Hur ska det gå för biblioteken?

Låntagarna sviker biblioteken. Antal besök och lån sjunker stadigt ingen begriper riktigt varför. Biblioteken slår knut på sig för att locka. Man anordnar event och författarbesök bara för att konstatera att de som kommer till programmen inte är de som kommer till biblioteken.Tilldelade anslag sjunker också.
Och ändå är det bara ca 100 år sedan Valfrid Palmgren (1877 - 1967) tog initiativet till ett barn- och ungdomsbibliotek med öppna hyllor i Stockholm. 
Fri tillgång till goda böcker ansågs motverka sociala problem. Per - Albin Hansson (han var journalist på den tiden) uppmanade alla att skicka sina barn dit. "Bättre kunna de inte använda sina lediga stunder!" utropade han.
Nu är Valfrid Palmgren ganska bortglömd. Mycket har hänt på biblioteken sedan hennes tid. Den nedgång man ser nu började någonstans på 80 - talet Nu vänder man biblioteksblickarna mot Holland som resonerar i kategorier av besökare och deras önskemål. Småbarnsmamor vill ha sitt biblioteksrum på ett visst sätt; den äldre mannen har sina speciella önskningar liksom tonåringen. Barnavdelningen ska ligga intill avdelningen med romantiska romaner och böcker om hälsa för det är det mammorna lånar!
(Lika häpnadsväckande som fördomsfullt enligt min mening.) 
Detta och mycket mera kan man läsa i Vi 2014:10 i en artikel av kulturjournalisten Anders Mildner. Han har också intervjuat Joacim Hansson, professor i biblioteks- och informationskunskap och Anna Lisa Takala verksamhetsledare för it/kommunikation på Bibliotek Botkyrka och även vice ordförande i DIK - förbundet.

Livet som figur

Monica Bredefeldt Öhman är universitetslektor och fil dr i kognitionsvetenskap. Kognitiv vetenskap är ett tvärvetenskapligt ämne som är intressant för många andra vetenskaper. Monica Bredefeldts avhandling har titeln Livet som figur: om självbiografiskt minne och metaforer. Monica Bredefeldt föreläste i en timme och svarade på frågor nästan lika länge. Vi var många som egentligen hade önskat en serie föreläsningar om detta intressanta som vi nuförstod att vi bara fått en introduktion till.
Monica Bredefeldts avhandling innehåller en teoretisk del och en del med experiment. Hon hade ett antal informanter som bland annat fick rita en bild av sina liv.  Kvinnornas bilder föreställde ofta något ur naturen. Tomas Tranströmer använder sig av kometen som bild av sitt liv i sina Minnen. Överföring är det samma som metafor enligt Monica Bredefeldt.  I allmänhet är det så att man minns bäst det som hänt mellan 15 och 30. Det förklaras med att det är mycket som man då gör för första gången. Vissa  händelser blir s. k. flashbulbs, blixtbilder,  som bränner sig fast i minnet. Många minns till exempel precis vad de gjorde när Olof Palme blev mördad och när tvillingtornen ödelades. Alla människor binder ihop händelser i sina liv till berättelser. Människan har en narrativ förmåga. Vi kom då in på detta med alla självbiografier som skrivs i vår tid och Monica Bredefeldt berättar att det egentligen var först på 1700 - talet som det hände något med jaget, egot. Det var då som man började se sig själv som enskild människa. Hernhutismen  i Tyskland var inriktad på individen. Varje medlem ålades att skriva sitt eget livs historia. Innan dess var det inte så vanligt med självbiografier. Men, som någon sade, dagbok skrev ju många och det blev en slags självbiografi.

Charmig kokbok

Gunnel Götesdotter är konstnär och författare. Hon har också byggt upp ett livaktigt kulturcentrum mitt i skogarna i Göinge. Sina egna målningar ställer hon ut i Frankrike, Danmark och Tyskland bl. a. Och i sin egen ateljé naturligtvis också.
I sin nyutkomna bok Gunnel Götesdotters skånska kokbok del 2 har hon samma upplägg som i den skånska kokboken del 1 (2008). Kända och okända vänner och bekanta; barn, barnbarn och andra släktingar bidrar med favoritrecept. Gunnel Götesdotter sköter "mellansnacket" och lägger till ett och annat eget recept.
Brödavdelningen är utökad; det finns gott om vegetariska recept och avdelningen Läckert, gott, smarrigt har också vuxit. Jag tänkte att jag skulle försöka mig på Kung Gustav VI Adolfs sockerskorpor och kanske Caroline Mazetti - Nissens franska bröd också. Antagligen testar jag en del annat också. Läs om Gunnel Götesdotters bok Konst & mat i Skåne HÄR.

Vart är vi på väg?

Ska vi göra oss helt beroenende av livsmedelsimport? Ska vi lägga ner vårt jordbruk helt och hållet? Frankrike och Tyskland röstar för jordbruksstöd i EU och menar att Europa ska vara självförsörjande vad det gäller mat medan Sverige och några andra länder väljer att låta marknadskrafterna råda.
Susanne Gäre är journalist och författare. Hon har ett intressant förflutet som jordbruksjournalist i Frankrike under många år. Alla vet ju att bönderna i Frankrike är en maktfaktor. De vet sitt värde. I Frankrike finns också en kulinarisk tradition och där är konsumenterna duktiga. I Frankrike är fronten enad. Men - konsumenterna börjar vakna även i Sverige. Tyvärr hänger politikerna inte med, menar Susanne Gäre och författaren och journalisten Gunnar Lyckhage när de talar om sin debattbok  
Maten och framtiden. Vart är vi på väg? 
Gunnar Lyckhage sysslar med offentlig upphandling. Han talade om maten till barnen i skolorna, patienterna på sjukhusen och de äldre i hemmen och på olika boenden. Folkhälsoansvaret hänger nära ihop med miljöansvar för transporter och biologisk mångfald.
Författarna vill få igång en ordentlig diskussion om livsmedelsförsörjningen. Det är mycket intressanta att lyssna till Susanne Gäre med sin nfranska erfarenhet. Och Gunnar Lyckhage lyckas med att göra den snåriga offentliga upphandlingen intressant och (nästan) begriplig. Det är inte alldeles lätta frågor det rör sig om.

Tillskott

Två romaner av Carina Burman på ett bräde för futtiga fem kr/st. Det kallar jag fynd. Burmansamlingen växer. Den tionde sånggudinnan handlar om författaren Sophia Elisabeth Brenner (1659 - 1730) och är en blandning av brevroman och detektivroman. Cromwells huvud tilldrar sig i lärdomsstaden Cambridge och beskrivs som en uppsluppen skröna; lika delar detektivroman och Alice i Underlandet. 1996 - 1997 var Carina Burman Visiting Fellow vid Clare Hall i Cambridge.

"Har du ätit?"

Malin Mendel Westberg är journalist, filmare och Indienkännare. Hon är SVT:s korrespondent i Indien sedan 2005.I Bombay Take Away. Indien genom maten slår hon fast att maten är nyckeln till att förstå Indien. W&W 2013.
Detta är inte i första hand en kokbok även om varje kapitel innehåller recept på en eller och annan vanlig maträtt. På ett engagerat och kunnigt sätt skildrar hon olika aspekter av indiskt liv. Linsgryta, dal,intar en speciell plats i hennes hjärta. Det var det hon blev bjuden på när hon vaknade till liv igen efter en otäck historia med en sprucken blindtarm som den indiska sjukvården inte behandlade. En vänlig kvinna tog hem Malin Mendel Westberg till sitt hem och räddade livet på henne. En vanlig hälsningsfras i Indien är "Har du ätit?"  Medelklassen i Indien är mycket hälsomedveten. Men fortfarande sover många på gatorna och många barn är undernärda. Malin Mendel Westberg berättar om våld mot kvinnor, organisation The Pink Chaddi Campaign - de rosa trosornas kampanj - kvinnliga taxichauförer som kör vita eller rosa For She Cab. Vanligen är taxibilen svartgula. Är man politiker i Indien är det viktigt vad man äter. Askes och måttfullhet är viktigt i olika indiska religioner. En ny generation Gandhi - anhängare är på framväxt och de har en stark vilja till förändring.
Hungerstrejken kan på nytt bli ett politiskt vapen. Hon berättar om arrangerade äktenskap, indisk film, cricket och curry, olika sorters bröd, mängder av kryddor med mera. En användbar ordlista finns också.
.

En svensk främling

2012 fick Göran Rosenberg Augustpriset i skönlitterära klassen för boken om fadern, David Rozenberg, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. 
På biblioteken står den på avdelningen för biografier och memoarer. 
Göran Rosenberg har haft boken om fadern i huvudet under trettio år. Han har sökt sig bakåt i faderns spår och tagit del av brev, dokument, gjort intervjuer och läst böcker för att kartlägga faderns väg från Polen på en mardrömsfärd mellan olika orter i den tyska lägerarkipelagen till den lika slumpartade som mirakulösa räddningen till Sverige och en rad olika uppsamlingsplatser. 
Till slut stiger David Rozenberg av tåget i Södertälje Södra (numera Södertälje Hamn). Här får han arbete och är beredd att ta sig an framtiden. Han är en överlevare, men är han en fortlevare? Davids fästmö, hon som ska bli Göran Rosenbergs mor, överlever också och kommer till Sverige. Allt artar sig väl. Sonen får det svenska namnet Göran och man byter ut "z" i efternamnet till det mera svenska "s". Göran har sin Plats i huset vid rönnbärsallén i närheten av kanalen och järnvägsbron. Här är han hemma. Han spelar ishockey, fotboll och fiol och är populär i skolan. Någon gång kan det hända att han får ordet "jude" kastat efter sig, men det skakar han av sig.
Fadern har däremot förlorat sin Plats och finner ingen ny. Arbetet som rörmontör vid lastbilsfabriken Scania Vabis fungerar bra i några år men sedan grips han av rastlöshet, börjar sova dåligt och blir deprimerad. Ingen förstår hur sjuk han egentligen är. Sonen märker naturligtvis ingenting utan uppfattar fadern som glad och lekfull. Så småningom uppslukas David Rosenberg  av Skuggan. Han tar sitt liv 1960, 37 år gammal. Sonen är då tolv år.
Göran Rosenberg berättar kärleksfullt och med stor inlevelse om sin far. Han lyckas göra det ofattbara så ofattbart som det var och är; det oerhörda som sker medan det vanliga livet pågår. 
Han skildrar en svidande nutidshistoria som vittnena hade svårt att kommunicera. Och det fanns ingen som kunde föra deras talan. De överlevande bemöttes med brist på förståelse och misstänksamhet. Hemlösheten och språkförbistringen gjorde att många överlevande inte orkade bli fortlevare. David Rosenberg var en av dem.
Jag blev mycket berörd av hans tragiska öde och sorgligt korta liv och allt lidande innan han slutligen dukade under.