Krig och fred

Ikväll börjar miniserien Krig och fred i SVT1 kl 21.30. Repris 6/3
Så här står det på SVT:s hemsida:
"För 40 år sedan visades den storslagna dramaserien med Anthony Hopkins i huvudrollen. Nu återvänder BBC till Leo Tolstojs klassiska Krig och fred. Den här gången i en helt ny miniserieversion med massor av stjärnor – och redan på lördagen är det seriestart i SVT.
Det är ett episkt drama – fyllt av stjärnor du garanterat sett förut. I rollerna ser vi bland andra Lily James (Burnt, Downton Abbey), Paul Dano (There will be blood, 12 years a slave), James Norton (Grantchester, Happy Valley), Gillian Anderson (The Fall, Arkiv X) och Jim Broadbent (London spy, Harry Potter).
Serien efter Leo Tolstojs epos visas i miniserieversion – sex avsnitt – och för manus står Andrew Davies, som bland annat ligger bakom serier som House of Cards och Mr Selfridge."
Jag tänker absolut se den. Hade ju tänkt läsa om den också.

Bokbloggsjerka 4 - 7 mars

Annika om helgens BOKBLOGGSJERKA 
"Den här veckan vill KajsaLisa veta vad vi tycker och tänker om bokrean: Har den spelat ut sin roll, eller ännu värre har bokhandeln spelat ut sin roll, med internethandel och läsplattor? Berätta gärna också om reafynd ni gjort."

Bilden säger en hel del.Jag tror att bokrean och bokhandeln fortfarande spelar en stor roll och jag hoppas att det fortsätter så. För inte så länge sedan kunde vi ju konstatera att försäljningen av böcker över disk ökat. Och visst är det trevligt att hålla böckerna i handen, bläddra och läsa snuttar här och var. Dessutom blir det ju spontanköp på ett annat sätt än över nätet. En ser mer av utbudet direkt helt enkelt. Jag köper en hel del över nätet. Det gör det möjligt för mig att köpa flera böcker även om jag kan tycka att det är osolidariskt mot ortens bokhandel.
På årets rea passade jag på att komplettera Yorkeshirekvartetten av David Peace. Nu har jag alla delarna. Jag köpte också hans Ockuperad stad, den andra boken i David Peaces hyllade Tokyotrilogi. Första delen Tokyo år noll har jag redan. Jag köpte också  Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe och Slutet på Mr Y av Scarlett Thomas. Och så en söt anteckningsbok.

 

Kvinnoalfabetet bokstaven W

"Vi kör alla 29 bokstäverna, så därför är det dags för W idag. Allt för att dra ut på de sista alfabetsveckorna lite extra", säger enligt O..
Det är vi tacksamma för. Hur ska det gå nästa vecka till exempel? 
W-na trängs däremot. Virginia Woolf fick stort utrymme förra veckan så idag får hon stå tillbaka för andra W-n.
Följande frågor ska besvaras i egen blogg eller i en kommentar:
1. Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på W?
Här väljer jag den stridbara litteraturvetaren, feministen och författaren professor Ebba Marcelle Witt - Brattström. Nyligen kom hennes bok Kulturmannen och andra texter och alldeles snart kommer romanen Århundradets kärlekskrig. Nu arbetar hon i Helsingfors och har startat ett upprop för att Edith Södergran ska få en egen flaggdag. Vänstern betraktar EWB som elitist och högern tycker att hon är en jobbig folkbildare. Antingen man är för eller emot EWB; en har aldrig tråkigt i hennes sällskap. 
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på W vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Inger Wikström, pianist, kompositör och dirigent. En beundransvärd kvinna som dessutom hunnit med tre äktenskap och tre barn, som alla har konstnärliga yrken. Somliga kan, hinner och orkar.

3. Vilket verk på W av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra? We were the Mulvaneys av Joyce Carol Oates. Yngste sonen Judd Mulvaney berättar sin familjs historia från det att de befann sig i samhällets topp till dess att de försöker lappa ihop sig och överbrygga klyftor som uppstått under en lång utförslöpa på tjugofem år. Jag tyckte mycket om den.
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på W har du ännu inte utforskat? Trots att jag läst en del både om och av Elin Wägner känns det som om det finns mycket mer att göra vad det gäller henne. Beundran växer med åren. Elin Wägner var journalist, författare, feminist och fredsaktivist och mycket engagerad i frågan om kvinnlig rösträtt. Hon var långt före sin tid vad det gällde tankar på miljön. 

Sett på sistone

Idag såg jag Värdshuset Jamaica som svart/vit regnvädersfilm. Den är gjord av Alfred Hitchcock  1939 efter en roman av Daphne du Maurier. Det är fart och fläkt; storm och höga vågor i den filmen. Huvudrollerna spelas av Charles Laughton och Olivia de Havilland.  Den tilldrar sig i Cornwall och jag tycker att den är bra mycket bättre än TV - serien om familjen Poldark som också tilldrar sig i Cornwall. Winston Graham skrev tio romaner om denna familj. Tiden slutet av 1700 - talet. Intresset falnade tämligen snart. Miljön och tiden var behållningen i så fall.

Filmen The Woman in black baseras på Susan Hills utmärkta lilla roman Kvinnan i svart. Boken hade sina kusliga moment och de blev ännu hemskare i filmen. Jag var väldigt glad att jag inte var ensam i huset. Den unge advokaten Artur Kripps är irriterande naiv när han kommer till det stora, ödsliga huset Eel Marsh House för att ordna kvarlåtenskapen efter den nyligen hädangångna Mrs Drublow. Han ger sig i kast med makter han inte rår på och vägrar att lyssna på goda råd och varningar. Priset blir fruktansvärt högt. Casablanca, svart/vit film från 1942 med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart i huvudrollerna och Claude Rains som kapten Renault håller utmärkt att se ännu idag. Med anledning av Ingrid Bergmans 100-årsjubileum visades också ett samtal mellan

skådespelaren och regissören Gunnel Broström och Ingrid Bergman som avslutades med IB:s nyktra konstaterande: "Det var roligt så länge det varade." Den danska TV-serien Matador har jag äntligen kommit mig för att se om. Den blev omåttligt populär både i Danmark och Sverige när den gick i TV1978-1982. Idén till serien kläcktes av Lise Nørgaard. Den skildrar livet i en liten landsortsstad

under 30 - och 40- talen med en massa duktiga skådespelare i rollerna. En annan TV - serie som jag sett om är Huset Elliot med de båda modeskapande

systrarna Bea (Beatrice) och Evie (Evangeline) Elliot som så framgångsrikt och med mycket slit och en del motgångar bygger upp sitt modehus. Den tilldrar sig på 20 -talet och tålde också förnyad bekantskap. Heimat och Berlin Aleksanderplatz skulle jag kunna tänka mig att se om och kanske skulle även Hedebyborna (Sven Delblanc) tåla att ses om. Rich man, poor man om familjen Jordache och den hemske Falconetti minns jag som mycket spännande. Kampen mellan det onda och det goda var väldigt tydlig. Peter Strauss spelade en lugn och långmodig Rudy Jordache som alltid ville göra rätt. Serien bygger på en roman av Irwin Shaw. 

 

I väntan på Yvonne Leffler

I väntan på att få lyssna på professorn i litteraturvetenskap  Yvonne Leffler från Göteborgs Universitet när hon talar om sin bok med titeln Sigge Stark. Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare läser jag några titlar av Sigge Stark, eller Signe Björnberg f. Petersen som hon egentligen hette. I Yvonne Lefflers bok läser jag om ett dramatiskt kvinnoöde. Sigge Stark skrev, enligt YL,  inom olika genrer och stilar och kunde blanda saga med romantik, äventyr och kriminalintrig. Just mixen är antagligen ett skäl till att hon lyckades fånga in en så stor läsekrets. Ca 70 av hennes 115 romaner översattes till norska. Sigge stark skrev också 500 berättelser. Det hon egentligen var riktigt intresserad av var att föda upp och ta hand om hästar och hundar och vara Sveriges första kvinnliga travtränare. Tyvärr kunde hon inte hantera vare sig förläggare, press eller ekonomi. Hon var alltid på jakt efter pengar vilket kan förklara att hon under 1949 skrev inte mindre än 15 romaner! Jag har läst Birgers bröllop och Tjuvskyttekungen och ska spä på med Wanda från Stigmansliden. De två första handlar om Stigmansbröderna Birger och Jarl. Wanda från Stigmansliden handlar om systern Wanda som gjort sig omöjlig på något sätt och förskjutits av sin far. Jag tar ett samlat grepp på dem i ett senare inlägg.

Tematrio - Uppväxtskildringar

Lyrans TEMATRIO 
handlar om uppväxter. Tre bra uppväxtskildringar som inte nödvändigtvis behöver vara eländesskildringar.
1. Jag börjar med Patrick Modianos roman Stamtavla, där han skildrar sin uppväxt med föräldrar som aldrig fanns där för honom. Modern var ständigt på resor i jakten på teater - och filmroller. Fadern, som dolde sin judiska härkomst, flöt omkring i ljusskygga kretsar med sina svartabörsaffärer. Patrick, född 1945, lämnades gärna bort till främmande människor och fick gå i internatskolor "för oälskade, oäkta och bortglömda barn",  trots att föräldrarna bodde strax intill.Det svåraste var ändå när brodern dog.

2. En annan som skriver och tecknar själviografiskt är Åsa Grennvall. I Deras ryggar luktade så gott gör flickan Jenny upp med föräldrarna. Hon skildrar sin uppväxt under 70 - och 80 - talen med kyrkans barntimmar, burkköttfärs och Kamratposten. Jenny saknar inget rent materiellt, men hennes känslor viftas bort av föräldrarna. Jag blev väldigt berörd av den här boken. Omslaget är så vackert också.  Det ser broderat ut.
3. I Beckomberga. Odet till min familj skildrar Sara Stridsberg ömsint kärleken mellan dottern Jackie och hennes far Jimmie, som inte direkt är någon vanlig far. Jackie får titt som tätt bege sig till Beckomberga för att besöka honom. Beckomberga är det bästa och vackraste jag läst - avnjutit - på länge;  ömsint, sorgset och sparsmakat, skrev jag i september 2014 när jag läst boken.  

En smakebit på søndag

En smakebit på søndag är en läsutmaning som handhas av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vi delar med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!
"När pappa under förvåren begärt och fått avsked blev vi alla intresserade av presidentkampanjen som då pågick. De var ense om demokraterna och Kennedy, som snart kom att nomineras. Mamma sa att pappa tyckte om Kennedy därför att han inbillade sig att de var lika.

Pappa hyste en djup avsky för Eisenhover, av skäl som hade att göra med att amerikanska bombplan hade offrats för att "mjuka upp tyskarna" bakom linjerna på Dagen D, och på grund av Eisenhovers svekfulla tystnad beträffande MacArthur, som pappa avgudade, och därför att det sades om Ikes fru att hon var en "skåpsupare". Han tyckte illa om Nixon också. Nixon var en "kall fisk", "såg italiensk ut" och var en "krigskväkare", vilket gjorde honom till en hycklare. --- Han hade satt upp ett inramat fotografi på Franklin Roosevelt på väggen i vårt vardagsrum ovanför Kimballpianot och metronomen av mahogny och mässing som inte fungerade men som följde med huset. Han beundrade Roosevelt för att han inte lät sig besegras av polion, för att han jobbade ihjäl sig för att rädda landet, för att han genom lagen om elektrifiering av landsbygden hade hjälpt Alabamas obygder ut ur medeltiden, och för att han stod ut med mrs Roosevelt, "Landets första sviskon".  s. 19 i Kanada av Richard Ford. Fler smakebitar HÄR