Ouppmärksammat av Edith Södergran

SÖDERGRANFYND!

Visst är det så att om man vill gömma något så ska man placera det väl synligt?
I välkända dokument om Edith Södergran har Jonas Ellerström och
Agneta Rahikainen funnit två texter som tillkommit under sanatorievistelser i Nummela (1910) och Davos (1912 - 13) och som ingen har uppmärksammat tidigare. Ellerström och Rahikainen har översatt och kommenterat.

Lustigt att tänka sig

1866 gick Brott och straff och Krig och fred som följetonger i samma ryska tidskrift, Ruskii Vestnik.
Fjodor Dostojevskij och Leo Tolstoj såg till att inte träffas och när Dostojevskij motvilligt gav Anna Karenina ett erkännande var det inget mindre än en sensation.
Ännu efter Dostovevskijs död fruktade Tolstoy att läsa något som skulle bevisa den andres mästerskap.
Efter notis signerad Magnus Ljunggren i dagens SvD

Jaha! Och?

Pernilla Glasers

GENMÄLE

på Annina Rabes artikel "Bibliotekens dröm blev alltför sann" från den 27/11.

Egentligen förefaller de vara ganska överens...

Karins broderier

Karin Holmberg, född 1981, utbildad på Handarbetets Vänners Skola i Stockholm har gjort en inspirerande bok, Karins broderier, där hon blandar gamla mönster, landskapssömmar, sömsätt och material på ett nytt sätt. Nål och tråd är det enda som behövs säger hon käckt. Men det är en sanning med modifikationer, förstås.
Påsöm, svartstick, flätsöm och tofssöm och mycket annat får sina förklaringar. Ofta med bild. Mönsterblad finns också.
Vem skulle inte vilja sy nåldynan "Trädet" och fylla den med linfrön (så att den ligger stilla och tål att stickas i)? Man kan brodera vinternypon på vantar eller göra bokfodralet "Skånefågel" med kedjestygn och applikation i hobbyfilt och spets på bokryggen. Hur enkelt som helst!
Duken "Svartstick traditionell" ska egentligen sys med svart silke, men det kan också duga med DMC mouliné i svart. Hålsömsfåll är nästan ett måste på denna stiliga duk.
"Svartstick modern" är en helt annan stil, men den duken är också fin
Karin Holmbergs broderade munkjackor har väckt stor uppmärksamhet. Folkdräktsbroderier på moderna trikåkläder visade sig vara en hit. Påsöm med ullgarn och tunagarn.
Plagget tvättas på ullprogram och får plantorka. Bild: Munkjackan "Kulla".
Man blir glad av Karins broderier!

Vegetariskt utan krusiduller

Vegetarisk kokbok av Elsa Uppling född Posse, 2 uppl 1916 innehåller många riktigt aptitliga recept med få och oftast vardagliga ingredienser. Sellerikotletter, sufflé på jordärtskockor, piroger på sockerrötter, murkelfärs, potatis-petits-choux, a-la-daube på rotsaker, falsk fiskfärs, gratin på ost och tomater, och så vidare.
"Vad som i främsta rummet varit avsikten med föreliggande lilla arbete är att lämna recept på vegetariska huvudrätter, d. v. s. sådana rätter som skola ersätta fisk och kött."
Så följer en rad matsedlar för olika sorters middagar. Men inte en bild så långt ögat når. Det är tilltalande med en så föga insmickrande kokbok.
Redigt och rejält. Inget fjäsk. Säkert finns här nyheter för julbordet.

Kokbok för prinsessor

1931 - 1932 kom Prinsessornas kokbok ut för första gången.
Undertitel: Husmanskost och helgdagsmat.
Jenny Åkerström hade hushållsskola för unga flickor. Hon dedicerade sin kokbok till tre elever, nämligen prinsessorna Märtha, Margaretha och Astrid, döttrar till prins Carl och prinsessan Ingeborg.
Kokboken kom ut i nya upplagor under 30-, 40- och 50- talen.
I Prinsessornas kokbok förekom en grön tårta som sedan fick namnet Prinsesstårta
Receptet på kokt, rökt och lätt rimmat svinhuvud beskriver hur man först knyter in huvudet i en
duk "dock ej så hårt att öronen komma ur sitt naturliga läge" och sedan låter det koka i 2 - 21/2 tim. När huvudet svalnat utsiras det med rört smör lagt i en pappersstrut med litet hål.
I varje öra kan man sätta en prydd hatlettnål eller ett kruskålsblad.
"Hela huvudet intages till bordet. Det skäres i mycket tunna skivor.
Kokta grönsaker, grönsakspuréer eller någon makaronirätt serveras till, dessutom fransk senap eller cumberlandsås."
Smaklig spis!

Omaka par

Momo - arabisk, muselmansk pojke utan datummärkning och madam Rosa, judinna och före detta prostituerad som passerat bäst-före-datum med god marginal, lever i symbios i den invandrartäta stadsdelen Belleville sex trappor upp i ett hyreshus. Det är Momo som berättar på ett mycket personligt sätt med en blandning av barnslig naivitet och cynism.
De är ett mycket omaka par, den unge pojken och den bedagade skönheten som långsamt glider utför i tilltagande sjukdom.
Momo blir alltmer vårdare. Kvarterets brokiga klientel stöttar. Det finns mycken värme och medmänsklighet omkring Momo och Rosa. De lever i ett eget samhälle i det franska samhället.
Den gamle doktor Katz måste då och då bäras uppför de sex trapporna för att undersöka madam Rosa och han förordar sjukhus. Rosa och Momo föredrar eutanasi.
Monsieur Hamil, f. d. matthandlare, framlever sitt allt blindare liv med en Bok av Victor Hugo i handen. Han har varit en sorts mentor för Momo, som inte heller glömmer bort honom.
Det är gripande och tragiskt; roligt och absurdt. Och samhällskritiskt.
Momo strör aforismer omkring sig; madam Rosa är ibland stötande levnadsglad och tillsammans är de ett oslagbart par som älskar varandra så mycket..
Inte förvånande alls att Émile Ajar fick Goncourtpriset för Med livet framför sig.

Detta pris kan man bara få en gång, men Romain Kassef hade redan fått det för Himlens rötter och då under namnet Romain Gary.

Samme Romain Gary som skrev biografin LÖFTE I GRYNINGEN

(A Room of my own 2010-08-04), som också handlar om kärleken mellan en ung man och en mogen kvinna, denna gång mor och son. Porträttet av modern är suveränt, även om förhållandet var något komplicerat.
Milt uttryckt.