Sträckläsning

Jag var mycket förtjust i Åsa Nilsonnes Smärtbäraren. När jag nu springer förbi En passande död på bokbussen åker den med hem. Jag fastnade omedelbart och det blev sträckläsning. Välskrivet och mycket intressant ur många synvinklar. Och så spännande! Lina är psykolog; välutbildad, välfungerande; änka med dottern Antonia på andra sidan jordklotet. När Lina märker att hennes hjärna spelar henne ovälkomna spratt drar hon öronen åt sig. Hon har sett sin mor dö en död i förnedring i Alzheimers sjukdom. Sjukvården bekräftar att Lina börjar bli dement. Genast börjar hon planera. Hon vill vara den som har kontrollen. Hon ordnar sina papper; hon städar och kastar saker allt medan hon trappar ner sin egen verksamhet. Lina är mycket rationell. Inget känslopjunk här inte. Det är lätt eftersom dottern finns på håll och enda vännen Els - Marie alltid respekterat Linas integritet. En f. d. studiekamrat kontaktar henne och berättar om en ny behandling som skulle passa bra att testa på henne. Lina tackar förstås ja. En annan bekantskap hjälper henne med juridiken, vilket visar sig vara en klok åtgärd. Det fanns en del som läkemedelsföretaget glömt att tala om för henne. Läsaren biter på naglarna. Har Lina lagt sin tidigare planering på hyllan? Berättelsen tar ett flertal oväntade vändningar och in i det sista är utgången oviss. En passande död får en att fundera på många frågor om liv och död. Skickligt, Åsa Nilsonne!

Bokbloggsjerka 12 - 15 augusti

Annikas Bokbloggsjerka 12 - 15 augusti. Tema skämskudde: Finns det en karaktär som du tycker är pinsam på ett eller annat sätt men som du ändå inte kan undgå att läsa mer om? Vem i så fall? Om du inte kommer på en karaktär så kanske du ändå har läst en bok som du upplevde vara i pinsammaste laget? Berätta, och du vet ju att det endast är fantasin som sätter gränser! Annica själv gillar inte Dolda kameran och Christopher Silfverbielke (Butler & Öhrlund) och det gör verkligen inte jag heller. En person som är pinsam, men som jag inte kan undgå att läsa om är Donald Trump. Men det är ju lite en fråga om information också.

En bok som jag nyligen försökte läsa men som jag lade ifrån mig för att jag tyckte att den var alltigenom pinsam var En liten smula underbar av Dawn French. Jag hittade inte en enda intressant person. Det var bara för mycket av allting. Pinsamt! Jag gillar förresten inte TV - serien Ett Herrans liv heller (där Dawn French spelar präst) och tyckte att det var väldigt tråkigt när den fick ersätta min favoritserie Keeping up appearances med den underbara Mrs Bucket som är så energigivande och får mig på gott humör för natten.

Missa inte!

Anna Karenina från 2012 med Keira Knightley i huvudrollen. Jude Law spelar Alexei Karenin. SvT 2 kl 21.45

Hett i hyllan

Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Oliver Goldsmith (1728 - 1774) föddes som andre son till en irländsk präst. Han studerade vid Trinity College i Dublin och sedan i Edinburgh, där han läste medicin. Goldsmith reste mycket i Europa och försörjde sig som skribent, kirurg och vaktmästare. Hans ekonomi gick från bad till worse. Det var gode vännen Samuel Johnson som tyckte att han skulle sälja ett manuskript. Det gjorde Goldsmith. 60 £ fick han för The Vicar of Wakefield (1766), som numera är en klassiker. Den kallas ibland den första borgerliga familjeromanen. Huvudperson är den älskvärde dr Primrose som lever ett harmoniskt stilla liv med sin familj. Mitt loppisfynd är en av titlarna i serien Nelson Classics. Den har alltför länge stått oläst i hyllan. Men det känns väldigt trevligt att ha den där.

Japansk feminism

 
Inte visste jag att Ellen Key (1849 - 1926) hade  - och har  - stor betydelse för feminismen i Japan.  Ellen Key skulle ha fyllt 90 i år.  Monica  Braw skrev en understreckare i måndagens SvD om Ellen Key och hennes japanska översättare och förespråkare, Hiratsuka Raicho (1886 - 1971), dotter till en samuraj och pappas flicka ända tills hon blev besvärlig tonåring. Modern sa aldrig emot fadern, men ställde i tysthet upp för sin dotter. Hiratsuka Raicho gick helt och hållet sin egen väg och gick trots faderns motstånd på Japans kvinnohögskola. Hon läste europeiska författare, bl. a. Strindberg, hon gick skrivarskola och var med om att starta tidskriften Seito (vilket betyder ungefär blåstrumpa). "Kärleken och äktenskapet" var den första av Keys böcker som översattes. Sedan kom Barnets århundrade. Dessa båda titlar är fortfarande aktuella i Japan. Liksom Ellen Key var Raicho fredsaktivist. Under andra världskriget flyttade hon ut på landet och ägnade sig åt kooperation och närodlat. I Japanska kvinnor under tusen år av Monica Braw finns ett kapitel om Hiratsuka Raicho.
Läs hela understreckaren HÄR!

Top ten Tuesday

August 9: Top Ten Tuesday REWIND -- go back and do a topic you missed over the years or recently or a topic you really want to revisit -- I've made a handy spreadsheet to help (currently in the process of finishing it). My choice:
Top ten most favourite books I´ve read since I started blogging

  1. Sem - Sandberg, Steve. The Emperor of lies
  2. Seethaler, Robert, A whole life
  3. Hearn, Lian, Over the nightingale´s floor
 

  4. Toole, John Kennedy, A confederacy of dunces
  5. Sorokin, Vladimir, Snöstormen
  6. Stendhal, The red and the black

  7. Kawabata, Yasunari,  Snow country
  8. Bannerhed, Tomas, The Ravens

  9. Uusma, Bea, The Expedition

10. Henry David Thoreau, Walden

Regnvädersfilm

Bildkälla:SF

För att inte tala om alla dessa kvinnor - filmkomedi från 1964. Manus Ingmar Bergman och Erland Josephson. Detta var Ingmar Bergmans första färgfilm. 
Det hela tar sin början vid Felix kista där en rad änkor uppenbarar sig. De flesta är hans älskarinnor; Harriet Andersson, Bibi Andersson, Barbro Hiort af Ornäs, Mona Malm och Gertrud Fridh. Eva Dahlbeck spelar Adelaide, Felix coola hustru; Allan Edwall Felix impressario. Sedan hoppar handlingen bakåt i tiden när kritikern herr Cornelius (Jarl Kulle) ska skriva en biografi om cellomästaren Felix (Georg Funkquist) Det hela går åt skogen. Jarl Kulle tappar tålamodet med Felix, som inte brukar allvar, och beslutar sig för att inte ens avslöja Felix som han avslöjat Stravinskij. Cornelius överlämnar Felix åt glömskan. Jarl Kulle är som klippt och skuren för den här rollen; diabolisk, lismande, fånig, sprallig, pompös eller himlande med ögonen. Eva Dahlbeck behöver bara förekomma så är hon bra. Småtrevlig film och jätteroligt att se den här paraden av fantastiska gamla skådespelare.