tisdag 25 december 2018

Veckans topplista v. 52 - Årets bästa

Johannas topplista v. 52: Årets bästa
Minnet av vatten - en dystopi av Emmi Itäranta. Översatt till ca 20 språk. Kommer att bli film.

En debutants dagbok av Wera von Essen handlar om skrivande och om att ständigt bli refuserad; om författare och om att översätta Clarice Lispector.

Dödstvätterskan. Dansk - kurdiska Sara Omar har skrivit en djupt berörande och engagerande roman som borde läsas av många.

Jag är, jag är, jag är. Med undertiteln  Ett hjärtslag från döden handlar om Maggie O´Farrells nära - döden - upplevelser vid olika tillfällen i livet.

"Få se om hundarna är snälla ikväll..." av Marie - Louise Ekman. Enkelt, storslaget och mycket rörande om paret Ekmans kast mellan hopp och förtvivlan under en tid då Gösta Ekman mestadels vistades på sjukhus.   

söndag 23 december 2018

En smakebit på søndag

Nästa morgon var Rake and Dunlow på jakt efter en förrymd fånge. De hade börjat sitt arbetspass tidigare än vanligt och stämplat in klockan tio på förmiddagen. Orsaken var någon egendomlig ändring av tjänstgöringsschemat som ingen förstod. Trötta och med för mycket kaffe i magen letade de efter en viss James James Jameson - det var hans riktiga namn - som hade rymt från fängelset i Reidsville dagen innan. Polisen i Atlanta hade just blivit underrättad. Trippeljames, som han var känd som inom kåren, hade sytts in för två år sedan efter att ha blivit dömd för mordförsök. Rake var vid den tiden en missnöjd civilist som försökte anpassa sig till livet efter kriget vid en textilfabrik och inte lyckades särskilt bra. Rättegången hade fått mycken publicitet lokalt, men även dragit till sig uppmärksamhet i resten av landet. I norr fanns det många som ansåg att den svarte mannen hade blivit åtalad på felaktiga grunder. Människor långt borta brukar ogilla hur man behandlar de sina. "Den grabben var en dålig nyhet redan han föddes", sa Dunlow när de gasade på längs bakgatorna.

Från sidan 30 i Dark Town av Thomas Mullen. Övers.: Claes Göran Green.
Historiska Media 2018
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag den här veckan. Den går ut på att man bjuder varandra på smakebitar av det en just läser  - utan spoilers, förstås. Fler smakebitar finns HÄR

lördag 22 december 2018

Filifjonkan som trodde på katastrofer

Filifjonkan tvättar mattor i havet. Det är onaturligt fint väder. Filifjonkan anar en katastrof. Hon beger sig hemåt mot sitt mörkgröna hus som hon har hyrt av en hemul i tron att hennes mormor tillbringat sina somrar där. Det har hon visserligen inte, men gjort är gjort. Hon är inte särskilt förtjust i huset men försöker piffa till det med massor av prydnadssaker. Filifjonkan söker tröst i sina ägodelar. Eftersom Gafsan ska komma på te vid femtiden plockar hon fram sina finaste koppar med guldkant. När Gafsan kommer sätter fru Filifjonk igång att prata okontrollerat. Så förvirrad hon är, tänker, Gafsan och berömmer allt utom blommorna. Fru Filifjonk försöker få Gafsan att förstå det här med katastrofer. Hon tar i ordentligt med tyfoner, cykloner, taifuner, tromber osv. "Det brukar gå med ättika," svarar Gafsan. "Om man tar ättika i sköljvattnet håller mattorna färgen." Stämningen är inte den bästa när damerna säger farväl.  Men sedan blåser det verkligen upp. Ordentligt. Till slut börjar allt flyga omkring i luften. Filifjonkans alla jordiska ägodelar far all världens väg och taket flyger av huset. Filifjonkan förstår att nu har det verkligen hänt. Nu behöver hon inte vänta längre. Katastrofen är här. Hon har förflyttat sig utomhus och sitter bakom en sten och känner sig alldeles trygg med en kattunge av porslin i handen. Som kronan på verket kommer det en tromb och lyfter iväg Filifjonkans möbler. "O, min vackra, härliga katastrof!" tänker hon. Så går hon ner på stranden och dansar i vågorna med sin matta och dyker och tycker att allt är underbart. Då kommer Gafsan och är alldeles förfärad över den hemska natten. Hon har varit så orolig över fru Filifjonk. Det behövdes inte alls, säger Filifjonkan. Har man bara ättika i sköljvattnet så håller mattorna färgen. Och så skrattar hon nästan ihjäl sig där hon sitter i sanden.
En behöver ju inte ta ut något i förskott. Det blir kanske inte så farligt. Och kanske är alla ägodelar bara betungande?
Filifjonkan som trodde på katastrofer ingår i Tove Janssons berättelsesamling Det osynliga barnet och passar precis in på nr 20 Läs en novell av en favoritförfattare i Ugglans &Bokens läsutmaning Läs en novell. III

fredag 21 december 2018

Enkelt och storslaget

Marie - Louise Ekman gjorde det alla andra som råkar i samma situation borde göra. När hennes man skådespelaren Gösta Ekman hamnade på sjukhuset i Huddinge började hon skriva dagbok. Kanske är det svårt att veta från första början om det kommer att bli en långvarig sjukdomstid eller inte, men Marie - Louise Ekman bokför tiden november 2011 - mars - 2012. Dessa månader blir tämligen turbulenta för dem båda. Kasten mellan hopp och förtvivlan kan alla som haft någon svårt sjuk anhörig på sjukhus precis känna igen sig i. Marie - Louise Ekman far fram och tillbaka ut och in på sjukhuset. Hon för sin mans talan och tröstar honom när han är rädd och förvirrad. Utan den här dagboken hade tiden varit förlorad. Den hade aldrig gått att rekapitulera. Makarna Ekmans förhållande är innerligt kärleksfullt. Han vill helst att hon ska vara vid hans sida hela tiden. Hon saknar honom i hemmet. Marie - Louise Ekman skriver enkelt och kortfattat om deras dagar, "lilla Göstas" tillstånd, läkarnas utlåtanden, röntgen och andra behandlingar. Titeln på boken "Få se om hundarna är snälla ikväll..." syftar på Gösta Ekmans fasansfulla mardrömmar. Viss medicinering som är svår att undvara har sådana biverkningar. Det här är en storslagen och djupt mänsklig bok som man sträckläser. När Gösta Ekman sedan kommer hem läser de dagboken tillsammans och gråter. Nu gråter Marie - Louise Ekman ensam.
 

torsdag 20 december 2018

Helgfrågan v. 51

Mias Helgfråga v. 51

Har du köpt några hårda paket till någon? Alltså böcker.
 
Svar ja. Det är nästan det enda jag köpt. Nästan. Till stora och små
 
Bonusfrågan: Hur firar du jul i år?
 
Same procedure as every year. Med familjen. Livligt, varmt, ganska högljutt och alldeles, alldeles underbart!

onsdag 19 december 2018

Just nu läser jag

Lars Vargö, fil dr i japanologi, har skrivit en biografi om den japanske 1600 - talspoeten Basho som var fåglarnas, blommornas och månens poet och anses vara haikuns fader.
Och så ska jag börja läsa Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Han berättar om sin morfars och mormors kärlekssaga med otro och svartsjuka. Mormor var gift med Sven Stolpe, men hon inleder en kärlekshistoria med Olof Lagercrantz

Monica Braws bok om Edita Morris, Jorden är vårt hem tar sin rundliga tid att läsa. Den är ordrik och aningen rörig, men mycket intressant. Jag kände i stort sett endast till att Edita Morris var ofantligt rik och att hon blev världsberömd för sin bok Hiroshimas blommor och att hon och hennes man, Ira Morris, hjälpte dem som fallit offer för atombomben.

tisdag 18 december 2018

Veckans topplista v. 51 - Årets önskelista

Santa Maria World
Böcker jag önskar mig i julklapp. De tre första finns redan i sinnevärlden. De två sista kommer till våren, så de får bli i form av presentkort. Och så vill jag gärna få någon bok som jag blir överraskad av. (Dottern brukar vara väldigt duktig på det.)

Johan Svedjedal, Den nya dagen gryr   (Karin Boye)
Nobelpriskvinnor i den nya serien
Monica Braw, Kvinnor i Japan under tusen år
Agnes Lidbeck, Gå förlorad
Erika Olofsson Liljedahl, Och bergen skall rämna 

Johannas deckarhörna: Årets önskelista 

måndag 17 december 2018

Dvalan








Pernilla, ensamstående mor till 18 - årige Samuel misstänker att sonen kommit på glid. En narkotikaaffär som slog fel gör att han har farliga män som jagar honom.  Han tar tjänst hos den vackra Rakel som bor lite avsides med sin son, Jonas, som ligger i dvala efter en olycka för flera år sedan. Rakel har en blogg där hon beskriver sitt liv med den förlamade och stumme sonen. Polisen Martin kommer Samuel på spåren i samband med en utredning om två grymma mord. Pernilla har anmält sonen som försvunnen och han är som uppslukad av jorden. Hon vet inte till sig av förtvivlan. Samuel inser å sin sida att han vållar sin mor mycken sorg och besvikelse. Polismannen Markus och hans hustru har också en dotter som ligger i dvala efter det att hon fallit ut genom ett fönster. Camilla Grebe målar upp levande scener; dialogen är ganska ruff men mycket trovärdig och spänstig. Handlingen känns modern med penningtvätt och sociala medier. Katharina Ewerlöf läser den här romanen väldigt bra och med alldeles lagom mycket inlevelse. Det gick mycket bra att lyssna på Dvalan. Slutet var inte alltför oävet heller.

söndag 16 december 2018

En smakebit på søndag

"Elins ansikte var stelt efter sorgen. Mörka ringar av fasa omgav de djupgröna ögonen och hon hade nästan slutat tala. Huskarlarna oroades över hennes förstånd, och en morgon på sensommaren år 1350 när himlen var klarblå och rönnbären började gå över i rött, övertalade de henne att följa med till kyrkogården.  - 
De satt av vid kyrkomuren, band hästarna, rättade till kläderna och trädde in under porten till vigd jord. Det var som om all markens otyg gått bärsärkagång, som om hela den fridsamma platsen vänts upp och ned. Bland svarta gravkullar och vissnade blommor visade nygrävda hål att de som inte redan var döda väntade på döden. För i denna pestens tid kunde man bara vara säker på att få plats i vigd jord om man själv grävt sin grop. "Nu ska Holger och jag gräva grav till dig, Elin", sa Bengt. "När farsoten kommer går det fort. Imorgon gräver vi gravar till oss själva. Om du vill vänta, kan du gå in i kyrkan. Vi kommer när vi är klara."
Från sidan 13 i Skuggornas tid av Agneta Arnesson Westerdahl.

Varje söndag lämnar vi varandra en smakebit av det vi just läser . Utan spoilers, förstås. Denna veckan administreras smakebiten av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Fler smakebitar HÄR

lördag 15 december 2018

Abdikationen

Redan första skoldagen bestämmer sig Felix för att ta kommandot över klassen. Alla vill sparka fotboll, men Felix föreslår löpning. Någon vågar skratta åt honom och blir nerslagen med en knytnäve i nacken. Felix är spenslig och fattigast i klassen. Men han tar initattiativet och bygger målmedvetet upp ett skräckvälde i klassen. Lärarna förstår inte vad som händer. Felix får kamraterna att utföra löjliga och meningslösa handlingar. Särskilt ägnar han sig åt den korpulente Butt. Felix häpnar själv över att alla låter sig ledas. De är ju starkare än han och vad hade hänt om Butt använt sina muskler? "Varför tvingar de mig att förakta dem så ohyggligt", tänker han.  Felix mår inte särskilt bra själv. De underkuvade skulle aldrig kunna gissa sig till vad deras härskare dolde. "Ack ibland skulle det ha varit en lisa att ha någon som gav en order och som övertog ens bördor." En dag har har Felix bestämt sig. "Nu ska det bli en ny ordning. Jag gör allt som Butt säger." Klasskamraterna ser på Butt och jublar befriat. Butt har lite svårt att leva sig in i rollen, men Felix eggar honom. Många gånger tror en att Felix påfund ska sluta i katastrof, men att Butt skulle lyckas driva Felix till det yttersta var det ingen som trodde. Inte Butt heller. Han förstod inte att han måste vara försiktig med orden när han hade med en sådan ytterlighetsmänniska som Felix att göra. En obehaglig och välskriven novell. Heinrich Mann, bror till Thomas, fick sina böcker brända på bokbål 1933. Samma år gick han i landsflykt. Översättare: Helge Heerberger

Den här novellen passar in på nr  6 Läs en novell som översatts från tyskan i Ugglans & Bokens läsutmaning Läs en novell III

fredag 14 december 2018

Sjutton år och tjugotre år

Claude Gérard (Aurora Ljungstedt)
Augusta B. var sjutton år när hon begick sin första bal. Tyvärr hade ingen hjälpt henne med klädsel och håruppsättning. Klänningen var ytterst missklädsam och Augustas  tjocka hår var överlastat av vita törnrosor. Fritz Föjer är emellertid intresserad av Augusta. Hon är rik och han är i behov av att göra ett förmöget gifte. Som om det inte vore nog med den smaklösa klädseln; under kvällen händer det Augusta några pinsamma incidenter som generar henne mycket. Männen tycker egentligen inte att baler är så roliga. Det är mera för kvinnor som är fåfänga, behagsjuka och kärlekskranka. Männen ser sig som medel eller villkor för kvinnornas triumfer. Nu bär det sig inte bättre än att Fritz Föjer och hans barndomsvän (berättaren) gör sig lustiga över Augustas missöden. Berättaren ser att Augusta stått på andra sidan om en dörr och hört allt. Några år senare ses de båda vännerna igen på en bjudning. Fritz Föjer är påtagligt missnöjd. När så en uppseendeväckande vacker och välklädd kvinna gör entré känner berättaren så småningom igen Augusta B. Föjer berättar att hon tackat nej till hans frieri. Han är mycket sårad och säger sig vara säker på att hon var kär i honom. "Kvinnorna födas med list och koketteri," säger han, "du såg själv hennes blickar och miner".  Aurora Ljungsted som skrivit den här novellen föddes 1821 och dog 1908. Hon skrev under pseudonymen Claude Gérard eftersom det ansågs opassande att en gift kvinna skrev. Jag tycker att den här novellen är realistisk och mycket sorglig. Troligen var Augusta B kär i Föjer men en kan undra vad hon tycker om den långe, bleklagde herren som gick i hennes spår och som hon var gift med.  Hämnden blev kanske inte så ljuv trots allt.
Sjutton år och tjugotre år passar in på nr 7 i Ugglans & Bokens läsutmaning
Läs en novell III

torsdag 13 december 2018

Helgfrågan v. 50

Mia undrar i sin helgfråga om vi sett något bok som vi väntar på till våren. Hon säger att det börjat komma vårkataloger, men det har jag inte sett.
Men jag väntar på Yoko Tawada, En isbjörns memoarer. Den skulle ha kommit redan under december men är nu uppskjuten till januari

På Bonusfrågan om jag sett något Luciatåg svarar jag ja, två
 Ekumeniakyrkan Vinslöv
TV - Lucia i Göteborgs domkyrka

onsdag 12 december 2018

Fiskargossen Urashima

Det var en gång en fiskargosse som hette Urashima. Han bodde vid stranden till Japanska sjön. En dag när han var ute och fiskade fick han en sköldpadda på kroken. Hm, vad skulle han göra med den. Japanska sköldpaddor kan bli tusen år gamla, tänkte Urashima, varför skulle inte denna sköldpadda få lov att leva sitt långa liv? Tänkte Urashima och släppte tillbaka sköldpaddan i havet. Sedan lade han sig på bottnen av båten och somnade. När han vaknar siter havskungens undersköna dotter Urana No i hans båt. Hon berättar att hon bor med sin far i drakarnas palats i havets djup. Om Urashima vill får han gifta sig med henne och leva lycklig i tusen år i drakarnas palats. Det var i själva verket prinsessan som var sköldpaddan och hon fann Urashima var en godhjärtad ung man.  Urashima och Urana No blev mycket lyckliga. Men efter tre år kände Urashima att han ville återse sin hydda och träffa sina föräldrar igen. Urana No tycker inte om det, men hon skickar med honom en ask som han måste lova att inte öppna. Urashima tar sig tillbaka men känner inte igen någonting. Och när han hör sig för med några människor i närheten berättar de om Urushima som försvann i havet för trehundra år sedan. Urushima tänker att han ska vända tillbaka med en gång, men han vet inte hur han ska hitta vägen. I sitt beråd glömmer han sitt löfte och öppnar asken och därmed har han försuttit sina möjligheter att ta sig tillbaka till Urana No igen. I en syn ser han henne igen och när han kommer till medvetande igen finner han att hans hår är kritvitt, hans ansikte rynkigt och ryggen böjd. Ganska snart sjunker han ihop på stranden och geer upp andan. Vart hundrade år kommer en skara glänsande vite fåglar och sjunger klagosånger över honom. Och vita astrar växer upp och vaktar stranden. 
Av detta kan man bara dra slutsatsen att det är bäst att hålla sina löften. 
Denna saga passar in på nr 26 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell. III:
Läs en novell med något från havet i titeln.

tisdag 11 december 2018

Vecka 50: Debutanter jag läst under 2018 och vill ha mer av

Johannas deckarhörna: Debutanter jag läst under 2018 och vill ha mer av

Mellan källarstädning och Lucia. Varför är det så gott om duktiga derbutanter? 
Har det alltid varit det?

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò
 
Silvervägen av Stina Jackson
                                       
Det som tillhör dig av Garth Greenwell


Inlandet av Elin Willows











Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht

måndag 10 december 2018

Fullt hus

Miri Yu föddes 1968 i Yokohama. Hennes ursprung är koreanskt och det är inget positivt i Japan. Hennes egen familj var dysfunktionell och de båda berättelserna i Fullt hus behandlar också familjer som inte fungerar. Titelberättelsen handlar om två systrar och deras far som de träffar någon enstaka gång då och då. Modern gav sig iväg för sexton år sedan. Genom författarens antydningar anar en att mannen i huset varken har varit en god make eller en kärleksfull far. Nu har han kommit på andra tankar och talar om att bygga ett hus för att förena familjen. Flickorna, Motomi och Yoko, tror inte för ett ögonblick på det där huset, men en vacker dag lurar fadern iväg dem till ett nybyggt hus där han tänker sig att de ska flytta in. Ingen av döttrarna är ett spår intresserade. Men då låter fadern en bostadslös familj flytta in och då, ja, då blir allt annorlunda. Jag slås  från första stund av kylan i berättelsen och av det absurda. I den andra berättelsen, Böngroddar, möter vi en ung kvinna som inte funnit den rätte. Men hon är älskarinna åt en gift man, som hon inte bryr sig ett dyft om. Det riktigt absurda i berättelsen är den bedragna hustruns reaktioner. Om det inte varit så tragiskt hade det varit roligt. Miri Yu har fått det prestigefyllda japanska Akutagawapriset, som delas ut två gånger vartannat år till en författare som skriver kortare berättelser och är i början av sin karriär.

söndag 9 december 2018

En smakebit på søndag

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Idag är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.
"Shobei Miwa var en rik jordägare. Hans ägor sträckte sig långt bortom byn Takao. Han kunde gå från sitt hus ungefär fyrtio minuter till närmaste järnvägsstation utan att beträda någon annans mark. Och det var samme Shobei som som sålt marken till staten för järnvägens räkning. Shobei Miwas äldste son, Shintaro, skickades fjorton år gammal till Tokyo innan järnvägen var färdig. En tjänare följde med honom och det tog dem nästan en månad att vandra landsvägen fram till Tokyo. Tjänaren förvarade Shintaros pengar, jämte skolavgiften, i ett knyte som han bundig hårt om midjan. Det tog han inte av sig ens om nätterna när han sov. Värdshuset rum hade skjutdörrar och inga lås.
Det fanns många tjuvar. Den unge herrn och hans tjänare höll sig för sig själva samtidigt som de var måna om att inte vara för försiktiga och därigenom dra uppmärksamheten till sig". Från sid 15 i Vid Setohavets stränder. En japansk släkthistoria. Av Ruri Pilgrim. Bra böcker. 
1999. I övers. av Ritva Olofsson. Fler smakebitar HÄR.

fredag 7 december 2018

Stenhuggarens dotter

Stenhuggarens dotter är del sju i Historiska Medias serie Släkten. Romanen är skriven av Ewa Klingberg. Det är hennes romandebut. Vi är framme vid slutet av 1200 - talet. Bröderna Magnus (sedermera Ladulås) och Valdemar Magnusson slåss om makten. Kristendomen har inte riktigt slagit igenom. Vissa asatrogna finns fortfarande kvar. Stenhuggarens dotter heter Sissela och är dotter till stenhuggaren Konrad och hans hustru Tullia, som tillhörde vandringsfolket. Konrad är en mycket skicklig stenhuggare, men synen sviktar. Han har lärt Sissela allt han kan. Sissela blir också stenhuggare vilket är lika ovanligt som att kungen har en kvinna, Ylva, i sin hird. Det ska läggas till på plussidan för Valdemar, som inte var mycket till regent annars. När Sissela tvingas fly ifrån kungaborgen i Stockholm får hon med sig Valdemars frilloson, Eskil. Det är inget hon jublar över i stunden, men hon fäster sig vid honom med tiden. När Ewa Klingberg fick uppdraget att skriva romanen av Historiska Media satte hon sig ordentligt in i 1200 - talets historia samt åkte på studiebesök till den trakt som hon kände bäst till och där hon valde att förlägga sin handling. Det blev de s. k. "små länderna”, där 
dagens Vetlanda, Sävsjö och Nydala ligger. Som vanligt med Ewa Klingbergs romaner är det välskrivet och lättläst. Landskapet skildras kärleksfullt liksom kläder och byggnader. Personskildringen och kärlekshistorierna är kanske inte det en minns mest ifrån Stenhuggarens dotter. Men tiden och omständigheterna känns levande och jag läser romanen som en historisk roman framför allt. Sissela har flera män som älskar henne. Och några som bara åtrår henne, som Magnus och Valdemar. Slutet är näst intill otroligt, men jisses! så besviken en hade blivit om det slutat annorlunda!

torsdag 6 december 2018

Helgfrågan v. 49

Mias helgfråga gäller våra önskelistor. Vad önskar vi oss till jul?
Bonusfrågan: Är det något speciellt julgodis som är ett måste?
Jag önskar mig: Chronicles of my Life av Donald Keene
Kīn Donarudo (キーン ドナルド, japanolog som skrev om japansk litteratur och kultur och översatte till och från japanska
(För att vara på den säkra sidan har jag redan beställt den.)
Frukost på sängen med barnbarnen
Lästid

Nödvändigt julgodis? Jag brukar gilla Wienernougat, men om jag förstår saken rätt innehåller den visst palmolja så då är det ju tveksamt med den.
Så jag får kanske välja hemlagad chokladkola istället. Det är också jättegott.

tisdag 4 december 2018

Veckans topplista v. 49 - Julböcker


1. Lille Viggs äventyr på julafton av Viktor Rydberg och Harry Wiberg

2. The Country Diary Christmas Book av Sarah Hollis
beskriv som "as rich and satisfying as a Plum pudding." Celebration of Edwardian Christmas.
3. A merry Christmas & other Christmas Stories av Louisa May Alcott
Penguin Christmas Classics


4. Christmas at Thompson Hall & other Christmas Stories av Anthon Trollope
5. A Child´s Christmas in Wales av Dylan Thomas

6. The twelve days of Christmas


Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 49 gäller julböcker. Antalet är visst inte så noga.

måndag 3 december 2018

Tempelbranden

Del tre i Historiska Medias romanserie Släkten har titeln Tempelbranden i mitten av 1000 - talet. Striderna mellan hedningarna och de nyblivna kristna pågår. Hedningarna har sitt starkaste fäste omkring Uppsala. Ofta blir det mycket blodiga sammanstötningar. Åsa är bokens huvudperson. Hon har blivit bortrövad under ett överfall på hennes hem. Hon minns bara elden och lukten av rök och en tatuerad arm. Jarlabanke blir den storman vars hushåll tar hand om Åsa. Hon trivs i gården och börjar hugga i sten. Jarlabanke lovar bort henne till en man utan att fråga henne och Åsa blir väldigt förtörnad vilket både far och blivande man får erfara. Åsa har skinn på näsan och påtalar ofta ojämlikheten mellan män och kvinnor. Kvinnor måste hela tiden försöka freda sig för män. Åsas man, Toraulf, är kristen och han vill gärna att Åsa omvänder sig, men det är inget hon känner för. Det går så långt att kung Inge kräver av sin närmaste man att hans hustru också ska bli kristen. Hon vägrar och han måste förskjuta henne. Författaren är väl bevandrad i vikingatiden och hon skriver lättläst och spännande. Hon beskriver tingen, de blodiga bloten, striderna, ränksmidandet på båda sidor, de maktberusade männen och de väntande kvinnorna. 
Historiska Media. 2015

söndag 2 december 2018

En smakebit på søndag

"Jag är när jag börjar skriva ner dessa minnen mammas pojke, som jag alltid har varit, som både pappa och mamma såg mig. Men ju mer jag tänker på pappa, desto mer griper han mig, hans rörande försök att vara alla till lags, att försörja oss - och ständigt mötas av oförstående, i bästa fall överseende. Jag tror att han kände våra kalla blickar, han var som osynlig för oss, att säga att vi föraktade honom är för starkt men vi, mamma och jag, tog avstånd från honom. Jag såg ner på honom, han måste ha känt det, det han hade att erbjuda var intet värt, det tyckte både mamma och jag: pengar betyder ingenting."
Från sidan 9 i En shtetl i Stockholm av Kenneth Hermele. Fler smakebitar HÄR

Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas den här veckan av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås!

lördag 1 december 2018

Sigrids hemlighet

Andra delen i Historiska medias romanserie Släkten är skriven av Karin Wahlberg och har titeln Sigrids hemlighet. Vi befinner oss i slutet av vikingatiden 1026 - 1045. Kristendomen har börjat göra sig gällande. Sigrids far, Alrik Gårdske, bekänner sig till Vite Krist liksom kungen, Jakob Anund, Son till Olof Skötkonung. Sigrid växer upp på Östergård. Hon är sin fars favoritbarn, trots att det finns två syskon till, två söner. Sigrid är emellertid inte tolv fyllda när hennes far låter meddela att hon är trolovad med den gamle Stenkil Stensson på Sätuna. Sigrid är inte tillfrågad och hon blir mycket besviken på sin far och mycket nerstämd. Hon har sett ett par unga män som hon mycket hellre velat ha, men ingen av dem hade ökat på faderns rikedomar och ägor. Sigrid väver sig bort ifrån sorgen. Hon och hennes mor, Bothild, är skickliga väverskor med tillgång till de finaste garner och trådar. Bothild handlar av ett par frisiska män som vet att uppskatta skickliga väverskor. Sigtuna är ett centrum vid den här tiden. Kungen har en gård där och han har även delat ut hus till sina närmaste män. Alrik har fått ett boende i stadens utkant. Anund Jakob har många att strida emot. Alla försöker ta land ifrån varandra. Slaget vid Helgeå 1025, till exempel, var ett sjöslag mellan den danske Knut den stores styrkor på ena sidan och de allierade svensk-norska styrkorna under ledning av Olof den digre (senare benämnd Olof den helige) och Anund Jakob på den andra. När Sigrid kommer till Sätuna möts hon av mörker och tystnad. Stenkils dystra syster Gyda håller henne mer eller mindre i fångenskap och Sigrid är nära att tappa lisvslusten. Men vävningen räddar henne. Sigrids öde berör mig. Hennes tonårstankar, hennes kamp för överlevnad på Sätuna, hennes mod och hennes kärlek till landskapet omkring Mälaren. Karin Wahlberg har skrivit fram en levande människa. Språket är utan anmärkning och researchen är grundlig. Författaren, som i i botten är både läkare och lärare, debuterade 2001 med romanen Sista jouren. Sigrids hemlighet kom ut 2009. Vilken Sigrids hemlighet är? Den som läser får se!

fredag 30 november 2018

Silvervägen

Nu har jag lyssnat mig igenom kriminalromanen Silvervägen av Stina Jackson. Inläsare: Marie Richardson. Jag var inte helt nöjd med uppläsaren hela tiden även om hon var ganska neutral; i vissa lägen alltför neutral. Men Silvervägen är en bra kriminalroman och en beundransvärd debut. Såväl miljö - som personskildring är riktigt bra och tyder på en viss förtrogenhet med små samhälllen i Norrlands inland och hur människor på sådana orter kan fungera.
Läraren Lelle har under tre års tid jagat omkring i allt vidare ringar i sökandet efter sin dotter, Lina, som var 17 år när hon försvann. Meja - också 17 år - är en rotlös flicka som hjälplöst följt sin äventyrliga mor på hennes vinglande färd mellan olika män och boenden. För tillfället bor de med en man vid namn Torbjörn, som är ganska udda men riktigt snäll mot dem. Men Meja känner sig inte trygg med sin mor. Och när hon möter Karl - Johan tar det inte så lång tid innan hon flyttar hem till honom och hans familj. Karl - Johans familj håller samman och betyder allt för varandra. Fadern, Birger, är en riktig patriark och modern Anita bakar bröd och gör blodpalt. Vissa konstiga idéer har de, men Meja tänker inte så mycket på det. Meia går i Lelles klass och han håller ett öga på henne. När hon uteblir ifrån skolan känner Lelle att han måste göra något. Och sedan händer det saker., men det ska inte avslöjas här. Meja är den som gör att fallen äntligen reds ut. Stina Jacksons bildspråk är originellt och hon låter berättelsen ta den tid som behövs. Jag gillar boken men hade hellre läst den själv.                                                 

torsdag 29 november 2018

Helgfrågan v. 48

 
Mia undrar i sin Helgfråga om vi spanat in några böcker med jultema som vi tänker läsa under julen. Jag tänker direkt på Juldagar av Jeanette Winterson. Den är så vacker också.

Bonusfrågan gäller hur vi tänker fira 1 advent. Jag tänker gå i kyrkan och därefter gå en sväng på julskyltningen i stan och bl. a. dricka kyrkkaffe.

onsdag 28 november 2018

Falkens döttrar

Falkens döttrar är den åttonde delen i Historiska medias serie Släkten. Författare är Elvira Birgitta Holm som tidigare skrivit ungdomsböcker. Ylva, rödhårig och orädd, för ordet och det är henne och tvillingsystern Ingrid en får följa i glädje och sorg. Tiderna är oroliga. Magnus Ladulås tre söner Birger, Erik och Valdemar Magnusson slåss om makten. Mycket unga pojkar skickas ut i strid. Mödrarna gråter och förbannar alla dessa krig som tar barnen de föder. Döttrarna gifts bort för att stärka allianser och öka ut ägor och rikedomar. Detta drabbar så klart också sönerna. Mannen har all makt, för kvinnans talan och stiftar lagarna. Det är hart när omöjligt för en kvinna att slippa ifrån en tyrannisk äkta man. Ingrid blir bortgift med en bra man medan Ylva är mycket missnöjd med den man föräldrarna valt åt henne och hon gör allt för att hålla sig undan. Det lyckas ganska bra, men efter många år slipper hon inte undan. Det visar sig att mannen ändrat sig genom åren och Ylva får ta saken under nytt övervägande. Ylva är en speciell kvinna. Hon tillhör den mäktiga Bjälboätten och har som sådan nära till hovet. Hon kolliderar bokstavligen och bildligen med den mäktiga Birgitta Birgersdotter, den unge kungens, Birger Magnussons, magistrata. Författaren har satt sig in i tidens seder och bruk och är väl förtrogen med de historiska skeendena. Det blir lite opera på slutet när alla ska tagas av daga, men då behöver en inte undra hur det gick sedan i alla fall. Jag gillar beskrivningen av de gamla landskapen, borgarna, hamnarna och städerna. Klädedräkt och ålderdomliga ord och uttryck är också roande liksom gamla namn på växter. Jaktfalkar är också fascinerande. Ylva och Ingrid har var sin jaktfalk. Då och då får de komma ut och jaga duvor.
Historiska media 2016.

tisdag 27 november 2018

Kulturkollos veckoutmaning: Sent i november

n
Kulturkollos veckoutmaning gäller månaden november och vad en kan hitta på för trevligt innan julstressen slår klorna i en. Möten med författare är alltid jätteroligt. Och det brukar alltid vara Bokens dag någonstans i november. I november börjar julmarknaderna. Augustpriset delas
ut och på stan tänds massor av ljus. Malmö stad brukar vara duktiga på belysning. Jag är barnsligt förtjust i de där många små. En kan skriva listor över julklapparna och julmaten i lugn och ro och kanske köpa dem också. En kan till och med lista böckerna en tänker läsa under julen. Julkonserterna börjar tidigt och det är trevligt. Kafékulturen ska inte underskattas. Det känns väldigt lyxigt att smita iväg med en väninna för ett par timmar. Jag tycker inte alls att november är en förfärlig månad. Det är visserligen mörkt, men det är ju då en tänder ljusen och kanske till och med brasan. Tråkigt nog måste en ju putsa fönster och lussekatterna brukar vi baka till 1 Advent. Liksom skurna franska pepparkakor. Vart tog november vägen? Nej, november går an. Februari är värre.