Hannah Arendt

Hannah Arendt tysk - amerikansk professor i politisk teori och författare av judisk härkomst, föddes 1906 i Hannover och dog 1975 i New York. Ann Heberlein har skrivit en lättillgänglig och intresseväckande bok om henne med titeln Arendt: Om kärlek och ondska: biografi.  Hannah Arendt fick uppleva många uppbrott och flyttar under sitt liv. Först och främst 1933 från Hitlers Tyskland. Hon bosatte hon sig i Paris tillsammans med många andra tyska intellektuella. Hon fick då ta farväl utav sin berömde lärare och älskare i Marburg, filosofen Martin Heidegger, mest känd för sin bok Varat och tiden. Han var ca 20 år äldre än sin elev, men de kunde prata och diskutera. När Martin Heidegger sällade sig till nazisterna fick Hannah nog. I Heidelberg hade hon mött filosofen Karl Jaspers som blev en fadersgestalt för henne förutom att han var hennes lärare. I Paris träffade hon många av tidens kända, till exempel Walter Benjamin som blev en vän för livet. Han var en liten klen man som Hannah tog hand om. Båda var intresserade av sionismen. När nazisterna genomsökt WB:s hem och förstört hans bibliotek och pågående arbete tog han sitt liv. Hannah och hennes man hamnade i interneringsläger. Hannah hamnade i Gurs, ett läger för kvinnor i Pyrennéerna. Hennes misstänksamhet och vana vid att alltid vänta sig det värsta räddade henne många gånger. Vid krigsslutets början erbjöd vakterna i Gurs kvinnorna att få ge sig iväg. Ca 200 kvinnor, däribland Hannah, antog erbjudandet. Och de hade tur. Resten av kvinnorna överlämnades till tyskarna. Efter Paris blev det New York 1941 tillsammans med maken och själsfränden Heinrich Blücher. De hade ett bra liv tillsammans men Hannah fick lära sig att ha överseende med makens snedsprång. Hannah tyckte att Heinrich var hennes fyra väggar och när han dog 1970 blev hon alldeles vilsen. Hon hade gott om vänner som stöttade. Så till exempel Mary McCarthy som Hannah blivit mycket god vän med. Redan innan makens död hade hon återupptagit kontakten med Heidegger. Allt var förlåtet. Han måste ha varit hennes livs stora kärlek. Hannah tillämpade sin teoretiska metod att analysera och systematisera även i verkliga livet. Hon reste mycket och föreläste och deltog i möten. Hon bevakade också rättegången mot Eichmann och skrev boken Den banala ondskan: Eichmann i Jerusalem, 1963. Där skrev hon att Eichmann var en trist byråkrat som gjorde sitt jobb. Detta påstående väckte en våldsam debatt. Ville hon förminska ondskan? Ondskan bemöter en genom ansvarstagande, reflektion och förnuft enligt Hannah Arendt. Ansvarstagandet går som en röd tråd genom hela Hannahs liv. Hon talar om amor mundi - att älska världen; acceptera och förstå. Åldrande innebär ett främlingskap inför världen, den egna kroppen och sitt ansikte. Dödsångesten håller en stången genom minnet och tacksamheten. Jag har haft stor glädje av Arendt: om kärlek och ondska. Mycket har jag redan tillgodogjort mig och somligt vill jag gå vidare med. Lite eget intresse för filosofiska frågor krävs. Hannah Arendts krets av vänner och kolleger är väldigt inspirerande. En rolig episod är när den engelske poeten Wystan Hugh Auden efter Heinrichs död reser till New York och friar till Hannah. Auden hade varit gift med Erika Mann, Thomas Manns dotter, som dog 1969. Auden och Arendt var ju båda ensamma; varför inte slå sina påsar ihop? Hannah avböjde. Förskräckt. 1975 dör hon. Hennes hjärta har länge varit dåligt, och doktorn har tillhållit henne att sluta röka. Men Hannah Arendt tänker inte ändra sitt levnadssätt för hälsans skulle. Hon kunde inte skriva utan att röka. Och hon skriver för att förstå. Hon måste förstå.