Susanna Alakoskis första roman, Svinalängorna, fick Augustpriset 2007, blev teater och lovprisad film. Den handlar om en finsk familj där föräldrarna är missbrukare.
Perspektivet är dotterns, Leenas.
Håpas du trifs bra i fengelset är en mörkare skildring av en knarkares, Samis, hårda liv.
Perspektivet är systerns, Annis.
Syskonen står på varsin sida i samhället. Anni är en av dem som lyckats. Sami tillhör de utslagna.
Annis engagemang i Samis liv dikteras av hennes stora kärlek till brodern. De har samma bakgrund med föräldrar som söp, slogs, skrek, svor och svek. Men Sami har inte Annis styrka. Han är orolig i skolan och hamnar i observationsklass. Och det är egentligen här den verkliga utförsresan tar sin början. Insiktsfullt berättar Susanna Alakoski om Sami och hans knarkande, stjälande, ljugande och manipulerande. Annis situation som nära anhörig och medberoende; hennes sorg , ilska, förtvivlan och envisa hopp kommer säkert många andra anhöriga att känna igen. Och över huvud taget speglar boken många människors helvete och samhällets tillkortakommanden och/eller brist på intresse.
Susanna Alakoskis ord bränner som svetslågor.
En starkt berörande bok. Håpas du trifs bra i fengelset borde stå på diverse kurslistor,
tisdag 11 januari 2011
söndag 9 januari 2011
En dikt av Bruno K Öijer
Främmande
När jag vrider om nyckeln
till min lägenhet
känner jag ibland att jag tränger mig på
att jag kommit hem för tidigt
och utan att förvarna
jag står kvar
väntar innan jag öppnar dörren
det främmande osynliga
måste hinna ställa tillbaka stolarna
och plocka undan
ta med sej alla sina saker
innan jag går in
och låtsas att jag ingenting ser
ingenting vet
Ur Dimman av allt. 2001
När jag vrider om nyckeln
till min lägenhet
känner jag ibland att jag tränger mig på
att jag kommit hem för tidigt
och utan att förvarna
jag står kvar
väntar innan jag öppnar dörren
det främmande osynliga
måste hinna ställa tillbaka stolarna
och plocka undan
ta med sej alla sina saker
innan jag går in
och låtsas att jag ingenting ser
ingenting vet
Ur Dimman av allt. 2001
lördag 8 januari 2011
Läsecirkel VT 2011
I läsecirkeln ska vi under våren läsa följande böcker - som alla finns i trevliga pocketutgåvor.
Alakoski, Susanna, Håpas du trifs bra i fengelset (på begäran)
Oksanen, Sofi, Utrensning
Greene, Graham, Brighton Rock
Toole, John Kennedy, Dumskallarnas sammansvärning
I den danska bokcirkeln läser vi högt och diskuterar
Helle, Helle, Rødby - Puttgarden
Hur man (inte) läser statistik
Kalle Güttler, ledamot i Sveriges författarförbunds biblioteksråd, bl. a. har läst statlig statistik rörande biblioteksverksamheten i Nacka och ger goda råd och anvisningar till Tobias Nässén, moderat ordförande i kulturnämnden, om hur man rätt läser statistik.
Läs HÄR
Bild:Ku.se
En spökhistoria efter jul
Jag ville läsa The Small Hand. A Ghost Story.
Av Susan Hill. 2010
Och det fick jag. En god vän med osviklig näsa för god litteratur lånade ut sitt exemplar. Heder åt henne!
Och som jag läste! En natts sömn gick det åt, men det var det värt.
The Small Hand skall läsas när det är mörkt och tyst.
På ett enkelt, rent och vackert språk berättar Susan Hill sin historia om den ensamme Adam Snow, antikvariatsbokhandlare, med kontakter världen över.
I en stor, förfallen trädgård i Suffolk känner han första gången en liten hand förtroendefullt smyga sig in i hans. Vid andra tillfällen är handen hotfull och pockande. Varför? Vems är handen? Håller Adam Snow på att bli tokig?
En sällsynt Shakespeareutgåva för honom till ett avlägset och ensligt beläget kloster, Saint Mathieu, i Frankrike. Abboten i detta kloster är en klok och karismatisk man och Adam Snow anförtror sig åt honom. "Everything is the better when faced", säger Dom Martin. Sagt och gjort. Inte backa, alltså.
Susan Hill är duktig på att skapa stämningar med små medel. Naturen, väder och vind förstärker Adams upplevelser. "...Nothing stirred. No birds sang..."
"... a dilute and watery sun..." Bildspråket är också mycket målande.
Susan Hill har skrivit böcker i ungefär femtio år och finns även översatt till svenska
Susan Hills HEMSIDA
Av Susan Hill. 2010
Och det fick jag. En god vän med osviklig näsa för god litteratur lånade ut sitt exemplar. Heder åt henne!
Och som jag läste! En natts sömn gick det åt, men det var det värt.
The Small Hand skall läsas när det är mörkt och tyst.
På ett enkelt, rent och vackert språk berättar Susan Hill sin historia om den ensamme Adam Snow, antikvariatsbokhandlare, med kontakter världen över.
I en stor, förfallen trädgård i Suffolk känner han första gången en liten hand förtroendefullt smyga sig in i hans. Vid andra tillfällen är handen hotfull och pockande. Varför? Vems är handen? Håller Adam Snow på att bli tokig?
En sällsynt Shakespeareutgåva för honom till ett avlägset och ensligt beläget kloster, Saint Mathieu, i Frankrike. Abboten i detta kloster är en klok och karismatisk man och Adam Snow anförtror sig åt honom. "Everything is the better when faced", säger Dom Martin. Sagt och gjort. Inte backa, alltså.
Susan Hill är duktig på att skapa stämningar med små medel. Naturen, väder och vind förstärker Adams upplevelser. "...Nothing stirred. No birds sang..."
"... a dilute and watery sun..." Bildspråket är också mycket målande.
Susan Hill har skrivit böcker i ungefär femtio år och finns även översatt till svenska
Susan Hills HEMSIDA
Etiketter:
Skönlitteratur,
Spökhistorier,
Susan Hill,
The Small Hand
fredag 7 januari 2011
Hur excentrisk kan man bli?
De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen, Albert Bonnier Förlag 2001 , är oavlåtligt roande läsning. Det är som att höra Cecilia Hagen tala. Hon är engagerad, rolig, ironisk, kunnig och erfaren - både som journalist och författare. Och det är ett tacksamt material. Sex systrar, en bror samt mor och far Mitford - åtta oförenliga storheter under ett tak. Det saknas inte dramatik precis. Ju äldre döttrarna blir desto mer komplicerat blir det.
De blir nazister, fascister och kommunister. De förälskar sig och gifter sig med fel män, de bryter mot alla konventioner, de skriver böcker, de hamnar i fängelse, o. s. v. Antingen skriker de av skratt eller så gråter de hysteriskt.Ingen av dem tycks dra några lärdomar av livet, precis.
Cecilia Hagen har träffat både Debo (1920 - ) och Diana Mitford (1910 - 2003).
Debo gifte sig med den 11 hertigen av Devonshire och blev härskarinna på Chatsworth House som har stått modell för Pemberley i Jane Austens Stolthet och fördom.
Johan Hakelius skriver om Deborah, hertiginna av Devonshire, och andra prilliga engelska damer i Ladies, Atlantis 2010.
Oswald Mosley, Diana Mitfords älskade lill-Hitler, kan man läsa mer om i Döda vita män av Johan Hakelius, Atlantis 2010.
torsdag 6 januari 2011
Omslaget till trots
Johannes Källströms andra bok heter Offerrit: en annorlunda bok om besatthet.
Massolit förlag 2010.
Den första, Mörkersikt: annorlunda om kaos kom sommaren 2010.
I mars kommer pocketutgåvan av den.
Offerrit är en kuslig berättelse som tilldrar sig i en liten ort två timmar från Stockholm i nära anslutning till en stor skog. Antihjälten, den ilskne polisen Owe Tycho, kommer tillbaka till sin arbetsplats efter en längre tids sjukskrivning. Han blir snart indragen i en otäck härva av försvinnanden, overkliga händelser, omänsklig ondska, mord, ensamhet och rädsla.
Orten hotas av industrinedläggning och arbetslöshet. Det är adventstid. Snön och kylan har kommit ovanligt tidigt. Stadens starka kvinna, Svea Jakobsson, ska försöka genomföra en räddningsaktion och gjuta nytt mod i befolkningen. Och det är så det hela börjar.
Bibeln och Don Quijote är två ledmotiv liksom religiös fanatism och inte minst myter.
Olika verkligheter kan existera jämsides för den som har förmågan att se och höra.
Det lärde sig Johannes Källström när han som ung, otålig man reste i Afrika.
Offerrit är mycket spännande och skulle lätt kunna bli film. Jag kan inte låta bli att tycka om den koleriske Owe Tycho. Hans gode vän prästen CG är också sympatisk om än feg. Det är han som är Sancho Panza. Kvinnorna i boken är mera problematiska. De lever inte riktigt.
Författarrösten är mycket sympatisk och Johannes Källström tycks ha en hälsosam distans till sig själv vilket inte är helt vanligt hos män i 39 - årsåldern.
Hälften av arvodet för varje sålt exemplar av Offrerrit går till Diakonias verksamhet i Västafrika.
Det är inte så vanligt det heller!
Läs mer om Johannes Källström HÄR
Massolit förlag 2010.
Den första, Mörkersikt: annorlunda om kaos kom sommaren 2010.
I mars kommer pocketutgåvan av den.
Offerrit är en kuslig berättelse som tilldrar sig i en liten ort två timmar från Stockholm i nära anslutning till en stor skog. Antihjälten, den ilskne polisen Owe Tycho, kommer tillbaka till sin arbetsplats efter en längre tids sjukskrivning. Han blir snart indragen i en otäck härva av försvinnanden, overkliga händelser, omänsklig ondska, mord, ensamhet och rädsla.
Orten hotas av industrinedläggning och arbetslöshet. Det är adventstid. Snön och kylan har kommit ovanligt tidigt. Stadens starka kvinna, Svea Jakobsson, ska försöka genomföra en räddningsaktion och gjuta nytt mod i befolkningen. Och det är så det hela börjar.
Bibeln och Don Quijote är två ledmotiv liksom religiös fanatism och inte minst myter.
Olika verkligheter kan existera jämsides för den som har förmågan att se och höra.
Det lärde sig Johannes Källström när han som ung, otålig man reste i Afrika.
Offerrit är mycket spännande och skulle lätt kunna bli film. Jag kan inte låta bli att tycka om den koleriske Owe Tycho. Hans gode vän prästen CG är också sympatisk om än feg. Det är han som är Sancho Panza. Kvinnorna i boken är mera problematiska. De lever inte riktigt.
Författarrösten är mycket sympatisk och Johannes Källström tycks ha en hälsosam distans till sig själv vilket inte är helt vanligt hos män i 39 - årsåldern.
Hälften av arvodet för varje sålt exemplar av Offrerrit går till Diakonias verksamhet i Västafrika.
Det är inte så vanligt det heller!
Läs mer om Johannes Källström HÄR
Etiketter:
Johannes Källström,
Massolit förlag,
Thriller
tisdag 4 januari 2011
Konst & mat i Skåne
Gunnel Götesdotter Örneskans, konstnär och författare, är inte den som låter några drömmar stanna på drömstadiet! 2003 öppnade hon Ateljé Götesdotter i Bjärnum.
2008 är det dags för Ars Divina - ett konstmuseum för konstnärer i Skåne.Dessförinnan har hon rest, skrivit böcker, utövat sin konst och haft utställningar.
Strax före jul kom boken Skånska konstnärer. Konst & mat. Del 1. Gunnel Götesdotter låter konstnärskolleger runt om i Skåne presentera ett favoritrecept.
Varje konstnär presenteras också kort. Gerhard Nordström, Ystad, bjuder på Gerhards Corleone à la Nordström; Leif Lilja, Lilla Mölleröd, förfärdigar Leifs korvgryta för fattig konstnär.
Ost- och senapsgratinerad spenatkyckling lagar Elisabet Bondesson från Vittsjö.
Gunnel Götesdotter själv erbjuder Ars Divinas citronmarängtårta och i mörkaste skogen i Norra Rörum bakar Tommy Nilsson Tommys ciabatta.
Läcker skaldjursgratäng bjuds i Mörarp av Kristina Assarsson och i Beddingestrand bakar Eva Stjernswärd Paradistårta. Och så vidare.
Boken är glad, varm, inbjudande och färgstark - precis som den obändiga konstnären/författaren själv!
Heder åt hembygdsföreningarna!
Vår hembygd. Kyrkhults hembygdsförening. Årsskrift 2010.
Snyggt, omväxlande och med många bilder och många olika skribenter.
En lång artikel av Ronny Nilsson tar upp socknens posthantering.
Hembygdsföreningens ordförande, Jan Ottosson, skriver en intressant artikel om gamla kyrkliga seder och bruk.
Anna - Mai Svensson skriver om När yllebilen kom till byn.
Yllebilen kom från Alvesta yllefabrik och sålde yllevaror av olika slag, men mest garn.
Yllebilen köpte också upp slitet stickylle som sedan revs upp och blev till täckvadd.
Det blir naturligtvis många annonser i en sådan här skrift. Men det är ju också en slags hembygdshistoria.
Det ligger i sakens natur att man har mest glädje av en hembygdsskrift om man känner till något om trakten ifråga.
Kyrkhult ligger i det skogiga nordvästra hörnet av Blekinge.
Läs mer HÄR
Mormorsboken
1955 kom Trulsa hos mormor av Anna Riwkin - Brick (svartvita bilder) och Märta de Laval (text). Rabén och Sjögren förlag.
Trulsa är tre år, pigg och livlig; glad och arg. Hon hjälper mormor att sopa, kratta, plocka svamp, slabba med vatten och steka korv.
Trulsa trär smultron på strån, samlar kottar, hittar en fågelfjäder och klär ut sig.
Solen skiner hela tiden. Inget märkvärdigt händer egentligen. Men för Trulsa är det stort.
Allt är väldigt idylliskt. Precis en sådan sommar som man skulle önska varenda treåring.
Och varenda mormor.
söndag 2 januari 2011
Morden i Midsomer - minus morden
År 2000 kom Rosamunde Pilchers sista bok, Midvinter.
I alla fall påstår hon att hon slutat skriva.
Författarinnan, som i början skrev under pseudonymen Jane Frazer, slog igenom 1987 med Snäcksamlarna som följdes upp av September 1990.
Rosamunde Pilcher föddes 1924 i Cornwall men flyttade när hon gifte sig till Dundee i Skottland och bor fortfarande där. Hon slutade sitt yrkesliv som sekreterare och blev hemmafru med fyra barn. Redan som sjuåring hade hon börjat skriva berättelser och nu fortsatte hon att skriva under tiden som hon arbetade i hemmet.
Midvinter är mycket engelsk. Ingenting saknas av Agaspisar, varmvattenflaskor, leriga stövlar, tedrickning, ideella kvinnoföreningar, hyggliga präster, knarriga godsägare, taskiga arvingar, ridande godsägarinnor, präktiga hembin, pubar där allt ventileras, trevna stugor, hundar, lanthandlar, begravningsentreprenörer som också är taxiförare, o.s.v.
Miljön är Cornwall, Hampshire och Skottland.
Tidsmässigt är det mera flytande. Tidsmarkörerna är få, men det skulle kunna röra sig om början av 1990-talet. Mobiltelefoner är inte så utbredda och datorer nämns knappast; det långsamma livet på landet är att föredra framför stressen i staden. Det är de små sakerna som är betydelsefulla. Förnöjsamhet, empati och omtanke är till stor hjälp i en vardag som inte alls saknar sorger och bekymmer. Elfrida Phipps, utrustad med morotsfärgat hår och ett stort hjärta, inleder vid den förfärande åldern 62 en lösaktig förbindelse med den stilige, nyblivne änklingen och likaledes urgamle Oscar Blundell, 67 .
Kring Elfrida och Oscar samlas av olika skäl några vinddrivna människor och de firar tillsammans en insnöad jul i Oscars stiliga hus i Sutherland i Skottland.
Precis lagom småputtrigt och kravlöst att läsa när man försvagats av midvinterförkylning och/eller inte kan sova.
lördag 1 januari 2011
Vinkunskap för nybörjaren
Så väljer du rätt vin. Din personliga vinnyckel (Norstedts förlag)
av Stellan Hökfelt, jurist ifrån Malmö. I tjugo år har han intresserat sig för vin och provar 1000 - 1500 viner om året.
Han utgår ifrån Systembolagets sortiment av viner i 70-kronorsklassen.Eftersom utbudet förändras följs boken upp med en webbplats, www. vincoach.se
Det blir lätt så att man väljer samma vin hela tiden, menar Stellan Hökfelt. Med hjälp av den här boken kan man med utgångspunkt från favoritvinet få tips och andra liknande viner.
En tumregel är att om man tycker om ett vin av en viss druva från ett visst land för ca 70 kr och lägger till 20 kr och söker ett dyrare vin av samma druva och land så får man ett vin av högre kvalitet men med samma karaktär. Tjugokronorsregeln har hittills inte slagit fel, säger Stellan Hökfelt i sin mycket personliga, grundläggande bok. Inget snobberi.Tycker du om ett vin så är det bra. Tycker du inte om det så är det också OK. Inledningen innehåller läsanvisningar och i slutet av boken finns en vinlista ordnad efter land, region och druvsort. En annan lista förtecknar vinerna i alfabetisk ordning.
Ett kapitel behandlar vad man ska tänka på när man väljer vin till maten.
av Stellan Hökfelt, jurist ifrån Malmö. I tjugo år har han intresserat sig för vin och provar 1000 - 1500 viner om året.
Han utgår ifrån Systembolagets sortiment av viner i 70-kronorsklassen.Eftersom utbudet förändras följs boken upp med en webbplats, www. vincoach.se
Det blir lätt så att man väljer samma vin hela tiden, menar Stellan Hökfelt. Med hjälp av den här boken kan man med utgångspunkt från favoritvinet få tips och andra liknande viner.
En tumregel är att om man tycker om ett vin av en viss druva från ett visst land för ca 70 kr och lägger till 20 kr och söker ett dyrare vin av samma druva och land så får man ett vin av högre kvalitet men med samma karaktär. Tjugokronorsregeln har hittills inte slagit fel, säger Stellan Hökfelt i sin mycket personliga, grundläggande bok. Inget snobberi.Tycker du om ett vin så är det bra. Tycker du inte om det så är det också OK. Inledningen innehåller läsanvisningar och i slutet av boken finns en vinlista ordnad efter land, region och druvsort. En annan lista förtecknar vinerna i alfabetisk ordning.
Ett kapitel behandlar vad man ska tänka på när man väljer vin till maten.
fredag 31 december 2010
Varje människa är en ö
Äntligen, plötsligt och i ett svep läste jag Easter Parade av
Richard Yates, 1926 - 1992.
Den kom ut 1976; i fin svensk översättning av Kerstin Gustafsson 2010 på Norstedts förlag.
Även i pocket. Mats Kempe inleder med ett initierat och entusiastiskt förord.
Easter Parade handlar om tre kvinnor, Esther Grimes och hennes döttrar Sarah och Emily och deras liv och öden. Tidsmässigt utspelas romanen 1930 - 1970 ca. Miljöerna växlar eftersom Esther - eller Pookie - som hon vill kallas - flyttar ofta. Alkohol och cigaretter är stående inslag i deras liv liksom i författarens.
Redan i romanens första mening deklareras att detta inte är någon historia med lyckligt slut.
Förutsättningarna finns, men det vill sig inte ändå. Pookie strävar uppåt och drömmer om stil; att befinna sig snäppet över medelklassen. Sarah gifter sig med en stilig man som visar sig sakna ambitioner men ha tendenser till våld. De bor i en skenbar idyll på landet och får tre söner.
Lillasyster Emily lever ett helt annat liv. Hon flyttar till New York och blir copywriter. Hon är en fri kvinna och i hennes liv avlöser männen varandra. Ofta tycker man som läsare att den här gången måste det väl fungera. Men icke!
Emily är den som får mest utrymme i boken och hon är nog den som författaren tycker bäst om.
Porträttet av Pookie är kallt.
Richard Yates använder delar av sitt eget liv när han skriver. Han går väldigt tätt inpå sina karaktärer; iakttar ur olika vinklar och tar gärna fram små fula detaljer.
Sju romaner och två novellsamlingar skrev Richard Yates som hann dö innan han blev berömd.
Easter Parade är en pärla, något alldeles i särklass.
tisdag 28 december 2010
Bortbytingar
Jag såg en skakande dokumentär,
KAPTEN NEMOS BARN, i SVT 1 om nyfödda barn som förväxlats på sjukstugan i Bureå i början av 1940- talet. 1949 kom ett domstolsbeslut som fastställde att barnen skulle återgå till sina biologiska föräldrar.
PO Enquist har skrivit om detta i flera av sina romaner, speciellt i
Kapten Nemos bibliotek som kom ut 1991, den första boken på tretton år efter Musikanternas uttåg.
Åren däremellan använde POE till ett våldsamt supande.
Jag tror att det är bra att läsa
Ett annat liv, 2008, och Kapten Nemos bibliotek i anknytning till varandra.
De är mycket personliga båda två och kompletterar varandra.
När man läser Kapten Nemos bibliotek är det en fördel att känna till Jules Vernes böcker,
En världsomsegling under havet och Den hemlighetsfulla ön. Och Bibeln, förstås.
När Människosonen inte har tid med människorna och Gud har gömt sig är det Kapten Nemo som är de nödställdas vän.
Kapten Nemos bibliotek är en mörk, vacker och mycket smärtsam berättelse om två pojkar som förväxlats på BB och sedan på sitt sjunde år byts tillbaka. Eller åtminstone den ene.
Det blir inte bra för någon av de inblandade.
Romanen tilldrar sig i ett kallt landskap med blåvitt månsken, snö och is.
Människorna är karga, ordknappa och torrögda.
Religiositeten är mörk och sträng och innehåller endast lag och saknar evangelium.
Det mesta är synd och definitivt sextonåriga Eeva - Lisas graviditet.
PO Enquists språk är alltid vackert och han har en fantastisk förmåga att finna ord för subtila tillstånd och finmaskiga känslosträngar mellan människor.
måndag 27 december 2010
Upp flyga orden...
Tobias Nässén, moderat politiker i Nacka, svarar på Annina Rabes artikel 13/12 och
FÖRSVARAR
utförsäljningen av biblioteken
SVAR till Jonas Thente i DN.
Svar direkt av Jonas Thente.
MARTIN AAGÅRD
i Aftonbladet förgryser sig 23/12 och hänvisar till en lika naiv som arrogant artikel i DN 21/12 av PM Nilsson om
PRIVATA BIBLIOTEK SOM HAR EN DEMOKRATISERANDE FUNKTION
Fan tro´t sa Relling.
Varför frågar sig ingen vad människorna i Nacka skulle önska sig av sina bibliotek?
Avnämarna, användarna, skattebetalarna?
Utförsäljningen är något som politiker och viss personal önskar.
FÖRSVARAR
utförsäljningen av biblioteken
SVAR till Jonas Thente i DN.
Svar direkt av Jonas Thente.
MARTIN AAGÅRD
i Aftonbladet förgryser sig 23/12 och hänvisar till en lika naiv som arrogant artikel i DN 21/12 av PM Nilsson om
PRIVATA BIBLIOTEK SOM HAR EN DEMOKRATISERANDE FUNKTION
Fan tro´t sa Relling.
Varför frågar sig ingen vad människorna i Nacka skulle önska sig av sina bibliotek?
Avnämarna, användarna, skattebetalarna?
Utförsäljningen är något som politiker och viss personal önskar.
söndag 26 december 2010
Välvald julkappsbok
"Kära barn, det har hänt något förfärligt, sade hans mamma. Min väska är försvunnen. Jag kan inte klara mig utan den! Jag har sökt överallt, men den finns inte!
/- - - / Det blev ett väldigt sökande. Bara Bisamråttan vägrade att delta. Av allt onödigt, sade han, är väskor det onödigaste. Tänk efter. Tiden går och dagarna växlar precis likadant antingen muminfrun är med väska eller utan.
Det är en oerhörd skillnad, sa muminpappan. Jag känner mig alldeles främmande för mumintrollets mamma om hon är utan väska. Jag har aldrig sett henne utan förr."
Ur Trollkarlens hatt
fredag 24 december 2010
Välvald julklappsbok
Hurra! Jag fick Stina Otterbergs avhandling om Olof Lagercrantz - Klädd i sitt språk. Kritikern Olof Lagercrantz.
Jag ser fram emot ett läsäventyr.
Etiketter:
Klädd i sitt språk,
Olof Lagercrantz,
Stina Otterberg
onsdag 22 december 2010
Avslöjade!
Äntligen förstår jag varför somliga tycker att de får "dras med" svartskriftsböcker på biblioteken.
Att jag inte insett tidigare!
Läs förklaringen: iPad som täckmantel
Nirvanaprojektet
Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk är en direkt fortsättning på Vredens tid.
Den är också del två i en trilogi. Tredje delen, Den felande länken, kommer 2011 på Massolit förlag.
I Nirvanaprojektet problematiseras den berättelse som byggt upp i Vredens tid.
Det är fortfarande ett väldigt spännande, välkonstruerat och svindlande tankebygge.
Jämfört med Vredens tid blir det kanske lite forcerat här och där och en eller annan piruett hade kanske kunnat strykas. Stefan Tegenfalk säger i en intervju att han inte är så intresserad av kärleksromaner och poesi. Och det märks. Jonna de Brugges kärlekshistoria känns konstruerad och känns som härtill är jag nödd och tvungen.
Samarbetet mellan den rutinerade Walter Gröhn och Jonna de Brugge utvecklas däremot ytterligare. De är - för att tala med Anne på Grönkulla - besläktade själar.
De tekniska beskrivningarna är fascinerande. Mördarmaskinen Mjasník har en inbyggd spioncentral i sin MacBook. Kartläggningen av mobiltelefontrafik får en att rysa och tänka på kartläggning av människor i allmänhet. Finns det något som är privat längre?
Man ser fram emot del tre. Hur ska det gå för utredarna, den botfärdige rövaren, den iskalla hjärnan bakom kapningen av värdefull forskning och poliserna som halkar på gränsen till kriminalitet. Kraven är höga på del tre, Den felande länken.
Men man kan har anledning att hoppas att upplösningen blir lika spännande som de första två delarna i trilogin
Den är också del två i en trilogi. Tredje delen, Den felande länken, kommer 2011 på Massolit förlag.
I Nirvanaprojektet problematiseras den berättelse som byggt upp i Vredens tid.
Det är fortfarande ett väldigt spännande, välkonstruerat och svindlande tankebygge.
Jämfört med Vredens tid blir det kanske lite forcerat här och där och en eller annan piruett hade kanske kunnat strykas. Stefan Tegenfalk säger i en intervju att han inte är så intresserad av kärleksromaner och poesi. Och det märks. Jonna de Brugges kärlekshistoria känns konstruerad och känns som härtill är jag nödd och tvungen.
Samarbetet mellan den rutinerade Walter Gröhn och Jonna de Brugge utvecklas däremot ytterligare. De är - för att tala med Anne på Grönkulla - besläktade själar.
De tekniska beskrivningarna är fascinerande. Mördarmaskinen Mjasník har en inbyggd spioncentral i sin MacBook. Kartläggningen av mobiltelefontrafik får en att rysa och tänka på kartläggning av människor i allmänhet. Finns det något som är privat längre?
Man ser fram emot del tre. Hur ska det gå för utredarna, den botfärdige rövaren, den iskalla hjärnan bakom kapningen av värdefull forskning och poliserna som halkar på gränsen till kriminalitet. Kraven är höga på del tre, Den felande länken.
Men man kan har anledning att hoppas att upplösningen blir lika spännande som de första två delarna i trilogin
Etiketter:
Massolit förlag,
Stefan Tegenfalk,
Thriller
tisdag 21 december 2010
Ska det finnas sprit på Systemet?
Eller behövs det verkligen böcker på biblioteket? Det är
BJÖRN WIMAN
i DN som undrar.
Delvis som svar på JonasThentes rättmätiga vrede i artikeln 14/12. Läs HÄR
Konsten att slå in öppna dörrar
Biblioteken i det digitala rummet. ? !
Det förefaller som om biblioteken ska fortsätta att göra det de redan gör, nämligen följer med i utvecklingen - implementerar det som är nytt och användbart och behåller det som är "gammalt" och användbart. Jag tycker att biblioteken ska lyssna på sina användare och på olika sätt försöka dra till sig nya utan att för den skull slå knut på sig och börja med verksamheter som andra är bättre på och sälja ut själva biblioteksidén.
Det förefaller som om biblioteken ska fortsätta att göra det de redan gör, nämligen följer med i utvecklingen - implementerar det som är nytt och användbart och behåller det som är "gammalt" och användbart. Jag tycker att biblioteken ska lyssna på sina användare och på olika sätt försöka dra till sig nya utan att för den skull slå knut på sig och börja med verksamheter som andra är bättre på och sälja ut själva biblioteksidén.
söndag 19 december 2010
Intressant om nytolkningar
Ulf Eriksson, poet, prosaist och kritiker, skriver apropå nyöversättningen av Emily Dickinson, Shakespeare och Rilke så här om nya tolkningar.
Och det gäller naturligtvis även prosan.
Självaste Jane Austen är ju föremål för nyöversättning och nyss kom Buddenbrooks.
En författare som det vore dags att nyöversätta är Thomas Hardy (1840 - 1928).
Hans romaner filmas ideligen men de svenska översättningarna av Thomas Hardys romaner kom under första hälften av 1900-talet på olika förlag.
Ett djärvt försök att intressera vårt största bokförlag bemöttes med största möjliga tystnad.
Det kanske är något av de små, energiska bokförlagen som ska tilltalas?
De kanske bemödar sig om ett hövligt "tack, men nej" i alla fall???
Och det gäller naturligtvis även prosan.
Självaste Jane Austen är ju föremål för nyöversättning och nyss kom Buddenbrooks.
En författare som det vore dags att nyöversätta är Thomas Hardy (1840 - 1928).
Hans romaner filmas ideligen men de svenska översättningarna av Thomas Hardys romaner kom under första hälften av 1900-talet på olika förlag.
Ett djärvt försök att intressera vårt största bokförlag bemöttes med största möjliga tystnad.
Det kanske är något av de små, energiska bokförlagen som ska tilltalas?
De kanske bemödar sig om ett hövligt "tack, men nej" i alla fall???
Min flod flyter mot dig
Erik Blomberg blev den som introducerade Emily Dickinson på 1930-talet.
Litteraturkritikern Klara Johansson hade redan ögonen på henne och planerade en essä, men den blev tyvärr aldrig av.
Ann-Marie Vinde har valt ut och översatt 60 dikter av Emily Dickinson.
BOKVERKET heter förlaget.
Litteraturkritikern Klara Johansson hade redan ögonen på henne och planerade en essä, men den blev tyvärr aldrig av.
Ann-Marie Vinde har valt ut och översatt 60 dikter av Emily Dickinson.
BOKVERKET heter förlaget.
Kvinnan i vitt
Nalle Valtiala skriver om den amerikanska poeten Emily Dickinson (1830 -1886), kvinnan i vitt (nästan alltid klädd i svart) som lyckas glida undan alla tolkningsförsök. Läs HÄR
I november 2008 skriver Nalle Valtiala om
Christopher Benfey, A Summer of Hummingbirds
Om romantiska människoöden i 1800-talets USA (bl.a. Emily Dickinson)
"i lekfull pietet bevarade".
fredag 17 december 2010
Dumhet och förakt
Folkbibliotekens framtid? heter en ny skrift från Btj. Per Svensson har läst den. Vad han tycker kan läsas HÄR.
Tyvärr finns inte skriften på det närmsta biblioteket, men den kommer förhoppningsvis snarast att ställas till biblioteksanvändarnas förfogande.
Frågetecknet bådar inte gott.
Häpnadsväckande är att generalsekreteraren för Svensk Biblioteksföreningen, Niclas Lindberg (bild) och riksbibliotekarien Gunnar Sahlin, som båda citeras i Per Svenssons artikel, tycks förakta såväl den tryckta boken som dem som använder den, d. v. s. biblioteksanvändarna.
Bokläsare anses vara konservativa människor!?
Hur vågar man ha någon som helst åsikt om det?
Jag tycker att det är lika aningslöst som nedlåtande.
De stackars bokläsande biblioteksanvändarna förstår inte sitt eget bästa. De borde vilja göra något annat. Ett sådant förmynderi!
Varför ska inte biblioteken vara bibliotek och erbjuda olika slags medier, möjligheter och möten? Självklart ska biblioteken följa med i utvecklingen men med klokhet och eftertanke och bibehållande av det som gör biblioteket till ett bibliotek och inte något annat.
Men för det krävs det bibliotekarier som vet varför de blivit bibliotekarier och inte tandläkare.
Tyvärr finns inte skriften på det närmsta biblioteket, men den kommer förhoppningsvis snarast att ställas till biblioteksanvändarnas förfogande.
Frågetecknet bådar inte gott.
Häpnadsväckande är att generalsekreteraren för Svensk Biblioteksföreningen, Niclas Lindberg (bild) och riksbibliotekarien Gunnar Sahlin, som båda citeras i Per Svenssons artikel, tycks förakta såväl den tryckta boken som dem som använder den, d. v. s. biblioteksanvändarna.
Bokläsare anses vara konservativa människor!?
Hur vågar man ha någon som helst åsikt om det?
Jag tycker att det är lika aningslöst som nedlåtande.
De stackars bokläsande biblioteksanvändarna förstår inte sitt eget bästa. De borde vilja göra något annat. Ett sådant förmynderi!
Varför ska inte biblioteken vara bibliotek och erbjuda olika slags medier, möjligheter och möten? Självklart ska biblioteken följa med i utvecklingen men med klokhet och eftertanke och bibehållande av det som gör biblioteket till ett bibliotek och inte något annat.
Men för det krävs det bibliotekarier som vet varför de blivit bibliotekarier och inte tandläkare.
torsdag 16 december 2010
På tal om R. S. Thomas
Rödhaken betraktar R. S. Thomas
Stor ande, lite sliten tro.
Ensam själ, Iagos bror,
Mirakler kommer.
Mirakler kommer inte.
Lleyn fylls av bön.
Lleyn fylls inte av bön.
Den vise tiger alltid.
Drömmer Gud? Eller ber
han för att R. S. Thomas
ska förbli knästående, i bön
i ödekyrkan dit människor
aldrig kommer om jag själv
inte sjunger?
Ur "i dikten pågår människans" av Michael Economou 2009.
ME är poet och kulturjournalist, född 1956.
Rödhaken symboliserar mycket, bl. a. Kristus, och förekommer ofta i R.S.Thomas dikter.
RST var också en passionerad fågelskådare och naturvän.
Iago är en fantasifigur som används flitigt i R.S. Thomas bondedikter. Iago representerar de fattiga lantarbetare som utgör en del av kyrkoherde R. S. Thomas församling.
Lleyn är den halvö i västra Wales där R. S. Thomas verkade som präst och mötte "ödemarkens djupa frid".
Detta står i kommentaren i Michael Economous diktsamling.
Etiketter:
Lyrik,
Michael Economou,
R. S. Thomas
Poetiskt om Snö
2004 kom Snö av den franska författarinnan Maxence Fermine ut på svenska i översättning av Kerstin Hallén.
En liten oerhört poetisk roman om snö, poesi, skönhet och haiku.
17-årige Yuko bor i norra Japan på ön Hokkaido i slutet av 1800-talet.
För fadern, som är shintopräst, är det självklart att Yuko antingen ska ägna sig åt religionen eller armén. Men Yuko vill bli poet. Haiku, snö och siffran sju är heligt för honom.
Det är så vackert, rent och finstämt på ett skenbart enkelt språk.
Hör Maxence Ferment läsa ett stycke ur Snö:
To SJ with love
Ur den långa tunneln rullade tåget ut i snöns rike. Marken låg vit under natthimlen. Tåget stannade vid en liten anhalt.
---
Stationsföreståndaren kom långsamt pulsande genom snön med en lykta i handen. Hans ansikte var upp till näsan omlindat med en halsduk, och öronskydden på hans mössa var nervikta.
Så kallt är det alltså, tänkte Shimamura.
---
Tre snöplogar väntade på kommande yrväder i gränsområdet. Vid tunnelns norra och södra mynning fanns det ett elektriskt alarmsystem som varnade för laviner.
Femtusen arbetare stod beredda att skyffla undan snön, och ytterligare tvåtusen unga män från frivilliga brandkåren kunde vid behov mobiliseras.
Ur Snöns rike av Yasunari Kawabata. 1935. Första svenska upplaga 1957
onsdag 15 december 2010
To a Snowflake
What heart could have thought you? -
Past our devisal
(O filigree petal!)
Fashioned so purely,
Fragilely, surely,
From what Paradisal
Imagineless metal,
Too costly for cost?
Who hammered you, wrought you,
From argentine vapour? -
"God was my shaper,
Passing surmisal.
He hammered. He wrought me.
From curled silver vapour,
To lust of His mind: -
Thou could´st not have thought me!
So purely, so palely,
Tinely. surely,,
Mightily, frailly,
Insculped and embossed,
With his hammer of wind
And His graver of frost"
Francis Thompson (1859 - 1907), English Catholic poet
Past our devisal
(O filigree petal!)
Fashioned so purely,
Fragilely, surely,
From what Paradisal
Imagineless metal,
Too costly for cost?
Who hammered you, wrought you,
From argentine vapour? -
"God was my shaper,
Passing surmisal.
He hammered. He wrought me.
From curled silver vapour,
To lust of His mind: -
Thou could´st not have thought me!
So purely, so palely,
Tinely. surely,,
Mightily, frailly,
Insculped and embossed,
With his hammer of wind
And His graver of frost"
Francis Thompson (1859 - 1907), English Catholic poet
tisdag 14 december 2010
Ubåtsthriller
The Deep.
Brittisk miniserie i fem delar i TV3 tisdagar kl 22.
Ett forskarteam undersöker gas- och oljetillgångarna under Norra Ishavet.
Den förra expeditionen försvann under outredda omständigheter.
Forskarna på den ultramoderna ubåten Orpheus måste hitta förnybar energi eftersom världens energiresurser håller på att sina. En internationell konflikt hotar.
Finns det mänskligt liv i havsdjupen? Fishy creeps in the deep? Något fångar Orpheus. Och vem är egentligen Raymond som tycks veta mer än de andra i gänget?
Olidligt spännande!
Men varför hacka sönder en så spännande historia i fem delar? Med en veckas mellanrum!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)