Bokbloggsjerka 13 - 16 september

Annika ställer följande fråga i sin Bokbloggsjerka-13-16 september

Om du skulle skriva en bok skulle den i så fall utspela sig:

• i en stad
• på landet?
• på en fiktiv plats?
• på havet?
• i framtiden?
• i det förflutna?
• i nuet?
• i Sverige eller utomlands?
• annat?

Om du inte har några planer på att skriva en bok och därmed känner dig tvungen att hoppa över den här frågan kan du i stället berätta om var du helst ser att de böcker du läser utspelar sig.

Jag tror att det skulle bli så här för min del:
Om jag skulle skriva en bok skulle den troligen tilldra sig på landet; på en fiktiv plats med flera verkliga förebilder; i Sverige; i nuet med återblickar på det förflutna. 

30 - åriga vinterkriget

Philip Teir, född 1980, är författare och kulturchef på Hufvudstadsbladet. För ett par år sedan kom han ut med en novellsamling Akta dig för att färdas alltför fort
som jag var väldigt förtjust i. Så finurlig och välformulerad och full av oväntade vändningar. Nu har hans första roman, Vinterkriget, kommit ut. Undertiteln är En äktenskapsroman. Och det kan väl stämma, men jag tycker ändå att det kanske mera är en relationsroman. Fyra generationer är inblandade -  mer eller mindre. 
Huvudpersoner är Max Paul, 60,  och hans hustru Katriina och det är deras äktenskap som sätts under luppen. Han är sociolog vid Helsingfors universitet och hon är personalansvarig på ett sjukhus. De har barnen Helen och Eva; den ena präktig, gift och tvåbarnsmor. Den andra vinglig konstnär i London. Deras relationer skildras också.
Far - och morföräldrar finns med liksom barnbarn. I viss mån är Vinterkriget alltså också en generationsroman. Katriina är organisatör och administratör ut i fingerspetsarna i arbetet såväl som  på hemmaplan. Hon arrangerar vällustigt Max 60 - årskalas bara för att strax därefter uppdaga att han kanske hade en ny och mycket yngre kvinna.  Det har han på sätt och vis också, men unga Laura har sin egen agenda och den omfattar alls inte Max. (Rätt åt honom.)  Farmor Ebba får en stroke och den effektiva Katriina kallar hem Eva från London, organiserar den kommande begravningen samt planerar försäljningen av Ebbas sommarstuga. Men - och här känner jag igen Philip Teir - utgången är inte den förväntade. Över huvud taget. Jag läste gärna den här romanen som definitivt har sina förtjänster. Men den håller inte samma klass som Akta dig för att färdas alltför fort. Å andra sidan var den mästerlig.

Utlottning

I torsdags fyllde Annika på 
Annikas litteratur - och kulturblogg år. Det firar hon genom att lotta ut tre böcker. 

Vinterkriget av Philip Their
När jag blir stor av Jeanette Eriksson
Egenmäktigt förfarande - en roman av kärlek 
av Lena Andersson

Jag har paxat för Egenmäktigt förfarande. Det är på tiden att jag läser något av Lena Andersson. Philip Their ligger p¨å mitt nattygsbord. När jag blir stor tror jag inte att jag orkar med.

Om man vill delta i utkottningen ska man 1/ berätta om vilken bok man vill vinna i kommentarsfältet i Annikas blogg 2/ skriva om utlottningen i sin egen blogg senast den 19 september 20.00

Ett rött paket med vita snören

Ett trevligt paket som inte direkt var någon överraskning eftersom jag själv beställt det.
Men det är ändå lika roligt att packa upp och vända och vrida på och bläddra i böckerna.
Min kamp 5 av Karl Ove Knausgård
Bring up the Bodies av Hilary Mantel. 
Den svenska översättningen kommer nästa år.
Under det rosa täcket av Nina Björk. Om kvinnlighetens vara och feministiska strategier. Första upplagan kom 1996.
Med piggt omslag av Maija Louekari och förrd av Katrine Kielos. Boken tillägnas Mormor (vilket ger Nina Björk en extra poäng. Eller tre).
Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall. 
Maija Louekari har gjort omslaget och Johanna Koljonen har skrivit förord. Boken tillägnas (inte helt överraskande) pappa.

Jag- och dagbok

2008 kom första delen av En dramatikers dagbok av Lars Norén.
1600 psalmbokstunna sidor. Den väckte debatt så klart.  
Jag var redan då fascinerad. Nu har En dramatikers dagbok. 20052012 kommit ut. 1440 lika tunna sidor. Fortfarande helt fascinerande. Jag får lite samma känsla som när jag läser Knausgård trots att det ena är en dagbok och den andra bygger på minnesbilder.
Norén blandar högt och lågt, vardagligt och högtidligt, massor av trädgårdsarbete och dramatik i teori och praktik. Han går omkring i sitt hus på Gotland och skriver, tänker, läser, lagar mat, telefonerar, reser, umgås med sina barn och vänner. 
66 år gammal väntar han barn med sin hustru sedan 2002, Annika Hallin. 
Lars Norén är rörande lycklig redan innan flickan är född. Men naturligtvis är det inte problemfritt. Och många barnmorskebesök blir det.
Lite förvånad blir man över utfallen mot än den ene än den andre. Göran Greider (det tål han) får sig en duvning liksom Thomas Nordegren (det tålde han inte kunde man höra i dagens Nordegren & Epstein!).  Ingrid Elams bok 
Jag- och dagböcker avfärdar han utan att ens bläddra i
den trots att han figurerar i den. Det är bara några exempel.
Och all denna shopping! Bland annat av märkeskläder. Det verkar vara Noréns sätt att koppla av.
Men - jag tycker att man möter en levande människa som förefaller skriva alldeles uppriktigt i sina dagböcker. Han brottas med sin vardag och med orden.
Naturligtvis är Lars Norén inte en alldeles vanlig människa och kanske har han offentligheten i bakhuvudet när han skriver, men ändå. Lars Norén tillför något i min vardag. Heidegger till exempel.

Tematrio - Tunnisar

SKOGEN av Margareta Lindholm 126 s.                
En underbart fin bok av en sparsmakad författare med ett känsligt språk.
Två äldre syskon bor i sitt lilla hus, odlar sin trädgård och har skogen som sin utkomst. De sköter gammmelskogen åt kyrkan som äger den. Så säljs skogen, den nye ägaren vill åt stugan också. Bror och Maria blir ett fall på en ung socialsekreterares bord.


DEN FÖRSTA HUSTRUN av Jean Rhys 151 s.
Den galna kvinnan i vindsvåningen får sin historia berättad av Jean Rhys. En liten tunn bok som innehåller stor dramatik. Och tragik. Man kan säga att Den första hustrun eller Sargassohavet är en uppföljare till Jane Eyre. Den unga vackra kreolskan Bertha Antoinette Cosway möter Mr Rochester när han är mycket ung och helt beroende av sin far. Två olika samhällsklasser; två olika kulturer och ett arangerat giftermål. Det blir inte bra

Berta Funcke av Stella Kleve 142 s.
1885 ställer den 21 -åriga Mathilda Kruse (alias Stella Kleve) från en liten skånsk by till skandal med romanen Berta Funcke - uppmuntrad av ingen mindre än den danske författaren Herman Bang. Kritikerna var helt överens i sina negativa omdömen om Stella Kleve. Alla utom den svenske författaren Ola Hansson. Berta Funcke var långt före sin tid.
Stella Kleve tar upp något så förbjudet som kvinnlig sexualitet.

 Detta är mitt svar på LYRANS 
tematriouppmaning att berätta om tre minnesvärda tunnisar.

Ossett noir

David Peace föddes i Ossett West Yorkshire 1967.
Under en lång tid bodde han i Tokyo och under den tiden skrev han en rad kriminalromaner som fick samlingsnamnet Yorkshirekvartetten.
Första delen har fick titeln 1974; sedan kommer 1977, 1980 och 1983. De kom ut i England under åren 1999 . 2002 men det är först nu de översatts till svenska av Rebecca Alsberg och kommit ut på Modernista förlag. Grattis Modernista!
Del tre har precis kommit ut.
Om Tokyo år noll skrev jag SÅ HÄR
1974 tilldrar sig i ett trist, grått, vått Ossett strax före jul.
Den unge Edmund Dunford är kriminalreporter på Yorkshire Post och han ska nu skriva om en liten mördad flicka. Han inser snart att han bara skrapar på ytan. Alltså börjar han rota och dra i alla smutsiga trådar och sjunker allt djupare i dyn, bokstavligen och bildligen.
Han blir som besatt, kör över sina chefer och ger sig på topparna i samhället. Naturligtvis straffar det sig. Edmund Dunford får den ene efter den andre emot sig och missar sina karriärchanser. Många inser att han har alldeles rätt, men mot de besuttna och inflytelserika står man sig slätt. De flesta har resignerat. Men inte tjurskallen Edmund Dunford. I det liknar han inspektör Munami i Tokyo år noll.
Det är ett skitigt och fult samhälle; korrumperat, hänsynslöst och våldsamt Vad betyder väl ett litet människoliv när stora pengar står på spel? David Peace tar ofta avstamp i verkliga brott. Så också här.
1974 är en apokalyptisk och hypnotisk berättelse som sätter hullingförsedda krokar i en. Man kommer inte loss. Jag vet ingen som skriver som David Peace. Några gånger hoppade jag emellertid över korta stycken när jag känner att det blev för mycket för mig. Jag har reserverat 1977 och 1980 på biblioteket.