onsdag 30 april 2014

Downton Abbey och Första Världskriget

Igår lyssnade jag till professor Jane Mattisson Ekstam som talade om TV - serien Downton Abbey och Första världskrigets betydelse för Storbritannien och de engelska godsen. Första världskriget förändrade Storbritannien mer än andra världskriget.
Downton Abbey är en mycket välgjord serie med ett bra språk och en sträng historical adviser, Alistair Bruce, som nagelfarit allt ifrån kläder, skor, medaljer, vaser, verktyg till köksredskap.
Både upstairs och downstairs finns många olika människotyper och en alldeles bestämd rangordning. Titlar och löner särskiljer så klart. Sönerna på de engelska godsen anmälde sig ofta som frivilliga i kriget liksom en hel del anställda. Kvinnorna blev sjuksköterskor och arbetade med det männen vanligtvis gjorde. Husen blev sjukhus. Dowager Violet Grantham (alla vår favorit Maggie Smith) förgryste sig över allt löst folk som kom in i de fina rummen och besudlade de fina möblerna. Hennes förebild är Julian Fellowes (skaparen av Downton Abbey) gammelfaster. Denna faster förlorade sin man i första världskriget, sin son i andra världskriget och hann uppleva att en människa landade på månen. Jane Mattisson berättade om hur man roade sig som herrskap resp. tjänstefolk. Hon påvisade hur klyftorna minskade och om det engagemang som herrskapet kunde visa gentemot sina anställda. Downton Abbey har 120 miljoner tittare i världen och man
beräknar att det snart blir många fler eftersom serien dubbas till kinesiska. 
Vissa saker saknas i serien. Till exempel hade man alltid morgonbön kl 09.00. Varje söndag gick man till kyrkan. De riktigt stora bjudningarna med 20 rätter och 30 bestick ser man inte heller. Picnics var vanliga vid den här tiden men det ser man inte mycket av i Downton Abbey.
Redan i första scenanvisningen aviseras den stora förändringen som ska komma. 1939 fanns inga engelska gods kvar i den form de hade innan första världskriget. National Trust har tagit över godsen.
Professor Jane Mattisson Ekstam rekommenderade böckerna i vänsterkanten. De tillför mycket. Och så gladde hon sig över att säsong 5 väntas komma under 2014! Vem gör inte det?

tisdag 29 april 2014

Tematrio - Arbetarlitteratur

Med anledning av Första maj efterlyser
LYRAN arbetarlitteratur av senare datum.
Ericsson, David, Truck stop. 1999
Noveller som handlar om långtradarchaufförens ensamma liv på vägarna. De många milen bakom ratten, mellanhavandena med åkarna och det tunga arbetet med att lasta och lossa. Kamratskapet med andra chaufförer betyder mycket och man överger inte en kompis i trångmål.


Hållander, Marie, Tjänster i hemmet. 2010
En debutbok som handlar om något för många så livsviktigt som hemtjänsten. Hon bygger sin berättelse på egna erfarenheter. Skrivandet började hon med för att hitta ett förhållningssätt till arbetet.

Wrangborg, Jenny, Kallskänken. 2013
Författaren arbetar som kallskänka och poet. Hon beskriver ett gäng underbetalda kvinnor och män som varje dag stämplar in och ut på ett kafé vid Avenyen i Göteborg. 

Bonus: Kirino, Natsuo, Fri. 2008
Om några kvinnor som arbetar nattskift på en fabrik i en förort till Tokyo. De iordningställer bentolådor med lunchmat.  
kvinnorna har ett tungt arbete. De har skulder och 
bekymmer med män och barn. Men de håller ihop och stöttar varandra även när en av dem råkar riktigt illa ut. Det ena ger det andra och till slut lägger sig till och med den japanska 
maffian, Yakuza, i leken. Rigtig kusligt om fabriksarbete.

måndag 28 april 2014

Livet på landet

Uppfostran och inflytande. 1864 - 1885 av Mathilda Malling trycktes som manuskript 1920. I den skriver hon om sin uppväxt på den skånska landsbygden i västra Göinge härad. Faderns familj kom från Lund/Malmö. Frans Oskar Kruse ville bli militär, men det tyckte inte mor och far så det blev lantbruksskola i Danmark. Han bosätter sig med familjen på Oskarsfarm och börjar med att dränera väldiga arealer till stora kostnader. Han byggde också, inte minst till de anställda som alla älskade sin arbetsgivare. Mor Mathilda kommer från prästgården i Esphult. Hon härstammar från Blekinge och är därför livlig och har ett häftigt humör. Sägs det. Men hon får lära om i livet. Och hon är den trygga hamnen för hela familjen. Med hjälp av Mamsan, Aurora Wideberg, barnens guvernant.
Mathilda Kruse ser nyktert på sin far. Han hade gjort mer nytta för gården om han legat overksam på soffan och låtit gården sköta sig själv.  Ganska hårda ord. Likaså får farfar klander. Han borde ha varit med bland dem som byggde upp Malmö. Men han var bra att ha när det behövs pengar...
Mathilda  tar studenten i Stockholm 1883 och börjar som hastigast vid universitetet i Lund. Där var det för tråkigt. Hon vill ta del av det nya och grämer sig över att hon ännu inte läst Swinburne. I Lund är det enformigt och konservativt och man hyllar gamla klassiska ideal.
Nej, Mathilda far med syster Ellen till en skola i Schweiz. Där får hon tillgång till mängder av böcker. Redan nu  har hon skrivit delar av det som ska bli Berta Funcke. Hon suger åt sig av den nya miljön och iakttar alla främmande människor. På hemvägen stannar hon till i Köpenhamn och söker upp Georg Brandes. Han är inte hemma så hon går till Herman Bang med sitt manuskript. Denne blir imponerad och översätter Berta Funcke till danska och publicerar den i sin tidning Litteraturbladet under titeln Flirtations. Inte särskilt lyckat om han hade frågat mig. Mathilda får 99 kr i honorar och hyr  en lägenhet i Köpenhamn för pengarna. Hon och Herman Bang filar på Berta Funcke som kommer att ges ut under pseudonymen Stella Kleve.
Mathilda Malling beskriver alltid kärleksfullt det vita, långa stenhuset med det röda tegeltaket och de tre stentrapporna som är Oskarsfarm. Ängen, bäcken, skogen, trädgården, parken och alla de vilda blommorna älskar hon. Blommor och historia är tidiga intressen jämte läsningen.
Sorgen är stor när familjen måste lämna Oskarsfarm. Fadern arrenderar Råby kungsgård utanför Lund, men det blir inte bra alls. Ingen trivs, allra minst fadern. De flyttar till en lägenhet i Lund medan det byggs ett nytt hus i Wetteryd, inte långt ifrån Oskarsfarm.
Uppfostran och inflytande slutar med den svenska utgåvan av Berta Funcke 1885. Modern förstår instinktivt att det skulle bli uppståndelse omkring utgivningen av Berta Funcke. Hon skickar den unga författarinnan att dricka brunn i Tyskland. Mathilda Malling är häpen över att alla tar boken på ett sådant allvar. Det är ju ett ungdomsverk; ett förstlingsverk. De flesta talar om skandalskriverier och är djupt upprörda. De trodde att allt var självupplevt! Författarkollegan Ola Hansson står dock på hennes sida. Än så länge. 
Jag läser försiktigt i det sköra exemplaret av Uppfostran och inflytande som jag hittat antikvariskt. Det är mycket intressant läsning. Jag slagit upp i Ortnamnsregistret och Svenskt biografiskt lexikon och Svenska Akademiens ordbok. Mathilda Kruse var en  djärv flicka! Kanske var hon också lite naiv. Men visst lyckades hon föra in en bit Europa i ett otacksamt Sverige, nämligen naturalismen och dekadensen! Mathilda Malling hade tagit intryck av Balzac, Flaubert, Kielland, Hawthorne och Herman Bang. Tillsammans hade hon, Ola Hansson, Axel Lundegård  och Victoria Benedictsson utgjort Det unga Skåne med intentionen att modernisera den svenska litteraturen.

söndag 27 april 2014

Bokbloggsjerka 25 - 28 april

ANNIKA
frågar i Bokbloggsjerkan 25 - 28 april:
Känner du igen dig i något eller några av de påståenden som du kan läsa om på ”21 signs you´re suffering from a book hangover ” Vilket eller vilka i så fall?

Några punkter jag känner igen mig på

4. You´ve started to think of "reality" as the world where the book takes place.

5. You´ve ordered everything else the author has ever written.

6. And furiously researched any possibility of a sequel

7. Or any possibility of a movie adaption

18. Which makes you panic, because you might never find a story you love as    much again.

19. But, after some time, you inevitably do. 

20. There´s always room in your heart för another great book.


lördag 26 april 2014

Mona och Lisa

I sin senaste roman Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona skriver Anneli Jordahl (född 1960 i Östersund) sin mors historia. Somligt vet hon; annat har hon lagt till. 17 - åriga Mona åker från en liten landsortsby i Dalarna för att bli hembiträde i Östersund. Året är 1959. Mona är mycket ung och oerfaren och oförberedd på tristessen i att laga mat, städa och sköta ett förkylt och grinigt blöjbarn dygnet runt. Det hon vill är att dansa, roa sig och köpa fina kläder. Hon träffar ganska snart den snygge, blyge gitarristen Harold, som verkligen vill något med sin musik. Men han har ett förskräckligt humör och blir lätt ovän med alla. Mona blir gravid. Hon vill inte åka till Polen. Harold är inte glad. Föräldrarna - modern är mycket religiös - tar avstånd från Mona. Graviditeten blir svår och Mona är mycket ensam. Ogifta mödrar ses inte med blida ögon. Inte barn till ogifta mödrar heller. Barn är inte välkomna på kaféer för de stör. Och att amma på tåget är näst intill kriminellt! I skolan får de fattigaste barnen sämst betyg. Deras föräldrar har inte råd med presenter till lärarna. Man känner igen Anneli Jordahls engagemang för utanförskap. I korta mellanspel talar Mona och dottern Lisa  om vad Lisa minns från sin uppväxt. Jag tycker att både Mona och Lisa har liknande erfarenheter. Små flickor ska vara tysta, snälla, ordentliga och duktiga. Och så ska de niga. Mona måste  arbeta för sitt och Lisas uppehälle och redan när Lisa är tre år får hon åka buss ensam till sin dagmamma. Chauffören är naturligtvis vidtalad, men ändå.
Så småningom veknar morföräldrarna och det faller ett flyttblock från Monas bröst. Hon inser hur mycket hon saknat dem. Livet blir något lättare för henne.
I jämförelse med Anneli Jordahls  tidigare romaner Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet och Augustenbad en sommar tycker jag att romanen om Mona är lite tunn. Den engagerar mig inte riktigt, trots att det är en berättelse om kvinnor och kvinnors villkor. Men jag gillar Anneli Jordahl  i största allmänhet och hoppas att hon snart kommer med något nytt. Och bättre.
Under tiden kan jag läsa Att besegra fru J: en bok om Elsie Johansson som Anneli Jordahl skrev 2006. Den står och väntar i min hylla.

fredag 25 april 2014

Hjärtslitande

Efter flera svåra år på västfronten kommer Tom Sherbourne hem  till Australien och söker tjänst som fyrvaktare på Janus Rock alldeles på kanten till kontinentalsockeln mellan Indiska Oceanen och Södra Ishavet. En ung beslutsam flicka, Isabel Graysmark, bestämmer sig för att hon ska bli Toms hustru. Och så blir det. De är mycket lyckliga på sin lilla ö, som är tillräckligt grön för att klara några får, getter, höns och ett trädgårdsland . De enda träd som finns är två norfolkgranar. Efter tre missfall har Isabel börjat förlora hoppet om ett barn. Så när det strandar en jolle på Janus med en död man och en levande liten babyflicka ser Isabel det som en gåva från ovan. Tom vet att han bör bokföra händelsen i loggboken, men Isabel förvandlas till en beräknande tigrinna. För Tom är Isabel viktigast på jorden så han låter sig övertalas, men han mår inte bra. Han vädjar till hustrun att tänka på barnets mor, som kanske finns i livet, men Isabel är omutlig. Naturligtvis har det stor betydelse att de bor i sin egen lilla värld. Men sanningen hinner upp dem. Och berättelsen blir alldeles hjärtslitande. Isabel börjar tvivla på sin man och Tom vet inte riktigt vad han ska tro om Isabel. Det viktigaste för honom är ändå att hålla henne skadeslös oavsett vad det kommer att kosta honom. 
Författaren, M. L. Stedman, knyter omsorgsfullt ihop alla trådar på slutet av Fyren mellan haven och det är bra för man vill verkligen veta hur det går för alla. Det är vemodigt och sorgligt, men kanske var det bäst som skedde. Svårt att säga om det fanns något rätt eller fel.
Författaren föddes i västra Australien, men bor sedan många år i London. Detta är hennes debutroman och den har sålts i 38 länder. Fyren mellan haven kommer att bli en utmärkt film. Också.
Men - översättningen är jag lite tveksam till. Sa man "jepp" på den här tiden?
Till exempel.

Massolit förlag 2014
Översätt.: Katarina Falk

Läs mer om M. L. Stedman HÄR
 

torsdag 24 april 2014

När - var - hur?

När vi började. Ungdomsminnen af svenska författare utgifna af Sveriges författareförening. Aktiebolaget Ljus. 1902.
"Enhvar, som närmare intresserar sig för lefnadsteckningar af litterära personligheter, vet nogsamt, huru välkommet hvarje själfbiografiskt meddelande är, helst om det berör ungdomsdagarna, gryningens tid, den oftast minst kända. Och äfven en större allmänhet önskar gärna ur en författares egen mun höra förtäljas om "de första stegen". Så skriver författareföreningen i förordet. Idén hade de fått ifrån Tyskland och England. När vi började fick ersätta den sedvanliga årsboken vilket väl får betraktas som en uppgradering.

Sensitivan är rubriken på Alfhild Agrells inlägg. Undertitel: En tidningskvinnohistoria.
"Det första? Ja, det var nog det osagda likaså väl som det osagda än idag för mig är det första. .."
Sophie Elkan skriver historien om ett verk som hon hade tänkt debutera inför allmänheten med när hon var tretton år. Hon hade skrivit vers så länge hon kunde minnas. Vår generation skrev inte prosa, säger hon. Hon deklamerade gärna Tegnér för sina jämnåriga, men beslöt sig sedan för att skriva själv. Varför skulle hon nöja sig med att deklamera andras dikter?
Hilma Angered Strandberg "... satte mig ned och skref i ljungande fart ihop en novell, den första af min hand, som torde få nämnas ärlig diktning. Det var "Nitälskan - sorglig i åminnelse."
Anna Wahlenberg, Selma Lagerlöf, Ola Hansson, Verner von Heidenstam och Per Hallström är några av de andra bidragsgivarna. Och så skriver Mathilda Malling om sin första bok som hade arbetsnamnet Ett barn af vår tid. Herman Bang översatte den för sin tidning Nationaltidende och gav den namnet Flirtations. Berta Funcke blev titeln när boken kom ut i Sverige. Hennes inlägg börjar så här: "Jag kan inte minnas någon tid, då jag inte kunde läsa och skrifva. Och så snart jag kunde skrifva bokstäver skrev jag historier..."
När vi började är en intressant bok. Den är ganska sällsynt och det exemplar jag till slut fick låna från Växjö universitetsbibliotek har sprucken rygg. Men som bonus hittar jag några handskrivna sidor med "Synnöves sang" och "Og räven lå under birkerod". På ett annat ställe hittar jag pressade linnéor!
Den här boken tilltalar mig. Författarna bjuder generöst och humoristiskt på sig  och det är intressant att läsa om deras vedermödor.