Rich boy

Natur&Kultur

I Rich Boy, en omdiskuterad roman av Carolina Ringskog Ferrada - Noli, är mormor Gully  född på 20 - talet. Hon blir känslomässigt förfrusen frusen när mannen omkommer och hon måste försörja fyra barn på egen hand. Familjen rasar på den sociala stegen. Dottern Marianne är jagsvag och ömhetstörstande och lyckas skaffa sig en man, Kaj, som är en charmerande psykopat. I detta avsnitt händer det mest traumatiska i hela boken. Marianne uthärdar inte utan hamnar på Beckomberga. Gång på gång. Marianne blir livrädd när hon väntar ett nytt barn. Kaj lever sitt eget liv och har inte mycket till övers för Marianne. Att stanna i förtryck är inte enbart obehagligt. Det kan också vara en trygghet. Det negativa kan rent av vara en trygghet. Gully ställer plikttroget upp som mormor medan Marianne studerar till läkare. Annika kommer i andra hand och hon växer upp utan värme och närhet. Hennes mor är ju den enda psykiatrikern i Simrishamn. När hon inte arbetar forskar hon om självmordsprevention. Annika älskar Josefines mamma, Kina, som förbjuder Josefine att göra saker och som bakar bullar och talar med Annika. Kina bryr sig om. Annika blir en passiv ung kvinna som utan samvetsbetänkligheter lever på sin ordentlige pojkvän, svärmorsdrömmen Johan, som hon egentligen inte känner något för. Förrän han lämnar henne. Annika är som att leva med ett barn, säger Johan. Gully får minst plats i den tredelade boken; Mariannne får ganska mycket utrymme medan Annika ägnas mer än halva Rich Boy. Alldeles i onödan, kan jag tycka. Annika bestämmer sig så småningom för att hon vill skriva. Ett och annat får hon antaget men ersättningen är usel och inget hon kan leva av. Annika stalkar Johan. Hon får ångestattacker och ordineras en samtalsterapeut. Sophie, terapeuten, är adlig, men hon arbetar åt landstinget. Hon tycker att Annika ska köpa snittblommor och gå på spa. Sophie är vacker, blond och framavlat slank. "Psyket handlar om verkligheten. Att ha ett fungerande psyke är att ha en inre bild som ser ut som det gör utanför", säger Sophie. Miljöerna i Rich Boy är Simrishamn, Stockholm och Malmö med Möllan, Sankt Knuts Torg och  heroinisten vid Konsum intill Folkets park. Malmö är en skitstad med fina människor, enligt CRFN. Författaren förklarar att det har skrivits så mycket om starka kvinnor att det behövs en motvikt. Några måste få vara mindre dugliga och svaga och få finnas ändå. Och det är självklart, men lite kunde hon väl anstränga sig, Annika. Något måste hon väl ändå intressera sig för? Författaren är väldigt duktig på att fånga klassmarkörer. Rich Boy skulle vara väldigt intressant att diskutera i en läsecirkel. Carolina Ringskog har en pod tillsammans med Liv Strömquist, En varg söker sin pod

En smakebit på søndag

"Inga papperslösa, är vi överens om det? Om det gäller en städerska eller en målare har jag inget emot det. De människorna måste ju få arbeta, men när det gäller att passa ungarna är det för farligt. Jag vill inte ha någon som är rädd att ringa polisen eller åka till sjukhuset pm det blir problem. Och inte för gammal och inte ha slöja och inte rökare. Det viktiga är att hon är pigg och flexibel. Att hon jobbar så att vi kan jobba. " Paul har förberett allt. Han har skrivit en lista med frågor och planerat en halvtimme per samtal. De har avsatt hela sin lördagseftermiddag för att hitta en barnflicka till sina barn. Några dagar tidigare, när Myriam hade pratat med sin väninna Emma om sina efterforskningar, beklagade väninnan sig över kvinnan som passade hennes pojkar "Nannyn har två söner här, så därför kan hon aldrig stanna kvar ett tag eller sitta barnvakt. Det är verkligen opraktiskt. Tänk på det när du håller dina intervjuer. Om hon har barn är det bäst att de är kvar i hemlandet." Från sidan 13 i Vaggvisa av Leila Slimani i översättning av Maria Björkman. Natur&Kultur 2018.

Astrid Terese håller i Läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås! Fler smakebitar HÄR.

Feminism pågår

Feminism pågår av Sassa Buregren och Elin Lindell är en saklig och rak bok för unga människor om feminism. Vad är feminism? Hur började det? Hur fick kvinnorna rösträtt? Hur ser dagens feminism ut? Vilka slags feminism finns? Hur ser det ut i samhället? Kvinnliga nobelpristagare - hur många är de? Vad betyder språket? Attityderna? Hur ser det ut i reklamen? Hur protesterar en mot den? Vad är rättviseförmedlingen. Hur många vet att HeforShe är en kampanj som drivs av UN Women , FN:s enhet för jämställdhet och stärkande av kvinnors rättigheter? Språket är ett intressant kapitel som säkert kunde byggts ut lite mer. Liksom det om feministiskt självförsvar. Allt som allt är Feminism pågår en rejäl, lättläst och tänkvärd bok om feminism för riktigt unga människor. Natur&Kultur 2016

Lyrans Feministsommar 2017.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

Jag väljer en bit från sidorna 7 och 8 i Vegetarianen av Han Kang från Sydkorea.
Översättning: Eva Johansson. Natur & Kultur.

"Innan min fru blev vegetarian hade jag alltid tänkt på henne som alldaglig i alla avseenden. Om sanningen ska fram var jag inte ens attraherad av henne första gången vi träffades. Varken lång eller kort, pageklippt hår, glåmig gulaktig hy, ganska markerade kindben - henne bleka uppenbarelse sa mig allt jag behövde veta. --- Jag behövde inte låtsas att jag hade intellektuella intressen för att imponera på henne eller oroa mig för att hon skulle jämföra mig med männen som poserar i modemagasinen, och hon hetsade inte upp sig ifall jag råkade komma för sent till någon av våra träffar. Kulmagen som började ge sig tillkänna i tjugofemårsåldern, mina smala ben och armar som envist vägrade bli muskulösa hur mycket jag än tränade, mindervärdeskomplex jag brukade ha för storleken på min penis - jag kunde vara tryggt förvissad om att jag inte behövde bekymra mig om sådant för hennes skull."         Fler smakebitar HÄR

En vecka på Mallorca

Jag kan inte säga att titeln - Världens vackraste man - lockade; omslagsbilden är väl OK, men när jag började läsa tyckte jag att jag nästan drunknade i ordmassorna. Och så blev jag irriterad på Monas och Barbros eviga gnatande på varandra. Men så småningom tar berättelsen tag i mig. Författaren, serietecknaren Lena Ackebo, har slutat teckna serier. Det tar för lång tid att berätta en historia på det sättet, säger hon. Jag tycker att hon fortsätter att teckna bilder fastän med ord. Berättelsen om de två systrarna som åker på charterresa till Mallorca (Barbro har bjudit Mona) är mycket detaljerad; färger, former, minspel, gester, tankar - allt. Någon gång saknar jag att inte få fylla i själv. Men när systrarna är på plats och Barbro blir sjuk och Mona träffar en man - en strandraggartyp med dålig klädsmak enligt Barbro - glömmer jag allt för då vill jag bara veta hur det ska gå. Barbro upptäcker att Mona är snäll och omtänksam och Mona förstår att hennes välbeställda lillasyster, hemmafru och fyrabarnsmor med ett vackert hem och fin bekanskapskrets, kanske inte haft det så lätt i äktenskapet med läkaren Gustaf. Hon är vacker, smal och välklädd, men vad ska hon göra när den siste ungen flugit ur boet? Mona är pensionerad lärare, barnlös, och gift med en utomordentligt tråkig man som helt ägnar sig åt sin modelljärnväg. Mona har offrat en del på vägen i det äktenskapet, förstår en. Systrarnas respektive barndom kommer naturligtvis till ytan. De är systrar, men det är nio år emellan dem och de är präglade av var sin barndom. Mona var ett taggigt barn och hon minns faderns alkoholism och otrohet och moderns egoism och pillerknaprande. Barbro - som var det bästa som hänt modern - har inte sett och inte förstått, men visst är modern lite besvärlig, kan hon tycka. Under den här veckan byter systrarna plats på något sätt. Den grå, tråkiga Mona har köpt en ny turkos top och frågan är om hon inte bytte ut sina gamla gympadojor också. Barbro har mestadels tillbringat tiden i sjuksängen läsande veckotidningar. Vid det här laget har jag hunnit oroa mig för slutet ganska länge. Men det hade jag inte behövt göra. Det oväntade slutet tyckte jag mycket om och det gör att jag känner mig mycket belåten med Världens vackraste man. Det tragiska och realistiska blandas med humor och empati och jag ser fram emot nästa roman, som Lena Ackebo redan är i färd med att skriva. Natur & Kultur

En smakebit søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!

" Han pratade om att det hade dött fyratusen personer i Medelhavet förra året men att dödssiffran antagligen skulle bli ännu högre i år. De dog medan de försökte ta sig över Gibraltar sund eller landstiga på Lampedusa eller Malta eller när de försökte korsa Adriatiska havet och Egeiska havet. Ashkan släppte inte taget om samtalet, det var hans samtal. Han ägde kvällen. Filip hakade på. Han sa att han ville följa med till Ön, till förvaret. Erika svarade att han gärna kunde ta hennes plats och att hon kunde stanna kvar i huset. - -- När Ashkan talade om det paradoxala att de tidigare under dagen badat i samma hav, sa Miriam att samtalet gjorde henne nedstämd. - Allt det här är jobbigt att höra, jag blir så fruktansvärt illa berörd, hade hon sagt. Och det var då han yttrade orden hon inte kunde släppa: "Vit melankoli. "  --- Du är ett lysande exempel på vit melankoli. - Va? - Vit melankoli är när vita personer får höra talas om de orättvisor som sker i världen till följd av våra olika hudfärger  och reagerar med att känna sig ledsna och nedstämda över att en mer okomplicerad tid är förbi."
Från sidan 68 och 69 i De fördrivna av Negar Naseh.
Fler smakebitar HÄR

The Orchard of lost Souls

Somalia i slutet av 1980 - talet. Landet befinner sig i ett  oroligt tillstånd av godtycke och okontrollerat våld. Somalia står vid randen till ett inbördeskrig. Rebeller befinner sig i strid med den revolutionära kommunistiska regeringen. Ingen vet när soldaterna kommer att slå till, varför eller hur. I Förlorade själar av Nadifa Mohamed följer vi tre kvinnor i olika åldrar och samhällsställning. Det de har gemensamt är förnedringen. Unga Deqo är inte stort mer än ett barn; föräldralös, uppvuxen i ett flyktingläger och helt utlämnad till sin egen överlevnadsinstinkt. Filsan är en plikttrogen soldat, dotter till en högt uppsatt militär,  som tar ut sin egen förtvivlan på en äldre medelklasskvinna, Kawsar,  som tfängslats för att hon tagit Deqo i försvar. Kawsar blir krympling för resten av sitt liv. Korruptionskulturen är utbredd, kvinnlig omskärelse florerar och analfabetismen är ett stort problem. Somalias öde skildras genom de tre kvinnornas liv. Som läsare tar man dem till sig. och  Kawsars stoiska sätt att uthärda ett liv som mest har varit en vandring genom den ena sorgen efter den andra. Det som varit räddningen är hennes prunkande trädgård och några trogna väninnor. Nadifa Mohamed är en brittisk - somalisk författare, född 1981. Nuruddin Farah, född 1945,  är en annan författare från Somalia som i roman efter roman beskrivit samma tid och samma erfarenheter som Nadifa Mohamed. Hans mest berömda roman är Kartor.
Översättning: Christina Stalby; Natur & Kultur

Förtvivlade människor

1970 kom Desperate characters, Förtvivlade människor, ut första gången. Den fick ett fint mottagande, men Paula Fox blev på något sätt en författarnas författare. Två yngre författare, Jonathan Franzen och David Forster Wallace, återupptäckte henne på 1990-talet när man tröttnat på den experimentella romanen och önskade realismen tillbaka. Förtvivlade människor har lånat titel efter ett citat av Henry David Thoreau: ”De flesta människor lever ett liv i stilla förtvivlan”.
Sophie och Otto Bentwood lever ett välordnat, ombonat liv i sin våning i Brooklyn. De är båda intellektuella liksom alla deras vänner. Sophie är arbetslös översättare och Otto äger en juristfirma tillsammans med en god vän. En dag blir Sophe biten av en vildkatt som hon envisats med att mata, trots Ottos upprepade varningar. Såret infekteras; handen svullar och ömmar. Samtidigt anar man en molande oro i deras liv. Människor av ett nytt, okänt slag börjar flytta in i deras område; det är skrik och fylleri om nätterna och ett undertryckt våld går i dagen. Sophie och Otto är förvirrade och börjar känna sig främmande mitt i allt det välbekanta. Ottos kompanjon, Charlie Russel,  sliter sina förtöjningar och det står klart att Otto och han inte delar grundläggande värderingar. Sophie tänker på en kärlekshistoria hon haft med en man som hon bedragit Otto med. Det är ingen tillfällighet att omslaget föreställer två människor bortvända från varandra. Det ser ut som om man skulle kunna bryta framsidan rakt av som man delar en pepparkaka. Paula Fox skriver sparsamt och knappt med en bra dialog. Hon är 91 år och bor bor i Brooklyn med sin tredje man, Martin Greenberg. Som barn lämnades hon bort av sin känslokalla mamma och sin alkoholiserade far och  kom att skjutsas runt bland en mängd olika människor. När Paula Fox själv fick barn i 20 - årsåldern lämnade hon bort det. I sitt andra äktenskap fick hon två söner och med tiden har hon också återförenats med sin dotter, Linda. Översättning: Eva Johansson. Natur & Kultur

Walden - en lisa för själen

Nu har jag äntligen läst Walden (1854), i ny översättning av Peter Handberg på Natur & Kultur, av Henry David Thoreau; en klassiker som i många år stått på min att - läsa - lista. Och jag fattar inte att jag inte unnat mig denna läsupplevelse för länge sedan! Thoreaus två år vid sjön Walden i en egenhändigt byggd liten stuga på mark som upplåtits åt honom av filosofen Ralph Waldo Emerson finns dokumenterade i boken Walden. Thoreau har långt till närmsta granne och han lever omgiven av djur och en underbar natur. Hans naturskildringar är fantastiska liksom hans iakttagelser av skogens rika djurliv. Han är en forskarnatur; han är filosof med stor kännedom om antikens författare och filosofer och han citerar dem gärna. Han vill leva i samklang med naturen och utan onödiga ägodelar. Thoreaus idéer är lika sunda som aktuella men ibland lite världsfrämmande. Det där med hem och barn är inget han tänkt så mycket på. Kvinnor verkar han aningen misstänksam mot liksom irländare. Däremot åberopar ofta indianskt levnadssätt. Thoreau tar ställning i tidens aktuella frågor - till exempel slaveriet - han vägrar betala skatt och sitter till och med i fängelse en stund för det. Walden är full av lyriska partier, polemiska utfall, filosofiska utläggningar,  årstidsnotiser och förälskade beskrivningar av djur. Thoreau förefaller sympatisk på de flesta sätt, men ibland blir det lite mycket predikande och någon gång lite av gnälligt bakåtsträvande. Men sammantaget älskade jag Walden och känner att jag skulle vilja läsa om den omedelbart! Och som vanligt när man tyckt riktigt, riktigt mycket om en bok är det svårt att göra rättvisa åt den.

En smakebit på søndag

Läs HÄR hur den här läsutmaningen ska gå till! Viktigt: Inga spoilers!
Här ett smakprov ur boken (en utav dem) jag läser just nu.

" Ester Nilsson hade nått den ålder då man blir äldre av att fylla år. Hon uppfattade att det inträffade vid trettiosju. Under de fem år som gått hade hon publicerat ytterligare fyra tunna förtätade volymer text, två med antilyrisk lyrik och två filosofiska undersökningar. Beträffande kärleken hade hon varit i full och obruten verksamhet utan att dra på sig hämmande lärdomar; mer precist ansåg hon att lärdomar av det slaget alltid måste balanseras mot risken för leda och tristess, ett passivt liv styrt av rädslan för avvisningen och misslyckandet..."

Lena Andersson, Utan personligt ansvar. Natur & Kultur. 2014. s. 9

Drabbande

Marie NDiyae tycker att hon kan vänta lite till med Nobelpriset, men jag har en känsla av att hon kommer att bli en stark kandidat. Hon föddes i Frankrike 1967 av en fransk mor och en senegalesisk far.  Redan 2001 fick hon Prix Fémina för Rosie Carpe som ännu inte finns översatt till svenska. 2009 fick Marie NDiaye Goncourtpriset för TRE STARKA KVINNOR. Marie NDiaye är också medförfattare till manuset till filmen, WHITE MATERIAL, vilket inte förvånar mig. Det är samma andas barn på något sätt. Nu har hennes senaste roman, Ladivine, kommit ut på svenska. Man känner igen flera teman. Barn/föräldrar (i det här fallet mor/dotter, män/kvinnor, Afrika/Europa. Men Ladivines huvudteman är skuld, skam och ursprung. Flera generationer kvinnor är inblandade i historien . Äldst är städerskan Ladivine Salle, som bor i utkanten av Paris med dottern Malinka. Man uppfattar att Ladivine kommer ifrån någon nordafrikansk stat (Senegal?). Hon är svart och hon tyglar sitt hår med olja. Malinka hyser en sorts förtvivlans hatkärlek till sin mor men lämnar hemmet så fort hon får en möjlighet. Dessutom byter hon namn till Clarisse och inte ens man och barn får veta något om att det finns en mormor. Men Clarisses dotter får heta Ladivine och Clarisse smyger sig till att besöka Ladivine varje månad. Marie Ndiaye skruvar fram berättelsen omkring ett nav. Romanen får ett dramatiskt förlopp, som inte ska avslöjas här. Ladivine är starkt berörande och man känner sig nästan fysiskt utmattad så stark är berättelsen. Alldeles särskilt den första delen. Jag tänker föreslå den här romanen till diskussion i bokcirkeln när den kommer i pocket. Ladivine är översatt av Ragna Essén. Natur&Kultur

Arma Märta Söderberg!

Inte för att jag tror att Märta Söderberg (1871 - 1932) var helt lätt att leva tillsammans med, men ingen människa förtjänar den behandling hon utsattes för. Av sin man, Hjalmar Söderberg,  sedan tio år tillbaka, av sin halvbror och förmyndare Alban Keyser, av Hjalmar Söderbergs syster Frida, av Hjalmar Söderbergs hushållerska Elisabeth Andersson, av fru Lisen Bonnier och av många läkare och psykiatriker. Märta Abenius kom från en fin och förmögen familj som senare kom på obestånd. Märta hade en svår reumatism, hon hade svårt att handskas med pigorna i huset och hon var ingen husmor över huvud taget. Hennes sorg och förtvivlan när maken sade upp sig i äktenskapet kallades hysteri. Det var ju en vanlig beteckning på kvinnor som föll ur ramen vid den här tiden. Men att förklara henne sinnessjuk och därtill imbecill var en felbedömning från psykiatrin anser författarna Johan Cullberg och Björn Sahlin i sin bok Märta och Hjalmar Söderberg. En äktenskapskatastrof Natur & Kultur 2014. De har tagit del av journaler från olika sjukhus, inrättningar och asyler som Märta skickades runt till under tjugo års tid. Hon hade allt och alla emot sig men ingen som förde hennes talan - inte ens hennes egen advokat. Hjalmar Söderberg hade sedan länge älskarinnan Emilie Voss och deras gemensamma dotter Betty i Danmark. Emilie krävde underhåll och det fick hon. Hjalmar Söderberg klagade över de dyra räkningarna för hustruns sjukhusvistelser, men glömde bort att de egna krognotorna betingade högre belopp. Allt detta medan han satt hos älskarinnan och sedermera hustru nummer två i Danmark och skrev sin fina delvis självbiografiska roman Den allvarsamma leken. Den innehåller upplevelser ifrån ett tidigare kärleksförhållande med Maria von Platen under åren 1902 till 1906. Hon anses vara förebild till Lydia Stille i Den allvarsamma leken, Helga Gregorius i Doktor Glas och Gertrud i Gertrud. Hjalmar Söderberg träffade Maria von Platen medan Märta Söderberg gick gravid med yngste sonen Mikael. Makarna Söderberg hade tre barn; Dora född 1899, Tom född 1900 och Mikael född 1903. Märta Söderberg skildes långa tider ifrån barnen som hon ansågs inte kunna sköta trots att hon stred för att få träffa dem. I högsta grad upprörande läsning. Men så bra att Märta Söderberg äntligen lyfts fram! Hon får stå som exponent för alla kvinnor i hennes situation som var och förblir okända. Det finns en gedigen litteraturlista för den som vill fördjupa sig i Hjalmar Söderbergs författarskap, medicinska, psykiatriska och juridiska källor samt inte minst otryckt material.

Sashiko

Sashiko är en 1000 år gammal broderiteknik som härstammar från norra delarna av Japan. Enkla stygn i vitt och mörkblått på linne kännetecknar den japanska broderitekniken.  Förr lappade och lagade brandsoldater, fattiga bönder och arbetare sina slitna blåkläder i sashiko. Tekniken har förfinats och används idag av alla samhällsklasser i Japan. Läs hur man gör  HÄR.

Man kan brodera lakan och örngott, bordstabletter, förkläden, påsar, japanska dräkter och dukar.  Mönstren är mestadels geometriska

Agnès Delage - Calvet, Sashiko - brodera på japanskt vis. Natur § Kultur 2007

Paradisdrömmar

HANNELE
tipsade om Paradiset av Sanna Töringe (text) och Sophia Callmer (foto)

En underbar bok att botanisera i när dimman ligger mjölkvit utanför fönstret.
Jag citerar ur manifestet: ... "där ska finnas jordlöpare, stinksländor, nyckelpigor, blomflugor, olvon, malva, backnejlika och timjansmattor" ..."ett paradis måste ha skrovliga stammar och trädgårdskronor som skuggar. Där ska helst också finnas porlande vatten."
Och så ska där finnas plats för morgonkaffet, saftbersåer samt lunch - och middagsställen; paviljonger, lusthus, hammockar, hängmattor och hemliga ställen. Självklart måste paradiset även tilltala barn och igelkottar.
"Underbart enkelt och lite lagom slarvigt i trädgården" lyder undertiteln.  Det talas om genvägar och tips för lata. Här tipsas om olika slag av trädgårdar, gräs och äng, grindar, buskar, lundar, fjärilsträdgårdar och grusträdgårdar.  Som exempel på det senare nämns Derek Jarmans märkliga trädgård i ett stort grusområde på sydkusten i England och som det också kom ut en bok om.
Efter varje kapitel i Paradiset kommer en prydlig växtlista.
Det är hög kvalitet på den här boken som är utgiven på Natur & Kultur
Sophia Callmers bilder är  förföriskt ljuvliga!

 Derek Jarmans hus i Kent. Det som inte syns är att i bakgrunden reser sig ett kärnkraftverk

Derek Jarman´s Garden kom ut 1996