Bokbloggsjerkan tillbaka!

Finns det någon tv-serie (eller hur många som helst) som du såg 2014 (eller åtminstone påbörjade förra året) som du skulle kunna tipsa om?

Den frågan ställer Annika i sin första BOKBLOGGSJERKA för året. Vi har som vanligt fyra dagar på oss 9 - 12 januari.
När jag tänker noga efter var det en hel del TV-serier som jag såg i olika sammanhang och på olika sätt. Flera stycken såg jag i en väldig mängd avsnitt åt gången, till exempel den fantastiska serierna The Wire, The Killing och House of Cards. Downton Abbey ska inte förglömmas i TV-serie-sammanhang. Inte Nurse Jackie heller. Mad men var jag också mycket förtjust i liksom Sons of Anarchy som jag ser med skräckblandad förtjusning. Keeping up Appearances med den fantastiska Patricia Routledge i huvudrollen som den oförlikneliga och allmänt gräsliga Mrs Hyacinth Bucket roar mig mycket. Lyckligtvis har den serien gått ganska sent på kvällarna så den har jag kunnat fnissa åt i lugn och ro utan att ansättas av glåpord från övriga familjen.

"The Bucket (uttal: boukei) recidence! The lady of the house speaking!"

Brottsplats Shetland

I kväll börjar en kriminalserie i STV1 kl 22.00 som baseras på Ann Cleeves romaner med polismästare Jimmy Perez som huvudperson.  Rött stoft (Red bones) ligger till grund för de två första avsnitten. Läs mer HÄR!
Ann Cleeves har även skrivit en serie kriminalromaner med den överviktiga kriminalinspektören Vera Stanhope som protagonist.

Sången från Ogura

Fast jag försöker
hålla min kärlek hemlig
så genomskimrar
den mitt ansikte; och folk
frågar: Varför så tankfull?

Poeten Taira no Kanemori (död 990) levde under kejsar Murakamis regering (946 - 967) och vann en poesitävling med denna waka - dikt med stavelsemönstret 5, 7, 5, 7, 7. Den ingår i Sången om Ogura, den japanska lyriksamlingen Ogura hyakunin isshu. En dikt vardera av hundra poeter i svensk version av Shozo Matsushita och Per Erik Wahlund. Med kalligrafier av Hiroko Kimura. Bra lyrik. 1998
Ett poetiskt kortspel som bygger på den här antologin spelas av såväl gammal som ung i Japan vid nyår. Det gjorde man även i romanen Kokoro och det var när jag läste den som jag blev påmind om Sången om Oguru som faktiskt står i min hylla!

Främlingar

48-årige Hideo Harada skriver manus för ett filmbolag. Han har alldeles nyligen på egen begäran skilts från sin hustru och son.Han har flyttat in på sitt kontor i en sjuvåningsbyggnad som i övrigt verkar nästan helt obebodd. Båda föräldrarna dog när Hideo var 12 år. Han har inte upplevt villkorslös kärlek någon gång senare i livet. Under ett teaterbesök möter han en man som påminner om fadern och när mannen bjuder hem Hideo finner han att mannens hustru är en kopia av hans mor. Paret är i trettioårsåldern. De bor i Asakusa, en av de äldre stadsdelarna i Tokyo. Hideo besöker föräldrarna med jämna mellanrum. Flickvännen Kei och flera andra börjar oroa sig för Hideos alltmer avtärda utseende och grönaktiga blekhet. Själv tycker han sig se sin vanliga spegelbild. Här någonstans blir allt lätt surrealistiskt. Någon eller några tillhör en annan värld.  Författaren Taichi Yamada är född 1934 och bor i Tokyo, i Asakusa. Han skrev filmmanus innan han blev författare på heltid. Främlingar kom ut i Japan 1987 och i Sverige 2009 i översättning av Eiko och Yukiko Duke på Natur & Kultur.  Japansk skräck i originalpocket står det på omslaget. Kusligt är det förvisso då och då, men skräck, nej.  Jag läser Främlingar som beskrivning av ett sinnestillstånd. Det som talar för det är det tomma huset, tomma gator, tomma parkeringsplatser, tomma tunnelbanevagnar, och så vidare. Ensamhet, tomhet och brist på kärlek är det som format Hideo Harada. Taichi Yamada fick det prestigefyllda Yamamote Shugoro Prize för Främlingar "for best human-interest novel".

Hjärtats oro

こころ = Kokoro (med hiraganatecken) är en roman av en av de främsta moderna japanska författarna, Natsume Soseki (1867 - 1916). Han studerade engelsk litteratur och fick ett stipendium för vidare studier i England och blev sedan professor i engelsk litteratur vid kejserliga universitetet i Tokyo.  Kokoro (som betyder ungefär pudelns kärna ) kom ut 1914 och handlar om en ung man som möter en äldre man som han instinktivt kallar Sensei, vilket betyder läromästare. Sensei är en gåtfull man som inte ens hans fru känner riktigt.
De möts på en badstrand i Kamakura, men fortsätter att träffas när de kommer tillbaka till Tokyo där den unge mannen studerar. Den unge mannens far insjuknar och sonen kallas hem. Under tiden telegraferar Sensei gång efter annan och ber enträget om ett sammanträffande. När det inte går får den unge så småningom ett tjockt brev av sin äldre vän där han berättar om sitt liv sådant det blev; om svek och misstro, om skuld och livslång botgöring. Sensei vet att den unge mannen är den ende som kan förstå honom. Och "... det är bara den som själv är berörd som kan bedöma de krav hans hjärta ställer." Sensei kände ett starkt behov att skriva brevet. Det är en tragisk, vacker, vemodig och oändligt sorgsen berättelse. Brevet utgör tredje delen av Kokoro. Första delen av boken handlar om Sensei och den unge mannen; andra delen handlar om den unge mannen och hans föräldrar. Familjen har stor makt och betyder mycket. Ofta får individen underkasta sig familjens vilja. Men tiderna förändras. 1912 dör kejsar Mutsuhito och därmed är Meijiperioden slut. Flera begår junshi, d.v.s. följer sin herre kejsaren i döden. 
Ännu en pärla av en japansk författare. Vibeke Emond har gjort översättningen från japanskan. Utgivare är bokförlaget Pontes 1996. Tyvärr finns ingen av hans övriga romaner i svensk översättning. Jag minns gräshopporna: haiku finns i varje fall i urval och översättning av Lars Vargö.

I Henry VIII:s tid

Anna Hedlin, debutant, född 1978, bor i Stockholm och är utbildad arkeolog. Hon har gått skrivarskola på Biskops - Arnö och hennes första roman heter 
Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten. Den tilldrar sig i England under en del av Henry VIII:s regering. Det historiska skeendet är känt, men i den här romanen skildras hovlivet med alla fester, kvinnnorna kring kungen från det att han är liten tills dess att hans drottningar börjar avlösa varandra. Tre av dem figurerar i romanen, nämligen den fromma , spanska Katherine, Anne Boleyn som beskrivs som flytande magma och plain Jane, Jane Seymour. Kungen beskrivs  som världens vackraste kung när han är 18. Han och boysen omkring honom leker sig igenom dagarna med tornerspel, hundkapplöpningar, tennis, björnhetsning och jakt. Snart nog upptas också jakten på en son och arvinge. Döttrar är inte helt värdelösa eftersom de kan användas som handelsvaror i giften med släkter man vill ha som bundsförvanter eller ekonomiskt stöd.  Synen på kvinnor och barn förskräcker. Jag är väldigt förtjust i Anna Hedlins mycket originella berättarstil och hennes val av stoff. Hon lyfter fram det och de som finns runt Henry VIII. Anna Hedlin har kunskaper om livet under Tudor - renässansen utöver det som vanligen vanligen beskrivs. I slutet av boken redovisar hon några viktiga källor. Det vackra omslaget är gjort av Moa Schulman. Albert Bonniers förlag. Det blir spännande att se vad Anna Hedlin hittar på härnäst.

 Kaosutmaning 2015: Läs en bok vari det inte finns någon telefon

Slaktmånad

2012 kom Lars Petterssons första bok, Kautokeino, en blodig kniv, en thriller som tilldrog sig i nordnorska finnmarken. Juristen Anna Magnusson med samiskt påbrå kalls hem för att försvara en kusin som misstänks för våldtäkt. 10 år senare är hon tillbaka i Lars Petterssons nya thriller, Slaktmånad, som kom 2014 på Ordfront förlag. Hennes levnadsförhållanden har förändrats åtskilligt. Hon arbetar halvtid som åklagare i Sverige och resten av tiden är hon renägare i Kautokeino. Hon har intagit sin plats i släktkedjan. Gamla föreställningar möter moderniteten, sedvänjor möter lag och rätt. Rennäringen bär sig dåligt, renägarna anmodas att minska sina hjordar och lämna plats för gruvexploatörer. Vad gör en renägare som levt hela sitt liv med och av renar utan sina renar? De samiska familjerna konserverar en del gamla motsättningar. När Torben Nyhlén, statssekreterare i svenska näringsdepartementet, hittas skjuten i sin bil i kanten av en myr; skjuten från nära nog 800 meter faller misstankarna på en annan släkting till Anna Magnusson, Aslak Isak, eftersom han tjänstgjort i Afghanistan och är utbildad skytt. Jag tycker inte att mordgåtan är det väsentliga i Slaktmånad. Det är livet i finnmarken, människorna, de aktuella frågorna och problemen, relationerna mellan människor, relationerna till myndigheterna, den storslagna naturen, kylan, snön och stormarna. Lars Pettersson känner området och livet väl utan att för den skull utge sig för att vara expert. Han håller ett respektfullt avstånd. Båda romanerna hade förtjänat bättre titlar.

Kaosutmaning 2015: Läs en bok med ett djur på omslaget.
Den som har goda ögon ser renen