Tematrio - Titelblommor

Lyran 

vill att veckans tematrio ska handla om blommor i boktitlar.

Man ska också lägga in sina titelförslag som kommentar i hennes blogg.

Där kan man då läsa alla andras förslag och få tips om nya bloggar på kuppen.

Mina förslag är:

Bild:Wikipedia

Syren och flagg av John Berger. Undertitel: En gammal kvinnas berättelse om en stad. 1992

avslutar trilogin In i deras arbete.

De två övriga delarna är Gräs och rötter samt En gång i Europa

Den handlar om enkla människors liv på europeisk landsbygd.

Översättare är ingen mindre än Steve Sem - Sandberg.

John Berger är engelsman, född i London 1926. Numera bor han i Franrike.

Bilden är lånad

 Den svarta dahlian (1990) av James Ellroy

Otroligt spännande thriller om utredningen av mordet på Elizabeth Short  i  

40 - talets Los Angeles.

Filmen går inte heller av för hackor.

Bilden är lånad

Kamomillgläntan (1992) av Mary Wesley

Fem kusiner på sommarlov i Cornwall 1939 medan molnen hopas.

Deras vänner förekommer också i den äldre släktingens stora hus

För några av dem är det sista sommarlovet. Det är också en släkthistoria.

Mary Wesley debuterade vid 70 års ålder.

Bokbloggsjerka

På Annikas litteratur - och kulturblogg kan man  fredag - måndag delta i Bokbloggsjerka.

Detta veckoslutet ska man tala om vad man läser just nu och lite om det, lämna sitt bidrag i kommentarsfältet på Annikas litteratur - och kulturblogg Bokbloggsjerka 7-10-september 

få tips om andra bokbloggar samt gärna lämna en kommentar om att man hittat dem genom Bokbloggsjerkan.

Just nu läser jag Morgon i Jenin av Susan Abulhawa från Palestina.

En tredjedel är läst ungefär. Konflikten mellan Israel och Palestina är inte lätt att få rätsida på. Den är av gammalt datum och turerna är många. Historiska kunskaper hade varit bra och en karta hade inte heller varit fel. Ordlista över arabiska ord i texten finns däremot.

Jag är ännu lite avvaktande. Vissa delar har varit riktigt bra, som till exempel skildringen av hur kvinnor och barn drabbas av krigets vanvett oavsett när, oavsett var. Annat har känts mera tveksamt. Men - läsning pågår.

Morgon i Jenin kommer vi att diskuteras i min bokcirkel inom kort.

Vidare läser jag Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott.

Birgitta Ney har samlat novellerna och skrivit förord.

Här finns noveller av Alfhild Agrell, Anne Charlotte Leffler, Amalia Kerfstedt, Victoria Benedictsson, Hilma Angered Strandberg, Mathilda Malling med flera.

Mycket intressanta inblickar i den rådande samhällsordningen i slutet av 1800 - talet. Naturligtvis är det i synnerhet kvinnans situation som står i fokus.
Synd återkommer jag till.

Ibsens jämlike

I väntan på Sanningens vägar. Anne Charlottes Lefflers liv och dikt av  

Monica Lauritzen

har jag förberett mig lite genom att läsa några artiklar och noveller.

Nordisk kvinnolitteraturhistoria del II. I fadershuset

Anne Charlotte Leffler nämns ofta i par med Alfhild Agrell och så också i 

denna artikel.

ACL var den mera kända av de två.  Victoria Benedictsson, Mathilda Malling, ACL och Alfhild Agrell är de som möjligen omnämns i litteraturhandböcker trots att det på 1880 - talet fanns ganska många skrivande kvinnor. 

De skrev naturligtvis under pseudonym för att inte chikanera man och/eller familj och många av dem hade Henrik Ibsen som en naturlig förebild.

I Författarnas litteraturhistoria finns en artikel om ALC skriven av Barbro Backberger, feminist och en av grundarna till Grupp 8

Samlingen Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott

I urval och med förord av Birgitta Ney

(som för övrigt också har skrivit en doktorsavhandling om Mathilda Malling, Bortom berättelserna)

Lena Kåreland skriver en uppskattande anmälan i en understreckare:

Lefflers liv en skrivkamp för kvinnors rätt

Tilläggas kan att Anne Charlotte Lefflers korta liv  har  lämnat stoff till en roman, Den kärleken,

av en sentida släkting, Tove Leffler.

Samma sentida släkting som sagt att om ACL levt idag så hade hon förmodligen skrivit chic - lit!

Varför det, undrar jag? Hon kunde väl ha fortsatt att skriva feministiskt om klass, genus och kvinnors rättigheter?

Tematrio - Titelmän

Den oförtröttliga Lyran 

ger oss den här  veckan i uppgift att berätta om tre böcker med mansnamn i titlarna.

I mina hyllor hittar jag bland andra dessa tre klassiker:

 Åke och hans värld. 1924. Av Bertil Malmberg (1889 - 1958)

6 - årige Åke är ganska ängslig av sig. Tur då att han har en tuff kompis vid namn Kalle Nubb.

Åkes familj har det ganska mycket bättre ställt än Kalles där pappa är alkoholiserad och mamma är död. Men Kalle är glad ändå. Svensk småstadsliv vid sekelskiftet.

Boken filmades 1984 av Allan Edwall.

10 kr kostade Åke och hans värld utg. av Litteraturfrämjandet som En bok för alla 1978.

Illustrerad av Adolf Hallman

Jacobs rum.1922. Av Virginia Woolf (1882 - 1941)

Detta blev Virginia Woolfs genombrottsroman. Här bryter hon med gängse engelsk berättarteknik.

Jacobs rum skildrar Jacob Flanders vuxenblivande.

Oblomov. 1859. Av Ivan Gontjarov (1812 - 1891)

Oblomov är en oförglömlig gestalt i litteraturen. Han är mycket bildad, intelligent och godhjärtad.

Men han är lättjefull och drömsk och engagerar sig inte i livet. Så låter han sin stora kärlek gå till en annan bara för att han inte vill befatta sig med det som ett giftermål för med sig.

Det är mycket länge sedan jag läste den här boken, men jag känner nu ett sug att läsa om den.

På förekommen anledning

Mohamed Omar föddes 1976 i Uppsala och växte upp i Kenya och Sverige. 

Mamma är svenska, pappa från Iran och styvfar från Kenya.
Vid 16 konverterade Mohamed Omar till islam.

Mohamed Omar är essäist, kulturjournalist och författare. Under en tid var han chefredaktör för tidskriften Minaret.

2005 fick Mohamed Omar sitt litterära genombrott med diktsamlingen Tregångare. Han fick lysande omdömen och ett antal litteraturpriser.
I Tregångare blandar författaren det vardagliga, förbisedda med sufisk mystik.                                                                                                                                                                                                                                              

2009 meddelade Mohamed Omar i en artikel i Expressen att han blivit islamist och bekände sig till de mera fundamentalistiska rörelserna inom islam. Han var antisemit och hade samröre med grupper som förnekade förintelsen.
Arbetet på Minaret upphörde och många vänner försvann.

Nu är det dags för en ny helomvändning.  Mohamed Omar är tillbaka vid utgångspunkten och ber om ursäkt för den skada han åsamkat människor  under tiden som radikal islamist.
I radioprogrammet
Epstein och Nordegren i P1 intervjuades Mohamed Omar idag av Thomas Nordegren och Louise Epstein. Han berättar där att han ville provocera men att han inte egentligen visste vad han gjorde. Han tyckte inte att han hade någon kontakt med sitt inre. Och jag undrar var hans egen familj fanns under denna tid?
Hustrun och barnen? De nämndes över huvud taget inte. Ungefär vid den tiden då Tregångare kom ut hade jag möjlighet att tillsammans med många andra lyssna till ett samtal mellan Mohamed Omar och någon som jag inte längre minns vem det var och så läste han dikter ur Tregångare.
Jag blev väldigt förtjust i dikterna.
Och jag blev  förvånad och mycket besviken när han sedan gjorde sitt utspel som stämde dåligt överens med intrycket  av en sympatisk, nyanserad man.
Mohamed Omar har nu skrivit  en tunn skrift med titeln En opieätares bekännelser där han skildrar åren efter 2009.
Undertitel: Postislamismen ur ett personligt perspektiv.
Jag har inte läst skriften men med ledning av intervjun idag tror jag att man kan känna försiktig optimism.

Gottsunda centrum

Vem är det
som uttolkar regnen?

- som står där
med galonkappa och
uppfälld krage
mitt emot videobutiken
med ansiktet mot skyltfönstret.

Gesternas kalligrafi
handrörelserna
- liksom i slow motion -
nu minns jag dem

från en bok
jag läste i mellanstadiet
om Orientens mytologi.

ur Tregångare  

Kalven

Kalven

En kalv med stora ögon

står en morgon nere vid stranden

för att dricka.

De gamla sjökorten visar en annan strand.

Det vet inte kalven.

Med ögonen vidöppna dricker den

och som alltid vid stilla vatten

möts kalven av en annan kalv

från vattnets botten.

Och deras ögon och deras mular

dricker ur samma hand.

Lennart Sjögren

Träsnitt av  hustrun Eva Forsberg

Kalven står att läsa bland annat i

Omslagsbilden är en målning av Lennart Sjögren kallad Sommarvatten

I Dikter 1982 - 2004 finns också diktsviten Fågeljägarna (1997)

Den berättar historien om tre fågeljägare som den 11 mars 1901 gav sig ut på isen för att jaga fågel.

De hamnade på ett isflak, drev till havs och omkom.

Anna Larsson som arbetar i olika tekniker och med olika material, bl. a. glas har inspirerats av

Fågeljägarna

De tre sörjande

Läs mer i 

Helsingborgs Dagblad

Det är mycket nu!

Premiär!

Fredag 31 augusti 19.03

Rött och svart

av Henri Beyle Stendhal. Del 1 av 2.

Övers: Tage Aurell.

Med bland andra: Adam Pålsson, Livia Millhagen,  Philip Zandén, Saskia Husberg, Elin Bornell,  Rolf Skoglund.

Dramaturgi: Magnus Jacobsson, Magnus Lindman.

Dramatisering, regi: Jonas Cornell.

Stendhal (eller Henri Beyle som han hette i det borgerliga livet) föddes 1783 och dog 1842 oförstådd av sin samtid, men i våra dagar ansedd som en av 1800-talets största författare.

Efter ett äventyrligt liv kors och tvärs i Europa fastnade Stendhal för Italien, 

passionernas hemland! Där skrev han sitt första mästerverk, Rött och svart 1831. Berättelsen skildrar den unge Julien Sorels uppgång och fall i en bördsfixerad borgerlighet, som han samtidigt åtrår och föraktar. Två kvinnors passion för Julien driver dem att kasta alla sociala hänsyn överbord och följa sin unge älskare ända till hans tragiska slut.

Efter föreställningen: Det finns ingen väg än via salongerna del 1. 

Horace Engdahl, Theresa Benér, kritiker med inriktning på europeisk teater och regissör Jonas Cornell samtalar med Magnus Jacobsson om romanen Rött och svart och om Frankrike decennierna efter franska revolutionen, den turbulenta tid som utgör fond för berättelsen. Man diskuterar också Stendhals författargärning som kommit att omvärderas under åren. Med sina komplexa romankaraktärer, blandningen av passion och nykter analys, framstår Stendhal alltmer som en föregångare och banbrytare för den moderna realistiska romanen. Ett program av Magnus Jacobsson.

Uppgifterna är tagna från SR:s hemsida.