söndag 20 november 2016

En smakebit på søndag

"Varje gång kommissarie Amaia Salazar kallades till en brottsplats i gryningen gick hon igenom samma ritual: hon stängde av väckarklockan för att inte väcka James, gjorde ett bylte av sina kläder och telefonen och tassade ner i köket. Hon klädde på sig medan hon drack kaffe med mjölk och skrev en lapp till sin man, satte sig sedan i bilen med huvudet fyllt av röriga tankar, ett vitt brus som alltid upptog henne när hon vaknat så tidigt och sedan följde henne likt efterdyningarna av en oavslutad vaknatt, trots att det tog en timme från Pamplona till platsen där ett offer väntade. När hon körde genom en alltför snäv kurva tjöt däcken och hon blev medveten om hur disträ hon var.  Alltså tvingade hon sig till att fokusera på den slingrande vägen uppåt och in i de täta skogarna omkring Elizondo. Fem minuter senare bromsade hon in vid ett blinkande farthinder och konstaterade att doktor San Martins sportbil var på plats, liksom domare Estébanez jeep. Amaia steg ur bilen, öppnade bakluckan och tog ut ett par gummistövlar som hon höll på att dra på sig när inspektör Jonan Etxaide och kommissarie Montes kom fram. - Det ser illa ut, chefen..."
Från sidorna 9 och 10 i Den osynlige väktaren av Dolores Redondo. Första delen i Baztán - trilogin. Översättning: Manni Kössler.  Bucket List Books.

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Dock utan spoilers.
Fler smakebitar HÄR

lördag 19 november 2016

Bortglömt? helgon?

Gisela Trapp har i Arilds Katolska Kapell målat Sankta Magnhild av Fulltofta.
Under medeltiden firades minnet av den heliga Magnhild av Fulltofta den 18 november. Magnhild var en from kvinna från Benarp som tog vårdade sjuka och tog hand om barn och undervisade dem. Den kristna tron var viktig för Magnhild och kanske inspirerades hon av den framväxande klosterrörelsen. I slutet av 1100-talet kom benediktinernunnor till Bosjökloster, som också ligger  vid Ringsjön inte långt ifrån Fulltofta.
Magnhilds son gifte sig med en rik kvinna. Han dog ung och svärdottern och Magnhild var inte överens om hur familjens tillgångar skulle förvaltas. Magnhild var mycket givmild och svärdottern ville samla i ladorna. Så svärdottern lät helt enkelt mörda Magnhild med en pil.
När bärarna som bar Magnhilds kista satte ner den för att vila sprang en källa fram som ett tecken på hennes helighet. Det är oklart vilket år Magnhild togs av daga men det ska ha varit före 1228.
1383 anser ärkebiskopen Magnus Nielsen att det kapell som byggts över Magnhilds grav i Fulltofta vanhelgats varför hennes kvarlevor begravs i domkyrkan i Lund. Riktigt var är det ingen som vet. Sankta Magnhild är det enda av Skånes tre helgon som är källbelagt som en en verklig historisk person. Det är däremot varken Sankta Sissela av Borrby eller Sankta Tora av Torekov.
Om det skett någon officiell helgonförklaring av Sankta Magnhild och i så fall av vem vet man inte.
I Fulltofta kyrka gjordes 1936 fyra glasmålningar med motiv ur Magnhilds levnad av konstnären Hugo Gelin. Sankta Magnhilds källa ligger ca 1 km öster om Fulltofta kyrka. I slutet av april varje år anordnas en pilgrimsvandring i den heliga Magnhilds fotspår. Den är en och en halv mil lång; börjar i Benarp och avslutas i Fulltofta.
Läs Nils Ludvigs dikt Vid Sanka Magnhilds källa HÄR

fredag 18 november 2016

Körsbärslandet

I ett gammalt korsvirkeshus med halmtak i marsklandet vid Elbe bor Vera Eckhoff sedan sextio år tillbaka. Vera och hennes mor kom som krigsflyktingar från ostpreussen efter en flykt i kyla och stort lidande. Veras lille bror frös ihjäl på vägen och lämnades i sin vagn. Vera såg död och elände omkring sig på flyktvägen och det satte naturligtvis sina spår för livet. I korsvirkeshuset i Olland söder om Hamburg bor Karl Eckhoff och hans mor Ida. Karl är också märkt av kriget  både fysiskt och psykiskt. Ida släpper motvilligt in "polackerna". Snart får hon till sin förtrytelse se sonen gifta sig med flyktingkvinnan. I Karl får Vera en snäll styvfar. Hon är bäst i klassen i skolan och utbildar sig till tandläkare. Vera är en ensam människa som går sin egen väg. Hon jagar och rider som en husar, men låter huset förfalla. Modern lämnade  Vera och Karl för en ny man och Vera har fått en syster, Marlene, men de har inte mycken kontakt. Så småningom kommer det en ny flykting med ett litet barn till korsvirkeshuset i Olland. Det är Veras systerdotter Anne och hennes son Leon. Anne vet inte vart hon annars skulle ha tagit vägen när hennes värld rämnat.
Det här är kvinnohistoria i tre generationer, tänker jag, medan jag slukar Körsbärslandet av Dörte Hansen. Navet kring vilket allt annat rör sig är Vera. Eller, vänta - frågan är om inte huvudpersonen i romanen är just det gamla korsvirkeshuset. Människorna kommer och går, men huset består. Gamla tider och tradition möter nya idéer. Bönderna skrattar åt turister och nyinflyttade miljömuppar och biodynamiska missionärer som har idéer om ekoodling och renoverar sönder de gamla husen. Nyinflyttade Burkhard Weisswerth cyklar liggcykel och skriver krönikor om gummistövelvärlden och planerar att jaga rådjur med Vera. Här finns motsättningar stad/land såväl som generationsmotsättningar. Veras granne, Heinrich Lührs, har tre söner, men ingen vill ta över gården. En av dem kan inte tänka sig att arbeta ihop med fadern utan bidar sin tid. Döttrar söker sina mödrar ännu i sextioårsåldern. Frostskydd genom nedisning blir resultatet. Relationer människor emellan får stor plats i Körsbärslandet. Dörte Hansen ser på sina karaktärer med empati, milt överseende och kärv humor. Skildringen av körsbärs- och äppelodlingarna och det lantliga livet i Olland tilltalar mig mycket. Jag tyckte över huvud taget väldigt mycket om den här romanen, som är författarens första. Jag kan bara säga läs Körsbärslandet! 
Övers.: Christine Bredenkamp
Bokförlaget NoNa
Orig:s titel: Altes Land
 

torsdag 17 november 2016

Veckans ord på U

enligt O: "Alla alfabet har ett definitivt slut och nu är det bli många väldans kluriga bokstäver kvar. Dagens bokstav känns dock ganska så okej ändå. Veckans bokstav är U och här är de fem ord jag vill att du ska koppla samman med böcker och/eller författare."

ufo
Splods öga av Neil Gaiman handlar om en pappa som går ut ett ärende och sedan inte kommer tillbaka på länge. Han har blivit kidnappad av utomjordingar.
ungdom
På den förlorade ungdomens café av Patrick Modiano. Här känner Modiano - läsaren igen sig. Sökandet efter det förflutna med koppling till nuet i förening med stor kännedom om och kärlek till Paris.
underbar
De polyglott älskarna av Lina Wolff är en alldeles underbar roman som snarast bör få Augustpriset i skönlitterära klassen 2016.
undervisning
Hur du ska läsa och varför av Harold Bloom. Författaren är en av världens mest framstående litteraturkritiker och han förtröttas aldrig i sin kamp för läsande. Många hatar honom men ännu flera älskar honom. Jag har läst, retat upp mig i vissa lägen och instämt i andra. Och jag har roat mig kungligt hela tiden. 
ute
Ute blåser sommarvind,
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros och blader. 

---
första strofen av vis - och psalmförfattaren Samuel Johan Hedborns (1783 - 1849) visa som sedermera tonsattes av bl. a. Alice Tegnér.

onsdag 16 november 2016

Flygnovell

På den låååånga flygresan mellan  Tokyo - Haneda och London - Heathrow hann jag med en hel del eftersom jag sällan kan sova under flygresor. Jag försökte se några filmer, men ingen engagerade. Då hittade jag av en händelse inlästa noveller och de sysselsatte mig i flera timmar. Jag lyssnade bland annat till Rogey, som författaren Danny Murphy fick Costa Short Story Award för 2015. 
Berättaren, Mick, mötte Rogey, Carl Rogan, på en ungdomsgård när Rogey endast var 14 år gammal. Redan då var han storvuxen med grova händer och ett häftigt temperament. Mick inser att Rogeys framtidsutsikter inte är så ljusa. Rogey kontaktar Mick då och då under trettio år. Guess who this is! inleder Rogey och så berättar han vad som hänt sedan sist. Det blir till slut en lång berättelse om diversearbeten, kringflackande, flera korta äktenskap under vilka det föds sex barn. Rogey anser att Mick och han är goda vänner och ibland står han på Micks trappa. Mick är mera reserverad, men känner ett visst intresse och någon empati. En dag kontaktas Mick av polisen i Cardiff. Nu säger jag inte mer.
Rogey är en rakt berättad, lågmäld och vemodig historia om en människas hela liv. En funderar över arv, miljö och klass. Och hur förödande det är att inte ha någon som verkligen bryr sig om om lever eller dör. 
Rogey hade passat på flera punkter i Ugglan & Bokens novellutmaning, men jag väljer att sätta den på punkt 3. Läs en novell på ett annat språk än svenska

tisdag 15 november 2016

Nordiska biblioteksveckan 14 - 20 november

Nordiska biblioteksveckan 2016 inleds igår kväll med Kura skymning. Över hela Norden läser man denna kväll samma texter på biblioteken i samarbete med
Föreningen Norden. I årets vuxenbok, "Vandets vogter" av Emmi Itäranta, beskrivs en framtid med brist på rent vatten, också här i Norden. Konflikterna och resurskamperna som beskrivs i "Vandets Vogter" knyter  på många sätt direkt an till vår egen dagsaktuella debatt om klimat och miljö samt vilka konsekvenser våra mänskliga handlingar idag har på framtiden. Boken är ännu inte utkommen på svenska men den kommer under våren med titeln Minnen av vatten. Den svenska texten lästes och som grädden på moset lästes inledningen också på danska, norska finska, isländska och färiska av olika representanter för respektive språk. En väldigt god och nordisk idé.
Årets uppläsare övervakades av ingen mindre än William Shakespeare!

måndag 14 november 2016

Tematrio - Titelkänslor

Lyran uppmanar: Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln!
1. Ånger av den fantastiske norske författaren Roy Jacobsen. En gammal brottsling släpps ut ur fängelset efter avtjänat straff och ska nu möta verkligheten och ensamheten. Han har misshandlat sin hustru och dottern har tagit avstånd ifrån honom.
2. Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez läste jag för många år sedan och det var inget mindre än en stor läsupplevelse. En följer människorna i den lilla columbianska byn Macondo under hundra år. En färgstark, fantasifull och realistisk roman.
3. En gåtfull vänskap av den japanska författaren Yoko Ogawa handlar om vänskapen mellan en ung kvinna, hennes son och en matematikprofessor  som drabbats av en hjärnskada