Ebba Stjerne, Eva Skytte och de andra

Den fjärde romanen i serien om Stjernes på Marieholm och Skyttes på Munkeboda av Mathilda Malling har fått den lite lama titeln Ebba Stjerne, Eva Skytte och de andra. Nu är vi inne på tredje generationen en fjärde är på väg. Man får fundera på vem som var gift med vem, namnen på deras barn och dem de sedan gifte sig med.
Romanen tilldrar sig i Wiesbaden, som var en plats rika människor åkte till för hälsans skull.
Alexandra Carter, f. d. Skytte, och hennes nye man Thomas och de två barnen från det tidigare äktenskapet, Eva och Charles, bor där stadigvarande. Alexandra vågar inte återvända till Sverige efter sina båda skandaler medan Thomas gärna skulle åka hem och bruka den gård han ärvt.
Sysslolösheten går honom på nerverna. Även Alexandra är rastlös.
Alexandra är inte välsedd i den nye mannens släkt. Efter tio år är hon bitter. Hon har ständigt dåligt samvete för att hon genom skilsmässan tog hela livet från sin sjuke förste man, Karl  Skytte. Dottern Eva är en blyg och klen ranka som tagit skilsmässan hårt.
Alexandra oroar sig för vad som händer henne och barnen om Thomas Carter skulle dö. Eller om hon själv skulle dö och Thomas gifte om sig? Hon kommer sig inte för att tala med Thomas om detta. Och han kan ju inte adoptera barnen så länge deras far lever. Alexandra har problem. Plötsligt ser man hennes andra äktenskap med nya ögon. Valde hon den rike Thomas Carter för att komma undan sin despotiske far och sin sjuke, svage man och för att hon skulle kunna ge barnen en så bra uppväxt som möjligt? Hur var det med kärleken?
Unga Ebba Stjerne är 24 år. Visst borde hon tänka på giftermål? Ebba förklarar att hon verkligen inte vill ha det som den äldre systern Agnes som sitter i sitt hus som ett mäktigt nav med man, två barn och tjänstefolk omkring sig.
Nej, hon vill utbilda sig till sjuksköterska och dra ut i krig. Varför skulle jag gå hemma och göra ingenting? frågar hon sig och alla andra. Hon vill stå tätt; skuldra vid skuldra. Hon tas inte riktigt på allvar. 
Ebba uppvaktas ihärdigt av en tysk konsulsson, Folke Hardenfeldt, från Viborg. Han vill mer; hon slingrar sig.
I hur hög grad har kvinnan någon fri vilja? Vad tjänar det i längden till att ha ett utseende, undrar Ebba och får svar av en äldre släkting att man i god tid måste skaffa sig andra intressen än bara en man!
I den här romanen träder samtiden och omvärlden in mer än i de tidigare delarna. Sedlighetsfrågan, även kallad handskefejden, på 1880 -talet nämns liksom rysk  -japanska kriget (1904 - 1905), Krimkriget (1853 - 1856) och Florence Nightingale, till exempel.. Kvinnorna börjar röra på sig och ifrågasätta sin tillvaro.
Mathilda Malling väver skickligt in kvinnornas villkor och förhållanden  ; möjligheter och begränsningar i handlingen. Det är kvinnorna som är huvudpersonerna. Männen är mera statister.

Vintersaga, forts.

Kil

Dina ögon ber mig försvara
åsikter jag inte delar,
väntar sig att mina läppar
ska forma ord
som inte är mina -
                   och därför en lögn.
Du kallar det solidaritet,
   jag kallar det tyranni.
Falklandskriget driver in sin kil
mellan dig och mig
som älskar varandra, men nu
   i ett slag delar på oss
för att lägga ett hus i ruiner.
I trädgården hejdar träden
sin rörelse, jag tiger och ser
din blick släckas
   utan tillgivenhet.
Kilen klyver min 30 - årsdag,
klyver vänskaper, klyver oss.
   Förlåt oss våra skulder.
En sommarkväll blir vinter,
frostsår, frostsprickor,
en kyla ur marken river i näsan.
Elden som har gett värme
   förtär plötsligt,
som en främling vänder du ryggen till.
Jag överlever genom att hoppa
   från isflak till isflak
i ett sömnlöst hav.


Ur Salamandersol av Pia Tafdrup

Familjedrama

När jag lagt ifrån mig Vi kom över havet var det svårt att hitta något annat att läsa. Efter att förgäves ha plockat runt i läshögarna  styrde jag stegen mot bokhyllan och plockade fram Samuels bok (1981) av författaren och litteraturvetaren Sven Delblanc (1931 - 1992).
Det visade sig vara alldeles rätt. Samuels bok bygger på Delblancs morfars, Axel Nordfälts,  liv. 
Romanen är tung rent innehållsmässigt, men ändå mycket lättillgänglig rent språkligt. Delblanc är en mästare på träffsäkra bilder; ofta ganska elaka sådana. Stilen är aningen gammaltestamentlig, men den passar utmärkt i tid och miljö.
Pastor Samuel Eriksson har efter en tid i Amerika återvänt till Sverige och sitter nu som vikarierande ämbetsbiträde på Gotland i Fardhems, Linde och Lojsta pastorat. Hans amerikanska prästutbildning räcker inte till för en vanlig prästtjänst i Sverige. För det krävs ytterligare studier och det har Samuel inga möjligheter till. I Väse i Värmland sitter hustrun och två barn som måste försörjas. Norska hustrun Cecilia har han träffat på båten hem från Amerika. De bestämmer sig alltför hastigt i förälskelsens yra för att gifta sig med varandra. Ganska snart är de tämligen besvikna båda två. 
Men det är så dags. Året är 1895. Socialismen är på framväxt liksom frikyrkorörelsen. Samuel kommer i kontakt med bådadera. Hans håg står till att läsa och studera. Han är en vek drömmare medan Cecilia står - och måste stå - närmare den krassa verkligheten. Hur skulle barnen annars få mat i magen, kläder på kroppen och tak över huvudet.
Inte blir det mycket bättre när Samuel får en tjänst i Värmland och kan flytta hem. Inom kort har de en barnaskara på fem. Fattigdomen är skriande. Samuel måste ideligen förnedra sig och be om förskott, handlån och större lån. Två arv går förlorade genom att familjen har så stora skulder. Mycken orätt vederfars dem av feta präster som är ointresserade av religion och hårda bönder som bara tänker på att samla i ladorna. 
Samuel uppdagar att lärarna tjänar något mera än prästerna och snart slutar han som präst och börjar ett nytt liv som Mäster Samuel. Det säger sig självt att den fridsamme Samuel inte klarar av en bullrig skolklass. Aga vägrar han, trots påstötningar. Vägen bär bara på ett håll: utför. 
Abel, äldste sonen, får tidigt gå ut i tjänst för att dra sitt strå till stacken liksom Elin och den blott 9 - åriga Maria (som blir Delblancs mor). Abel är inte av rätta virket. Han älskar Stagnelius och vill också skriva dikter. Liksom för Samuel är livets villkor för hårda för den veke Abel. Liksom Samuel fadern han sig från verkligheten. Samuel dör även kroppsligen efter en trist slutförvaring år 1918. 
1982 fick Sven Delblanc Nordiska rådets litteraturpris för Samuels bok.
Den fortsättes av Samuels döttrar; Kanaans land och Maria ensam

Detta var min första titel i Topp - 100 - utmaningen! Ännu håller mina nyårslöften (mera lyrik, t. ex.) och utmaningar - hela 13 dagar in på nyåret!

Vintersaga

Danska Pia Tafdrup, född 1952, har ett flertal diktsamlingar bakom sig. Hon är mycket personlig i sitt tilltal och sysselsätter sig gärna med helt vardagliga ting. Vid 37 års ålder valdes hon in i Danska akademien.  1999 fick hon Nordiska Rådets litteraturpris för diktsamlingen Dronningeporten, 1998, och Svenska akademiens nordiska pris 2006.
Pia Tafdrup har även skrivit romaner och Över vattnet går jag : skiss till en poetik. 1977
Den senaste diktsamlingen heter Salamandersol och innehåller sextio dikter - en för varje år i hennes liv. 
Salamandersol kom 2013 i svensk översättning av Jonas Rasmussen. 
Förlaget är ellerströms

Vintersaga

Fram till mig på tåget kommer en man
     och frågar
om boken jag läser,
                       Karen Blixens Vintersagor.
Jag ses 
av en lysande blick,
söker inte skydd i landskapet
som susar förbi kupéns ruta,
för att denna blick inte
  ska vandra till andra platser.
Boken är mellan honom och mig,
och den kan inte användas som sköld,
för att den med ens
  binder oss samman.
Ett bättre frieri har jag aldrig upplevt,
  det sätter sitt avtryck i själen.
Det är av honom jag några dagar senare,
under ett bokträds svindelgröna krona, 
blir kysst
                        en kväll i augusti
när solen störtar.
Vi darrar så att alla trädets blad
sätter sig i rörelse.
Drömmarnas frön
   svävar
i den ljumma vinden.
Det är honom jag sedan
gifter mig med,
en vintersaga med hög sol och bottenlös frost.
 

... grubblar, fast ej det lär båta

vilken ska jag börja med? undrar Lisa Larssons lilla tomtenisse

Tre nya pocketböcker varav två på rea.
Oskuldens tid (1920; 1988) av Edith Wharton (1862 - 1937). Den fick hon Pulitzerpriset för 1921.
Tidigare hade jag Glädjens hus (1905) i min hylla
och
biografin A Backward Glance. An Autobiography (1934) som bl. a. berättar om vänskapen med Henry James
och
Summer 1917
och 
Ethan Frome 1911.
Alla hennes titlar är inte översatta till svenska, men ett flertal är filmatiserade, dramatiserade och bearbetade för TV

Norrlands svårmod av Therése Söderlind kompletterade julens Vägen mot Bålberget.
Jag ser verkligen fram emot att läsa båda titlarna. 

Picture brides

Julie Otsukas bok Vi kom över havet handlar om en ganska okänd del av amerikansk historia.
Den bygger på levnadshistorier och historiska källor.  Författarinnans egna morföräldrar upplevde förflyttningen av invandrade japaner i USA efter Pearl Harbour.
Kom, japanska! är rubriken på första kapitlet i Vi kom över havet. Japanska kvinnor lockades på 1920 - talet till USA med fotografier och smickrande uppgifter om japanska män som redan utvandrat och som önskade japanska fruar. De reser iväg fyllda av förhoppningar om att slippa det slitsamma arbetet på risfälten. Men de möts på den amerikanska västkusten av män som inte motsvarar varken bilder eller beskrivningar och som behandlar dem brutalt och låter dem arbeta hårt på frukt- och grönsaksodlingar under långa arbetsdagar för att seda ta itu med sysslorna i hemmet under kvällar och nätter. De barn som föds möter samma hårda villkor. Kvinnor som anställts av amerikanska familjer blir mycket populära för sitt hårda arbete och för sitt diskreta sätt. Barnen går i skolan och tvingar sina mammor att lära sig språket. 
Vi kom över havet är en kollektiv roman. Den berättas i vi - form och på ett rytmiskt språk som det tar en stund att komma in i.

1941 när Japan bombar Pearl Harbour gror  osäkerhet och misstänksamhet i samhället. Japanerna ses som presumptiva förrädare och eventuella spioner med vapengömmor. Ryktet går; medierna hänger på. Det är mycket skickligt skildrat. Obehaget växer även hos läsaren. Slutligen meddelar presidenten att japanerna ska flyttas längre inåt landet. Det är inte hälsosamt för USA att ha dem nära kusten.
De förses med identifieringslappar och flyttas iväg. Här associerar man till andra förflyttningar av folkgrupper. Riktigt otäckt. Japanerna säljer och ger bort och ger sig tyst iväg. En buddhist förväntas inte fästa sig alltför mycket vid jordiska ting. Några räknar med att komma tillbaka - andra inte. 
Sedan kommer plundrarna.
Så småningom börjar de amerikanska barnen sakna sina skolkamrater. Allmänheten har nyktrat till och börjar fråga sig vad som hände. De kräver svar av myndigheterna. Tvingades japanerna iväg ut i öknen?
Men tiden går och glömskan brer ut sig. 
Julie Otsuka skildrar rent sociologiskt ett allmängiltigt händelseförlopp; en generell gruppmekanism samtidigt som hon riktar ljuset mot en specifik tid.
I historieböckerna tar däremot inte denna tid och dessa händelser någon plats. 
Julie Otsuka har med rätta blivit mycket uppmärksammad och prisbelönt för 
Vi kom över havet. Det är en riktigt bra bok som borde läsas i skolorna.

Översättar: Ulla Roseen
Albert Bonniers Förlag

Julie Otsukas första bok , When the Emperor was devine behandlar japanernas tid i interneringslägren.
Den kommer på svenska i april 2014

Julie Otsukas HEMSIDA

Utmaningar 2014. So far

Nytt år, nya utmaningar. Hittills har jag fastnat för dessa tre.

1. pocketlovers Kaosutmaning 2.0

   första boken avverkad

2. Ugglan & bokens  Topp - 100 - trippel

   De tre böckerna jag valt att läsa finns här

3. Feministbibliotekets  Klassiska kvinnor
    "Den går ut på att läsa så många böcker man bara kan av stora kvinnliga författare, gamla   som    nya. Alla som vill kan delta och du gör det genom att läsa någon bok eller flera stycken och sedan meddela i mitt kommentarsfält vad du har läst. Varje månad kommer jag att redovisa det ni läst för att vi ska tipsa varandra om vilka bra böcker det finns.
Du som läser fem böcker av klassiska kvinnor (eller samtida stora kvinnliga författare)*, varav minst tre kommer från den Feministisk litteraturkanonen får vara med i en utlottning av ett bokpaket som innehåller böcker av tre bra kvinnliga författare. Utmaningen avslutas den 15 september och före Bokmässan avslöjas vinnaren." Så skriver Hanna på Feministbiblioteket
 

Nio kvinnor - nio liv

Saga och Pauline i Alltings början av Karolina Ramqvist talade mycket om feministisk litteratur.
Nio kvinnor - nio liv (Prisma 1977) var en av titlarna.
Så här står det i förordet:
"Den här boken handlar om Elisabeth, Lena, Ingela, Eva, Molly, Birgitta, Ebba, Inga - Lisa och Si. Tillsammans är vi Aurora - en lokalgrupp i Grupp 8. Vi är ett arbetskollektiv och det är naturligt för oss att uttrycka oss tillsammans. I andra sammanhang än i kvinnorörelsen skulle vi verka mycket olika. Vi har olika bakgrund, olika yrken, olika många eller inga barn, är gifta, skilda samman - eller ensamboende. Vi är födda under 30 - , 40 - och 50 - talen. Vi skulle kunna vara varandras mödrar och döttrar. Men vi är varandras systrar, för det är det som räknas i kvinnorörelsen.
Auroras sammanlagda ålder är 318 år. Aurora har 14 barn från 4 till 18 år.  Vår livserfarenhet är utan gränser. Våra möjligheter likaså. Vi är en del av den nya kvinnorörelsen --- För många av oss i Aurora innebar det en genomgripande  förändring i våra liv när vi gick med i kvinnorörelsen. Vi vill berätta vad det betytt och betyder för oss: i vårt arbete, i förhållande till män och barn och andra människor. Och allra viktigast: för vår uppfattning av oss själva och för vår tilltro till vår egen förmåga. Processen är lång och vi har bara börjat. Kvinnorörelsen har gett oss en ny identitet som ömsom svaga, ömsom starka, men kämpande kvinnor.
Kära systrar. Det är oss det gäller nu!" 

Sist i boken:

Några av Grupp 8:as viktigaste paroller

Arbete åt alla
Nej till låglön - lika lön för lika arbete
6 timmars arbetsdag med full lön för alla
Bra och gratis daghem och fritidshem för alla
Fackmöten på betald arbetstid
Fler kollektivhus
Krossa kapitalismens porrindustri
Kamp för kvinnans frigörelse - kamp för mänsklighetens frigörelse - kamp för socialismen
Ingen kvinnokamp utan klasskamp - ingen klasskamp utan kvinnokamp

Intressant läsning om ett gäng kvinnor och deras samlade livserfarenheter; arbete, gräl, diskussioner, förhållanden och läsning. Ett tidsdokument dessutom.

Danskt på nyåret

som om vätet i 
stjärnornas inre
blev vitt här på
jorden kan hjärnan
kännas vit

som om någon har
lagt tiden samman
och pressat in den
genom dörren till
ett rum

där ett bord ett
par stolar och den
sömnlöses oanvända 
säng redan
förvittrar

som i dis från en
främmande världsrymd
bland resande änglar
sitter man där
i sitt hörn

tills man utan
att bestämda saker
plötsligt händer
reser sig
och går

liksom en fågel
som osynlig vaknar
och matar sin
ofödda unge
vid midnatt

dit ingen kan
veta om sakernas
tillstånd
fortsätter

Ur Alfabet (1981) av Inger Christensen (1935 - 2009)
Tolkning: Jan Östergren

Karls Skyttes hustru

Karl Skyttes hustru är tredje delen i Mathilda Mallings serie om Skyttes på Munkeboda och Stjernes på Marieholm. Karl Skytte har gift sig med den vackra, förmögna  Alexandra Orth dotter till direktör Lars - Anton Orth på Råsnäs. Råsnäs ligger i nordvästra Skåne, närmare Marieholm än Munkeboda.
Här finns ett vattenfall och en järnvägsstation i den omedelbara närheten. Lars - Anton Orth köpte den gamla gården för en spottstyver och anlade en beklädnadsfabrik.
Alexandra Orth är den enda som trotsar den tyranniske, fåfänge Lars - Anton Orth, som dessutom är ytterst känslig för vad folk ska säga. Hon har brutit en förlovning efter att ha blivit störtförälskad i den stilige Karl Skytte. Fadern rasar, men låter Alexandra gifta sig på villkoret att hon och hennes man flyttar till Amerika. Det gör de. Men Karl Skytte har ingen tur med sina projekt. Dessutom blir han sjuk. Alexandra, Karl och de två barnen måste återvända hem till Sverige; var och en till sin familj. Thomas Carter  - god vän till Karl Skytte - har hjälpt familjen mycket i Amerika och nu reser också han hem. Han har kommit att bli mycket fäst vid Alexandra och så småningom djupt förälskad.
Här kommer jag att tänka på Agnes von Krusenstjernas Älskande par och den stilige Thomas Meller som varit Petra von Pahelns ungdoms älskade och nu kommer hem och blir unga Angla von Pahlens kärlek. Thomasarna Carter och Meller påminner starkt om  varandra. Den fattiga släktingen Aline Videstam spelar samma roll som den lömska arrendatorsfrun Adèle Holmström.
Likheterna med Jane Austens romaner har jag berört tidigare.
Alexandra Orth går alltså - ännu en gång - sin egen väg. 
Det egoistiska inslaget i det som kallas kärlek tål att diskuteras. Precis som i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson.
Lars - Anton Orths hustru, Charlotte, har genom åren bleknat till en ängslig skugga, men ett par av döttrarna erbjuder motstånd.
Mathilda Malling ägnar tid åt att beskriva kläder och material. ... muff och pälsverk; korsett, kamkofta; tvättklänning; tock. 
Material: muslin, moll, sits, battist, chiffon, piké.
Exempel på tidstypiska och/eller dialektala uttryck: spansk, rysk, kabyl, fetera, mochera.

Topp - 100 - trippeln

Äntligen har jag bestämt vilka tre böcker jag vill läsa i Ugglan&bokens utmaning
Topp - 100 - trippeln
Jag har utgått ifrån  Världsbibliotekets lista över de hundra bästa böckerna och valt ut tre böcker som jag ännu inte läst. Sedan har jag hela 2014 på mig att läsa dem och skriva om dem på min blogg.
Och så kommer jag att rapportera i Ugglan&bokens blogg.
Läs HÄR för fullständig information

Jag tänker läsa Kvinnorummet (1977) av Marilyn French eftersom jag ideligen blev påmind om den när jag nyligen läste Alltings början av Karolina Ramqvist. 

Samuels bok (1981) av Sven Delblanc står oläst i min bokhylla. Dags att åtgärda det nu.
Åtgärdat. Läs HÄR

Ljus i augusti (1932) av William Faulkner får bli den tredje titeln. 

Tre moderna klassiker alltså. 

 

Kinkakuji, 金閣寺

1950 brändes Den gyllene paviljongens tempel ner till grunden av en förvirrad Zen - novis.
Templet är en viktig buddhistisk symbol och en stor turistattraktion. Det tillhör det historiska Kyoto och finns med på världsarvslistan. Ursprungligen byggdes det 1397. 1955 hade man byggt upp ett nytt tempel i stället för det nerbrända.
Den intressante japanske författaren Yukio Mishima,  
三島 由紀夫, (1925 - 1970) skrev 1956 en roman om fallet med det brända templet. Den unge zen - novisen, Mizoguchi, och hans liv och tankevärld blir föremål för en inträngande analys av Mishima. Barndomen, föräldrarna, stamningen, fulheten upplevs inifrån Mizoguchi, som är en ensam och olycklig. Han är tidigt inriktad på att bli präst. Modern underblåser hans planer och ger honom idén att han kanske så småningom kan bli prior i Det Gyllene Templet. Mizoguchi möter två andra unga män; den sympatiske, milde Tsurukawa och den ondsinte Kasawagi. Dessa båda kommer att betyda mycket för honom fast på helt olika sätt. Priorn, som ofta hjälpt den faderlöse, hatar han. Han har inga känslor för för sina föräldrar, särskilt inte för modern. Som läsare känner man inga sympatier för Mizoguchi även om man inser att hans resonemang blir sjukare och sjukare. Kamraterna diskuterar innehållet i de buddhistiska sutrorna och tolkningen av dem. Allt är föränderligt och inget är vad det synes vara. Mizoguchi, som från början älskar Det Gyllene Templet för dess obeskrivliga skönhet, kommer med tiden att betrakta det som något som står ivägen för hans liv. Så småningom vet Mizoguchi vad han ska göra för att förändra världen och göra ett ouplånligt intryck. 
Den Gyllene Paviljongens Tempel är en suggestiv berättelse som gör djupt intryck och inbjuder till omläsning. 
Ingen annan än Mishima kunde ha skrivit den.
Översättningen är gjord av Torsten Blomkvist: Förlaget är Nittionhundra:017.

Kaosutmaning 2.0: 1.
(3, 14), 16. Roman av död asiatisk författare som skrev under pseudonym.

Grymt

Nu började jag visst mitt i någonting. Ritual (2013) av Mo Hayder föregås av Fågelmannen (2000; 2003 på sv; ny uppl. 2014) och Trädens tystnad 2003 och dem har jag inte läst. Huvudperson är polismannen Jack Caffrey. I Ritual är han förflyttad till Bristol från London. Vid sin sida har han polisdykaren Phoebe, Flea, Marley. Hennes tragiska förflutna hemsöker henne. Jack Caffrey är inte speciellt lycklig han heller. Helt klart hade det varit en fördel att ha haft bakgrunden klar för sig. I Ritual introduceras en ny person, nämligen Vandrande mannen. Mo Hayder berättar i sitt efterord att hon mött förlagan i verkligheten. Ritual är första delen i en Walking Man - serie berättar hon. Hon förklarar också varför det dröjt så länge med en ny Jack Caffery - roman. Hon var helt enkelt trött på honom. Men efter sju år känns det som att ta ett gammalt ex till nåder.
I Ritual möter gammal afrikansk svartkonst, muti, modern teknik. Man smugglar människohud och gör affärer med blod och Flea hittar avhuggna händer i Bristols hamn. Ofattbart grymma människor utnyttjar olyckliga existenser i underläge som knarkare och illegala invandrare, för sina vinstinbringande syften. Jack och Flea har ett styvt utredningsarbete. De klantar till det ibland vilket gör det hela mera trovärdigt. Flea låter sig till och med föras bakom ljuset av en "vän". Det är mycket spännande även om jag ibland tycker att det är två parallella berättelser - Fleas och Jacks - och att de kanske kunde komprimerats något. Här finns stoff för åtminstone två böcker.
Mo Hayders värld är grym, mörk och hård. Men så rör hon sig också i samhällets bottenskikt. Dykarmotivet är intressant. Mo Hayder har gjort omsorgsfull research på alla områden.
Om Mo Hayders fristående roman Tokyo skrev jag SÅ HÄR

Tolv edsvurna män, typ

Första boken på det nya året. Jag läste febrilt under senare delen av nyårsnatten. Tredje gången boken föll ur mina händer accepterade jag motvilligt att det var dags att sova. Men imorse...
Peter May är en helt ny bekantskap för mig. Men den tänker jag odla.
Svarthuset är till stora delar en kriminalroman. Men den är också en roman om människorna i en isolerad miljö på ön Lewis i Yttre Hebriderna och en man som gör upp med sitt förflutna.
Hav och hed; havssulor och stormfåglar, jagande skyar, månsken, hala obebodda klippor som saknar växtlighet - miljön är underbart beskriven. Man förflyttas dit. Öbefolkningen är lite egen; många har aldrig varit utanför ön; andra har gett sig iväg men kommer tillbaka. Så är det till exempel med polisen från Edinburgh Fin MacLeod. Ett otäckt brott har blivit begånget på ön. Tillvägagångssättet är detsamma som vid ett annat mystiskt mord i Edinburgh. 
Fin har inte varit på Lewis på arton år, men nu står han öga mot öga med det svåra förgångna som han som en ren skyddsmekanism valt att inte minnas. Han måste också möta sina gamla skolkamrater för att förhöra dem om vad de hört, sett och vet. Inte alla uppskattar återseendet.
Den grymma jakten på havssulans andraårsungar har en särskild betydelse i Svarthuset. Det som en gång varit en kamp för brödfödan har nu blivit lyxkonsumtion för att det anses vara så gott. 2000 fågelungar får sätta livet till under den fjortondagarsperiod när tolv män riskerar liv och lem på klippön An Sgeir. Det blir också en sorts mandomsprov för noga utvalda unga män. Fin uppskattade aldrig att vara utvald. Till saken hör att det som händer på An Sgeir alltid förblir en hemlighet. Oss män emellan.
När jag tänker efter finns det inte en enda sympatisk kvinna i boken. De är få och medför ofta någon sorts problem och gör livet surt för männen. En kvinna sår split mellan två män och det gjorde hon redan i skolåldern. Fins gamla hippiemoster tar visserligen hand om honom när föräldrarna dött i en bilolycka, men är inte speciellt kärleksfull. Någons gamla mor har den dåliga smaken att bli förlamad och måste passas upp och förstår inte att dö. Ja, Svarthuset är en mansroman. Men jag uppskattar miljön, spänningen, gaeliskan, folklivsskildringen och psykologin. Omslaget på Svarthuset är kongenialt. Översättningen är gjord av Charlotte Hjukström och förlaget är Modernista.
På  Peter Mays  HEMSIDA kan man läsa mycket; bland annat att svarthuset är första delen i Lewis-trilogin. Del två heter Lewis Man och del tre Chess Men.

Gott Nytt År!

Bild:POM

Järnek

Det regnade när det skulle ha snöat.
När vi gick för att plocka järnek

svämmade dikena över, vi var våta
upp till knäna, våra händer taggtäckta

och vatten rann upp i ärmarna.
Buskarna skulle ha burit bär

men kvistarna vi tog in i huset
glimmade som krossat buteljglas.

Nu är jag här, i ett rum som är pyntat
med plantans röda bär, vaxlika blad

och jag glömmer nästan hur det är att bli
våt inpå bara skinnet och längta efter snö.

Jag sträcker mig efter en bok likt en tvivlare
och önskar att den blossade upp kring min hand,

en bokstavssvart buske, ett glittrande värn,
skärande vass som järnek och is.

Ur På väg av Seamus Heaney 1995

Svartklubbar och fanzines

Mitt första intryck av Karolina Ramqvists senaste roman Alltings början stod sig ända till slutet. Jag har ögnat igenom den en gång till dessutom. Alldeles ofrivilligt associerar jag till kvinnorna på 1880 - talet, Alfhild Agrell, Stella Kleve, Anne Charlotte Leffler, d.v.s det moderna genombrottets kvinnor. Därefter kommer Rut Hillarp på 1940 - talet, hon som ville vara ett erotiskt geni. Uttrycket används faktiskt också i Alltings början.  Carina Rydberg är ett annat namn som kom för mig.
Egentligen brottas de med samma problem trots skillnaden i tid; förhållandet mellan könen; förhållandet i äktenskapet; skillnaden mellan kärlek och erotik; jämställdhet - den eviga jämställdheten.
Alltings början är en tät roman bland mycket annat. Träffsäkra iakttagelser,  fina formuleringar och känsla för kultur, samhälle och tidsanda under 90 - talet. 
Saga är mycket ung när hon börjar hänga på krogarna. Hennes feministiska mamma som tillhör kaviarvänstern tycker att ungdomarna ska "ta för sig", vad nu det är för något. Hon befinner sig mestadels på resa utomlands, eller  i sommarhuset eller arrangerar någon utställning med sina målade vaginor. Vad dottern gör intresserar inte mycket, men hon bör gå i skolan, tycker mamma. 
Saga tycker att det mesta saknar mening och tänker sig en krogkarriär i brist på bättre. Unga flickor står högt i kurs vid den här tiden. Saga och parhästen Pauline stöttar varandra i vått och torrt. Saga bokför alla sina "erövringar" och funderar på att upprätta ett kartotek där hon betygsätter dem för att sedan kunna leverera någon slags bäst i test. Saga och Pauline tycker att det är konstigt att ingen vill ha dem som sina flickvänner. Åtminstone Saga blir ett slags call - girl för gräsänklingar och andra som inte har fruar och flickvänner till hands. Det är inte av en händelse som Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken nämns. Det rör sig om köttslig lust och mycken själslig ensamhet.
Saga är som besatt av en festfixare och knarkare vid namn Victor Schantz. Hon kastar sig ur sömnen och sängen mitt i natten för att hörsamma hans anrop. Hon får aldrig se hans lägenhet i dagsljus och släpps endast in i hans sunkiga sängkammare. I utelivet känns han inte vid henne. Total förnedring!
Saga och Pauline läser en hel del och diskuterar. Nio kvinnor - nio liv; Kvinnorummet, Egalias döttrar, med mera. Musik från den här tiden  refereras till i mängder. Flickorna är inte okänsliga för vad som händer ute i världen, men de är fullt upptagna av sina egna dramer.
Alltings början är till råga på allt en fin Stockholms - roman. Karolina Ramqvist kan sin stad och är uppenbarligen mycket förtjust i den.
Jag är mycket förtjust i Karolina Ramqvists roman. Men som mamma är jag fortfarande förskräckt och undrar var det ska sluta. Undrar om det blir någon fortsättning???

Dömd och glömd

Bilden är lånad av umeateaterforening.se

I dagens SvD kan man läsa en intervju som Karin Thunberg gjort med Sveriges nyaste litteratursällskap. Fem kvinnor i Härnösand har beslutat sig för att lyfta fram Alfhild Agrell (1849 - 1923) ur glömskans djup. Nio av tio författarsällskap i Västernorrland är tillägnade män, men nu har Laura Fittinghof alltså fått sällskap av ytterligare en kvinna..
Under några år på 1880 - talet var Alfhild Agrell vår mest kända dramatiker tydligt influerad av Henrik Ibsen. Hon skrev dessutom noveller och humoristiska berättelser under pseudonymen Lovisa Petterkvist. Åttiotalets kvinnofrågor rörde äktenskap, kärlek, erotik och kvinnans rättigheter.
Som en kuriositet kan nämnas att Alfhild Agrells dramer kritiserades i en artikel om "indignationslitteratur" som ingen mindre än Stella Kleve (senare Mathilda Malling) skrev i tidskriften Framåt. Inom kort fick hon själv samma sorts kritik för sin novell Pyrrhusseger.
Alfhild Agrell gifte sig med grosshandlaren Per Albert Agrell - om av kärlek eller som försörjningsmöjlighet är okänt. De skildes efter 27 års barnlöst äktenskap. Strindberg ansåg att Alfhild Agrell var en onaturlig kvinna som inte kunde föda barn. Georg Brandes benämnde henne fågelhjärna...
Men Alfhild Agrell önskade sin f. d. man en ny hustru som kunde puttra lite lagom i stället för att hela tiden koka över. Läs hela intervjun HÄR
Dömd och glömd är titeln på Ingeborg Nordin Hennels biografi om Alfhild Agrell.
I Författarnas Litteraturhistoria II skriver Barbro Werkmäster en uppsats om Anne Charlotte
I Den svenska litteraturen (red.: Lars Lönnroth och Sven Delblanc) får ovannämnda damer plus Victoria Benedictsson en ras. Tillsammans...
 

"Perfect Christmas reading"

"Deliciously warm and sweet. Perfect Christmas reading" säger Sophie Kinsella, en annan feel - goodförfattare, om kollegan Jenny Colgan och hennes andra bok om Cupcake Café, Christmas at the Cupcake Café. Den första hette Meet me at the Cupcake Café.
Issy Randall är framgångsrik ägare till Cupcake Café. Nu närmar sig julen, arbetsbördan ökar och Issys pojkvän står i begrepp att flytta till New York.
Issy måste mobilisera alla sina krafter för att klara av stressen och pressen i arbetet och oron över framtiden. Christmas at the Cupcake Café är kravlös feel - goodläsning med många läckra recept på hiskligt söta kakor.

Mellandagsbestyr

Medan regnet smattrar mot rutan och mörkret lägger sig tidigt kan man drömma sig bort i en frökatalog. Impectas katalog för 2014 inleds med några nyheter bl. a. Lathyrus odoratus, luktärt "Old Spice Janet Scott"; en ljust rosa mycket doftande kulturarvssort från 1903. Det är den som finns på katalogens omslag. I samma serie och nästan 200 år äldre, "Old Spice Painted Lady", en alldeles vit blomma med hallonrosa segel. 

Dessa båda sorter skulle vara fint att blanda med "Old Spice Flora Norton", en luktärt som sägs vara klarblå men ser ut att ha en dragning åt lila på bilden.
Vit och blå klockranka, jättenattljus, ängsblandning, krasse, ringblomma, blåklockor, mm, förefaller helt nödvändigt!
Pimpinellen sorterar under rubriken Krydd - och medicinalväxter, men jag tycker att den ser ut att vara en prydnadsväxt också.

I år tror jag att jag ska noga läsa igenom sådd- och planteringsråden. Har liksom inte lagt märke till dem tidigare. Jag inser nu att det inte bara är att pula ner fröna i rättan tid. Man bör sedan ha en roottrainer, minidrivhus, indiska jutesäckar för plantering (verkar faktiskt jättebra; finns i olika storlekar), verktyg för plantering, märkning och uppbindning, Julita trädgårdshandskar och vattenkannor från Haws. Tänkte inte på det...

Japans Linné

Carl Peter Thunberg levde 1743 - 1828. Han var läkare och botanist och Linnés mest framgångsrike lärjunge.
Han reste till den japanska ön Deshima som tjänsteman för Ostindiska kompaniet. Men först hade han ägnat tre år åt att lära sig nederländska i den nederländska Kap - kolonien i Sydafrika. Holländare var de enda utlänningar som släpptes in i Japan.
Japan var ett mycket slutet land vid den här tiden och Thunberg övervakades överallt. Men ändå lyckades han förmedla medicinska kunskaper till japanska läkare och samla in  japanska vilda växter. 800 arter presenterade han sedan  i sin Flora Japonica.
Thunberg var en flitig och vänlig man och han blev mycket omtyckt både i Sydafrika och Japan. Han anses också ha haft stor betydelse för att Japan så småningom tillät utlänningar att komma in i landet.
Bokförlaget Rediviva gav 1980 ut Thunbergs Resan til och uti Kejsaredömet 
Japan åren 1775 och 1776.
Carl Peter Thunberg. Linnean, resenär, naturforskare kom ut 1993 till 250-årsminnet. Detta firades i tre världsdelar; Europa, Afrika och Asien.
Thunbergs liv och verksamhet skildras i minnesboken av fem svenska och två japanska forskare.
I Populär historia hittade jag en intressant artikel. Läs HÄR

Alltings början

Mitt boknyår börjar på julafton. I mina tankar om läsning under 2014 ingick att läsa sådant jag inte tänkt läsa, egentligen. Och det var ju bra det.
I julklapp fick jag Alltings början av Karolina Ramqvist. Den ingick inte i  mina läsplaner. Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Jag läser flitigt i Alltings början så fort jag kan stjäla mig till en stund.
Hittills tycker jag att den är utomordentligt underhållande. Igenkänningsfaktorn är hög. Jag fnissar ofta och stryker för ibland. Och som mamma blir jag förskräckt! Var ska det sluta? Jag återkommer med fullständig rapport.

Bokbloggsjerka 20 - 23 december

Annika ger oss ej rejäl uppgift i sin BOKBLOGGSJERKA 20 - 23 december 
Vi ombeds avlägga bokliga löften för 2014. 
I länken ovan finns reglerna för jerkan
Efter att ha funderat på saken tror jag att jag instämmer med  Ugglan &  boken. Varför välja när man kan ta allt?
Jag tänker också läsa "brett", klassiker, nytt, bortglömt, från jordens alla hörn på engelska, danska, norska, svenska och eventuellt - mycket eventuellt - tyska.
Jag ska dock försöka lägga till lite mer litteratur från Afrika. Det har blivit mycket Asien på senaste året.
Lyrikläsningen borde bättras på liksom serieläsningen. I övrigt ska jag försöka ha ögonen öppna för det som kommer i min väg på olika sätt. Litteratur träffar man ju på överallt också där man minst väntar sig det.
Någon sorts registrering av allt vad jag läser vore också önskvärt såväl som listor över böcker som jag har för avsikt att läsa.
Ett effektivt system för hanteringen av recensionsklipp borde utarbetas. Det blir kanske inte just i år, men tål att tänkas på.
Hur ska det vara med bokinköpen? Gäller några restriktioner?
Svar: Ett bestämt NEJ! Böcker ska man unna sig. Och andra

Skånes egen Jane Austen

När jag läser om Skyttes på Munkeboda. Hemliv i Skåne 1830 (1897) av Mathilda Malling (1864 - 1942) slås jag av likheten med en annan roman  som jag nyligen läst om, nämligen Förnuft och känsla (1811) av Jane Austen.
Mathilda Malling föddes på Oskarsfarm utanför Sösdala inte långt ifrån Hässleholm. Som gift hamnade hon i Danmark där hon också slutade sina dagar.
Mathilda Malling skildrar en familj på landet med tre döttrar där åtminstone två är i giftasåldern.
Detta engagerar naturligtvis speciellt den myndiga modern. Majorskan Charlotte Skytte är den som styr huset, familjen och tjänstefolket med fast hand. Majoren brummar i bakgrunden.
Till huset kommer  en ung vacker officer, löjtnant Joachim Skytte, kusin till flickorna, för att gömmas och glömmas efter en skandal vid regementet i Stockholm. Det går naturligtvis på tok. Mellandottern Agneta, den platinablonda, brunögda, väna, blir handlöst och ohjälpligen förälskad. 
Nu är det bara det att föräldrarna lovat bort henne till den tyste baron Nils Stjerne på Marieholm. Det är ett gott och vettigt gifte och Nils Stjerne är mycket förälskad i Agneta. Visserligen är svärmor inte att leka med, men det är ju sådana smällar man får ta.
Den äldre, mera alldagliga systern,  Karin Maria, är en klok och förnuftig flicka och Beata, som är yngst, ser, hör och agerar go-between.
Mathilda Malling har samma sätt att iaktta och skildra människor som Jane Austen. Och de cyniska resonemangen kring kärlek och äktenskap är likartade. I Skyttes på Munkeboda används till och med ordet cynism. Människor förskönas inte; varken till det inre eller det yttre.
Däremot tycker jag att flickorna i Mallings roman har lite mera svängrum än systrarna Dashwood. Och det är mera folklivs- och tidsskildring i Skyttes på Munkeboda. 
Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Mathilda Malling är underskattad.

Nya mord i Hagfors

 

En rad märkliga mordbränder skakar Hagfors. Petra Wilander, polis, och Magdalena Hansson, energisk journalist på Värmlandsbladet, blir djupt inblandade. Liksom i Ninni Schulmans första roman, Flickan med snö i håret, förs handlingen i 

Pojken som slutade gråta framåt genom en sorts växelsång mellan Petra och Magdalena. 

Till polisens stora förtret ligger Magdalena ofta steget före. Det finns också kursiverade avsnitt där offret (förstår man så småningom) berättar sin historia. 

Tonårens ensamhet och vuxenblivandets svårigheter är ett viktigt motiv i Pojken som slutade gråta.

Kärleksbekymmer, känslan av att vara annorlunda och drogproblem drabbar oavsett föräldrarnas klass- och yrkestillhörighet. Föräldraskap är ett annat motiv. Ninni Schulman är lyhörd för hur svårt det kan vara att vara förälder.

Jag tycker att Pojken som slutade gråta är en välskriven och spännande kriminalroman.

Alla dras med sina speciella svårigheter i livet. Det gäller att i görligaste mån få ihop privatliv med yrkesliv. Ingen vet vad som rör sig i någon annans innersta även om det gäller någon man tror sig känna väl. Det får Hagforsborna erfara med råge.

I juletid

En jordisk familj i ett jordiskt hus,
under lumalampans mysterieljus
där rökskyar ringla lätta,
de bänka sig tungt tillrätta.
De bänka sig tungt vid bord och spis
vid mumma och lutfisk, rotmos och gris.
På fädrens vis
de äta sig stadigt mätta,
ljuvligt och gruvligt mätta.
Allt sker till den nyfödde frälsarens pris
varom änglar i plast berätta.
En jordisk familj i ett jordiskt hus
ger föga stort att beskåda.
Vår herre däruppe i rymdens brus
månde väl därför råda -
Vår herre däruppe som tänder
stjärnornas fladdrande bränder

Nils Ferlin

Tematrio - Julklappstips

LYRAN
ger oss i uppdrag den här veckan att ge bort tre julklappsböcker.
Ingen jul utan julklappsböcker! Och det är jätteroligt att tänka ut rätt bok till rätt person.
 

Min första julklapp är Maria Ekmans nyöversättningen av Övertalning av Jane Austen.
Det är en mycket tilltalande bok både till form och innehåll.

Expeditionen: min kärlekshistoria av läkaren och författaren Bea Uusma är min andra julklapp.Ett mycket säreget företag som rotts iland med bravur.

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson blir min tredje julklapp. 
En intressant iakttagelse av det här med kärlek. Eller vad det nu är.
Mycket lämplig som diskussionsunderlag.

Mordiskt nyår i Hagfors

Med senaste Books & Dreams följde en liten Månpocket, Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.Hon är journalist och författare och detta är hennes debutroman från 2010.
Idén fick Ninni Schulman sedan hon yrkesmässigt kommit i kontakt med trafficking.
Två mycket unga flickor hittas döda i trakterna kring Hagfors i Värmland. Det är vinter, mycket snö och väldigt kallt. Den ena flickan verkar inte vara saknad av någon; den andra har föräldrar som anmäler hennes försvinnande ganska tidigt.
Den underbemannade polisen arbetar för högtryck och journalisten Magdalena Hansson på Värmlandsbladet följer fallet med (irriterande, skulle polisen säga) stort intresse. Men hon visar sig vara orädd intill dumdristighet och har bra förslag.
Magdalena har flyttat till Värmland från Stockholm för att erbjuda sin son, Nils, en bättre uppväxtmiljö. Ludvig, Magdalenas frånskilde man, har synpunkter på flytten.
Polisan Petra Wilander har lovat familjen på heder och samvete att trappa ner på arbetet. Men fallet med de döda unga flickorna jagar både Magdalena och Petra vidare.
Så småningom visar det sig att i de små idylliska samhällena i trakterna av Hagfors döljer sig avgrunder av mänsklig - eller snarare omänsklig - ondska. Inte alla är de gemytliga grannar de verkat vara. Det är faktiskt riktigt spännande. Jag misstänkte flera personer, men inte den det till slut visade sig vara. Det är välskrivet och spännande och när jag väl vant mig vid det grådaskiga papperet och den fjuttiga stilsorten forcerades läsningen snabbt.
Nu köar jag på biblioteket för Ninni Schulmans roman nr två, Pojken som slutade gråta från 2012 och bok nr tre som just kommit ut, Svara mig om du kan, 2013. Jag är nr 40 i kön...
Lite kul att läsa en bok som jag nog aldrig läst om jag inte hade fått den på köpet...

Bokbloggsjerka 13 - 16 december

I sista minuten: Veckans bokbloggsjerka handlar om att ange sin favoritförfattarduo alternativt en favoritförfattare som också skriver  under  pseudonym.
Läs reglerna på Annikas litteratur - och kulturblogg
HÄR
Jag känner till en hel del författarpar  men inga som är mina favoriter. Möjligtvis skulle jag kunna säga  Maj Sjöwall och Per Wahlöö och deras gemensamma kriminalromaner.
 En favoritförfattare som också skriver under pseudonymer är Joyce Carol Oates. Rosamund Smith och Lauren Kelly är hennes alternativa namn.
Ruth Rendell/ Barbara Vine är en annan favoritförfattare. 
Tre andra favoriter sedan gammalt är Anne Brontë/Acton Bell; Charlotte Brontë/Currer Bell; Emily Brontë/Ellis Bell

Books & Dreams, vinter 2014

Books & Dreams, vinter 2014 är ett innehållsrikt ovanligt innehållsrikt nummer.
Författarintervjuer med Khaled Hosseini, Dean Koontz, Åsne Seierstad, Chris Cleve och Elizabeth George för att ta några.
Charlotte Rogan, som slog igenom direkt vid debuten med Livbåten bor i Westport, Connecticut,  med mannen Kevin, som gläds åt hustruns framgångar och trivs med det nya "boklivet". De har trillingar som nu är 23 år. Livbåten är spridd över 26 länder och filmrättigheterna har köps av Anne Hathaway som själv gärna spela huvudrollen som Grace.
Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg 
Vinterns bästa boktips presenterar faktaböcker, barnböcker, spänning och skönlitteratur.
Books & Dreams indelas i fyra kapitel Läsa, Drömma, Leva, Resa. 
Och däremellan kommer matrecepten, krönikan av Michael Nyqvist, Crossover - böckerna och utdraget ur Jonas Karlssons nya roman God Jul