Stulna flickor

Hos Mari på Flukten fra virkeligheden hittar man många smakebitar på söndagar. Min smakbit kommer från allra första början av En bön för de stulna av Jennifer Clement. I översättning av Niclas Hval. Albert Bonniers Förlag

" Nu gör vi dig ful, sa mamma. Hon visslade. Hennes mun var så nära att min hals blev blöt av hennes visselspott. Det luktade öl. Jag såg i spegeln hur hon förde kolbiten över mitt ansikte. Det är ett vidrigt liv, viskade hon.
Det är mitt första minne. Hon höll upp en gammal sprucken spegel framför mitt ansikte. Jag måste ha varit ungefär fem år gammal. Sprickan gjorde att mitt ansikte såg ut att ha gått itu. Det är det bästa man kan vara i Mexiko: en ful flicka"

I Henry VIII:s tid

Anna Hedlin, debutant, född 1978, bor i Stockholm och är utbildad arkeolog. Hon har gått skrivarskola på Biskops - Arnö och hennes första roman heter 
Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten. Den tilldrar sig i England under en del av Henry VIII:s regering. Det historiska skeendet är känt, men i den här romanen skildras hovlivet med alla fester, kvinnnorna kring kungen från det att han är liten tills dess att hans drottningar börjar avlösa varandra. Tre av dem figurerar i romanen, nämligen den fromma , spanska Katherine, Anne Boleyn som beskrivs som flytande magma och plain Jane, Jane Seymour. Kungen beskrivs  som världens vackraste kung när han är 18. Han och boysen omkring honom leker sig igenom dagarna med tornerspel, hundkapplöpningar, tennis, björnhetsning och jakt. Snart nog upptas också jakten på en son och arvinge. Döttrar är inte helt värdelösa eftersom de kan användas som handelsvaror i giften med släkter man vill ha som bundsförvanter eller ekonomiskt stöd.  Synen på kvinnor och barn förskräcker. Jag är väldigt förtjust i Anna Hedlins mycket originella berättarstil och hennes val av stoff. Hon lyfter fram det och de som finns runt Henry VIII. Anna Hedlin har kunskaper om livet under Tudor - renässansen utöver det som vanligen vanligen beskrivs. I slutet av boken redovisar hon några viktiga källor. Det vackra omslaget är gjort av Moa Schulman. Albert Bonniers förlag. Det blir spännande att se vad Anna Hedlin hittar på härnäst.

 Kaosutmaning 2015: Läs en bok vari det inte finns någon telefon

Spöken i Granta

"Svenska Granta är del av ett internationellt nätverk med engelskspråkiga Granta (ansvarig: svenska Sigrid Rausing) som nav. Tidskriften grundades av studenter i Cambridge i slutet av 1800-talet. År 1979 fick den sin nuvarande form som en arena för nyskriven skönlitteratur och litterära reportage. I dag finns Grantaredaktioner i ett tiotal länder världen över, från Kina till Brasilien. "
Snyggt förpackade svenska Granta nr 4, Spöken, handlar om spöken, andar, spökskrivare, hemliga trädgårdar o. dyl.
Kända författare blandas med nykomlingar; svenskt med översättningar. De medverkande får en kort presentation i slutet av häftet.
Sara Stridsberg inleder; Aase Berg & Fredrik Sjöberg har skrivit ett inlägg med titeln Vladimir Putin tror inte på spöken; Johan Theorins bidrag heter Hemsökelse och Hilary Mantel skriver om Den hemliga trädgården. Sanddynen är Stephen Kings bidrg.
Ett upprop för avlidna författares rättigheter av Karin Tidholm blir väcker nyfikenhet. Detta är bara några exempel ur tidskriften för att visa på bredden. 

Nyskrivet svenskt material blandas med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster. - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/granta/#sthash.I8sIy6xA.dpuf

Nyskrivet svenskt material blandas med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster. - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/granta/#sthash.I8sIy6xA.dpuf

Nyskrivet svenskt material blandas med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster.
- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/granta/#sthash.ueulAd1P.dpuf

Nyskrivet svenskt material blandas med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster.
- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/granta/#sthash.ueulAd1P.dpuf

Nyskrivet svenskt material blandas med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster.
- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/granta/#sthash.ueulAd1P.dpufAnsvarig för engelska Granta är förresten en svenska: Sigrid Rausing. Svenska Granta 2014:4 handlar om andar, spöken, spökskrivare, hemliga trädgårdar o. dyl.Kända författare presenterar nyskrivet och okända författare

Bröllopsresa

I Bröllopsresa från 1990, sv. övers. av Katja Waldén 1992 på Albert Bonniers förlag, av Patrick Modiano skildras det hur Jean, journalist och äventyrsresenär, ska åka till Rio de Janeiro. I hemlighet planerar han att stanna kvar i Paris och uppsöka platser han besökte och bodde på i sin ungdom. Jean är trött på sitt liv och sitt arbete. Han försöker också kartlägga den österrikiska judinnan Ingrid Rigauds öde. Hon och hennes man har en gång erbjudit Jean det beskydd som han just då var i starkt behov av. Jean minns Ingrids ljusblå ögon och sina egna funderingar om att Paul Regaud möjligen gift sig med Ingrid för att rädda henne undan tyskarna under krigstiden. Jean vandrar omkring i Paris och framkallar minnen ur olika lager. Han talar med okända människor, han äter på barer och försöker kommunicera med sin otrogna hustru, Annette,  som upptäckt att Jean är kvar i Paris. Det är mycket som är typiskt för Patrick Modiano i Bröllopsresa, som tiden och platsen, men ingen av de inblandade personerna gör något större intryck på mig. Samtliga tycks mig alltför vaga. Jag förväntar mig mer av t. ex. Dora Bruder.

Vardagligt kvinnoliv

Det är alltid med förväntan man öppnar en ny bok av Anna - Karin Palm. I Jaktlycka. Noveller (Albert Bonniers förlag 2014) skildrar AKP i tio noveller kvinnor i olika skeden i livet. Den yngsta kvinnan är 17 år och tampas  med sin sexualitet eller kanske ännu mera de jämnåriga gossarnas pockande begär. Den äldsta kvinnan i den bokens sista novell, Komma hem, är desto mera hemmastadd. Det händer inga stora saker i novellerna, men det som händer är stort nog i vars och ens liv. Kvinnan som blir övergiven och flyttar hem till sin hemstad med dottern bara för att upptäcka att hon fått cancer möter man i novellen Katten & sorgen. Titelnovellen handlar och kvinnan som egentligen är stadsbo, men möter kärleken under en jakt i skogarna i Hälsingland. Så småningom upptäcker hon att hon blandat ihop begreppen. Edith Södergran intar en central plats i novellen Jungfrufrihet. Bl. a. sägs det så här: "... du sökte en själ, du fann en man; du är besviken." 
I Alltid öppet sitter en man och en kvinna på ett nattöppet fik och diskuterar hur de ska ha det i fortsättningen. Kvinnan, Signe, irriterar sig på det osäkra förhållandet dem emellan. Alldeles särskilt som hon upptäckt att de väntar barn. Mannen, Johannes, säger generöst att det är Signes beslut. Det är hennes kropp. Nej, inte min kropp, säger Signe. I min kropp.  Johannes och Signe har intressanta diskussioner och båda vill bli författare. Gertrude, f.d. operasångerska numera baglady, meddelar att om en kvinna vill bli konstnär ska hon skaffa barn så sent som möjligt. Alberte- trilogin är genomsyrad av sanning, tänker Signe. Precis så svårt är det. Johannes beskrivs som en man med ett stort, runt ansikte. Barnet skulle kunna heta Hugo, säger någon av dem. Jag tycker att här finns flera blinkningar till Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Det finns mycken ensamhet i Jaktlycka. Män och kvinnor tänker och känner olika. Tillsammans i en bubbla fast ensamma. Här finns starka kvinnor och kvinnor som sätter stort värde på frihet. Anna - Karin Palm berättar insiktsfullt, med värme och känsla om sina karaktärer. Det finns mycket att diskutera i novellerna i Jaktlycka. Jag tyckte mycket om den.

Spelar ingen roll i Skymningslandet

Det är inte utan att jag tänker på Marie Hermansons senaste roman, Skymningslandet, som ett inlägg i den pågående valdebatten. Vi har frågor som ungdomsarbetslöshet, brist på bostäder, äldreomsorgen, utanförskap, utbildningspolitik, brott mot kvinnofriden, kunskapsförakt och kortsiktighet. Berättarjaget, Martina, är 22 år och arbetar som timanställd hotellstäderska. Passar inte galoscherna är det bara att gå. Hennes andrahandslägenhet återkrävs och Martina tror, att det bara är att flytta hem till föräldrarna. Naturligtvis hade hon kunnat hitta en soffa någonstans i huset, men hennes flickrum är borta. Martina går sin väg - chockad! Tessan, en väninna sen tidigare och en riktig överlevare, erbjuder henne att följa med till sin mycket speciella arbetsplats. Arbetsgivaren, gamla tant Florence Wendman på Glimmenäs, har stoppat sin tideräkning någonstans på fyrtiotalet. Hon lever i en fantasivärld och flickorna spelar med i teatern. Tant Florence anställer dem på stubben. Hon anordnar fiktiva bjudningar där det dukas med finaste porslinet och besticken och sedan bjuds mängder av avdöda gäster in. Judit, en hemlighetsfull ung kvinna på flykt, upptas genast i tant Florences hushåll. Judarna har det inte lätt i kriget. Ernst Wendman och hans dotter, Florence, har hjälpt många. Pontus, charmerande ung man med BMW, och hans något mera tillbakadragne vän Andreas blir också anställda som assistent respektive gårdskarl. Andreas är arbetslös biolog. Pontus har två utbildningar i botten, men det hjälper inte. Är det någon mening med utbildning över huvud taget? 
Redan i de första meningarna i boken får man en kuslig akvariekänsla. Naturen håller på att ta över ett gammalt hus. Trolldruvan spirar ur golvspringorna och ekarna spränger fönsterrutorna. "Det gäller att hoppa", sa Tessan. "Klyftan vidgas. Det gäller att hoppa till rätt sida medan man kan." Tessan hoppade. Men för mig tror jag att det är för sent. " Marie Hermansons fantasi är det inget fel på. Och språket är oklanderligt. Det man skulle kunna anmärka på är i så fall personbeskrivningen som är lite fyrkantig. Men det finns en psykologisk spänning, en dramatik och många oväntade vändningar just som man tror att man vet hur det kommer att utveckla sig. Jag gillade verkligen Skymningslandet. Titeln är lånad från Astrid Lindgrens berättelse om Göran och herr Liljonkvast.

Öga för öga

Hur länge ska män som hatar kvinnor få hålla på att misshandla och våldta? Maria, Alex, Rita och Sonja är fyra välutbildade kvinnor som fått nog av kränkningar mot kvinnofriden - den egna och andras. Rättvisan sviker och eftersom ingen annan gör något  beslutar de sig för att ta saken i egna händer. De läser gamla domar och uppsöker de dömda männen för att göra mot dem precis det som männen gjort mot sina offer. De fyra är välregisserade, smarta och noggrant förberedda. De sprider skräck omkring sig, vilket ju också ingår i bilden. Kanske någon förövare lär sig något på kuppen? Polis och jurister ser snart mönstret och även om det som händer rent principiellt är fel så är det svårt att inte tycka att kvinnorna har fog för sig. Polis, åklagare, en straffrättsprofessor och advokater ger sin syn på händelserna. Enligt straffrätten är det staten som för talan mot förövaren - inte offret. Det är frågan om straff - inte hämnd. Att få ge igen är en oerhörd drivkraft, säger Katarina Wennstam, som studerat massor av brottmål som kriminalreporter. De fyra kvinnorna är noga med att inte gå till överdrift. De ska aldrig döda. Endast vedergälla. Men - så händer det saker utanför deras kontroll. Och en utav dem blir gripen. Det är intressant diskussionsmaterial Katarina Wennstam presenterar i sin senaste kriminalroman Skuggorna (Albert Bonniers förlag 2014). Hur skulle samhället fungera om alla tog lagen i egna händer? Är de fyra kvinnorna något annat än en grupp terrorister? Hur fungerar rättvisan? Scenväxlingarna är snabba. Man får insyn i de olika yrkesgruppernas sätt att arbeta och skriker nej! när en viktig liten tipslapp försvinner med en del annat i dokumentförstöraren hos polisen.
Det finns mycket att göra på området. Katarina Wennstam har skrivit om ämnet i många år. Men det tycks behövas att frågan hålls aktuell och lyfts upp oavbrutet. Fortfarande blir flickorna/kvinnorna offer dubbelt upp i den här sortens mål; att först bli brottsoffer och sedan gå igenom allt på nytt i den rättsliga processen och ibland också bli ifrågasatta.
Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat.

Aptitretare

I Liknöjd fauna . Dikter av Aase Berg (Albert Bonniers förlag 2012) bestämmer sig en grupp hönor med hybris och dyslexi i protest mot den kapitalistiska apokalypsen " att vi ska ha ett nytt, hierarkiskt samhälle med välutrustade pengar och känslor. Men det går inget bra. Tuppen är dålig, aktierna dimper, dimensionerna dör och jorden är platt." Så står det på omslagsfliken.
Jag läser vidare:
Arg dammtuss
ser rött
Nu jävlar
-
Samhörighet betyder
att alla lyssnar
inte på varandra
bara samtidigt
-
Rävarna flockas
Råvarorna fraktas
Allt ordnar sig
alltid
men djupfryst
-
"Mötesplats"
betyder inte 
att man umgås
utan att man
ska förbi varandra
utan trubbel
-
Rules,
boundaries
and limitations

Don´t mess with nature 
Then nature won´t mess
with you
-
Läs hela!

Utgallrat

Igår besökte jag ett bibliotek som placerat sina utgallrade böcker precis utanför ingången. Jag försökte gå förbi med högburet huvud, men skymtade ett välkänt namn i ögonvrån:  Carina Burman. Sedan var det kört.Tre titlar 10 kr. Billigare kan det inte bli, men det löser ju inte platsfrågan. Snart måste jag dessutom upprätta en Burman - hörna i hyllan. Babylons gator; ett Londonmysterium kom ut 2004 och är en kriminalroman i historisk miljö med en myckenhet litteraturhistoria i. 1800 - talsförfattarinnan Euthanasia Bondeson agerar detektiv. Året är 1851.

Vit som marmor; ett romerskt mysterium kom ut 2006. Euthanasia Bondeson löser problem i Rom.
Latin, arkeologi och italiensk mat är de stora intressena just nu. Året är 1852 och EB rör sig bland svenska konstnärer och arkeologer i den eviga staden.
I tredje romanen om Euthanasia Bondeson, 
Hästen från Porten; ett österländskt äventyr, 2008,  kommer EB från den syriska öknen till Konstantinopel, staden som ligger mellan öst och väst. Hon har ett försvinnande att utreda. Året är 1853. EB möter egendomliga resenärer, besvärliga poliser och hjälpsamma haremsdamer.
Samtliga titlar är utgivna på Albert Bonniers förlag.

Anna Karenina i Skåne nordost

Madeleines hem (1916) är sjätte delen av Mathilda Mallings berättelser om familjerna Skytte och Stjerne någonstans i nordöstra Skåne.  Kristianstad är närmaste stad. Tidsmässigt rör vi oss på 1870 - talet. Kung Karl XV är sjuklig. Hans drottning Lovisa har dött och det tog honom hårt.
I förra delen, Madeleine Stjerne ingick Madeleine äktenskap med den 22 år äldre strame änklingen Robert Seizinger på Arildstorp och blev styvmor till hans dotter Alice. Madeleines hem är en ironisk titel. Madeleine finner sig inte tillrätta i sitt nya hem med den handlingskraftiga mamsell Lovisa, den högdragna styvdottern eller för den delen den stele maken.
Ett möte i Paris i slutet av förra delen fick Madeleine att inse sitt ödesdigra misstag. Hon gör dock vad hon måste göra, nämligen åka hem och vara maka och mor. Hon har gjort sin plikt och fött en son, Eddie, som nu är tio år. Madeleine för en tynande tillvaro. Bokstavligen och bildligen. Det ser alla.
Som vanligt i Mathilda Mallings romaner tar relationerna stor plats. Kvinnor i olika livssituationer är huvudpersoner. Förmögenhet och namn har stor betydelse. De äldre kvinnorna ser som sin plikt att "placera" de unga flickorna och få dem att göra förmånliga partier. I all välmening fast det kan bli så fel. Men kvinnor utan egen förmögenhet måste tänka på sin försörjning. Det gäller för övrigt män också. Har vi hört det förut? Ja, det har vi. Hos Jane Austen. Kvinnorna/flickorna stickar, virkar, syr och stickar täcken. En del av de yngre drömmer om att leva fria, oberoende liv utan äktenskap och barn och kanske rent av skaffa sig ett yrke. Madeleine Stjerne känner sig fångad i en fälla och gör utbrytningsförsök; medveten om de konsekvenser det kan få för henne och sonen.  Jag hoppas satt hon dyker upp igen i någon av de fyra romaner som återstår i serien om Skyttes och Stjernes.
Albert Bonniers förlag.

Hadley Richardson och hennes man

1921 gifter sig journalisten och den blivande författaren Ernest Hemingway och Hadley Richardson. Hon är åtta år äldre än han och en helt annan typ av människa, vilket var precis vad han behövde. Ernest Hemingway sökte beröm och erkännande under hela sitt liv. Den dominanta modern anklagas mer eller mindre direkt för att ha förstört hela familjen. Fadern och tre barn tog sitt liv. När Ernest skickade sin först utgivna bok till dem, In our Time, fick han den tillbaka med en uppmaning att återkomma när han skrivit något mindre ogudaktigt. Paula McLain har skildrat Hemingways och Hadley Richardsons korta äktenskap i boken Åren i Paris.  (Översättning: Isa Lybeck, Albert Bonniers Förlag 2013).Trots att man vet utgången av det hela tillför den här romanen mycket. Den berättas i jag - form och det är Hadley som berättar. Hon är sund och robust och vet att hålla sin vacklande man under armarna såväl fysiskt som psykiskt. De är mycket förälskade och man kan beundra Hadleys sätt att smälta in i Hemingways umgängeskretsar med cigaretter, sprit och förbjudna droger på caféerna i Paris.  Hon sticker ut - det vet hon - och många av vännerna välkomnar det. Ekonomin haltar redan från början och jag undrar hela tiden hur de har råd att göra alla sina resor. De åker på skidsemestrar; de åker på tjurfäktningar; de åker till Toronto och föder barn (John Hadley Nicanor; 1923) och hem till Paris igen. Många av deras vänner är stenrika och generösa, men Hemingway avskyr att ta emot hjälp. En väninna erbjuder Hadley sina avlagda klänningar, men Hadley tvingas tacka nej. De har hemhjälp och barnpassning och trots att Hadley är en engagerad moder hindrar det inte att hon lämnar barnet i dagar för att åka med sin man på skidsemester. De årliga tjurfäktningarna är ett måste för en karlakarl som Ernest Hemingway. Hadley åser som gravid sin första tjurfäktning utan att blinka. Boxning är en annan av Hemingways favoritsporter liksom hästkapplöpning. Hans skrivarvåndor skildras empatiskt och trovärdigt. Han får ingenting gratis. Gertrud Stein och Ezra Pound ger råd om det som senare blir Hemingways speciella isbergsteknik med korta meningar och det mesta under ytan. Hemingway avundas sin mera framgångsrike författarvän Scott Fitzgerald och avskyr hans galna hustru, Zelda. Åren i Paris är en bra tidsskildring av livet i konstnärskretsar i Paris i början av 20 - talet. Det är den förlorade generationens och Den store Gatsbys tid. Triangeldramerna är många bland vännerna men paret Hemingways äktenskap betraktas som något orubbligt.
När det då står klart att så kanske inte är fallet är det som bäddat för att ta parti för den ene eller den andra. Men så blir det inte. Man lider med dem båda. Man inser var skon skaver och att det är något som vuxit fram. Jag tycker att det är skickligt gjort av Laura McLain.
Under en tid i ungdomen var jag oerhört förtjust i Hemingway och läste en hel del. Kanske dags att läsa om? Den som spar hon har sina gamla Penguin - pocketar kvar. Med gloskrafs och allt.

Kaosutmaning 2.0

Biker - mjukis

Den här lilla rara boken innehåller berättelsen om bikern Uffe medlem i mc-gänget Spitfire. När vi först möter honom deltar ha i en högljudd  4ever2wheelträff där många olika mc-gäng träffas och har trevligt, d.v.s. dricker, slåss, spelar högljudd musik och umgås bullersamt.
I sin roman Gudfar tecknar Dy Plambeck ömsint en bild av outsidern Uffe, som blev så gott som moderlös när han var tre månader och utkastad av fadern i tonåren. Han hittar under en tid sin gemenskap i mc - gänget Spitfire. 
Uffe möter Gud, förlåter sina föräldrar, går vidare och tar hand om först fadern, sedan modern och därefter en gammal kärlek som kommit på glid. Till slut hittar han minsann ett barn som behöver någon som bryr sig om. Uffe blir gudfar till Pettering. Och han älskar henne över allt annat och vakar svartsjukt och possessivt över henne. Hennes tonåren blir en pärs för honom. Dy Plambecks skildring av kulturkrockarna mellan tonåringen och hennes förbryllade och handfallne gudfar är roande.
Gudfar är en varm roman om Uffe som törstar efter kärlek och gemenskap och faktiskt lyckas skaffa sig det i långa stycken.
Dy Plambeck är född 1980 och har skrivit en diktsamling och en roman tidigare.

Översättningen är gjord av Fredrik Ekelund.
Albert Bonniers förlag

Theo och tavlan

Äntligen är Steglitsan läst! Det har tagit tid och någon gång var jag beredd att ge upp. Precis som när jag (inte) läste Den hemliga historien. Men den lilla fina tavlan, Steglitsan,  av Carel Fabritius från 1600-talet gjorde att jag ville läsa vidare. Theo Deckers föräldralösa liv i olika miljöer och samhällsskikt i New York och Las Vegas intresserade mig också. Theo Decker upplever att hans liv med Steglitsan har fått ett högre värde trots att tavlan egentligen inte ens är hans. Det är kanske ett viktigt budskap i boken. Skönheten, konsten som omätligt värde i våra liv - ägd eller inte. På samma gång som det på ett annat plan pågår en hänsynslös jakt på pengar och mera pengar bland annat med hjälp av skumraskaffärer med konst.
Theo upplever båda världarna. 
Donna Tartt inleder sin tredje roman med en explosion på ett konstmuseum i NY. Theo är där med sin älskade mamma. Theo överlever, men inte mamma. 
Theo träffar vid samma tillfälle flickan Pippa och den gamle Welty som båda kommer att ha betydelse för Theos fortsatta liv. 
Theo hamnar som "extrabarn" i en skolkamrats familj i de förmögnare delarna av NY. Pappa har dragit och farfar och hans nya fru erbjuder sig att hyra rum på ett motell åt Theo. Inte så att sonsonen skulle vara välkommen i deras hem.
Plötsligt uppenbarar sig den försvunne fadern. Här finns kanske pengar att hämta i arvet efter hustrun? Han tar Theo med sig till ett otroligt liv i Las Vegas. Theo hittar nya vänner och välgörare. Det gör han hela tiden.
Donna Tartts story är väldigt bra; Theo är det synd om men det finns hela tiden hopp. Och människorna är både onda och goda.
Överraskningar väntar hela tiden runt hörnet. Människorna myllrar omkring och beskrivs på ett sätt som för tankarna till Charles Dickens. Theos pappa och vännen Boris - två charmerande skojare av samma skrot och korn - är typiska dickensfigurer. Pippa också tror jag. Romanens upplösning uppskattar jag mycket! Steglistan är verkligen inget hastverk. Donna Tartt har arbetat med den i 11 år och det är värt respekt.
Det finns alltså mycket som är bra i Steglitsan. Men både jag och storyn höll hela tiden på att drunkna i ordmassorna.
Albert Bonniers förlag.
Översättare: Rose - Marie Nielsen 

Kaosutmaning 2.0

Postum Austen

Övertalning gavs ut efter Jane Austens död. Den och Northanger Abbey kom ut 1818. Nu har Övertalning kommit i ny svensk översättning av Maria Ekman och med ett efterord av Amanda Svensson. Omslaget pryds av ett vackert porträtt av Rosalba Peale målat av Anna Claypoole Peale. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag i behagligt danskt band. Den stod på hyllan i bokhandeln och det var alldeles omöjligt att stå emot.
Jag är mycket nöjd med mitt köp och har börjat läsa så smått. Synd att Jane Austen inte fick fortsätta sitt författande. Övertalning tyder på att det kommit in nya element i författarskapet. Mera känsla, mindre förnuft till exempel.
Maria Ekman har också lagt till intressanta kommentarer till översättningen.
Läs Paulina Helgesons intressanta understreckare i SvD om Övertalning.

En pärla

Jag gillar allt med den här boken; omslag, format, innehåll.
Iofs brukar jag gilla Elisabeth Rynell även om jag inte läst allt hon skrivit.
Skrivandets sinne är en bok med personliga essäer.
Den inleds med några strofer ur Ekelöfs Coda som börjar så här: 

Allt har sin tid, så även detta mörker
och dessa katakomber - slutligen
behöver livet dem, som vill en mening
---
Elisabeth Rynell berättar om skrivandets glädje och våndan när det i långa perioder inte går att skriva alls.
"Att skriva är för mig att urskilja, det är min blick, mitt öra och mitt skinn..."  

"... det märkvärdiga sinnesorganet skrivandet sniffar och lyssnar och och spejar inåt och utåt. Och det är någonting jag försöker få sagt nu. Det handlar om sinnena..."

Det handlar om livets mening; om en främmande kvinnas tröstande brev i stor sorg; om den äventyrliga vänskapen med den livfulla Sara Lidman som vid livets slut låg på dödsbädden och hackade på Ivar Lo - Johansson.
Det handlar om Birgitta Trotzig; om Harry Martinson och Verklighet till döds som är en viktig bok för Elisabeth Rynell. 
Det handlar om det kärlekslösa med köpcentra och kalhyggen; om välsignelsen med skogen, tystnaden, den knarrande snön och hunden Pajo som glatt gräver tunnlar i snön i den lilla byn i Älvsbyns kommun där Elisabeth Rynell under några år hyrde ett torp.
"Man kan säga att jag kom till byn strax före stängningsdags. En självklar livsordning sedan århundraden drog sina sista andetag. Gammelhästen gick till slakt andra sommaren jag var där, de yngre männen gick sina sista säsonger i timmerflottningen på Piteälven, lanthandeln sju kilometer bort kunde ännu förse mig med allt från falukorv till diskställ och fogsvans."
Numera bor Elisabeth Rynell i Stockholm och Hälsingland.
Det publika genombrottet kom med Hohaj 1997. För den fick hon Sveriges Radios romanpris. Sedan kom Till Mervas 2002 och 2009 Hitta hem.
Skrivandets sinne är utgiven på Albert Bonniers förlag.
Johan Ask har gjort den fina omslagsillustrationen.