Tematrio - Titelkänslor

Lyran uppmanar: Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln!

1. Ånger av den fantastiske norske författaren Roy Jacobsen. En gammal brottsling släpps ut ur fängelset efter avtjänat straff och ska nu möta verkligheten och ensamheten. Han har misshandlat sin hustru och dottern har tagit avstånd ifrån honom.
2. Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez läste jag för många år sedan och det var inget mindre än en stor läsupplevelse. En följer människorna i den lilla columbianska byn Macondo under hundra år. En färgstark, fantasifull och realistisk roman.

3. En gåtfull vänskap av den japanska författaren Yoko Ogawa handlar om vänskapen mellan en ung kvinna, hennes son och en matematikprofessor  som drabbats av en hjärnskada
 

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi läser. Enda regeln: No spoilers!

"Vissa nätter, när stormen kom västerifrån, stönade huset som ett gammalt skepp som slungades hit och dit i grov sjö. Ylande vindbyar bet sig fst i de gamla murarna. Så där låter häxor när de bränns, tänkte Vera, eller barn när de klämmer fingrarna. Huset stönade, men det skulle inte sjunka. Det tufsiga taket satt ordentligt fast på sina bjälkar. Gröna fågelbon av mossa frodades i vassen och det sviktade bara obetydligt vid taknocken. Färgen flagnade från korsvirkesfasaden och de ohyvlade ekbjälkarna i väggarna liknade grå benknotor. Inskriften på husgaveln var väderbiten, men Vera visste ändå vad det stod: Dit Huus is mien un doch nich mien, de no mi kummt, nennt´t ook noch sien. Det var den första meningen hon lärt sig på plattyska när hon anlänt till gården i Olland, hand i hand med sin mor. Huset är mitt och ändock inte mitt, den som kommer efter mig kallar det också sitt."

Så börjar Körsbärslandet av Dörte Hansen. Fler smakebitar HÄR.

Veckans ord på T

enligt O: Veckans ord är på T och som vanligt fem till antalet. Koppla samman dem med fem författare och/eller böcker.
 
tidning
Här associerar jag till Sveriges första kvinnliga journalist, Wendela Hebbe, som anställdes på tidningen Aftonbladet 1841
trevlig
Allting som är trevligt är bra för magen : tänkt och sagt i Mumindalen
Tove Jansson står för bild och text 

tur
På tur med Trenter : en tidsresa med bildperspektiv genom Stieg Trenters Sverige på 1940-, 50- 60-talen med personliga betraktelser kring mord, mat och framförallt bilar. Boken kom ut 2015 och är skriven av Clas Rydholm

tvinga
Flyktigt är en essäsamling av Daniel Hjorth. Han berättar om olika författare som under 1900 - talet förföljdes och tvingades på flykt.
tölp
Egentligen tycker jag att en skulle kunna kalla Carlsson i Hemsöborna en riktig tölp.

Sista dagen i Kyoto

Julgranen på stationen

Sista dagen i Kyoto låste vi in våra väskor på stationen för att sedan åka till vårt boende utanför Osaka på kvällen. Därefter strövade vi omkring i staden, företrädesvis i Gion och längs floden Kamogawa. Överallt sprakade höstlöven och längs floden kunde vi se på fåglar, vackra stenformationer, vackert gräs och lyssna till trumpetmusik.

Strandgräs

Trumpetspel

Hägrar, stork och trana

Entré

Också en entré

Ordningsregler i Gion. Inte nypa geisha, inte kasta skräp, inte gå omkring med selfiepinne, t. ex.

Talltak

Dagen idag i Nara och Gion

Idag var det regn i Kyoto så vi åkte till Nara och hoppades på bättre väder. Det fick vi. Men - det var alldeles iskallt. Vi hade reservkläder med oss och de åkte på direkt. Sedan kunde vi spankulera omkring bland hjortar och människor och se på ännu flera vackra höstlöv och naturligtvis också Todaiji tempel. Genom trixande och fixande åkte vi buss, tåg och subway och tog oss till Gion där vi åt tempura på ett litet, gammaldags matställe.

Köket där tempuran tillagades

Friterat höstlöv

Tempura, soja och te

 

 

 

 

Ishiyama - dera

Regnväder över Kyoto. Vi åkte iväg mot Ishiyama -dera och Murasaki Shikibu och hoppades att solen skulle titta fram. Men det gjorde den inte. I Ishayama - dera hade lönnlöven de höstligaste färger vi sett hittills. Och de gjorde sig fint i regnet. 

Murasaki Shikibu lär ha påbörjat sin berättelse om Genji här. Efter långt letande hittade vi en liten figur i en nisch. Ett Genji - rum fanns. Men endast med japansk text till de olika bilderna.

På den långa resan dit insåg vi att det fanns kortare och snabbare vägar att ta sig tillbaka till Kyoto.

I det här landet köar en ordentligt. Ett par vita fötter anger var första personen ska stå. Sedan kommer tåget och stannar och öppnar dörrarna rakt framför ens fötter. I tid, dessutom.

Höstsol i Korakuen

Ännu en strålande dag med sol och behaglig värme. En hel del åkande har det blivit. Vi lämnade industriområdet medelst litet tåg, lite större tåg och stort tåg till Okayama där vi tillbringade några härliga timmar i den fantastiska trädgården Korakuen, som började anläggas under 1600 - talet. På tåget åt vi resans i särklass bästa bentolåda.

Lotusdamm 

Sharonfrukter som ingen tycks plocka. Risfält, plommonträdgårdar, vatten och sten förstås och stora gräsmattor vilket inte är så vanligt i japanska trädgårdar. En helt fantastisk trädgård.