lördag 28 juli 2012

Minnet, verkligheten och/eller sanningen

Bilden är lånad från smidigt.se
Många författare har skrivit om sina liv i romanform även på senare tid. 
Det kallas autofiktion och har diskuterats mycket i media och andra sammanhang.
Kan man lita på minnet? Hur såg det ut i verkligheten och vilket är då sanningen?
Minnen förändras över tid. Någonstans läste jag att vi har de minnen vi behöver.
Kjell Espmarks  memoarer  har till exempel fått titeln Minnena ljuger.
I Felicia Feldts minnen av uppväxten, Felicia försvann, skildrar hon en verklighet som syskonen inte känner igen. Föräldrar och barn minns inte olika händelser på samma sätt. Två människor lägger inte märke till samma saker under en promenad
Bekännelselitteratur är alls inget inget nytt heller. Augustinus skrev sina Bekännelser år 397
Inte ens termen autofiktion är så särskilt ny. Den lancerades 1977 av den franske författaren Serge Doubrovsky
Merete Mazzarella har skrivit en intressant understreckare i ämnet med titeln  

1 kommentar:

  1. jo, så är det, familjemedlemmar växer inte i samma familj...

    SvaraRadera