skip to main |
skip to sidebar
Tänk, att vara ynka 28 år och redan ha fått epitetet Nordens Virginia Woolf och jämförts med Marguerite Duras och Susanne Brögger! Och att dessutom ha varit nominerad till Nordiska Rådets Litteraturpris. Inte en utan två gånger!
I senaste numret av Vi läser, 2014:1, finns en intressant och innehållsrik artikel om danska Josefine Klougart som just kommit ut med en bok på svenska, En av oss sover (övers.: Johanne Lykke Holm; Albert Bonniers förlag). Jag har just börjat läsa den och jag tror mig förstå vad som avses med Josefine Klougarts släktskap med Virginia Woolf.
En annan artikel handlar om Sara Danius, den senaste tillkomna ledamoten i Svenska Akademien. Hon har tilldelats stol nr 7 efter Knut Ahnlund.Svenska Akademien har haft 187 ledamöter allt sedan tillkomsten 1786. Nio (9) utav
dem kvinnor. Den första var Selma Lagerlöf 1914 och hundra år senare den senaste, Sara Danius. Hon berättar om sina förberedelser inför första sammanträdet med Akademien och talet om Knut Ahnlund. Inte minst funderade hon mycket över lämplig klädsel. Klädskaparen Per Engsheden ryckte in och tillsammans kreerade de en underbart vacker svart sammetsklänning med mantel och släp som bör ha varit absolut perfekt för tillfället.
 |
| Bild: Vi läser |
Lennart Hellsing, 94, berättar om sitt livslånga arbete för barn och barnlitteratur. Han arbetar fortfarande, men tänkandet går lite långsammare.
En rolig artikel handlar om mycket produktiva författare och hur de går tillväga;
Wodehouse, Joyce Carol Oates, Stephen King och Anthony Trollope för att nämna några. För snabb för Nobelpriset? är rubriken
I Bokbloggsjerkan 31 januari - 3 februari ber Annika oss att berätta vilket förlag vi tycker ger ut flest bra böcker/år.
Hur Bokbloggsjerkan går till kan man läsa HÄR.
Utöver Modernista, som Annika redan nämnt skulle jag vilja framhålla ELLERSTRÖMS,
som är ett litet ambitiöst förlag med jättefin utgivning som grundades 1983 av Jonas Ellerström
THOREN & LINDSKOG
ett relativt nytt förlag som har tyskspråkig litteratur som specialité
MASSOLIT
också relativt nytt förlag som växer och utvecklas. Jag ser fram emot vårutgivningen
TRANAN som erbjuder läsning från hela världen.
Antalet böcker/år på de olika förlagen har jag ingen riktig uppfattning om.
Naturligtvis kan de inte mäta sig med de stora drakarna Bonniers, Norsteds med flera.
Helenas anspråkslösa (enligt egen utsago) enkät på DARK PLACES
Boken du läste ut: Katja Kettu, Barnmorskan
Boken du påbörjade: Den hemliga historien av Donna Tartt
Bokbeställningen: I slutet av förra veckan (Inger Edelfeldts ”Konsten att dö”)
Bibliotekslånet: Steglitsan av Donna Tartt
Serien du blev nyfiken på: ”True Detective”.
Filmen du såg: Blue Dahlia (igen)
Filmen du blev nyfiken på: The Light between the Oceans
Boken du dreglade efter: Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma
Två unga flickor, Emma och Linnéa; 18 resp. 20 år, rymmer från Tomelilla till Tokyo. De efterlämnar en lapp som meddelar att de rymt av egen vilja och att de inte vill bli eftersökta. Året är 2002.
2010 skriver Linnéa Willén en bok om deras gemensamma upplevelser. Barfota änglar. En sann historia kallar hon den, men boken klassas som roman på biblioteken.
Emma och Linnéa tycker sig ha läst på. Det är lätt att få arbete som klubbvärdinna i Japan tror de. Utan vare sig pengar, arbete eller boende kommer de till Tokyo och förvånas över de vackra japanskorna och kaffeburkarna som man köper i automater. De hankar sig fram. Arbetena växer inte direkt på träd. De upptäcker och utnyttjar japanernas godtrogenhet. Tack vare den plankar de in på tunnelbanor och tåg, lyckas stjäla förnödenheter i affärerna och smita från hyror och restaurangnotor.
De träffar olika män, säljer sina kroppar, liftar och ger sig i lag med i stort sett vem som helst som bjuder på mat och framför allt dryck och ibland knark.
De förflyttar sig mellan Tokyo, Niigata, Osaka och Nagoya i Japan för att så småningom styra kosan mot Thailand. Där förstår de att läget är ett annat. Thailändarna är mera misstänksamma och på sin vakt. Emma och Linnéa fortsätter sitt destruktiva liv. De fungerar inte utan varandra och Linnéa känner ett ansvar för sin yngre väninna.
Berättelsen är uppdelad i före, efter och under tiden i Japan. Tillbakablickar på Linnéas uppväxt låter oss förstå att hon utsatts för övergrepp av sin far redan som liten. Eventuellt tror hon att mamma visste utan att göra något. Mycket stannar mellan raderna och ibland är det svårt att reda ut begreppen särskilt i andra hälften av boken. Den första delen, Tokyo - delen, är mera samlad.
I förordet säger författarinnan att hon väljer att använda sitt eget namn "eftersom jag vägrar att låta skammen vara min". Att sälja sig är aldrig en helt frivillig handling, säger Linnéa Willén i en intervju. Det är ett självskadebeteende att jämföra med anorexi och självstympning.
I efterordet berättar författarinnan att hon fått ordning på sitt liv och funnit sig själv och kärleken. Linnéa Willén har till och med slutit fred med sin mamma som hon säger har mycket att förlåta.
Beviljat litteraturstöd. Vid mötet den 23 september 2013 beslutade man att Föreståndaren (The Warden) av Anthony Trollope (1815 - 1882) var en av de titlar som beviljades litteraturstöd. Det var klokt av arbetsgruppen.
Föreståndaren har nu kommit ut på svenska i nyöversättning av Hans Kumlien och Staffan Vahlquist på bokförlaget Ruin.The Warden kom ut 1855 Föreståndaren första gången på svenska 1860.
Den
timide fattighusföreståndaren Mr Harding utsätts för en ekonomisk
granskning av reformivraren John Bold. Mr Harding kommer i
lojalitetskonflikt gentemot sin arbetsgivare, kyrkan. Dessutom går hans
dotter Eleanor och förälskar sig i John Johnn Bold. Anthony
Trollope levde ett brokigt liv. Han kom från ett förmöget hem men levde
inte så länge. Trots det efterlämnade han en imponerande produktion.Trollope var mycket läst på sin tid och räknades som jämnbördig med Dickens, George Eliot och Thomas Hardy.
The Warden är första delen av Barchester Chronicles. Ytterligare fem fristående romaner ingår i serien. Alla sex delarna utspelar sig i det fiktiva grevskapet Barsetshire.
Det vackra omslaget - som får mig att överväga inköp - är en detalj av John Constables Salisbury Cathedral from the Bishop´s Grounds.
LYRAN
ska åka till London och vill att vi tipsar om engelsk litteratur, gärna också lite nyare. Grattis Lyran! Kul Tematrio!
1. Det som är allra lättast att hitta är ju duktiga engelska, nutida deckarförfattare. Jag tänker till exempel på Sharon J. Bolton vars kriminalromaner till och med tilldrar sig i London. Livstråden av Sarah Waters, som är en spänningsroman med övernaturliga inslag, utspelar sig i det viktorianska London.
Andra deckarförfattare som jag läst flera titlar av och tyckt mycket om och också skrivit om i min blogg är Belinda Bauer (Exmoorheden), Ann Cleeves (Northumberland) och Elly Griffiths (Norfolk) för att nämna några.
2. Klassiker: Virginia Woolf som skrivit en essäsamling om London.
MRS GASKELL, GEORGE ELIOT och ANTHONY TROLLOPE är tre andra
moderna klassiker som jag uppskattar
3. Så kan jag inte låta bli att skicka med
Bloom´s Literary Guide to London av Donna Dailey och John Tomedi
Madeleine Stjerne är titeln på femte delen i Mathilda Mallings serie om familjerna Skytte och Stjerne på Munkeboda respektive Marieholm. Vi möter här 18 - åriga Madeleine Stjerne som bor i Lund med mor och tre syskon. Ada, modern, kommer ursprungligen från Irland medan fadern Eugen föddes på Marieholm. Förbindelsen räknades inte som lämplig från någondera hållet.
När vi först möter Madeleine är hon på väg att fira sitt sommarlov hos släkten i Göinge. Hon skjutsas till Ringsjön, åker färja över och blir hämtad med häst och vagn. Just den här dagen får hon dela hästskjuts med den stilige, förmögne Robert von Seiszing ägare till egendomen Arildstorp " ända uppe vid sjöarna i Villands härad med Kristianstad som närmaste stad"
På Marieholm tar tant Karin Maria emot på trappan. Karin Maria mötte vi redan seriens första del, Skyttes på Munkeboda. Karin Maria ser omedelbart möjligheterna. Och som en sömngångare går Madeleine rakt i kvinnofällan. Hon är en mjuk och lydig flicka som absolut inser det förnuftiga i att gifta sig med den 22 år äldre mannen och inte funderar mycket på deras känslor för varandra. Hon är helt oerfaren. Han sörjer sin första hustru och vill gärna ha en mor till sin avgudade dotter Alice, 12 år. Hur låter detta?
Tio år senare befinner sig Madeleine hos sin sjuka svärmor i Villa Eglée i Passy, utanför Paris. Madeleine har en son som går i skolan i Sverige och maken är hemma och sköter sina omfattande affärer.
Madeleine lever ett behagligt liv med sin svärmor och hennes bror; gäster och grannar. Hon älskar den vackra trädgården med rosor, druvor och persikor. Madeleine promenerar gärna in till Paris ofta i sällskap med den unge, sympatiske amerikanen Hamilton Harrison från Baltimore. Han är inte den ende som beundrar Madeleines "vita blondhet". Madeleine väcks ur sin sinnliga dvala av den eldige Robert Duchamps som senare försvinner ut i kriget - det fransk - preussiska 1870 - 71. Oroligheterna i landet är ett ständigt återkommande diskussionsämne i sällskapet. Så småningom går det upp för dem att de kommer att få känna av det in på bara skinnet.
Som vanligt upplyser Malling en hel del om kläder, material och möbler.
Kvinnorna känns mera levande än männen som fungerar mera som den fond mot vilken kvinnorna avtecknar sig.
Som vanligt tycker jag att Mathilda Malling för STELLA KLEVES idéer från romanen Berta Funcke vidare om än på ett mera förstulet sätt.
Barnmorskan är Katja Kettus tredje bok och med den har hon slagit igenom med besked. 2012 fick hon dessutom det prestigefyllda Runebergspriset. Och det förstår man. Men motiveringen "Det är kroppsligt, köttsligt, äckelrealistiskt såväl till sitt innehåll som till den språkliga utformningen" är jag inte imponerad av. Barnmorskan är så mycket mera. Visst, det är både rått och grymt och realistiskt. Men det är också lyriskt, ömsint och humoristiskt.
Miljön är trakterna kring Petsamo långt upp i norr där Norge, Finland och Sovjetunionen möttes. Här rör sig ryssar, tyskar, skoltsamer och finnar.
Det är tiden för det s. sk. Lapplandskriget; 1942, 1943, 1944
Finland och Sovjetunionen har slutit vapenvila och därmed blir tyskarna plötsligt fiender. Allt är mycket farligt och osäkert. Alla misstänker varandra och det är lätt att bli anklagad för spioneri. Förresten så behöver man inga speciella skäl för att döda. Det är en grov mansvärld. Kvinnor och barn har inget värde. Kvinnor ses som bruksföremål; lätta att göra sig av med när de blir slitna.
Den självlärda barnmorskan, Vildöga, är bokens huvudperson. Hon är ett kraftfullt naturväsen, starkt påverkad av laestadianismen. Hon blir ögonblicklickligen förälskad i den tysk/finske officeren Johannes Angelhurst. I kraft av sitt ämbete råder hon över liv och död och hon tvekar inte att bokstavligen gå över lik för sin kärlek. Hon börjar sin bana som Tredje Rikets Fräulein Schwester mera som gäst än som egentlig arbetare i fånglägret i Litovka. Men slutet är sällan början likt.
Johann är en vacker och egentligen ganska vek man. Han är skadad av sina ohyggliga krigsupplevelser, till exempel vid Babij Jar. Kvinnor hänger i klasar omkring honom, men så småningom inser han att det är något alldeles speciellt med en kvinna som Vildöga.
Katja Kettus språk är inte likt någon annans. Det är ett med det kärva, våldsamma innehållet. Men däremellan beskrivs havet, naturen, den sinnliga kärleken på ett poetiskt sätt. Bildspråket är fantasifullt och drastiskt; ibland får man faktiskt lov att skratta.
Det tar en stund att komma in i berättelsen. Tidsplanen flätas om varandra och perspektiven växlar, men när sammanhangen börjar klarna får man riklig utdelning. Jag är mycket förtjust i den här boken som blivit mycket uppmärksammad i Finland för sin tidsskildring. Vad hände egentligen?
Barnmorskan är översatt av Janina Orlov, som måste ha haft ett styvt arbete.
Albert Bonniers Förlag. 2013
Barnmorskan passar i Kaosutmaning 2.0
24. Läs en bok om krig
Idag är det Erik den heliges, St Eriks, Erik Jedvardssons eller Erik IX:s dag. Rättare sagt: en av hans dagar.
Han var kung i Sverige från 1150 - talet till 1160.
Under hans tid rådde fred i riket. Erik den helige var mycket religiös och gjorde korståg till Finland och byggde flera kyrkor.
Den 18 maj 1160 mördades han av den danske fursten Magnus Henriksson som sedan blev kung av Sverige 1160 - 1161. Enligt legenden sprang det upp en källa på den plats där Erik IX:s blod rann.
Erik den Helige gravsattes i Gamla Uppsala domkyrka för att 1273 flyttas över till domkyrkobygget i Östra Aros.
Erik den helige finns med i Stockholms stadsvapen och i namn som St. Eriksplan. Han är också Sveriges nationalhelgon.
Enligt Dick Harrison, professor i historia, är det emellertid stor skillnad på Erik den historiske och Erik den helige. Mycket få säkerställda fakta finns. Istället har han blivit fiktionaliserad efter sin död.
Fantastiskt att bli nationalhelgon på så lösa boliner!
2012 fick Katja Kettu Runebergspriset för Barnmorskan med följande motivering "Det är kroppsligt, köttsligt, äckelrealistiskt såväl till sitt innehåll som till den språkliga utformningen".
Barnmorskan Vindöga blir handlöst och ohjälpligt förälskad i den tyske SS - officeren Johann under det finsktyska Lapplandskriget 1944 - 45. Romanen är verklighetsbaserad och utspelar sig i trakterna kring Petsamo i norra Finland i området där Finland, Norge och Sovjetunionen möts.
Katja Kettu är född i Rovaniemi 1978.
Barnmorskan är utkommen på Albert Bonniers förlag; översatt av Janina Orlov.
Jag ser fram emot spännande läsning.
Tolv barnfria kvinnor berättar om sina sina tankar. Mycket intressant och tänkvärt, men jag skulle önskat mig ett annat ord än barnfri. Jag kan förstå att barnlös inte är något bra ord heller, men barnfri?
I vilket fall som helst så berörs existentiella, etiska och moraliska frågor som borde diskuteras mera. Redaktör för Ingens mamma: tolv kvinnor om barnfrihet är Josefine Adolfsson som i sitt inlägg berättar om att hon redan som liten hos skolsyster betraktades som framtida barnaföderska; ett kärl, en livmoder.
Är det något fel på en kvinna som inte vill föda barn; inte längtar efter barn? Varför anser sig somliga ha rätt att komma med kommentarer: "Men nu ska ni väl....?" och "Nu måste ni väl skaffa ett syskon...?" Och alla som inte har barn som inte anses ha familj och därför får arbeta mellandagar och välja sommarsemester sist. Ska de som har inte har barn behöva hjälpa till att betala allt vabbande och konstgjorda befruktningar? I USA finns ganska aggressiva rörelser mot favoriserandet av barnfamiljer, men här i Sverige har vi en mera solidarisk syn på det här med att betala skatt.
En kvinna i ett mycket väl fungerande samkönat förhållande berättar gripande om hur detta med barn eller inte håller på att spräcka förhållandet. Den ena kvinnan hade ett barn som sin högsta önskan medan den andra absolut inte ville ha barn. De beslöt sig för att gå utanför sin tvåsamhet och anlita ett annat par i ungefär samma läge. Kvinnorna som inte ville bli mammor fick bli extraresurser. Okonventionellt, ingen vet hur det kommer att fungera, men det förefaller vara ett bra försök.
Lena Andersson, nybliven August - pristagare, talar om den biologiska viljan att reproducera sig; om en genernas tyranni. Finns det någon sorts plikt att föra släkten vidare?
Josefine Adolfsson säger att Ingens mamma inte är ute efter rätt eller fel. Men det finns vissa frågor som måste ställas. Och det finns olika sätt att leva.
Annika undrar i Bokbloggsjerkan 17 - 20 januari vilket som är den bästa TV - serie du sett
i din genre. Det behöver inte finnas någon litterär förlaga.
Läs mer HÄR
Jag kan inte säga att jag håller mig till en genre varken vad det gäller läsning, TV - serier eller film men här har jag valt ut
några serier med hög spänningsfaktor
I mördarens spår med den fantastiska Helen Mirren som Jane Tennison som chefar över en hel hög manliga kolleger som trilskades och är avundsjuka och ibland rent av motarbetade. Lynda la Plante skrev böckerna.
Det tog ganska lång tid innan jag upptäckte The Wire, serien om poliser och kriminella i olika delar av storstaden Baltimore i Maryland. Men när jag väl fastnade så var det med besked.
Det blev maratontittande under sena nätter för att hämta in det förlorade. Själva staden Baltimore är något av huvudperson. Dominic West som Jimmy McNulty är inte så dum han heller...
The Killing på Netflix visade sig också vara starkt beroendeframkallande.
Så var det också med Mad Men och Damages med Glenn Close som den kallhamrade Patty Hewes, en maktmänniska som inte drar sig för någonting.
Catherine möter den otroligt charmerande, snygge kriminalpolisen Lee med ett oklanderligt förflutet.
De blir förälskade. Eller i alla fall är det vad hon tror. Förhållandet kantrar så sakta. Det börjar med kontroll av umgänge och e - post, extranycklar, avlyssning av mobilsamtal och telefonsamtal i ny och nedan. Catherine blir först lite smickrad av det intensiva intresset. Men snart blir hon förbryllad, sårad, ledsen och så småningom väldigt rädd. Och arg. Förhållandet kapsejsar totalt och misshandeln blir både fysisk och psykisk. Det värsta är att ingen tror Catherine när hon försöker berätta! Först måste det bli katastrof. Hon försöker sedan varna nästa kvinna, men blir avvisad och betraktad som störd. Det går så långt att Catherine blir tvångsintagen på mentalsjukhus. Hon har panikångest och tvångssyndrom vilket inte borde förvåna någon med ett uns av fantasi och empati.
Berättelsen är delad i två tidsplan; ett före och ett efter misshandelsåren. Rättegången däremellan upplevs som lika förnedrande som själva misshandeln.
Elizabeth Haynes debuterade med Into the darkest Corner 2011.
Nu har Glöm inte att låsa kommit ut på Lind & Co förlag i översättning av Ulla Danielsson.
Elizabeth Haynes arbetar som analytiker för polisens underrättelsetjänst, vilket hon betraktar som ett idealiskt yrke för en författare.
Glöm inte att låsa avslutas med ett avsnitt som har rubriken Om boken och ett annat som heter Om att skriva. Elizabeth Haynes andra bok, Revenge of the Tide, kom ut 2012.
Isabel Archer (Nicole Kidman) är en ung amerikanska som ärver en förmögenhet av en engelsk onkel. Hon lider ingen brist på friare men hon värderar friheten högre. Desto onödigare är det då att hon plötsligt får för sig att ge sin hand åt den cyniske esteten Gilbert Osmond, spelad av John Malkovich. (John Malkovich är alltid bad news.) Stackars Isabel blir snart ett maskformat bihang till maken och naturligtvis blir hennes förmögenhet hans. Isabel blir allt olyckligare men försöker hjälpa Gilbert Osmonds dotter att få den man hon älskar mot faderns vilja.
A Portrait of a Lady (1881) blev Henry James´ (1843 - 1916) genombrott som skönlitterär författare. Det blev också hans mest lästa och älskade roman. Henry James gifte sig aldrig men lär i ungdomen ha varit förtjust i en kusin vid namn Minny Temple. Hon har lånat drag åt Isabel Archer.
Henry James föddes i New York och dog i Chelsea i London. Gamla världen kontra Nya världen är ett återkommande motiv i James´romaner. Pont - of - view - tekniken ersätter den allvetande berättaren.
William James, bror till Henry, blev berömd psykolog. Henry James är också skicklig psykolog i romanerna; 20 stycken blev det med tiden samt en del berättelser.
"Robert Filliou first proposed "Art's Birthday" in 1963. He suggested that
1,000,000 years ago, there was no art. But one day, on January 17 to be
precise, Art was born. Filliou says it happened when someone dropped a
dry sponge into a bucket of water. He also proposed a public holiday to
celebrate the presence of art in our lives. Art's Birthday was first
publicly celebrated in 1973 in Auchen, Germany and at the same time in
Paris, France."
Så står det i Wikipedia. Robert Filliou var medlem i den så kallade
FLUXUS - rörelsen, en stor tvärkulturell, diffus grupp utan registrerat medlemsskap som inte desto mindre fick stor betydelse för konsten. John Cage, Yoko Ono och Bengt af Klintberg är några kända medlemmar. Den senare skrev en bok om gruppen.
Med anledning av Art´s Birthday och att Hässleholm firar 100 - årsjubileum som stad blir det Kulturnatt med ett varierat program i Kulturhusets entré imorgon.
Läs hela programmet HÄR.
Tanken är att Kulturnatten ska bli ett återkommande program, säger initiativtagaren Márika Bernadt
Den fjärde romanen i serien om Stjernes på Marieholm och Skyttes på Munkeboda av Mathilda Malling har fått den lite lama titeln Ebba Stjerne, Eva Skytte och de andra. Nu är vi inne på tredje generationen en fjärde är på väg. Man får fundera på vem som var gift med vem, namnen på deras barn och dem de sedan gifte sig med.
Romanen tilldrar sig i Wiesbaden, som var en plats rika människor åkte till för hälsans skull.
Alexandra Carter, f. d. Skytte, och hennes nye man Thomas och de två barnen från det tidigare äktenskapet, Eva och Charles, bor där stadigvarande. Alexandra vågar inte återvända till Sverige efter sina båda skandaler medan Thomas gärna skulle åka hem och bruka den gård han ärvt.
Sysslolösheten går honom på nerverna. Även Alexandra är rastlös.
Alexandra är inte välsedd i den nye mannens släkt. Efter tio år är hon bitter. Hon har ständigt dåligt samvete för att hon genom skilsmässan tog hela livet från sin sjuke förste man, Karl Skytte. Dottern Eva är en blyg och klen ranka som tagit skilsmässan hårt.
Alexandra oroar sig för vad som händer henne och barnen om Thomas Carter skulle dö. Eller om hon själv skulle dö och Thomas gifte om sig? Hon kommer sig inte för att tala med Thomas om detta. Och han kan ju inte adoptera barnen så länge deras far lever. Alexandra har problem. Plötsligt ser man hennes andra äktenskap med nya ögon. Valde hon den rike Thomas Carter för att komma undan sin despotiske far och sin sjuke, svage man och för att hon skulle kunna ge barnen en så bra uppväxt som möjligt? Hur var det med kärleken?
Unga Ebba Stjerne är 24 år. Visst borde hon tänka på giftermål? Ebba förklarar att hon verkligen inte vill ha det som den äldre systern Agnes som sitter i sitt hus som ett mäktigt nav med man, två barn och tjänstefolk omkring sig.
Nej, hon vill utbilda sig till sjuksköterska och dra ut i krig. Varför skulle jag gå hemma och göra ingenting? frågar hon sig och alla andra. Hon vill stå tätt; skuldra vid skuldra. Hon tas inte riktigt på allvar.
Ebba uppvaktas ihärdigt av en tysk konsulsson, Folke Hardenfeldt, från Viborg. Han vill mer; hon slingrar sig. I hur hög grad har kvinnan någon fri
vilja? Vad tjänar det i längden till att ha ett utseende, undrar Ebba
och får svar av en äldre släkting att man i god tid måste skaffa sig
andra intressen än bara en man!
I den här romanen träder samtiden och omvärlden in mer än i de tidigare delarna. Sedlighetsfrågan, även kallad
handskefejden, på 1880 -talet nämns liksom rysk -japanska kriget (1904 -
1905), Krimkriget (1853 - 1856) och Florence Nightingale, till exempel.. Kvinnorna börjar röra på sig och ifrågasätta sin tillvaro.
Mathilda Malling väver skickligt in kvinnornas villkor och förhållanden ; möjligheter och begränsningar i handlingen. Det är kvinnorna som är huvudpersonerna. Männen är mera statister.
Kil
Dina ögon ber mig försvara
åsikter jag inte delar,
väntar sig att mina läppar
ska forma ord
som inte är mina -
och därför en lögn.
Du kallar det solidaritet,
jag kallar det tyranni.
Falklandskriget driver in sin kil
mellan dig och mig
som älskar varandra, men nu
i ett slag delar på oss
för att lägga ett hus i ruiner.
I trädgården hejdar träden
sin rörelse, jag tiger och ser
din blick släckas
utan tillgivenhet.
Kilen klyver min 30 - årsdag,
klyver vänskaper, klyver oss.
Förlåt oss våra skulder.
En sommarkväll blir vinter,
frostsår, frostsprickor,
en kyla ur marken river i näsan.
Elden som har gett värme
förtär plötsligt,
som en främling vänder du ryggen till.
Jag överlever genom att hoppa
från isflak till isflak
i ett sömnlöst hav.
Ur Salamandersol av Pia Tafdrup
När jag lagt ifrån mig Vi kom över havet var det svårt att hitta något annat att läsa. Efter att förgäves ha plockat runt i läshögarna styrde jag stegen mot bokhyllan och plockade fram Samuels bok (1981) av författaren och litteraturvetaren Sven Delblanc (1931 - 1992).
Det visade sig vara alldeles rätt. Samuels bok bygger på Delblancs morfars, Axel Nordfälts, liv.
Romanen är tung rent innehållsmässigt, men ändå mycket lättillgänglig rent språkligt. Delblanc är en mästare på träffsäkra bilder; ofta ganska elaka sådana. Stilen är aningen gammaltestamentlig, men den passar utmärkt i tid och miljö.
Pastor Samuel Eriksson har efter en tid i Amerika återvänt till Sverige och sitter nu som vikarierande ämbetsbiträde på Gotland i Fardhems, Linde och Lojsta pastorat. Hans amerikanska prästutbildning räcker inte till för en vanlig prästtjänst i Sverige. För det krävs ytterligare studier och det har Samuel inga möjligheter till. I Väse i Värmland sitter hustrun och två barn som måste försörjas. Norska hustrun Cecilia har han träffat på båten hem från Amerika. De bestämmer sig alltför hastigt i förälskelsens yra för att gifta sig med varandra. Ganska snart är de tämligen besvikna båda två.
Men det är så dags. Året är 1895. Socialismen är på framväxt liksom frikyrkorörelsen. Samuel kommer i kontakt med bådadera. Hans håg står till att läsa och studera. Han är en vek drömmare medan Cecilia står - och måste stå - närmare den krassa verkligheten. Hur skulle barnen annars få mat i magen, kläder på kroppen och tak över huvudet.
Inte blir det mycket bättre när Samuel får en tjänst i Värmland och kan flytta hem. Inom kort har de en barnaskara på fem. Fattigdomen är skriande. Samuel måste ideligen förnedra sig och be om förskott, handlån och större lån. Två arv går förlorade genom att familjen har så stora skulder. Mycken orätt vederfars dem av feta präster som är ointresserade av religion och hårda bönder som bara tänker på att samla i ladorna.
Samuel uppdagar att lärarna tjänar något mera än prästerna och snart slutar han som präst och börjar ett nytt liv som Mäster Samuel. Det säger sig självt att den fridsamme Samuel inte klarar av en bullrig skolklass. Aga vägrar han, trots påstötningar. Vägen bär bara på ett håll: utför.
Abel, äldste sonen, får tidigt gå ut i tjänst för att dra sitt strå till stacken liksom Elin och den blott 9 - åriga Maria (som blir Delblancs mor). Abel är inte av rätta virket. Han älskar Stagnelius och vill också skriva dikter. Liksom för Samuel är livets villkor för hårda för den veke Abel. Liksom Samuel fadern han sig från verkligheten. Samuel dör även kroppsligen efter en trist slutförvaring år 1918.
1982 fick Sven Delblanc Nordiska rådets litteraturpris för Samuels bok.
Den fortsättes av Samuels döttrar; Kanaans land och Maria ensam
Detta var min första titel i Topp - 100 - utmaningen!
Ännu håller mina nyårslöften (
mera lyrik, t. ex.) och utmaningar - hela 13 dagar in på nyåret!
Danska Pia Tafdrup, född 1952, har ett flertal diktsamlingar bakom sig. Hon är mycket personlig i sitt tilltal och sysselsätter sig gärna med helt vardagliga ting. Vid 37 års ålder valdes hon in i Danska akademien. 1999 fick hon Nordiska Rådets litteraturpris för diktsamlingen Dronningeporten, 1998, och Svenska akademiens nordiska pris 2006.
Pia Tafdrup har även skrivit romaner och Över vattnet går jag : skiss till en poetik. 1977
Den senaste diktsamlingen heter Salamandersol och innehåller sextio dikter - en för varje år i hennes liv.
Salamandersol kom 2013 i svensk översättning av Jonas Rasmussen.
Förlaget är ellerströms
Vintersaga
Fram till mig på tåget kommer en man
och frågar
om boken jag läser,
Karen Blixens Vintersagor.
Jag ses
av en lysande blick,
söker inte skydd i landskapet
som susar förbi kupéns ruta,
för att denna blick inte
ska vandra till andra platser.
Boken är mellan honom och mig,
och den kan inte användas som sköld,
för att den med ens
binder oss samman.
Ett bättre frieri har jag aldrig upplevt,
det sätter sitt avtryck i själen.
Det är av honom jag några dagar senare,
under ett bokträds svindelgröna krona,
blir kysst
en kväll i augusti
när solen störtar.
Vi darrar så att alla trädets blad
sätter sig i rörelse.
Drömmarnas frön
svävar
i den ljumma vinden.
Det är honom jag sedan
gifter mig med,
en vintersaga med hög sol och bottenlös frost.
vilken ska jag börja med? undrar Lisa Larssons lilla tomtenisse
Tre nya pocketböcker varav två på rea.
Oskuldens tid (1920; 1988) av Edith Wharton (1862 - 1937). Den fick hon Pulitzerpriset för 1921.
Tidigare hade jag Glädjens hus (1905) i min hylla
och
biografin A Backward Glance. An Autobiography (1934) som bl. a. berättar om vänskapen med Henry James
och
Summer 1917
och
Ethan Frome 1911.
Alla hennes titlar är inte översatta till svenska, men ett flertal är filmatiserade, dramatiserade och bearbetade för TV
Norrlands svårmod av Therése Söderlind kompletterade julens Vägen mot Bålberget.
Jag ser verkligen fram emot att läsa båda titlarna.
Julie Otsukas bok Vi kom över havet handlar om en ganska okänd del av amerikansk historia.
Den bygger på levnadshistorier och historiska källor. Författarinnans egna morföräldrar upplevde förflyttningen av invandrade japaner i USA efter Pearl Harbour.
Kom, japanska! är rubriken på första kapitlet i Vi kom över havet. Japanska kvinnor lockades på 1920 - talet till USA med fotografier och smickrande uppgifter om japanska män som redan utvandrat och som önskade japanska fruar. De reser iväg fyllda av förhoppningar om att slippa det slitsamma arbetet på risfälten. Men de möts på den amerikanska västkusten av män som inte motsvarar varken bilder eller beskrivningar och som behandlar dem brutalt och låter dem arbeta hårt på frukt- och grönsaksodlingar under långa arbetsdagar för att seda ta itu med sysslorna i hemmet under kvällar och nätter. De barn som föds möter samma hårda villkor. Kvinnor som anställts av amerikanska familjer blir mycket populära för sitt hårda arbete och för sitt diskreta sätt. Barnen går i skolan och tvingar sina mammor att lära sig språket.
Vi kom över havet är en kollektiv roman. Den berättas i vi - form och på ett rytmiskt språk som det tar en stund att komma in i.
1941 när Japan bombar Pearl Harbour gror osäkerhet och misstänksamhet i samhället. Japanerna ses som presumptiva förrädare och eventuella spioner med vapengömmor. Ryktet går; medierna hänger på. Det är mycket skickligt skildrat. Obehaget växer även hos läsaren. Slutligen meddelar presidenten att japanerna ska flyttas längre inåt landet. Det är inte hälsosamt för USA att ha dem nära kusten.
De förses med identifieringslappar och flyttas iväg. Här associerar man till andra förflyttningar av folkgrupper. Riktigt otäckt. Japanerna säljer och ger bort och ger sig tyst iväg. En buddhist förväntas inte fästa sig alltför mycket vid jordiska ting. Några räknar med att komma tillbaka - andra inte.
Sedan kommer plundrarna.
Så småningom börjar de amerikanska barnen sakna sina skolkamrater. Allmänheten har nyktrat till och börjar fråga sig vad som hände. De kräver svar av myndigheterna. Tvingades japanerna iväg ut i öknen?
Men tiden går och glömskan brer ut sig.
Julie Otsuka skildrar rent sociologiskt ett allmängiltigt händelseförlopp; en generell gruppmekanism samtidigt som hon riktar ljuset mot en specifik tid.
I historieböckerna tar däremot inte denna tid och dessa händelser någon plats.
Julie Otsuka har med rätta blivit mycket uppmärksammad och prisbelönt för
Vi kom över havet. Det är en riktigt bra bok som borde läsas i skolorna.
Översättar: Ulla Roseen
Albert Bonniers Förlag
Julie Otsukas första bok , When the Emperor was devine behandlar japanernas tid i interneringslägren.
Den kommer på svenska i april 2014
Julie Otsukas HEMSIDA
Nytt år, nya utmaningar. Hittills har jag fastnat för dessa tre.
1. pocketlovers Kaosutmaning 2.0
första boken avverkad
2. Ugglan & bokens Topp - 100 - trippel
De tre böckerna jag valt att läsa finns här
3. Feministbibliotekets Klassiska kvinnor
"Den går ut på att läsa så många böcker man bara kan av stora
kvinnliga författare, gamla som nya. Alla som vill kan delta och du gör
det genom att läsa någon bok eller flera stycken och sedan meddela i
mitt kommentarsfält vad du har läst. Varje månad kommer jag att redovisa
det ni läst för att vi ska tipsa varandra om vilka bra böcker det
finns.
Du som läser fem böcker av klassiska kvinnor (eller samtida stora
kvinnliga författare)*, varav minst tre kommer från den Feministisk litteraturkanonen får vara med i en utlottning av ett bokpaket som
innehåller böcker av tre bra kvinnliga författare. Utmaningen avslutas
den 15 september och före Bokmässan avslöjas vinnaren." Så skriver Hanna på Feministbiblioteket
Saga och Pauline i Alltings början av Karolina Ramqvist talade mycket om feministisk litteratur.
Nio kvinnor - nio liv (Prisma 1977) var en av titlarna.
Så här står det i förordet:
"Den här boken handlar om Elisabeth, Lena, Ingela, Eva, Molly, Birgitta, Ebba, Inga - Lisa och Si. Tillsammans är vi Aurora - en lokalgrupp i Grupp 8. Vi är ett arbetskollektiv och det är naturligt för oss att uttrycka oss tillsammans. I andra sammanhang än i kvinnorörelsen skulle vi verka mycket olika. Vi har olika bakgrund, olika yrken, olika många eller inga barn, är gifta, skilda samman - eller ensamboende. Vi är födda under 30 - , 40 - och 50 - talen. Vi skulle kunna vara varandras mödrar och döttrar. Men vi är varandras systrar, för det är det som räknas i kvinnorörelsen.
Auroras sammanlagda ålder är 318 år. Aurora har 14 barn från 4 till 18 år. Vår livserfarenhet är utan gränser. Våra möjligheter likaså. Vi är en del av den nya kvinnorörelsen --- För många av oss i Aurora innebar det en genomgripande förändring i våra liv när vi gick med i kvinnorörelsen. Vi vill berätta vad det betytt och betyder för oss: i vårt arbete, i förhållande till män och barn och andra människor. Och allra viktigast: för vår uppfattning av oss själva och för vår tilltro till vår egen förmåga. Processen är lång och vi har bara börjat. Kvinnorörelsen har gett oss en ny identitet som ömsom svaga, ömsom starka, men kämpande kvinnor.
Kära systrar. Det är oss det gäller nu!"
Sist i boken:
Några av Grupp 8:as viktigaste paroller
Arbete åt alla
Nej till låglön - lika lön för lika arbete
6 timmars arbetsdag med full lön för alla
Bra och gratis daghem och fritidshem för alla
Fackmöten på betald arbetstid
Fler kollektivhus
Krossa kapitalismens porrindustri
Kamp för kvinnans frigörelse - kamp för mänsklighetens frigörelse - kamp för socialismen
Ingen kvinnokamp utan klasskamp - ingen klasskamp utan kvinnokamp
Intressant läsning om ett gäng kvinnor och deras samlade livserfarenheter; arbete, gräl, diskussioner, förhållanden och läsning. Ett tidsdokument dessutom.
som om vätet i
stjärnornas inre
blev vitt här på
jorden kan hjärnan
kännas vit
som om någon har
lagt tiden samman
och pressat in den
genom dörren till
ett rum
där ett bord ett
par stolar och den
sömnlöses oanvända
säng redan
förvittrar
som i dis från en
främmande världsrymd
bland resande änglar
sitter man där
i sitt hörn
tills man utan
att bestämda saker
plötsligt händer
reser sig
och går
liksom en fågel
som osynlig vaknar
och matar sin
ofödda unge
vid midnatt
dit ingen kan
veta om sakernas
tillstånd
fortsätter
Ur Alfabet (1981) av Inger Christensen (1935 - 2009)
Tolkning: Jan Östergren
Karl Skyttes hustru är tredje delen i Mathilda Mallings serie om Skyttes på Munkeboda och Stjernes på Marieholm. Karl Skytte har gift sig med den vackra, förmögna Alexandra Orth dotter till direktör Lars - Anton Orth på Råsnäs. Råsnäs ligger i nordvästra Skåne, närmare Marieholm än Munkeboda.
Här finns ett vattenfall och en järnvägsstation i den omedelbara närheten. Lars - Anton Orth köpte den gamla gården för en spottstyver och anlade en beklädnadsfabrik.
Alexandra Orth är den enda som trotsar den tyranniske, fåfänge Lars - Anton Orth, som dessutom är ytterst känslig för vad folk ska säga. Hon har brutit en förlovning efter att ha blivit störtförälskad i den stilige Karl Skytte. Fadern rasar, men låter Alexandra gifta sig på villkoret att hon och hennes man flyttar till Amerika. Det gör de. Men Karl Skytte har ingen tur med sina projekt. Dessutom blir han sjuk. Alexandra, Karl och de två barnen måste återvända hem till Sverige; var och en till sin familj. Thomas Carter - god vän till Karl Skytte - har hjälpt familjen mycket i Amerika och nu reser också han hem. Han har kommit att bli mycket fäst vid Alexandra och så småningom djupt förälskad.
Här kommer jag att tänka på Agnes von Krusenstjernas Älskande par och den stilige Thomas Meller som varit Petra von Pahelns ungdoms älskade och nu kommer hem och blir unga Angla von Pahlens kärlek. Thomasarna Carter och Meller påminner starkt om varandra. Den fattiga släktingen Aline Videstam spelar samma roll som den lömska arrendatorsfrun Adèle Holmström.
Likheterna med Jane Austens romaner har jag berört tidigare.
Alexandra Orth går alltså - ännu en gång - sin egen väg.
Det egoistiska inslaget i det som kallas kärlek tål att diskuteras. Precis som i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson.
Lars - Anton Orths hustru, Charlotte, har genom åren bleknat till en ängslig skugga, men ett par av döttrarna erbjuder motstånd.
Mathilda Malling ägnar tid åt att beskriva kläder och material. ... muff och pälsverk; korsett, kamkofta; tvättklänning; tock.
Material: muslin, moll, sits, battist, chiffon, piké.
Exempel på tidstypiska och/eller dialektala uttryck: spansk, rysk, kabyl, fetera, mochera.
Äntligen har jag bestämt vilka tre böcker jag vill läsa i Ugglan&bokens utmaning
Topp - 100 - trippeln
Jag har utgått ifrån Världsbibliotekets lista över de hundra bästa böckerna och valt ut tre böcker
som jag ännu inte läst. Sedan har jag hela 2014 på mig att läsa dem och
skriva om dem på min blogg.
Och så kommer jag att rapportera i Ugglan&bokens blogg.
Läs HÄR för fullständig information
Jag tänker läsa Kvinnorummet (1977) av Marilyn French eftersom jag ideligen blev påmind om den när jag nyligen läste Alltings början av Karolina Ramqvist.
Samuels bok (1981) av Sven Delblanc står oläst i min bokhylla. Dags att åtgärda det nu.
Åtgärdat. Läs HÄR
Ljus i augusti (1932) av William Faulkner får bli den tredje titeln.
Tre moderna klassiker alltså.
1950 brändes Den gyllene paviljongens tempel ner till grunden av en förvirrad Zen - novis.
Templet är en viktig buddhistisk symbol och en stor turistattraktion. Det tillhör det historiska Kyoto och finns med på världsarvslistan. Ursprungligen byggdes det 1397. 1955 hade man byggt upp ett nytt tempel i stället för det nerbrända.
Den intressante japanske författaren Yukio Mishima,
三島 由紀夫, (1925 - 1970) skrev 1956 en roman om fallet med det brända templet. Den unge zen - novisen, Mizoguchi, och hans liv och tankevärld blir föremål för en inträngande analys av Mishima. Barndomen, föräldrarna, stamningen, fulheten upplevs inifrån Mizoguchi, som är en ensam och olycklig. Han är tidigt inriktad på att bli präst. Modern underblåser hans planer och ger honom idén att han kanske så småningom kan bli prior i Det Gyllene Templet. Mizoguchi möter två andra unga män; den sympatiske, milde Tsurukawa och den ondsinte Kasawagi. Dessa båda kommer att betyda mycket för honom fast på helt olika sätt. Priorn, som ofta hjälpt den faderlöse, hatar han. Han har inga känslor för för sina föräldrar, särskilt inte för modern. Som läsare känner man inga sympatier för Mizoguchi även om man inser att hans resonemang blir sjukare och sjukare. Kamraterna diskuterar innehållet i de buddhistiska sutrorna och tolkningen av dem. Allt är föränderligt och inget är vad det synes vara. Mizoguchi, som från början älskar Det Gyllene Templet för dess obeskrivliga skönhet, kommer med tiden att betrakta det som något som står ivägen för hans liv. Så småningom vet Mizoguchi vad han ska göra för att förändra världen och göra ett ouplånligt intryck.
Den Gyllene Paviljongens Tempel är en suggestiv berättelse som gör djupt intryck och inbjuder till omläsning.
Ingen annan än Mishima kunde ha skrivit den.
Översättningen är gjord av Torsten Blomkvist: Förlaget är Nittionhundra:017.
Kaosutmaning 2.0: 1.
(3, 14), 16. Roman av död asiatisk författare som skrev under pseudonym.
Nu började jag visst mitt i någonting. Ritual (2013) av Mo Hayder föregås av Fågelmannen (2000; 2003 på sv; ny uppl. 2014) och Trädens tystnad 2003 och dem har jag inte läst. Huvudperson är polismannen Jack Caffrey. I Ritual är han förflyttad till Bristol från London. Vid sin sida har han polisdykaren Phoebe, Flea, Marley. Hennes tragiska förflutna hemsöker henne. Jack Caffrey är inte speciellt lycklig han heller. Helt klart hade det varit en fördel att ha haft bakgrunden klar för sig. I Ritual introduceras en ny person, nämligen Vandrande mannen. Mo Hayder berättar i sitt efterord att hon mött förlagan i verkligheten. Ritual är första delen i en Walking Man - serie berättar hon. Hon förklarar också varför det dröjt så länge med en ny Jack Caffery - roman. Hon var helt enkelt trött på honom. Men efter sju år känns det som att ta ett gammalt ex till nåder.
I Ritual möter gammal afrikansk svartkonst, muti, modern teknik. Man smugglar människohud och gör affärer med blod och Flea hittar avhuggna händer i Bristols hamn. Ofattbart grymma människor utnyttjar olyckliga existenser i underläge som knarkare och illegala invandrare, för sina vinstinbringande syften. Jack och Flea har ett styvt utredningsarbete. De klantar till det ibland vilket gör det hela mera trovärdigt. Flea låter sig till och med föras bakom ljuset av en "vän". Det är mycket spännande även om jag ibland tycker att det är två parallella berättelser - Fleas och Jacks - och att de kanske kunde komprimerats något. Här finns stoff för åtminstone två böcker.
Mo Hayders värld är grym, mörk och hård. Men så rör hon sig också i samhällets bottenskikt. Dykarmotivet är intressant. Mo Hayder har gjort omsorgsfull research på alla områden.
Om Mo Hayders fristående roman Tokyo skrev jag SÅ HÄR
.JPG)
Inlägg
