AUGUSTPRISTAGARE 2010?

Sigrid Combüchen har varit nominerad till Augustpriset i skönlitterära klassen flera gånger. Och nu är det verkligen dags.
Årets roman, Spill, är oavlåtligt engagerande och roande läsning. Kvick, humoristisk, ironisk, kunnig och med en miljöskildring som skapar stark närvarokänsla. Lund (Professorsstaden) och Stockholm rör det sig om. Nutid och 30-tal. Tidsmarkörerna är många och detaljbeskrivningen skapar bilder hos läsaren. Jag tror att författaren har haft roligt medan hon arbetat med romanen.
SC:s språkbehandling är också mycket elegant. Saknas det ord tillverkar hon ett ett.

Genom ett familjefoto får SC kontakt med en kvinna, Hedwig Langmark, som är 80 + och bor i Spanien. En brevväxling tar sin början och kommer att sträcka sig över tio år. SC är mycket intresserad av Heddas 30-tal, medan Hedda är mera intresserad av nutiden. SC ligger lågt med informationen och försöker hela tiden locka HL att berätta mera.
Under berättelsens gång får man en exempelsamling av olika kvinnoöden och hur den traditionella borgarfamiljen levde. Pappa domderade; mamma fogade sig; sönerna förväntades göra karriär och döttrarna skulle gifta sig snabbt och ståndsmässigt. Utom hemmadottern som skulle gå tillhanda, förstås.
Spill är också en metaroman. Bl. a. diskuteras undertiteln En damroman.(Georg Brandes´elaka benämning på Fru Marianne av Victoria Benedictsson.)
De litterära referenserna är många och film förekommer en hel del.
Hedda säger sig ha fått det liv hon levt genom lättja och kättja. Hon skyller inte ifrån sig. Och det är inte synd om henne. Något offer ser hon sig inte som.
Jag har heller inte läst en så friskt ursprunglig kärleksscen som den mellan Hedda och Luigi sedan jag läste första delen av Vargskinnet av Kerstin Ekman i vilken barnmorskan Hillevi Klarin överraskar sig själv och Halvorsen under en jättelik gran där de tagit skydd undan ett våldsamt regnväder.
Det tar lite tid att läsa Spill, men det är värt varenda minut. Och man känner sig så hemma med Hedda. Och Sigrid Combüchen. Och det är sakneligt när romanen är slut.
Det blir till att läsa Byron också. Den hittade jag i min egen bokhylla. Alldeles oläst.

HÖSTDIKTER FRÅN DANMARK OCH NEW ENGLAND

Pia Juul född 1962

En fågelflock!

Du tror ju nog,

att det är lögn men

Solen skiner.

Den faller över sjöns vatten i parken

Trädens löv har

förrädiska färger (de ljuger)

gula orange röda bruna.

Du tror ju nog

att det är lögn.

Sjöns vatten en spegel.

Spegelblank sjö

höstlöv

i sol.

Du måste ju tro att jag ljuger.

Och fågelflocken

som lättar från träden

visar sig

bestå

av råkor.

Ljudet av en råkflock?

Rusta dig! Allt krackelerar!

Ur Juul, P, Helt åt skogen, 2006





Emily Dickinson (1830 - 1886)

Morgnarna stillar sig redan -

nöten är brun mellan blad -

bärens kinder rundas.

Rosen har rest från vår stad.

Rönnen har färggrann halsduk -

ängen en blodröd rock -

Vem vill se urmodig ut?

Jag hittar en gammal berlock.

Ur Dickinson, E, Mitt brev till världen

Sant om sanning

Jag har ett bokmärke med denna bild av Virginia Wolf och följande typiskt woolfska ord:

"It is in our idleness
in our dreams
that the submerged
truth sometimes
comes to the top."

Lark Rise and Candleford revisited

11 nya avsnitt av charmiga From Lark Rise to Candleford efter Flora Thompsons bok med samma namn. Något för oss anglofiler att frossa i.
Det är trevligt att återknyta bekantskapen med den vackra kloka postfröken Dorcas och unga, fräscha Laura och hennes fina familj. Gladlynta Queenie är lika vidskeplig som vanligt och Twister har inte blivit mindre törstig än tidigare.



Flora Thompsons hemsida

Inte bara polis - människa också

Skånepolisens informatör Ewa-Gun Westford berättar om sitt arbete under en kvinnofrukost. Humoristiskt, roligt och allvarligt. 136 kvinnor lyssnade fascinerat efter en rejäl frukostbuffé.
Bilden på väggen bakom EGW föreställer informatören ute på uppdrag. Hon försöker få landningstillstånd åt förre statsministern Göran Persson som hänger i helikoptern.
"Inte förrän han blivit snäll!" säger bonden.

LA JOUEUSE D´ÉCHECS

Schackspelerskan av Bertina Henrichs är en liten charmerande, finurlig och riktigt spännande roman som kommit ut på Grate Bokförlag i översättning av Ragna Essén.
Hotellstäderskan Eleni som arbetar på hotell Dionysos på ön Naxos råkar en dag välta en schackpjäs av brädet i rum nr 17 som bebos av ett ungt franskt par.
Detta blir själva upptakten till en rad förändringar i Elenis liv, en äktenskapskris, utfrysning i den lilla staden där ingen förväntas sticka ut eller ha den minsta hemlighet. Bästa väninnan surar och barnen är bekymrade.
Hur det nu är väjer inte den blida Eleni den här gången. Styrkt av några droppar av parfymen Eau de Sauvage (som hon också träffat på i rum nr 17) fullföljer hon sina intentioner.
Mer kan jag inte avslöja utan att sticka hål på berättelsen.
Schackspelerskan är mycket läsvärd och de aforistiska formuleringarna och roande iakttagelserna är många. Boken är också filmad.

Blonde i läsecirkeln

Blonde av Joyce Carol Oates är ingen biografi. Men förmodligen kommer hon sanningen om människan bakom skapelsen Marilyn Monroe mycket nära. Alla läsecirkeldeltagarna var djupt berörda av läsningen men ingen hade orkat sträckläsa. Dels är innehållet av en sådan art att man behöver "dela upp" och dessutom är ordmassorna överväldigande. Oates skriver med ett underliggande raseri.

Vi frågade oss om Norma Jean Baker/Marilyn Monroe någonsin var riktigt lycklig. Kanske som barn hos fostermodern Elsie. Kanske när hon väntade barn med Arthur Miller. Korta tider under sitt korta liv, alltså.
Sviken av sin mor och med en far hon inte kände till men alltid sökte; utnyttjad, skyddslös, sårbar och totalt i avsaknad av självbevarelsedrift blev hon ett lätt offer för männen i olika positioner inom filmindustrin.
Tillsammans med två andra förskjutna barn - Cass Chaplin och Edgar J Robinson Jr - levde hon ett utsvävande, självförbrännande liv. Aborter, uppåttjack, nedåttjack, sprit, män, män, män. Men - hon läste också böcker (Freud, Darwin, Pascal) och en gång började hon på en skrivarkurs, men slutade när hon blev avslöjad.
Marilyn Monroe blev en duktig aktris och kunde förmodligen utvecklats till en riktig karaktärsskådespelerska. Hon gick helt in i sina roller och var outtröttlig i jakten på den bästa filmscenen. Hennes tragiska död förblir en gåta.
En bok med hittills okända foton av Marilyn Monroe är på väg; delar av hennes dagböcker ska ges ut och 2011 kommer Blonde att filmas med Naomi Watts (bilden uppe till höger) i rollen som Monroe.
Vi är överens om att vi efter läsningen av Blonde fått en helt ny syn på och förståelse för Norma Jean Baker/Marilyn Monroe.