Atlantis |
hösten tränger
genom märg och ben
hjärtat blir blåslaget
och förvandlas till blå himmel
inte minsta kornblixt
inte ens muller
kvällens gula hav
inga påfågelsfjädrar flyter på vågorna
i bergsluttningarnas skugga
själen fylls av vånda
vid kusten leker några snäckskal
nu har jag ingen lust att lära mig mer
åh denna tröga hjärna
ska jag vara tacksam över att ha vuxit upp i detta lilla land
söder om vapenstilleståndslinjen
se skymningen by
inte en enda rökstrimma stiger upp från skorstenarna
inte en enda förälder ropar på sina barn
sådana blir utsikterna för idag