En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten är tillbaka med läsutmaningen 
En smakebit på søndag Hurra!
Mari uppmanar oss att dela med oss av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

"The wind in Orkney is almost constant. At the farm, the westerly gales are the worst, bringing the sea with them and tonnes of rock can be moved overnight, the map altered in the morning. Easterlies can be the most beautiful - when the wind blows towards the tides and skims a glittering canopy of spray from the top of the waves, catching the sun. The old croft houses are squat and firm, lika many Orcadian people, built to survive the strongest gales. That sturdy balance has not bred into me: I am tall and gangly. Following the familiar coast, I´m trying not to feel unstable. It´s been more than a decade since I lived here and memories from my childhood are merging with more recent events: the things that brought me back to Orkney. As I struggle to open a wire gate, I remember what I repeated to my attacker: "I am stronger then you."
Från sidan 5 i The outrun av Amy Liptrot. Det här är en en självbiografi. Amy återvänder till barndomshemmet, en fårfarm på Orkney, efter att ha levt ett destruktivt liv i London i ca tio år. På svenska heter boken Utvägen: dagarna på Orkney.

Veckans topplista 31. 32

 
Eftersom jag missat utmaningen på Johannas deckarhörna, Veckans topplista,  gör jag listor för både vecka 31 och 32 i ett inlägg.

Vecka 31: Crimetime – Fem deckarförfattare jag vill läsa mer av

Paula Hawkins. Jag har läst Kvinnan på tåget 
Torkil Damhaug. Se mig, Medusa var väldigt bra. 
Pierre Lemaitre. Alex var oavlåtligt spännande
Malin Persson Giolito. Läst Störst av allt. Gillade den väldigt mycket
Kati Hiekkapelto. Kolibri, lite annorlunda finsk deckare 

Vecka 32: Frankrike

Marie Ndiaye. Ladivine var drabbande
Olivier Bourdeaut. Har läst I väntan på Bojangles 
Venus Khoury - Ghata. Flickan som vandrade i öknen
Marguerite Duras. En fördämning mot Stilla Havet - en läsupplevelse
Sara Danius. Den blå tvålen handlar om den realistiska romanen; Balzac, Stendhal och Flaubert. Tre franska flugor i en smäll.

Missat - Veckans topplista

Johannas deckarhörna
2017

• Vecka 31: Crimetime – Fem deckarförfattare jag vill läsa mer av
• Vecka 32: Frankrike
• Vecka 33: Svensk feelgood
• Vecka 34: Sommarens bästa
• Vecka 35: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst
• Vecka 36: London
• Vecka 37: Bokomslag på temat blått
• Vecka 38: Höstkänsla
• Vecka 39: Psykologiska thrillers
• Vecka 40: Finland 100 år – författare eller böcker med anknytning till vårt grannland i öst

Varje tisdag kommer jag med en ny topp fem på ett visst tema. Vill du hänga på och också göra en lista på temat? Jättekul om fler är intresserade! Länka bara till Johannas deckarhörna och sätt ihop din egen topp fem. Fritt tolkande av temat är helt okej, och om du inte hittar fem lästa titlar som passar, berätta gärna om böcker du skulle vilja läsa också. Bilder är alltid kul men inget måste. Fler teman kommer att presenteras vartefter så det går enkelt att planera inlägg i förväg om man känner för att  delta.

Helgfrågan v. 32

Mia på bloggen Mias bokhörna undrar:

Vad ser ni framemot att göra i höst?

Bonusfråga: Fredag innebär lite mys för oss i familjen och då kan det bli något extra gott. Jag är extra svag för chips och ostbågar. 

Vad är du svag för i godis eller snacksväg?

Jag ser fram emot en vacker höst och förhoppningsvis en del träning, en syskonträff i Blekinge och en massa fin läsning. Och så hoppas jag på trattkantareller. Har inte funderat så mycket på hösten ännu. Funderingarna har mest gällt vart sommaren tagit vägen?

Bilden lånad HÄR

Bonusfrågan: Något extra gott för mig är vin, choklad och körsbär

Hett i hyllan

"Vad som börjat som en tillfällighet hade utvecklats till en tradition: den sjätte juli är det middag med Ramsey Acton på hans födelsedag. Fem år tidigare hade Irina arbetat på en barnbok tillsammans med Ramseys dåvarande hustru Jude Hartford. Jude hade skickat ut en trevare på det sociala planet, och i stället för den lättvindiga låtsasleken "vi måste verkligen se till att träffas någon gång", så typisk för London och som kan fortgå i all oändlighet utan någon överhängande fara för att man ska behöva klottra ner tid och plats i sin kalender, tycktes Jude ha satt sig i sinnet att de skulle gå ut alla fyra så att hennes illustratör fick träffa hennes man Ramsey. Eller, nej - hon hade sagt "Min man, Ramsey Acton." Valet av uttryck hade varit mycket distinkt. Irina antog att Jude på det tröttsamt feministiska sättet satte en ära i att inte ta sin mans efternamn. Men det är förstås aldrig lätt att imponera på okunniga människor." Från sidan 7 i Dagen efter av Lionel Shriver.

Monika på bloggen Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Sparsmakat författarskap

Bild från Kabusa böcker

Författaren Margareta Lindholms roman, Vi är bara besökare här, kom ut 2006. Den handlar om Julia som varit hemlig agent. Hon har fortfarande tystnadsplikt. Och det är inte mycket man får veta heller om hennes förflutna. Men man kan ana. Julia är dödssjuk och vet att hon upplever sin sista sommar i en liten stuga vid foten av ett berg i kanten av ett hav. Hon är en mycket ensam människa – fortfarande något av en hemlig agent. Hon står utanför och tittar in. Det är nu hon möter flickan Miranda 11 år. Man blir så glad; inte bara för Julias skull. Miranda behöver någon som har tid med henne. Margareta Lindholms språk är redan här stramt, rent och vackert. Julia är en människa med stoisk livshållning och hon gör ett starkt intryck. Margareta Lindholm är född 1960 och forskar i genusvetenskap i Göteborg. Aldrig tidigare har jag mig veterligen läst något skrivet av någon som bor i Bullaren vid foten av Kynnefjället i Bohuslän.  
Jag går över det frusna gräset är titeln på en roman av Margareta Lindholm som kom ut 2009 och som var det första jag läste av Margareta Lindholm. En tunn liten bok med ett klart, avskalat språk i skarp kontrast mot det dramatiska innehållet som jäser under ytan. Saga är försöksutskriven från det mentalsjukhus där hon vistats i femton år. Hon hamnar hos en prästfamilj där hon blir prästfruns förtrogna. Saga är underligt enstavig. Så småningom förstår man  varför. Margareta Lindholm har lidit av afasi och vet hur det är att sakna ord. I Skogen, 2010, skildrar Margareta Lindholm varsamt ett äldre syskonpar, Bror och Maria, som av omständigheterna och utveckligen  tvingas överge sin stuga i skogen för att flytta till ett äldreboende i samhället. De har ingen naturlig plats i tillvaron längre. En ung, oerfaren socialsekreterare försöker ordna för dem.
Monsieur Leborgne är en man i trettioårsåldern som lider av oförklarliga anfall och mister talförmågan. Så småningom blir han alltför svårskött i hemmet och hamnar på Hospice de Bicêtre. Dit kommer neurologen Paul Broca som kommer att ägna sin forskning åt det här fallet, vilket gav upphov till fenomenet "Brocas  område", hjärnans motoriska talcentrum. Denna verkliga historia handlar Margareta Lindholms inkännande roman Tan om.
I Emilys porträtt berättar Margareta Lindholm om den irländska flickan Erin som hamnar hos systrarna Brontë i Haworth. Hon fäster sig allra mest vid Emily, som spelar piano och skriver om nätterna. Erin tecknar och hon beskriver även Emily med ord. Hon observerar systrarnas skrivande, broderns dryckenskap och faderns sorg över sonens öde. Intressant, men inte den bästa av Lindholms böcker. Margareta Lindholm har även skrivit facktexter och fler romaner.

Läsutmaningarna - hur går det?

Mer än halva året har passerat. Några månader återstår av läsutmaningstiden, men som vi alla vet så går tiden väldigt fort. Vart tog sommaren vägen, till exempel? Knappt hade den börjat förrän den var slut. Eller - kanske det var så att den aldrig kom? I alla fall kände jag nu att det var dags att kolla upp hur det står till på läsutmaningssidan. Sammanfattningsvis: Inte katastrofalt, men

kunde varit bättre. Lyrans feministsommar är snart slut. Jag har läst fem titlar, men tror att det kommer att bli ett par till.

J. M. Holmström: 17 författare att återvända till: 8 titlar lästa. Återstår 9

Ugglans 3 x 3: Av 9 titlar har jag läst 8. Nr 9 påbörjad.

Koko på bloggen En kattslavs dagbok  initierade läsutmaningen Kvinnliga nobelpristagare. De är 14 stycken. Jag har läst hälften. Inte så bra.

Sofies bokblogg står för årets Kaosutmaning. Av 35 uppgifter har jag 27 klara