Stanna hos mig

Piratförlaget

Ayòbámi Adébáyòs debutroman, Stanna hos mig, har väckt uppmärksamhet världen över. AA är tjugonio år och kommer ifrån Nigeria. Romanen tilldrar sig också i 80 - talets politiskt oroliga Nigeria och skildrar ett ungt välbärgat par, Yejide och Akin, som träffats på universitetet i Lagos och blivit blixtförälskade. Efter fyra år som gifta börjar respektive släkter bli otåliga. Varför blir det inga barn? Akins mor har diverse ålderdomliga och vidskepliga recept på hur en kvinna ska bli gravid. Yejides styvmödrar har redan klassat ut henne som kvinna och människa. Hon förorsakade sin anlösa mors död med sitt stora huvud. Den enda som stod på hennes sida var fadern, även om han också ständigt påminde henne om orsaken till hustruns/moderns för tidiga bortgång.  Jag tycker att Yejide är otroligt stark som inte går under av omgivningens tryck. Någon gång ger hon efter för vidskepelsen, men hon ångrar sig genast. Så småningom uppdagar hon att hon blivit förd bakom ljuset redan ifrån början. När svärmor tvingat sonen att ta sig en andra hustru - som han visserligen inte alls vill ha och som han absolut inte vill ha i huset - får Yejides kärlek en knäck eftersom allt gjorts upp utan hennes vetskap. Hennes affärsverksamhet går lysande. Redan under studietiden hade hon gjort sig känd för sina konstfärdigt gjorda flätor. I Stanna hos mig möter vidskepelsen vetenskapen; traditionen moderniteten; patriarkatet den nya kvinnan. Klasskillnaderna är uppenbara. Romanen bjuder på en rad överraskande vändningar och jag läste med stort intresse. Sympatin ligger hos Yejide, men ibland kan jag även förstå Akin. Hans kärlek till Yejide är absolut; det måste en ge honom. Han sätter sig till och med upp emot sin allsmäktiga fru moder för hennes skull. Vad det gäller barnen är det han som vägrar att ge upp hoppet medan Yejide anser slaget förlorat och handlar därefter. Den sista meningen innehåller mycket mera än det kan förefalla. Jag har helt uteslutit mycket av dramatiken i romanen för att inte förstöra för någon. Piratförlaget 2018. Översättning: Erik MacQueen.
Påfallande många kända författare kommer ifrån Nigeria; Chimamanda Adichie Ngosi, Sefi Atta, Soyinka, Helen Oyeyemi, Ben Okri, Teju Cole och Chigozie Obioma för att ta några.

The Woman in the Window

Anna Fox är barnpsykolog. Hon lider av posttraumatiskt syndrom och agorafobi. Hon går inte utanför hemmets väggar;  håller sig för sig själv, tar sina många mediciner lite hur som helst och när som helst. Allt sköljs ner med sprit. Anna spionerar på sina grannar och hon fotograferar. Och det är hemska saker hon får bevittna, men vem tror på en kvinna som knaprar starka mediciner och dricker för mycket. Ibland blir en upprörd på hennes vägnar. Andra gånger tvivlar man på henne. Men här Anna litar konstigt nog helt på sig själv i det här avseendet.  För att få tiden att gå ser hon massor av klassiska svartvita filmer; gärna Hitchcockfilmer. Svartvita filmer var ett intresse Anna och hennes man hade gemensamt. Dessutom bedriver hon en slags terapi på nätet för vuxna personer. Gamla Lizzie månar hon särskilt om. Kvinnan i fönstret av AJ Finn kan till en början påminna om Kvinnan på tåget av Paula Hawkins men själva upplösningen är bättre i Hawkins bok. Kvinnan i fönstret är i långa stycken väldigt spännande och bjuder på många överraskningsmoment, men i mitt tycket blir slutet lite väl kaotiskt och invecklat. På samma gång som berättelsen krånglar till sig börjar Anna återhämta sig. Det kommer bokstavligen och bildligen att gälla livet för henne och då handlar hon efter sin överlevnadsinstinkt. Då vet hon i alla fall att hon vill leva. Och jag visste i alla fall att jag måste läsa Kvinnan i fönstret till slut för att se hur det hela skulle avlöpa. Ett litet plus är alla referenser till filmer och böcker. Om jag hade satt betyg hade det blivit tre stjärnor av fem.

En smakebit på søndag

Albert Bonniers förlag

"Hennes man är hemma när som helst. Den här gången kommer han att ta henne på bar gärning. Inte så mycket som en gardinremsa, inte så mycket som en persiennlamell skymmer insynen i 212:an - det klassiska våningshuset i roströd sten där de nygifta makarna Mott bodde förut, fram till för inte så länge sedan, fram till att de inte var gifta längre. Jag träffade aldrig vare sig mr eller mrs Mott, men det händer att jag tittar till dem på nätet: honom på Linkedin, henne på Facebook. Deras bröllopslista på Macy´s finns kvar. Om jag ville skulle jag kunna köpa matsilvret till dem. Som jag sa: inte ens några gardiner. Så 212:an stirrar tomt ut över gatan, rödbrun och naken, och jag stirrar tillbaka, iakttar frun i huset medan hon leder sin byggnadsentreprenör in i gästrummet. Vad är det med den här adressen? Det är hit kärleken kommer för att dö."

Från sidan 11 i Kvinnan i fönstret av A J Finn, Albert Bonniers förlag, i översättning av Klara Lindell.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen  En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers. Fler smakebitar HÄR

Den som gräver en grop...

Det är inte mycket jag läst av den peruanske nobelpristagaren (2010) Mario Vargas Llosa, men nu har jag i alla fall läst novellen Den besökande som ingår i novellsamlingen Valparna ifrån 1978. Novellen börjar med att författaren zoomar in ett litet värdshus som tycks ligga mitt ute i ödemarken. Inuti värdshuset ligger värdinnan dona Merceditas och slumraar på ett par säckar.  Hennes get, Cuera, börjar klippa med öronen och dona M förstår att någon närmar sig i skumrasket. Hon känner igen profilen. Det är ingen vän. Mannen ber att få något att äta och dricka och han vill att hon gör honom sällskap. Dona M förstår att han är ute efter hennes son, Numa. Mannen, som heter Jamaiquino, är ifrån Jamaica. Han leker med dona M som katten leker med råttan. Plötsligt hörs gnäggandet av hästar och dona M förstår att Jamaiquino har polisen med sig. J har förrått Numa för egen vinning.
Novellen är inte slut där, men jag tänker inte avslöja slutet. Det är mycket illusoriskt berättat och en anar motsättningar av olika slag. Mario Vargas Llosas novell är väldigt visuell med med skiftningar i ljus och mörker. Hörselintrycken bidrar också till att göra handlingen levande. Dialogen är livlig och kärv. Jag blir faktiskt lite nyfiken på att läsa någon roman av Mario Vargas Llosa. Den här novellen passar in på punkt nr 4 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III: Läs en novell av en nobelpristagare.

Helgfrågan v. 29

Mias helgfråga sommareditionen: Vad läser du nu?
Bonusfråga: Restips?

Massolit förlag

Just nu läser jag Eileen av Otessa Moshfegh. En mycket speciell roman
och
Kvinnan i fönstret av A J Finn, som jag inte vet något om
och Agaat av Marlene van Niekerk.  Månadens språk är afrikaans så jag läser om den. Det är ändå sex år sedan vi läste den i läsecirkeln. 

Som jag redan påpekat lämnar jag inte landet under sommaren. Nu föreslår jag en resa till huvudstaden, den vackra Mälardrottningen Stockholm. Vi besöker Thielska Galleriet, som bl. a. visar Tyra Kleen, konstnär, vagabond och äventyrare; Östasiatiska museet, Waldemarsudde som visar Sigrid Hjertén, Fotografiska och Rosendahls trädgård. Båtresa till Drottningholm och /eller Fjäderholmarna och promenader på Djurgården.
 

Misstag i Moskva

Nicole och André är ett äldre, pensionerat par som bor i Paris. Nu har de åkt till Moskva för att hälsa på Mascha, Andrés dotter från ett tidigare äktenskap. Nicole och Mascha kommer väl överens och de tre har mycket trevligt tillsammans. Så småningom börjar Nicole i alla fall bli uttråkad och längtar hem till Paris. Och hon tycker att André ägnar alltför mycket tid åt Mascha och att hon aldrig får någon egentid med sin man. André tycks inte ha något behov av egentid med henne. Och så kommer fram att André bestämt med Mascha att de ska stanna tio dagar längre i Moskva än som det var sagt ifrån början. Nicole tappar humöret ; krisen är ett faktum och båda makarna verkar vara beredda att lämna varandra. André vill flytta till landet i Villeneuve medan Paris är Nicoles val. Båda märker av åldrandet i sina kroppar. Nicole bantar. Ju mindre hon känner sig hemma i sin kropp desto känner hon sig tvungen att ta hand om den. En hör Nicoles och Andrés röster växelvis. Moskva på 60 - talet finns hela tiden i bakgrunden. Nicole och André har varit i Moskva tidigare och kan göra jämförelser. Misstag i Moskva är en långnovell av författaren Simone de Beauvoir Det är en väldigt sympatisk text som klokt och vemodigt säger mycket om åldrande och om djup kärlek mellan två i grunden ganska olika makar.  Det finns ett politiskt tema också. Jag fick verkligen lust att läsa de Beauvoirs romaner också. Novellen passar in på punkt nr 36. Läs en bok om kärlekslycka i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.

Vi läser augusti - september 2018

Det alldeles nyutkomna numret av Vi läser innehåller 9 sidor om Lena Andersson. Låt vara att flera sidor är bilder, men i alla fall. Den marockanske författaren Abdallah Taïa, muslim och homosexuell, får nästan lika mycket utrymme. Johanna Koljonen skriver om förnyarna i serievärlden och Peter Englund återvänder till Poltava 30 år efteråt. "Hur jag skrev Poltava"är titeln på den artikeln. Terri Herrera skriver och Nuckan och nuckrelaterade nyheter. Jonas Eklöf står för en kort intervju med exilnorrlänningen Stina Jackson som skrivit romanen Silvervägen som kallas "slow crime". En hel del läsning, alltså, även om Vi läser känns lite tunnare till omfånget den här gången.