driver tillsammans med författarkollegan Agnes Hellström Författarpodden där de delar med sig av hur det är att vara författare.
Mias helgfråga: Har du någon adventskalender?
Det har jag inte. Har inte haft sedan Guije tecknade bakgrunden till en adventskalender i Svenska Dagbladet där en sedan fick klistra in luckor dag för dag. Det var jättekul. Däremot köpte jag just idag ett Liljeholmens kalenderljus.
Det har jag varje år.
Bonusfråga: Choklad eller chips?
Jag gillar båda delarna fast inte på en gång
Ett fint omslag på en underbar favoritbok, Herrarna i skogen av Kerstin Ekman. Lika lärt som poetiskt. Man känner doften av mossa och hör suset av granskog och lajkans
flämtande när man läser. Och alla dessa litterära referenser!
Omslaget andas mossa och skog, tycker jag.
Kulturkollos veckoutmaning: Visa tre favoritbokomslag och att berätta varför just de är favoriter.
Ett annat fint omslag:
The garden of Evening Mists av Tan Twan Eng. Jag tycker att omslagsbilden är väldigt vacker och stämmer väl överens med den vackra titeln och det fängslande innehållet. Författaren kommer från Malaysia.
Ett tredje omslag som tilltalar mig:
The Jane Austen Handbook. Proper Life Skills from Regency England av Margaret C. Sullivan. Här är det en kombination av bild, titel och och det mindre formatet som tilltalar. En läcker liten bok som ligger bra i handen.
Johannas deckarhörna: "Nu är vi mitt inne i den gråaste och tristaste delen av hösten. Löven
ligger på marken, antalet soltimmar är typ noll och det dröjer ännu
några veckor innan vi får tända våra juleljus. Därför tänkte jag att vi
nog behöver en påminnelse om att grått kan vara en snygg färg. Så idag
vill jag se fem favoriter när det gäller bokomslag som går i gråa
färgtoner."
1. Grå själar av Philippe Claudel
En namnlös
polisman skriver ner sina minnen av mordet på en ung flicka under första
världskriget i ett regngrått landskap i nordöstra Frankrike. I
bakgrunden hörs mullret från fronten. Boken blev det litterära genombrottet för författaren. Grå själar belv också filmad
2. Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna av Anna Nordlund.
En splitter ny biografi om SL med ett jättefint bildmaterial.
3. Stilla stunders tankar av Yoshida Kenko
Genren kallas på japanska zuihitsu vilket ungefär betyder att en låter penseln gå och skriver ner spridda tankar allt eftersom de kommer upp. Kuddboken av Sei Shonagon hör också till den här genren.
4. Från din syster Lovisa av Maria Gustavsdotter.
Lovisa Engvall är trettiofem år när hon åker ut som missionär till Östturkestan. Året är 1900. Författaren har utgått ifrån de ca tvåhundra brev som Lovisa skrev till sin syster Kristina.
5. Knowledge and Survival in the Novels of Thomas Hardy av Jane Mattisson
Om hur det gamla bondesamhället möter den industriella revolutionen i England och hur det skildras i Hardys romaner.
"Jag är den vite gudens dotter och mig får ni inte fast." Jag skidar för mitt och mitt ofödda barns liv längs med Jungfrufjället. Hundarna skäller där nere i sänkan, förföljarnas skrik ekar. "Horan skidar! Försöker fly till ryssarna!" Jag kände inte igen rösten, men det är nog en av pappas hejdukar, ett ärofullt slaktargäng som skjuter på skoltsamer och gravida flickor för nöjes skull. "Irkku, kom tillbaka! Vad ska din pappa säga!" I skriken hörs rädslan. Ja, vad ska chefen för gränsbevakningen, den vite generalen Henrik Malinen, säga när hans minsting skidar över gränsen och rätt in i det Stora Äventyret? "Fostermördare, " spottar jag efter mig och ökar takten. - Yllekjolen frasar mot låren när jag susar ner för sluttningen mot isen på Jaurujoki, och bergväggen där snödrivan redan har mörknat av värmen."
Från sidan 9 i Nattfjärilen av Katja Kettu. Petsamo 1937. Albert Bonniers förlag. Övers.: Janina Orlov
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att en delar med sig av det en just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen hanteras den av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar HÄR.
Inlägg
