Vad är en pappa?

Det kommer många pappa-böcker nu. Karl - Owe Knausgård,
Tomas Bannerhed, Göran Rosenberg, Hisham Matar, Peter Handberg och Aris Fioretos är några av dem som på senare tid på olika sätt skrivit om fäder.
Halva solen är titeln på den roman Aris Fioretos skrivit om sin pappa. "Hur lyder definitionen på en pappa? Kanske: han- som- skyddar? Kanske: mot solen? Om han inte skyddar längre, är han då fortfarande en pappa?"
I impressionistiska prosastycken berättar Aris Fioretos om fadern Mikael från slutet till början. Bilden av fadern pusslas ihop av olika bitar och kanske finns det viktigaste i mellanrummen.
1947 flyttade fadern från Grekland på grund av inbördeskriget.
Efter trettio år i Sverige flyttar han tillbaka bara för att finna att han inte känner igen det han en gång lämnade. Så kommer det sig att han slutar sina dagar på ett svenskt äldreboende. Aris Fieoretos berättar varsamt och ömsint om pappan som han uppenbarligen beundrade mycket.
Halva solen också en sorgesång över en älskad människa som varit så karismatisk och full av liv.
Även Fioretos förra bok, Den siste greken, som kom 2009 porträtterade pappan men på ett helt annat sätt och med annorlunda teknik.
Omslagsbilden på Halva solen föreställer pappan i Stockholm 1954.
En stilig man. Enligt sonen mycket lik Juri Zjivgo i flera avseenden.
Halva solen är en bok att tycka mycket om. Och Mikael en pappa man tycker mycket om.

Svenska nominerad till Orange Prize

Karin Altenberg, 38, landsarkitekt, författare och recensent, är en svenska som också bor i London. Hon har skrivit en verklighetsbaserad debutroman
Island of Wings, som tilldrar sig på ögruppen St. Kilda väster om Skottland på 1830-talet. Karin Altenberg har alltid varit intresserad av öar och vad det gäller St. Kilda har hon gjort omsorgsfull research. Hon fick nys om ögruppen av en kollega som blivit strandsatt där under en storm.
Och nu är hon nominerad till Orangepriset. Som första svensk. Hon har skrivit romanen på engelska och om det ska översättas till svenska tänker hon inte göra det själv!
Karin Altenberg intervjuas i dagens SvD

Frihetens sanna sötma finns på St. Kilda
skrev Torgny Nordin i en artikel från den 17/4 2011.

Ingrid skriver också om St. Kilda på sin blogg idag.
Men då handlar det om en annan författare, nämligen
Kathleen Jamie.
Ingrid berättar också att St. Kilda blev världsarv 1986 och att man kan läsa vidare här.

Grattis, surdegen!

Andra lördagen i april firas
surdegens dag. I år blev det 14/4.
Alldeles som av en händelse har jag en surdeg på tillväxt. Efter ett dygn doftar den redan lagom syrligt. Det ska bli
Rågbröd med surdeg ur
August Strindbergs kokbok
Att baka surdegsbröd är en gammal sedvänja som tagits till heders igen.
Det sägs att surdegsbröd hemmapappornas speciella nisch, men det är möjligt att korvstoppningen tagit över vid det här laget. Vad vet jag?
På Brödinstitutets hemsida
kan man läsa massor om bröd och allt möjligt som hänger samman med bröd.
Hos OlofViktors i Glemminge (mellan Simrishamn och Ystad) bakas surdegsbröden dessutom på gammaldags vis i vedeldad stenugn. Och naturligtvis av naturliga råvaror utan tillsatser. Här finns café, konditori,bageri, och konstgalleri! I butiken köper man bröd, baktillbehör, müsli, kakor, skorpor, glass, tårtor och marmelad. Det varierar med årstiden.

Vår!

Det trippar en sädesärla i trädgården! En trevlig fågel som man gärna ser omkring sig.

Bilden är lånad

Snabbt och lätt med mycken känsla

Vanessa Diffenbaugh, själv fosterbarn, har skrivit en bok vars huvudperson, Victoria Jones, har vandrat mellan olika fosterfamiljer och ungdomshem för att så småningom vi 18 års ålder äntligen få ta hand om sig själv. Hon är ett taggigt och aggressivt maskrosbarn som skyr vänskap och kärlek och mår illa av fysisk beröring.
Blommor är räddningen - bokstavligen och bildligen.
Här finns intresset och viljan som fattas i alla andra sammanhang.
Victoria Jones sammanställer sitt eget blomsterkartotek med bilder och beskrivningar. Hon sitter på biblioteket och läser om blomsterspråket som var viktorianernas sätt att meddela sig på vad det gällde kärlek.
Victoria blir medhjälpare i en blomsteraffär och därmed kan hon hjälpligt försörja sig. Verksamheten växer samtidigt som hennes liv förändras smärtsamt och dramatiskt på det personliga planet.
I Blomsterspråket förekommer många mor - dotter - relationer - ibland rent ångestframkallande.
Detta är Vanessa Diffenbaughs debutroman. Den har sålt otroligt bra i många länder. Och jag tycker att det är en älskvärd och bitvis gripande bok; lätt- och snabbläst feel-good- roman, men inte helt utan någon sorts ärende.
Vanessa Diffenbaugh har skapat ett nätverk som har till syfte att stötta ungdomar i övergången mellan fosterhem och vuxenliv, Camellia Network.
Kamelia betyder på blomsterspråket "Mitt öde vilar i dina händer".
Victorias blomsterlexikon finns på slutet i boken.

Ett plus är miljön. Jag har läst med San Franciscokartan nära till hands.
Den här boken är lätt att angripa för den som gärna vill.
"Over-blown" och "eccentric" är två uttryck som används i The Independent.

Som ansvarsfull mormor har jag emellertid en annan invändning. Jag upprördes av att en kvinna torkar av en liten tvååring om mun och händer med en fuktig
disktrasa!!! Och det är verkligen en disktrasa! Den tas från torkstället!
Unbelievable!

Kornknarr och nattviol

Redan på den iskalla, blåsiga perrongen började jag läsa reselektyren Ekelöf i sommarnatten - en essä av Fredrik Sjöberg som ingår i Varför håller man på? Första meningen: En gång ägde Gunnar Ekelöf en husvagn. Sedan vidtar en lyrisk skildring av den svenska sommarnatten "klar och gåtfull" med hänvisning till Gunnar Ekelöfs dikter och brev. Och inte minst en artikel i Svensk Familjetidning från 1941 som Ekelöf skrivit som ren brödtext.
"Nattviolerna står som levande ljus runtomkring..." skriver Ekelöf, "... fångad av nattviolens förföriska doftspår". Andra författare som refereras till är Henry David Thoreau, Harry Martinson, Ivar Lo - Johansson och Verner von Heidenstam. Fredrik Sjöberg antecknar sig till minnes att han måste göra en rejäl genomgång av Heidenstam.
I essäns sista meningar utvecklas detta med husvagnen. Ekelöf har ställt den i en glänta i skogen och sitter där och arbetar med sent på jorden ... "med den svenska sommarnatten bokstavligen utanför fönsterrutan..."
Så sitter jag där igen med massor av uppslag till vidare läsning, som till exempel De litterära torpens tid i Lägga patience av Gunnar Ekelöf.

Påskläsning, kort delrapport.

Det snöar!
Men det gör ingenting!
Jag är lost i Sydafrika.
Den är såååå bra, Agaat av Marlene van Niekerk f. 1954.

Jag associerade omedelbart till Stormens öga av
Patrick White. Gammal dam tänker tillbaka.

Man följer Milla de Wet, 67, i spåren bakåt i tiden och lär sig på kuppen mycket om hur man sköter en gård, förbättrar jorden, slaktar får, reparerar hus och - först och sist - handskas med en vacker, ganska uppblåst men i själva verket okunnig och innehållslös man.
Milla de Wet sliter som ett djur med den stora gården, Grootmoedersdrift, som är hennes arvegods.
Millas skräckinjagande moder svävar som ett stort svart moln över verksamheten. I fjärran hägrar ett barn.
Och Agaat, ja hon är ju Agaat, den färgade tjänarinnan, som har både makt och inflytande och vet hur hon utnyttjar det.
Jag kommer att ta varje tillfälle i akt att läsa vidare.
Det kommer mera.